Interreligiöst samtal i Filadelfiakyrkan på Rörstrand, Stockholm

Text: Emanuel Johansson

Det  kallas  för tolerans och  kärlek, men bakom den interreligiösa rörelsen anar vi en makt som ställer krav och kräver lydnad. Den kyrka eller församling som vill bli accepterad måste med tåget. I början av året såg vi hur  Pingstkyrkan i Stockholm tog ett interreligiöst initiativ. Rapporteringen i  Midnattsropet nr 1 2016 blev för många en väckande varning. Med anledning av påvebesöket  publicerar vi delar av artikeln också i detta nummer.

Den katolske biskopen Anders Arborelius, rabbinen för Stockholms synagoga Ute Steyer och imam Awad Olwan tog plats och välkomnades av församlingen.
Pingstpastorn inledde och sa bland annat att tanken om mötet hade uppstått ur det gemensamma sociala engagemanget för Stockholm och att man från den utgångspunkten kunde skapa ett vi trots olika religioner och tro.
Biskop Arborelius uttryckte att han kände sig trygg med tidigare erfarenheter av pingstkyrkans breda ekumenik. Ekumeniken, menade han, bidrog till ökad acceptans för påven. Han tyckte också mötet var viktigt då religionerna kunde mötas i samförstånd, fred och försoning. Vidare menade han att det är viktigt att de religiösa leden kan ha en samfälld röst, och lyfte med det fram Interreligiösa rådet.
Rabbin Steyer presenterade sin religion sakligt och utan några försök att omvända pingstvännerna åt ena eller andra hållet. Hon berättade lite om judarnas situation i Sverige och uttryckte sitt missnöje över samhällets åsiktskonsensus.
Imam Olwan däremot menade att det religionerna representerade på mötet i grunden var samma sak. Gud är en, sen får vi välja hur vi vill se honom, sa han. Islam är enligt honom bara en lättare religiös väg än judendom och kristedom. Men han gick ännu längre när han också uttalade att religionerna bara är politiska produkter och därför måste alla ta ansvar för sin religion.

Detta möte ser jag som ytterligare en markör i en mycket allvarlig utveckling i svensk kristenhet. Ett möte som detta innebär oundvikligt att den kristna tron framställs som en religion bland andra religioner. Något som blir tydligt är att Jesus rationaliseras bort till förmån för gemenskap, fred och samförstånd.
Från perspektivet av det mest grundläggande i kristen tro uppstår en mängd frågor. Finns det försoning utan försonaren? Finns det frälsning utan frälsaren? Vad är meningen med en organisatorisk gemenskap om människor inte kommer tillrätta med sitt oförsonade hjärta och slaveriet under syndens makt? Vad innebär det att den kristna församlingens uppdrag att sprida evangelium förhandlas bort i en gemensam fredstraktat?
Evangelium handlar om Jesus. Det är dags att påminna om evangeliets suveränitet. Awad kanske har rätt i att religioner är politiska konstruktioner. Eller hellre mänskliga tankebyggnader uppkomna ur människans förståelse av att det finns något mer än det materiella. Men evangelium är något mycket större.
Gud har handlat! Gud steg ner! Gud blev människa! Gud öppnade vägen till gemenskap med sig! Allt detta gjorde Gud genom Jesus Kristus. Den ende. Det enda namnet. Den enda vägen. Utan Jesus har vi ingenting.
Det är uppenbart att Jesus inte passar in i ett religionsbygge där innehållet i tron läggs åt sidan. Som aposteln Petrus skriver är Jesus också för dagens byggningsmän en stötesten (1 Petr 2:7). Aposteln Johannes skriver tydligt att:
– Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen (1 Joh 4:2-3).

Att Pingstkyrkan agerar plattform för dessa krafter är fruktansvärt. I det profetiska perspektivet blir en interreligiös utveckling än mer skrämmande, då skriften talar om att just Antikrist skall ena världen med religiösa medel (läs MR nr 2 2015, Interreligion på frammarsch).

Låt oss fly till Jesus! Låt oss hålla fast vid ett klart evangelium. Låt oss möta muslimer såväl som judar och katoliker med kärlek och respekt genom det enda vi har att komma med: Evangelium om Jesus! Våga proklamera budskapet  idag: Jesus är Herre!

Föregående inlägg Lewi Pethrus om ekumeniken 1925
Nästa inlägg Dårskapens vägar – Sex renässanspåvars maktmissbruk banade väg för reformationen

Relaterade inlägg

Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x