Hans Lindelöw om tältmötena
Du var med på tältmötena i Kungälv och Ljungby, varför?
De har ju förberetts under månader i vår planering inför sommaren, så jag var inställd på det. Erfarenheter från förra årets tältmöten gjorde att jag hade vissa förväntningar. Det upptas ju inte sällan positivt att vi beger oss ut i landsändarna. Ville inte missa det.
Kan du ge läsarna några intryck?
Såväl i Kungälv som på Bolmsö har vi mött ett påtagligt rop efter att möta Gud och erfara fönyelse. Det är märkligt, tycker jag, att vi med vårt gamla tält och våra gamla läsarsånger skulle kunna vara med och fylla det behovet. ”Tältet” har sin särskilda plats i frälsningshistorien, allt sedan Abraham, Isak och Jakob, som ”bodde i tält” (Hebr 11:9) – ett uttryck för ödmjukhet! Men det är inte formerna som är avgörande. Förhoppningsvis är formerna hos oss underordnade det som alltid borde ha ”första rummet” (Apg 13:46) – Guds ord! Om inte ordet går ut genom oss, så kan vi lägga ned. Men om ordet går ut, och blir mottaget i tro, så ger det liv.
Var det värt det?
En uppdatering om de andliga behoven på de lokala platserna är nog ovärdeligt och av helt oersättlig betydelse för tjänsten för Gud. Vi vill nämligen följa Herren Jesus, och Jesus själv gick från plats till plats och böjde sig till den enskilde, för att höra vilka frågor och vilka behov som fanns. Det hjälpte honom att formulera svaren ”från Guds egen mun” (5 Mos 8:3). Om vi lever i bönen och hör Andens budskap, så kan vi också få erfara den hjälpen, till själars frälsning, och till himmelens Guds ära!
Har du något du vill förmedla till alla som inte kunde komma till tältmötena?
Kom nästa gång – om Herren dröjer och vi får leva! Och kan du inte vara med av någon anledning, så bistå oss gärna i bönen ! Gud välsigne dig!