Vittnesbörd: Vendela Vidén
Det är mitt enda hopp i den här världen vi lever i. Det är också anledningen till att jag orkar andas och se framåt – och uppåt.
Han kommer snart, Jesus min frälsare och bästa vän, han som känner mig innan och utan och som håller mig i sin hand var jag än är, vad jag än gör.
”Jesus kommer snart”, har jag fått höra under hela mitt liv. Som barn skrämde det mig lite. Flyga upp till himlen? Hur skulle det gå till, i praktiken? Som tonåring fick jag ibland ångest av tanken. Tänk om jag inte var riktigt frälst, skulle jag bli lämnad kvar då?
Men nu som vuxen, är det mitt enda hopp. Nu längtar jag efter den stunden. Däremot är det nu något annat som skrämmer mig, och det är att jag inte varken hör eller ser särskilt mycket om Jesu tillkommelse i kristna sammanhang.
Frågor har dykt upp inom mig. Har jag missat något? Har jag missförstått? Är jag en fanatiker? Och jag har med mina funderingar fått lov att vända mig till Guds ord för att få svar.
”Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen” (Apg 1:11).
Vidare står det: ”Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen” (Matt 24:44).
Och det står också i Uppenbarelseboken 22:20 att
”Han som betygar detta säger: ‘Ja, jag kommer snart.’ Amen, kom Herre Jesus!”
Ja där, och där, och på ännu fler ställen i Bibeln kan man läsa om att Jesus kommer … men antalet gånger borde egentligen inte spela någon roll. Står det på ett enda ställe i Guds ord, så tror jag att det är sant.
Min fråga är enkel: Varför är det då så tyst om hans tillkommelse?
För mig är det som sagt mitt enda hopp i den här världen vi lever i. För mig är det också anledningen till att jag orkar andas och se framåt – och uppåt. Han kommer snart, Jesus min frälsare och bästa vän, han som känner mig innan och utan och som håller mig i sin hand var jag än är, vad jag än gör.
Det är så stort och överväldigande för mig som en enskild person, och därför förundras jag över varför det inte verkar vara lika stort för kristenheten som helhet. Vad har vi annars för hopp om det inte är en evighet tillsammans med Jesus? Varför ropas det inte ut i varenda gudstjänst, i varje möte, i varenda bön och i varje sång, att han kommer snart? Varför är det så tyst om det stora som när som helst kommer att fullständigt skilja oss från mörkret och ge oss evig frid och glädje tillsammans med honom som vi älskar?
Tack Jesus, för att du kommer snart.
”Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer” (Matt 24:37).