FRAMGÅNGSRIK EVANGELISERING

T. L. OSBORN i ”Faith”: Det finns tre faktorer inbegrip- na i framgångsrik evangelisering De är levande porträtterade i den första församlingen. Dessa full- ständiga kompetenter skall tillsam- mans sätta i rörelse segerrik evan- gelisering var som helst på jorden. Redogörelserna för evangelisering- en, bevarade åt oss i apostlagär- ningarna är uppskrivna som ex- empel för hela världen från de största städer till de minsta djun- gelbyar. I Apg. 5:12-16 sägs det: ”Ge- nom apostlarna gjordes många tec- ken och under bland folket”. Vi- dare framhålles: ”Och ännu fler trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av både män och kvin- nor. Ja, man har de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och i sängar, för att, när Petrus kom gående åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem. Jäm- väl från städerna runt omkring Je- rusalem kom folket i skaror och förde med sig de sjuka och sådana som voro plågade av orena andar. Och alla blevo botade”, Detta är typen för evangelisering, som värl- dens massor väntar få bevittna. Människorna i vår generation är icke annorlunda än de var i Jeru- salem. När ‘de får se kraften från den levande Kristus i verksamhet, skall de komma till tro och sluta sig till Herren. I Samaria predi- kade Filippus Kristus för folket, och de aktade endräktigt på det han talade, när de hörde och såg de tecken han gjorde. Och det blev stor glädje i staden. (Apg.: 8:4-8. Vad måste till för att få en be- sökelse som denna i dag? I. DET MÅSTE FINNAS EN NY VISION! Salomo sade: ”Där profeter icke finnes där bliver folket tygellöst (Ordsp. 29:18). a) Dessa män i apostlagärningarna ‘var nyligen kommna från korset. De hade en ny vision av Kristi li- danden och hade sett honom hänga blödande såsom vårt offerlamm. De hade hört gisselslagen på hans rygg och hammarslagen då spikar- na drevs igenom hans händer. De hade sett blodet flyta från hans uppstungna sida. De var nyligen kommna från korset. Vad vår generation behöver är män och kvinnor, som har en ny vision av korset – av Kristus som blöder och dör för allt skapat, på det att var och en, som åkallar Herrens namn skall varda ‘frälst Då du går förbi tiggaren och den spetälske, stanna *och se länge och djupt på dessa stackars offer. Stan- na till du kan se på hans stackars gestalt det blödande, döende Guds Lamm, Jesus Kristus hängande på korset. Se på tiggaren, säger jag, tills du ser i denna tiggare en själ – en dyrbar själ – en för vilken Jesus gav sitt liv. Ja, se tills Kristi kärlek uppfyller dig, så du kan gå och lägga din arm om honom och tala om för honom de ”Goda Nyheterna”att Kristus dog för att bli hans personliga frälsare. O, ja, det måste vara en Vision av kor- set. Bara då skall de nödställda massorna föras till Kristus. Bara män, som ser dem i ljuset av Kristi kors, kan betjäna dessa massor. b) Dessa män i Apg. /eom nyligen från nppståndelsen. De hade varit till graven. De hade sett Mästarens kläder i graven ligga där, men han hade gått ur graven. De hade gått in i det stängda rummet och stängt dörren, och sedan reglat den. De hade sett ljuset uppenbara sig, och sedan hade de sett den uppståndne Herren. De hade hört honom säga: ”Se mina händer och fötter, att det är jag själv, ta på mig och se, ty en ande har inte kött och ben, som ni ser mig hava. . . och de gav Honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka. Och han tog det och åt det inför dem” (Luk. 24:39-43). De hade sett ho- nom dödad, de visste, att .han dog, de Visste, att hans döda kropp hade lagts i en grav. Nu såg de honom levande igen. De såg spikhålen i hans händer. De såg hans uppstung- na sida. De rörde vid honom. Hans kött och hans ben var levande igen. De såg *honom äta fisk. I sanning, han var uppstånden. Det- ta var bevis att han sannerligen var Guds son, som han sagt. Upp- ståndelsen betydde allt för dem, och de önskade giva bevis för hela världen, att’ deras Kristus var upp- stånden från de döda… levande för alltid. Miljoner skall följa Je- sus Kristus, när de se bevis att han är levande. Men en formell kris- ten religion skall aldrig ge beviset. c) Dessa män i Apg. komma ny- ligen från övre rummet. De hade en ny uppfyllelse av den Helige Ande. De trodde, att den Helige Ande förlänade åt dem kraft att utföra underverk. De handlade med samma smörjelse och djärvhet, som hade vilat på Jesus Kristus från Nasaret. För dem betydde in- te den Helige Ande en erfarenhet, som fick dem att tala med tungor och glädjas och sedan gå hem och leva normalt, för dem betydde den, att de var utrustade med sam- ma kraft som smorde Jesus Kris- tus, och därför kunde de utföra samma under i hans namn, som han hade utfört. Denna genera- tion väntar på kristna, som reser sig till denna nivå – på troende, fulla av den Helige Ande, så att de gör tecken och under bland dessa miljoner. Då och endast då skall de komma till Jesus Kristus. Ja dessa män i Apg. hade en ny vision, de kom nyligen från kor- set, nyligen från uppståndelsen och nyligen från den övre salen.. Jesu Kristi Blod var levande och verk- ligt för dem. Den tomma graven var ny och levande för dem. De kunde ännu höra orden från den uppståndne Kristus ringa i sina öron. Den Helige Andes kraft var ny och mäktig i dem till att göra under. Detta var orsaken till, att Jerusalem sopades av en tidvatten- våg av övernaturlig kraft, då Pet- rus predikade den uppståndne Kristus och makten i hans namn. Detta var orsaken till, att alla i Samarien samlades för att höra Filippus predika Kristus och göra under i hans namn. Det måste fin- nas en ny vision i dag! Då, och inte förrän då, skall vilket område som helst evangeliseras. Mässorna be- gär, att vi bevisar vad Vi predikar. Denna generation är mogen för skörd, men den väntar tills den kan se envangeliet stadsfäst ge- nom underverk. Ja Salomo hade rätt när han sade: ”Där profetsia icke finnes , där bliver folket ty- gellöst” (Ordsp. 29:18). För att nå massorna för Kristus måste det först finnas en vision en ny vis- ion. Men en vision är inte nog. II. DET MÅSTE VARA BUN. Guds mäktiga besökelse på människorna i Apg. kom till stånd som ett resultat av all ver- klig bön. På verk var resultatet 3000 själar kom till Herren. (Apg. 2:41) Efter denna dag med dem som läto sig frälsas. Petrus och Johannes var på väg till templet vid ”bönetimmen” (3:1) när de gick förbi krympling- en och tog honom iden högra han- den och lyfte honom upp och be- fällde honom att gå i Jesu namn. Omedelbart mottog hans fötter och fotleder styrka (z6-7). Som ett resultat därav trodde (ytterligare) ;000. Då de hotades och blev slag- na bød de igen om att flera under- verk skulle utföras, och platsen skakades där de var församlade. (4:29-31) I Apg. 6:4 beslöt de att giva sig själva helt åt bönen och åt Ordets tjänst. Resultatet var att Guds Ord hade framgång och an- talet av lärjungarna ökade mycket. Gud sade: Ãkallen mig och jag skall svara dig och visa dig stora och väldiga gärningar, som du inte känner” (Jer. 33:3) Ja, i Apg. var det lbön, verklig uppriktig bön. Och om människorna skall få mot- taga ett verkligt vittnesbörd o-m evangeliet, måste det vara bön som har makt med Gud. Det måste va- ra en bön om under – mäktiga underverk, om tecken och under, så att det övernaturliga kan upp- enbaras i ständiga bevis. Bara un- derverk skall röra dessa massor, men igen endast bön är inte nog. III., DET MÅSTE VARA TRO SOM UTFÖR HANDLING. Det är underbart att ha en vis- ion. Sen är det nödvändigt att vi verkligen beder, men dessa saker ensamma är inte nog. Je- sus sade: ”Gål” ”Bed tills män- niskorna kommer.” Jag förund- rar mig över församlingar och kristna, som under år ha samlats i ständiga bönemöten för väckel- se. Ja, efter sina bönemöten åter- vänder de till sin reguljära rutin och gör ingenting åt det. Så tycks många mena att vi skal vara till- sammans i våra avskilda helgedo- mar för att bedja våra böner tills eventuellt världens människor kommer och avgör sig att bli krist- na. Bön och visioner är värdelöst om vi inte har tillräckligt tro att handla. Det finns inget löfte att människor skall komma och frälsas om vi beder tillräckligt. Vi är be- fallda att gå ut och finna de för- lorade, att föra dem in – inte att bedja dem in. Hur självisk är inte församlingen eller de kristna, som beder om väckelse men som aldrig söker upp den fattige, den nakne, den sjuke, den svage för att föra dem in så att de kan välsignas. Jag har observerat att kristna aldrig behöver bedja om väckelse när de kan övertalas att gå ut i sökande efter de förlorade – det innebär att evangelisera Väckelse är automatisk och spotant bland de mest ljumma kristna när de bör- jar att föra in de sjuka för att de .skall helas, syndare att frälsas och de behövande att betjänas. Man kan inte hindra väckelse där krist- na med en vision beder och sen har tro tillräcklig att utföra handling.