Haiti – en månad efter

Ledare av Berno Vidén

I skrivande stund har det hunnit gå en månad sedan jordbävningskatastrofen i Haiti. Landet har idag sorgedag och man uppmanar alla att klä sig i svart eller vitt. Över hela världen sprids nu ödesdigra bilder av gigantiska bristfälliga tältläger som inför den annalkande regnperioden innebär fortsatt stora och akuta svårigheter för de redan drabbade. Över en miljon haitier är idag utan bostad och idag informerar också myndigheterna genom president René Préval att fler än 217 000 människor omkommit, en siffra som kommer att justeras uppåt allteftersom kroppar grävs fram under ruinerna. Än så länge är det bara 15 procent av alla ofattbara 250 000 raserade hus som sökts igenom.

Det här numret av Midnattsropet präglas av Haiti, likaså ledaren. Församlingens arbete bär även det efter katastrofen samma prägel, med målinriktade insatser som snabbt har fokuserat på Haiti, dels hemifrån Sverige, men främst ute på missionsfältet i Dominikanska republiken, där flera resor med hjälpsändningar gjorts in i Haiti.
De platser som besökts är områden dit ingen annan hjälp nått fram. Det finns många sådana platser, vilket i sig utgör en stor utmaning för fortsatta resor in i Haiti. Eftersom Maranataförsamlingen arbetat i Dominikanska republiken under de senaste 30 åren är det en självklarhet att fortsätta bistå med så mycket hjälp som möjligt.
Tack vare gåvor som skickats in till församlingen från olika platser i hela Skandinavien har snabba insatser kunnat göras. Nu gäller det att gå vidare och ta nya steg. I och med besöken i Haiti knyts även kontakter med människor som får nytt hopp genom den hjälp de tar emot. Förutom den direkt humanitära hjälpen finns det också en hunger efter meningen med livet, att återfå det människovärde Gud själv ger varje människa. Något som är möjligt i och genom församlingen.

I det här numret uppmärksammas också hur Maranataväckelsen bröt fram i Sverige för 50 år sedan, samma år som även tidningen Midnattsropet påbörjade sin utgivning. För 40 år sedan växte den första storfamiljen fram inom församlingen. Ett föredrag publicerat i detta nummer är från 1976, där Arne Imsen förmedlar en visionär förkunnelse om kampen för ett urkristet församlingsliv, om storfamiljen och att leva i uppbrott, en livsstil som bidragit till att det i församlingen varit möjligt att satsa tid, kraft och medel i den utsträckning som gjorts för exempelvis missionsarbetet i Dominikanska Republiken. Missionen är inte en separat gren utanför församlingen, utan istället ett naturligt utflöde som utgår från dess mitt.

Fortsätt vara med att bedja och offra för Haiti och församlingens fortsatta mission där. Behoven är enorma och vi vill göra vad vi kan för att mätta en både andlig och lekamlig hunger.
I slutet av februari månad är Comunidad Maranata inbjudna till en haitisk bergsby som heter Baptiste. Där finns för närvarande ca 1500 bostadslösa flyktingar som är i behov av vatten, mat, kläder och mediciner.
Baptiste är ett mycket fattigt samhälle med ca 30 000 invånare där 25 procent av barnen aldrig haft möjlighet att gå i skola. Vi har också där erbjudits ta över ett markområde med syftet att ordna skollokaler. Allt det här är en stor utmaning för missionen och vi erfar hur vi steg för steg får gå i av Gud förutberedda gärningar
Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.

Föregående inlägg Storfamiljen
Nästa inlägg Midnattsropet nr 1-2010

Relaterade inlägg

Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x