Syskonen blev så glada att få besök. En del fick springa till grannarna för att låna stolar så att de kunde bjuda oss sitta ner. Hos Fifa, som är gravid, fanns en hel skara barn. Förutom hennes egna fyra, så var grannarnas barn där och lekte. -Du kan ju ha barnmöte här med alla dessa barn, sa jag. Hon tittade förundrad på mig. -Du kan ju lära dem bedja till Jesus, förklarade jag. Hon lyste upp. Vilken uppgift! En annan syster satt i sitt hem med sin lilla flicka, modfälld och uppgiven. Hennes man var ute hela dagarna och försökte hitta något arbete där han vågade göra förfrågningar. Hon blev så glad att vi kom, och sedan kom hon till kvällsmötet och förklarade att hon fått nytt mod när vi kom hem till henne.
Doktor Doris kom också under eftermiddagen. Hon följde med hem till Daniela, som har problem med synen och blir yr när hon reser sig. Doris gav henne adressen till sjukhuset där hon arbetar, och manade henne att komma dit då Doris är där på eftermiddagen, för att få en ordentlig undersökning. Daniela kom till mötet och sjöng på kreol den underbara sången ”Vilken dag det skall bli när min Jesus jag får se…” Hon som fått sitta och sjunga, för att hon inte orkat stå, stod nu med sin lille pojke på armen och sjöng om och om igen om vårt saliga, himmelska hopp, och hela församlingen drogs med i lovsång.
Vi var också hemma hos madam Loui, som fått församlingens hjälp med ett fint litet hus. Hon låg i influensa, och såg ganska bedrövlig ut när hon öppnade. Men hon lyste upp och bjöd in oss att sitta ner en stund i det enkla, trivsamma hemmet. Hon delgav sina problem. Förutom att hon var krasslig, så hade regnet förstört deras skörd av tayota, en grönsak som de annars skulle ha sålt för sin försörjning. Vi bad tillsammans för hela situationen. Så lämnade vi en rispåse och gick vidare till nästa hem. Men sedan på kvällen, kom i alla fall lilla madam Loui springade till mötet, var med och sjöng och prisade Gud!
Vi var hemma hos Olga och Paul med några takplåtar, som de fått från församlingen för att reparera sitt hus så att inte regnet strilar in för mycket. Varje natt det regnar, måste de stiga upp med sina barn och försöka undvika att bli alltför genomblöta. Det har nu regnat ganska mycket i tre veckor. Emanuel och Simon lastade av takplåtarna som ställdes in längs väggen inne i huset. Men våra bröder tittade bekymrat på husrucklet. Var ska man spika för att det ska kunna bli något meningsfullt resultat? Huset har bara jordgolv, det ligger bara en masonitskiva vid dörren. Åh, om man kunde hjälpa alla mycket mer!
Broder Michelot, som varit i Haiti en period, kom med oss i lördags till Palavé. Gabriella hade gjort en god kaka och vi hade med muggar och saftpulver. Soila, vår syster som under skolåret fixar mellanmål till eleverna och städar skolan, hjälpte till att blanda saft och bjuda. Fastän vädret inte var så lysande, kunde vi samlas några och mumsa på den goda kakan och dricka saft.
Emanuel beslöt sig för att få bort ett par getingbon som framfusiga getingar byggt under taket i församlingslokalen. Han tog en mopp och krossade ett, men fick ett stick i pannan. Då rådde broder Michelot honom att koka vatten och kasta på andra boet. Sagt och gjort. Broder Elia, som har i uppgift att vaka över församlingsfastigheten under sommaren, tog resolut en plasttillbringare med kokande vatten och kastade över boet, som rasade ned med skållade getingar.
De syskon som kom skyndande i god tid till mötet mellan regnskurarna, blev också bjudna på kakor och saft av Soila. Fastän regnet strilade ute, var vi en god samling syskon som sjöng och prisade Gud. Broder Michelot talade om den spetälske mannen som vädjade till Jesus: -Vill du, så kan du göra mig ren! Han talade om hur Jesus är så barmhärtig, att han ständigt vill rena, förlåta och hela. Han predikade på både spanska och kreol, så alla kunde följa med. Och han målade Jesus så vi riktigt kände hur Jesus sade till oss var och en: Jag vill hela, jag vill hjälpa, jag vill göra allting nytt!
Broder Lucson som ledde mötet, avslutade med att säga att nu hade vi alla fått något mer av Jesus, och vi skildes åt i glädje och förtröstan. Tänk att mitt i fattigdom och mänskligt sett olösliga problem, så får man uppleva att Jesus Kristus kommer nära och utrustar oss att vara hans ambassadörer på jorden!