Smith Wigglesworth:
FRIHET FÖR DE FÅNGNA!
Vår Välsignade Herre Jesus har allt för alla. Syndernas förlåtelse, sjukdomars botande, Andens fullhet – Allt kommer från samma källa, från Jesus Kristus. Lyssna på Honom, Han som är densamme i går och i dag och evigt, lyssna på Honom, då Han förklarar varför Han kom: ”Herrens Ande är över mig, ty Han har smort mig att predika evangelium för de fattiga, att hela de i hjärtat krossade, att predika befrielse för fångar och återgivande av synen åt de blinda, att sätta de sönderslagna i frihet, att predika ett mottagningens år från Herren.”
Jesus hade döpts av Johannes_ i Jordan, och Anden hade sänkt sig som en duva över honom. Fylld av helig Ande, leddes Han av Anden ut i öknen, och Han lämnade den mer än segervinnare över ärkefienden. Så vände Han tillbaka till Galiléen i Andens kraft och predikade i synagogorna. Till slut kom Han till sitt gamla hem i Nasaret, i vilken stad Han begynte mission med de ord, jag ovan citerat. En liten tid tjänade Han på jorden, sedan gav Han sitt liv till lösen för alla. Men Gud uppväckte Honom från de döda. Och innan Han gick till härligheten, lät Han sina lärjungar veta, att även de skulle få Andens kraft över sig. På så sätt kunde Hans underbara gärning fortsättas genom dem. Och denna Andens kraft var ej enbart ämnad åt några apostlar utan gällde även dem som voro långt borta, så många, som vår Gud kallar (Apg. 2: 39), således även oss i det tjugonde århundradet. Somliga fråga: ”men, var icke denna kraft ämnad åt några få utvalda i förra århundradet?” Nej, visst icke! Läs Mästarens anvisning, som vi äga i Markus evangelium, och du finner att det gäller alla, som tro.
Då jag mottagit dopet i Helig Ande (jag vet det, ty Herren gav mig Anden på liknande sätt som lärjungarna i Jerusalem), ville jag utforska, varför Han givit mig detta dop.
En dag kom jag hem från arbetet, och när jag trädde in, frågade min hustru mig: ”vilken väg kom du?” Jag svarade, att jag gått bakvägen. Hon sade: ”Det är en kvinna där uppe, och hon har fört hit en 80 års man, som vill ha förbön. Han är rent omöjlig, och en stor folkhop står på gatan utanför ingången. Man ringer på klockan och vill veta, vad som står på i huset.” Herren viskade sakta: ”Nu skall du få veta, varför Jag givit dig detta dop.”
Jag öppnade försiktigt dörren, där mannen var, och ville lyda det som Herren bjöd mig. Mannen ropade hjälplöst: ”Jag är förlorad, jag är förlorad. Jag har begått den synd, som är oförlåtlig. Jag är förlorad, jag är förlorad.” Min hustru sade: ”Kära du, vad ska, vi göra?” Herrens Ande drev mig att ropa: ”Far ut, du lögnande!” På ögonblicket lämnade den onde anden honom, och mannen var fri. Frihet för de fångna! Och Herren sade till mig: ”Nu ser du orsaken, varför du fått detta dop.”
Det ges en plats, där Gud genom den helige Andes kraft regerar suveränt i våra liv. Anden uppenbarar, utvecklar, tar fram det som hör Kristus till och visar oss det och sätter oss i stånd att mer än trotsa de sataniska krafterna.
När Nikodemus kom till Jesus, sade han: ”Vi veta, att Du är en lärare, som kommer från Gud, ty ingen kan göra dessa under, som Du gör, så vida ej Gud är med honom.”
Jesus sade till honom: ”Sannerligen, säger jag dig: om en människa ej födes på nytt, kan hon ej se Guds rike.” Nikodemus tog intryck av underverken, som skedde. Och Jesus Visade på det underverk, som var nödvändigt för att kunna se Guds rike. När en människa födes på nytt, föres från mörker till ljus, sker ett märkligt underverk i den människans liv. Jesus betraktade varje beröring av Gud som ett under, och vi kunna vänta, att underverk ske idag. I sanning är det underbart att ha Herrens Ande över sig. Jag vill hellre ha Herrens Ande över mig fem minuter än att taga emot en million dollars.
Lägg märke till, hur Jesus besegrade djävulen i öknen. Djävulen visste, att Han var Guds Son, och därför stack han fram ett ”om”. Hur ofta har ej satan mött dig på samma sätt! Han säger: ”du har allt tagit fel. Du vet allt bäst själv, att du ej är ett Guds barn.” Kommer djävulen till dig och säger: ”du är nog ej frälst”, så är det ett tämligen gott bevis på att du är det. När han kommer och säger: ”Du är nog ej botad”, så kan du gott taga detta som tecken på att Herren sänt sitt ord och helar dig. Djävulen vet, att om han kan få makt över ditt tankeliv, så har han vunnit en stor seger. Hans bemödanden gå ut på att inympa tankar på dig; men om du är avskild och ren, drar du dig ögonblickligen undan dem. Gud vill låta det sinnelag, som var i Kristus Jesus, detta heliga, rena, ödmjuka sinnelag, vara även i oss. Jag träffar på folk överallt, som blivit bundna av bedrägliga omständigheter. Dessa omständigheter har man kommit i, därför att man utlämnat sin själ till ett fäste för satan. Hur kunna vi bevaras för detta? Herren har försett oss med vapen, som genom Gud äro mäktiga att riva ner fiendens förskansningar, och förmedelst vilka det är möjligt att ta varje tanke tillfånga under Kristi lydnad. Jesu Kristi blod och Hans väldiga namn äro utomordentliga motgifter mot alla de fina frön, satan sår i vår själ.
I Apostlagärningarna ser Vi, att Jesus bjuder sina lärjungar bida efter Faderns löfte, och Han sade, att de ej många dagar därefter skulle bliva döpta i helig Ande. Lukas säger, att han i sin förra skrift berättat om allt, vad Jesus begynte både att göra och lära. Kristi verk och arbete slutade ej med korset, utan Apg. och breven i Nya Testamentet berätta om vad Han i fortsättningen gjorde genom dem, i vilka Han tagit sin boning. Och vår välsignade Jesus lever än och fortsätter sin tjänst och sitt verk genom dem som äro fyllda med Hans Ande. Han helar alltjämt dem som ha förkrossade hjärtan och befriar än de fångna genom dem som fått mottaga Hans Ande.
Jag reste en dag på järnväg i Sverige. På en station steg en gammal dam med sin dotter på tåget. Den gamla damen såg så tryckt ut, att jag frågade, vad som fattades henne. Jag fick veta, att hon skulle till lasarettet för att få benet borttaget. Hon grät, medan hon berättade, att läkarna sagt, att enda räddningen var amputation. Hon var 70 år gammal. Jag sade till min tolk: ”säg henne, att Jesus kan bota henne!” I samma ögonblick, hon hörde detta, blev hennes ansikte ljust, som om en slöja tagits bort. Vi stannade vid en station, och vagnen blev full av folk. Folk hade brått att komma på tåget, och djävulen sade: ”du ser väl, att det är omöjligt.” Men jag visste, att ställningen var utmärkt, ty svårigheter skaffa Herren bara större ära, när Hans kraft uppenbaras. Varje prövning blir en möjlighet till välsignelse. Det har varit tider i mitt liv, då omständigheterna pressat mig som tyngder av berg, men jag har funnit, att svårigheterna varit lika många lyftkranar för Guds nåd. Vi har en så underbar Jesus. Han visar sig alltid vara en så väldig befriare. Alltid planerar han på bästa sätt för OSS.
Tåget satte sig i gång, och jag böjde mig ned, och i Jesu namn bjöd jag sjukdomen gå. Den gamla damen ropade: ”Jag är frisk. Jag vet att jag är frisk.” Hon trampade på foten och sade: ”Jag skall Visa det.” När vi stannade vid nästa station, gick hon fram och tillbaka och ropade: ”Jag far ej till lasarettet.” Ännu en gång hade vår underbare Jesus visat sig vara de lidandes läkare och de fjättrades befriare.
En gång var jag så bunden, att ingen mänsklig makt kunde lösa mig. Min hustru trodde, att min tid var ute. Ingen hjälp. Vid den tiden hade jag fått se en svag skymt av Jesus såsom Läkaren. Sex månader hade jag lidit av blindtarmen; understundom hade jag fått tillfällig lättnad. Jag gick till den mission, vars pastor jag var, men jag föll till golvet i fruktansvärda smärtor. Så fördes jag hem till sängs. Hela natten låg jag i bön och tiggde om befrielse. Utan resultat. Min hustru var viss om att det gällde hembud för mig och sände efter läkare. Han förklarade, att allt hopp var ute, alldenstund min kropp var för svag. Då jag haft blindtarmsinflammation sex månader, var hela min kropp genompyrd, och fördenskull ansåg han en operation omöjlig.
Han lämnade min hustru totalt översiggiven. När han gått, kom en gammal dam och en ung man på besök. Jag visste, att den förra var en verklig bedjare. De kommo upp, där jag låg till sängs. Den unge mannen hoppade upp i sängen och befallde den onde anden att lämna mig. Han skrek: ”Far ut, du djävul! Jag bjuder dig fara ut i Jesu namn!” Det gavs ingen tid att resonera. Jag hann ej säga honom, att jag inte trodde, att någon djävul var i mig. Alltnog, det försvann i Jesu namn, och jag vart ögonblickligen botad.
Jag steg upp, klädde mig och gick ner. Jag var alltfort i rörläggningsbranschen, och jag frågade min hustru: ”Är det något arbete inne? Jag är bra nu, och jag går i arbete.” Jag fick reda på, att ett Visst arbete skulle göras, och jag tog mina verktyg och gick åstad. Just när jag gått, kom doktorn. Han lade sin hatt i hallen och gick upp i sängkammaren. Men sjuklingen var utflugen. ”Var är mr Wigglesworth?” frågade han. ”Kära doktorn, han har gått till sitt arbete”, svarade min hustru. ”Ni kommer aldrig att se honom i livet mer. Man kommer hem med hans lik.”
Nåväl, jag är liket.
Alltsedan dess har Herren, på många ställen i världen, givit mig förmånen att få bedja för blindtarmssjuka. Och jag har sett åtskilliga stiga upp och vara klädda inom en kvart, efter det jag bedit för dem. Vi ha en levande Kristus, som vill möta människan på alla vägar.
För åtta år sedan träffade jag samman med broder D. W. Ven, och han hade rekommendationsbrev till en broder i Zion City vid namn Cook. Jag tog brevet med till broder Cook, och han sade: ”Gud har sänt eder hit.” Han gav mig adress på sex personer och bad mig gå och bedja för dem och träffa honom igen kl. 12. Jag var tillbaka igen omkring klocken halv ett, och han berättade för mig om en ung man, som skulle gifta sig följande måndag. Hans fästmö var i Zion City och låg döende i blindtarmsinflammation. Jag gick dit och fick veta, att läkaren just varit där och förklarat, att allt hopp var ute. Modern var utom sig och slet sitt här i förtvivlan och grät. ”Finns det då ingen hjälp?” Jag sade till henne: ”Kvinna, tro Gud, och er dotter blir frisk och skall vara på fötter, klädd, om femton minuter!” Men modern fortsatte att gråta.
De förde mig dit, där dottern låg, och jag bad för flickan och bjöd den onde anden fara ut i Jesu namn. Hon ropade: ”Jag är botad.” Jag sade till henne: ”Vill ni, att jag skall tro, att ni är frisk? Om ni är botad, stig då upp!” Hon svarade: ”Gå ut bara, så skall jag stiga upp.” Inom mindre än tio minuter korn doktorn. Han ville veta, vad som hänt. Hon svarade: ”Det var en man, som kom och bad för mig, och nu är jag frisk.” Doktorn stack sitt finger, där hon varit öm, och flickan varken jämrade sig eller skrek. Han sade: ”Detta är Gud.” Det betydde intet, om han erkände det eller ej. Jag visste, att Gud verkat. Vår Gud är verklig, när Han frälsar och helar. Vår Frälsare är densamme i går, i dag och för evigt. Han frälsar och helar i dag likaväl som förr, och Han åstundar att få vara din Frälsare och Läkare.
Bara du ville tro Gud! Vad skulle hända? Jo, stora ting. De finnas, som aldrig smakat Guds nåd, aldrig upplevat Guds frid. Otro har rövat dessa välsignelser från dem. Det är möjligt att höra och dock icke fatta sanningen. Det går för sig att läsa Guds ord och likväl ej få del av det liv, det ger. Vi måste genom den Helige Ande få avslöjat för oss Ordets innehåll och låta samme Ande föra till oss det liv, som är däri. Aldrig kunna vi fatta återlösningens under, förrän vi blivit fyllda med Helig Ande.
En gång var jag på ett eftermiddagsmöte. Herren hade varit oss nära genom sin stora nåd, och många hade blivit helade genom Guds kraft. Mesta folket hade gått hem, och jag var ensam, då såg jag en ung man, som tydligtvis dröjde kvar för att få samtala. Jag frågade: ”Vad vill ni?” ”Jag undrar”, svarade han, ”om jag finge be om förbön?” ”Vad fattas er?” frågade jag. ”Kan ni ej lukta det?” svarade han. Ynglingen hade fallit i synd och fick nu bära följderna därav. Han berättade, att han fått gå från två lasarett. ”Jag har utslag på hela kroppen”, sade han, ”variga sår överallt.” Jag såg, att han hade ett fult utslag vid näsroten. ”Jag hörde er predika”, sade han, ”jag förstod inte ett dugg men jag undrar, om det finns hopp för mig.”
Jag frågade honom: ”Känner ni Jesus?” Han kände ej till abc i frälsningen ens, men jag sade till honom: ”Stå stilla!” Jag lade mina händer på hans huvud och så på hans händer och näpste den fruktansvärda sjukdomen i Jesu namn. Han ropade: ”Jag är botad, jag vet det. Jag känner, hur det värmer utmed hela min kropp och glöder.” Jag frågade: ”Vem gjorde det?” Han svarade: ”Eder bön.” ”Nej”, svarade jag, ”det var Jesus, som gjorde det.” Han sade: ”Var det han? Jesus, Jesus, fräls mig då.” Och den unge mannen gick bort, frälst och frisk. Vilken barmhärtig Gud vi ha! Vilken underbar frälsare ha vi ej!
Är du plågad? Ropa ut din nöd inför Herren! Det är alltid gott att få ge luft för det, som trycker. Du måste kanske ropa. Den Helige Ande och Guds ord förmå föra fram i ljuset allt det fördolda, som är orent. Det finns alltid befrielsemöjligheter, när man låter Gud utransaka det som fördärvar och förvränger ens liv. Den onda ande, som var i mannen i synagogan, ropade: ”Låt oss vara i fred!” Det var egendomligt att den onda änden varit tyst, ända tills Jesus kom i närheten. Jesus näpste honom och hade: ”Tig stilla och far ut ur honom.” Och mannen vart fri. Jesus är alltjämt densamme, Han, som avslöjar ondskans andemakter, frigör fångarna och befriar de plågade, i det att Han renar och rensar deras hjärtan. De onda andar, som voro i mannen, som hade ”Legionen”, ville ej sändas åstad till avgrunden, innan tiden var kommen, och därför begärde de att få fara in i svinen. Helvetet är en så hemsk plats, så t.0.m. demonerna ej vilja fara dit. Hur mycket mer böra ej då människor söka att bliva räddade från avgrunden!
Gud är full av medömkan. Därför säger Han: ”Söken Herren, medan Han låter sig finna!” Yttermera försäkrar Han: ”Var och en som åkallar Herrens namn skall bliva frälst.” Sök Honom nu, åkalla Hans namn just nu! Och du finner förlåtelse, hälsa, förlossning, befrielse, ja, allt vad du behöver, just nu, och det skall tillfredsställa dig i evighet.
Ur boken: Växande tro