Hälsning från Gösta Karlsson i Tranås
Bibelns centrala budskap är frälsning. Det gäller såväl i Gamla som Nya Testamentet. Hebreiskan är ju Gamla testamentets grundspråk, medan Nya Testamentet till övervägande del är skrivet på grekiska.
I Gamla Testamentet är det tre konsonanter som utgör stommen för ordet frälsning; nämligen jod, shin och ayin. Samma sak gäller ordet Jesus och Josua. I grekiskan skriver man sozo/soter, det senare står ett 15-tal gånger om Jesus i Nya Testamentet. Verbformen är sozein. Den språkliga betydelsen av ordet frälsning om vi nu håller oss till det, ja det omfattar så oändligt mycket positivt för människan. Jag går inte in på det nu men fokuserar på den andliga innebörden. Då tycker jag att Mästarens ord till Nikodemus inbegriper allt detta. Han säger: “Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon inte få se Guds rike.” (Joh 3:3) Att bli frälst är alltså att bli född på nytt.
Så länge jag kan minnas så har man i frikyrkan predikat om nödvändigheten av att en människa blir frälst. Själv har jag i mer än ett halvt sekel i konferenser och möten framhållit nödvändigheten av en radikal frälsningsupplevelse. När jag som mycket ung tonåring kom att besöka Filadelfiakyrkan i Stockholm, jag var inte en kristen då, ja, då blev man alltid tillfrågad om man var frälst. (Inte religiös, som ju är något helt annat). Äldstebröderna gick i slutet av mötena runt i bänkarna och frågade folk om de var – ja, just det, frälsta… Många kom på det sättet att bli nya skapelser i Jesus Kristus.
När man nu läser om personer som ofta syns i media och som har en framskjuten plats i Guds församling och ser att de inte vågar använda ordet frälst ens om sig själva, ja då bävar man. Vilka signaler ger det? Man kan sträcka sig så långt att man kan säga att “…man tror på Jesus”. Men man avstår från att säga att man är frälst… församlingspastorer(!?) Obeskrivligt allvarligt!!!
Det finns en väg in i Guds rike och bara EN. Var och en som åkallar Herrens namn skall vara frälst.