– Jag lämnade katolska kyrkan för att följa Jesus

Predikan av Michael Dakwar

– Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till 
upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, 
väl rustad för varje god gärning. (2 Tim 3:16-17)

Från en kristen tidning läste jag under rubriken ”En pingstvän blir katolik” en intressant och unik artikel. För mig var den intressant av två anledningar. Inte att han blev katolik, många människor blir katoliker, men det faktum att han var pingstpastor och blev katolik. Det intresserade mig för att jag själv tidigare var katolik men också för att jag lämnade den katolska kyrkan, för att bli en efterföljare till Jesus Kristus. Några av er kanske har läst den här artikeln i Dagen. Jag tyckte lite synd om brodern som tog det här beslutet. Och jag förstod att den här unge brodern hade gått med i katolska kyrkan av samma anledningar som jag lämnat den.

Han säger att han kände inspiration kring de mera katolska ämnena, exempelvis om Maria och helgonen, och som jag förstod det så ville han inte själv längre ta ställning och tänka omkring Skrifterna, utan han är nöjd med att lämna över till den katolska kyrkan för att låta den tänka åt honom. Som ett svar till reportern som intervjuade honom om Maria, helgonen och påven säger han i artikeln: ”Jag lägger inte så mycket vikt vid vad jag tänker längre, det viktiga är vad kyrkan tänker.” För mig är de här svaren väldigt överraskande, eftersom de kommer från en som varit pastor inom pingstkyrkan. Artikeln fortsätter: ”Jag tror samma sak som katolska kyrkan gör, jag böjer mig för det. Nittiofem procent av det som står i den katolska katekesen hade jag nog hållit med om redan tidigare.” Det var väldigt överraskande för mig att läsa om en pingstpastor, speciellt att han höll med om nittiofem procent av det som stod i katekesen.
Det får mig att undra: Hur var hans undervisning inom pingstkyrkan? Var den influerad av den katolska undervisningen och dess doktriner? Och det får mig att undra: Undervisade han någonsin om Guds rena och sanna ord från bibeln? Undervisade han det som Paulus nämner om i Efesierbrevet; Guds hela och fulla sanning? Och jag undrar: Har Pingströrelsen förlorat sin urskiljningsförmåga? Var det ingen under alla år den här pastorn undervisade som hade förmågan att urskilja och se varifrån hans undervisning kom? Eller är det, som i vissa sammanhang, tillräckligt att man har ett examensbevis eller ett intyg från en bibelskola? Sedan jag var ung och började min vandring med Herren kom jag till klarhet om att det inte är nödvändigt att gå en bibelskola eller ha bibelutbildning för att själv kunna förstå vad Bibeln undervisar; få urskiljningsförmåga och veta vad som kommer från Gud och vad som inte kommer från Gud.

Som jag sa förut var jag född och uppfostrad i en katolsk familj som följde de katolska traditionerna. När Gud genom sin nåd öppnade mina ögon att förstå sanningen genom att läsa bibeln, vilket jag inte själv gjort tidigare, då kom jag till slutsatsen att jag inte var ett Guds barn. Jag var kanske barn till den katolska kyrkan men inte ett Guds barn.
Efter att ha läst Guds ord med eget förstånd så fattade jag själv beslutet att lämna den katolska kyrkan och lämna hela mitt liv till Herren Jesus Kristus. Det var ingen annan som beslutade åt mig, och ingen påverkade mitt tänkande. På det sättet fattade jag beslutet att ta emot evigt liv genom Jesu död på Golgata kors.
Det var inget tryck eller påverkan från de troende som jag nu träffat. Det var verkligen ingen som pressade mig till att lämna den katolska kyrkan, men jag blev uppmuntrad till att själv läsa och förstå bibeln. Jag fick också många goda råd som att läsa bibeln på ett systematiskt sätt, att läsa hela bibeln och inte bara verser här och där!

Någon gav mig ett exempel: Tänk dig att du får ett brev från en vän. Du börjar inte läsa brevet i mitten eller i slutet eller plockar en mening här och där. För att du ska förstå vad din vän vill säga dig, måste du läsa brevet från början till slut som en helhet. Det var rådet jag fick: Läs bibeln som om du hade fått ett brev från en vän, från början till slut. Läs den systematiskt som en hel bok. De sa också: Om du verkligen söker sanningen, kommer du få ledning från den helige Ande.
Jag var en ny troende och visste inte mycket om den kristna tron förutom det jag hade lärt mig i de katolska traditionerna. Jag kände inte till de protestantiska eller evangeliska doktrinerna, jag hade aldrig hört talas om Martin Luther, Calvin eller Augustinus och de andra lärofäderna. Jag visste inte ens vad ordet doktrin betydde. Jag hade bara bibeln och det var bara den jag läste, och jag läste den systematiskt som jag hade blivit uppmuntrad till. Jag läste med ett öppet sinne och med ett efter sanning sökande hjärta och det dröjde inte lång tid förrän jag upptäckte saker som jag blev riktigt överraskad av. Jag upptäckte att mycket av det jag hade lärt mig i den katolska kyrkan stod i motsats till det jag nu läste och hur mycket den katolska kyrkan har gått fel och bort ifrån sanningen. De har avvikit mycket från den rena och sanna undervisningen från Herren Jesus Kristus och från hans apostlar. För att förstå de här sakerna behöver du inte vara en teolog eller ha gått på bibelskola. Det du behöver är ett öppet sinne och ett sökande hjärta. Då kommer du att se sanningen. Att upptäcka den här sanningen var revolutionerande för mig och jag kände att jag verkligen ville behaga Herren i mitt liv. Därför kan jag inte stå med ena benet på katolska traditioner och med andra benet i den kristna församlingen i sökandet efter bibelns sanningar.
Jag beslutade mig för att lämna den romersk katolska kyrkan. Det var inte lätt att ta farväl av traditioner och fostran som jag haft under hela mitt liv. Det är som att stå emot all sin bakgrund, familj och allt som man lärt sig. Men med Guds nåd så tog jag det här beslutet och jag lämnade den romersk katolska kyrkan. Jag vill säga igen att ingen har utövat påtryckning på mig att ta det här beslutet. Det var en slutsats som jag kom fram till efter att ha läst bibeln. Jag läste bibeln som den ursprungliga källan. Och jag betonar bibeln, eftersom den katolska kyrkan menar att den inte i sig själv är tillräcklig, att det finns fler saker som Gud inte uppenbarade i bibeln, som också gäller för den kristna tron. Ofta refererar man till källor utanför bibeln för att övertyga människor om sin teologi, speciellt till kyrkofäderna.
En av de första sakerna jag gjorde efter att ha blivit en troende var att bryta kontakten med katolska kyrkan. Nästa steg var symboliskt och det betydde mycket för mig. Tre år innan jag blivit en troende så hade jag fått en guldkedja med en Mariaikon på. Det här var en födelsedagspresent jag fått från mina föräldrar på min artonårsdag som betydde mycket för mig. Den hade ett stort känslomässigt värde för mig. Inte bara det att den föreställde Jungfru Maria, men det var en speciell gåva från mina föräldrar som jag uppskattade mycket.

När jag upptäckte sanningen i bibeln och vad Gud säger om avbilder och även om jungfru Maria, så visste jag att den här Mariaikonen inte hade någon betydelse för mig. Den kunde inte ge någon andlig hjälp och vägledning i mitt liv. Men fortfarande var det en gåva från mina föräldrar, så jag hade ett dilemma. Det var lättare för mig att lämna den katolska kyrkan än att skiljas från smycket med Maria som jag fått av mina föräldrar.
Jag försökte resonera med mig själv genom att säga att jag inte tänker på att det är någon speciell Mariasymbol. Jag kan se på det som ett konstnärligt smycke, och jag kan fortfarande bära det under skjortan så att ingen ser det. Men desto mer jag läste bibeln, desto tydligare sa Herren till mig att det jag gjorde var fel. Till slut sa jag: Ja, Herre du har rätt, och beslutade mig för att ta av mig kedjan och ge den tillbaka till mina föräldrar. Jag var rädd att det skulle såra dem att jag inte uppskattade deras gåva. Men när jag gav den tillbaka till mina föräldrar blev jag förvånad över att de inte alls blev sårade utan de visade mig full förståelse. Herren hade redan förberett deras hjärtan. Då jag tog av det vackra guldsmycket från min hals kände jag mig plötsligt helt fri ifrån alla vackra kedjor från den katolska kyrkan.
Till det yttre finns det många attraktiva ting som drar människor till den katolska kyrkan. Genom att ta av mig kedjan blev jag fri från denna attraktionskraft. Genom att jag hade ett ärligt sökande hjärta hjälpte Herren mig att komma fram till sanningen, och sanningen gjorde att jag verkligen blev fri.
Från den stunden har jag aldrig ångrat mig, eller tvivlat på att det var det rätta beslutet. Församlingen som jag gick med i hade ingen präst eller pastor, men jag upptäckte att nästan varje kristen broder och syster i den här församlingen hade större kunskap i bibeln än de präster som jag tidigare hade mött inom katolska kyrkan. Det uppmuntrade mig att försöka få en sådan kunskap om bibeln som de hade. Jag försökte läsa bibeln systematiskt och lära mig ännu mer. Desto mer jag studerade bibeln själv, och tillsammans med dem, blev jag mer övertygad om att beslutet jag hade fattat att lämna katolska kyrkan var det viktigaste beslutet jag hade gjort i hela mitt liv. Jag är ännu mer övertygad idag om att Gud är trofast i sitt ord, hans trofasthet förändras aldrig och hans ord är det samma i går, idag och i morgon.

I Jeremias bok står det, och det är Herren själv som säger det:
– Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. (Jer 29:13)
Du kan vara säker på att om du har det här ärliga hjärtat som söker, så kommer Gud aldrig göra så att du går fel. Därför gör det mig så ledsen när jag hör att en pastor som kommer från en församling som borde stå på biblisk grund, lämnar sin församling för att gå till katolska kyrkan. Det har hänt i USA många gånger att folk har lämnat evangeliska församlingar och gått till katolska församlingar. Jag undrar om de inte läst och förstått Guds ord, om de inte studerat bibeln på ett enkelt sätt? Jag har läst flera vittnesbörd från personer som har gått från evangeliska församlingar till katolska kyrkan. Det ironiska är att de säger att den helige Ande har lett dem till att ta det här beslutet att gå till katolska kyrkan. Det är som att säga att den helige Ande bekräftar att sanningen finns i katolska kyrkan.
När jag läser sådana vittnesbörd brukar jag skriva ett stort frågetecken och utropstecken. Den helige Ande kommer nämligen aldrig att uppenbara någonting som står i motsats till vad det uppenbarade Gudsordet i bibeln säger. Den huvudsakliga uppgiften för den helige Ande är att förhärliga Herren Jesus Kristus – ingen annan än Jesus Kristus. Upphöja Herren Jesu Kristi namn över alla andra namn och hjälpa människor förstå att Jesus är vägen sanningen och livet, och att ingen kan komma till Fadern utom genom honom allena. Allt är tillräckligt för oss i Honom. I Jesus Kristus allena finner vi allt vad vi behöver för att leva ett gudfruktigt liv, ett liv som behagar och ärar Gud.

Bibelversen som vi läste från början säger att varje ord i Skriften är inspirerat av Gud, och allt som är i de heliga Skrifterna är nyttigt till undervisning. Det betyder att bibeln ger oss tillräckligt med undervisning, att vi inte behöver söka från andra källor. Bibeln ger tillräckligt till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet. Så om du verkligen vill leva ett rättfärdigt liv i gudsfruktan, behöver du inte söka efter det som ligger utanför bibeln. All nödvändig instruktion finns i bibeln. Skriften är gudsinspirerad till att hjälpa oss att leva ett gudfruktigt liv. Därför behöver vi inte extra källor utanför bibeln för att förstå vad Gud säger.
 Många av dem som har konverterat till Katolska kyrkan säger att de har sökt i Skrifterna och kommit fram till sanningen. På Jesu tid sökte de skriftlärda också medvetet och enträget i Skrifterna, men de sökte inte med ett öppet hjärta och ett öppet sinne. Herren Jesus själv tillrättavisade dem och deras attityd, som exempelvis här:
– Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv. (Joh 5: 39-40)
Han tillrättavisade dem. De forskade i Skrifterna men sökte inte med öppna ögon eller med ett öppet hjärta. Hade de haft ett öppet sinne och ett öppet hjärta så hade de också sett att Skrifterna handlar om Jesus, att de har ett vittnesbörd om honom. Sedan avslöjar Herren deras egentliga motiv till att studera Skrifterna. De studerar inte Skrifterna för att de har en verklig kärlek till Gud, eller en längtan att verkligen tjäna Gud och behaga Honom, utan för att de vill ha människors ära och vill bli upphöjda av människor.
Vi läser vad Jesus sade:
– Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? (Joh 5:42-44)
Och han fortsätter:
– Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord? (v 46-47)
Det är tydligt att många människor som läser och söker i Skrifterna inte tror. Det finns många teologer som inte är troende. De läser Bibeln men de tror inte. De har andra förklaringar än den enkla sanningen som kommer från dess ord. Varför? För att de inte söker med ett ärligt och öppet hjärta. De gör det med motivet att de vill ha ära, respekt och upphöjelse från andra men inte från Gud. Syftet och målet med Skrifterna är att leda oss fram till kunskap om sanningen, fram till att vi accepterar Herren Jesus Kristus som den ende Herren och Frälsaren, den enda vägen till Fadern, den ende medlaren mellan Gud och människor och att Jesu Kristi namn är det enda som har givits under himmelen genom vilket vi kan bli frälsta. Så löd undervisningen från de första apostlarna. Petrus säger:
– Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. (Apg 4:12)
Det är Petrus som säger det här, den Petrus som katolska kyrkan menar vara den första påven. Han säger att frälsningen inte finns hos någon annan än hos Jesus Kristus, och att inte heller finns det något annat namn under himmelen som kan frälsa oss, vare sig Jungfru Maria eller något annat helgon.
Det enda namnet under himmelen som kan frälsa oss är Yeshua Hamashia som det heter på hebreiska. Och även aposteln Paulus säger mycket tydligt i sina brev:
– Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe. (1 Tim 2:5-6)
Kan det bli tydligare än de här orden? Paulus skriver tydligt att det finns en Gud och en medlare. Hur kommer det sig då att man börjar föra in fler medlare som ska stå mellan oss och Gud? Jo, enligt den katolska kyrkan är inte bibeln tillräcklig, utan man måste söka andra källor för att fastställa vad man tror på. Kom ihåg den första versen vi läste: Hela Skriften är tillräcklig för undervisning, tillrättavisning, upprättelse och att leva i rättfärdighet. Kan den helige Ande säga emot det som han själv har inspirerat från början? Kan den helige Ande leda en människa att tro på en sanning som står i motsats till vad han själv inspirerade från början? Hur kan de här personerna säga att det är den helige Ande som har lett dem fram till den här sanningen? Därför är jag alltid försiktig när människor säger att det var den helige Ande som ledde dem fram till det här. Man måste alltid se hur det överensstämmer med Guds ord. Den helige Ande kan aldrig inspirera och undervisa något som står i motsats till Guds heliga karaktär. Han kan heller aldrig leda oss till traditioner eller handlingar vare sig de kommer från katolska kyrkan eller karismatiska rörelser som står i motsats till Guds ord. Gud är väldigt mån om sin ära, sitt namn och sin karaktär:
– Jag är HERREN, det är mitt namn (på hebreiska Jehova). Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder. (Jes 42:8)

Gud är mån om den ära som tillhör Honom och sin karaktär. Guds helige Ande kommer aldrig att lära eller inspirera till något som står i motsats till Guds karaktär. Ingen sanning som står i motsats till det som undervisas om i Bibeln är från den helige Ande. Därför måste vi vara uppmärksamma och försiktiga när någon säger att ”det var den helige Ande som visade mig det här”. Allt måste prövas och testas om det håller genom att undersöka det med Guds ord. Om du verkligen vill att den helige Ande ska leda dig till kunskap om hela sanningen, så behöver du först tömmas från dina egna förutfattade meningar och fördomar, från uppfostran och traditioner. Det spelar ingen roll om det handlar om en katolsk, ortodox, protestantisk eller evangelisk grund – du måste få bort de förutfattade meningar och fördomar som du bär med dig när du studerar bibeln.
Det viktigaste är att vara villig att acceptera hela den sanning som Gud vill uppenbara och visa, även om det betyder att du måste bryta med din gamla tradition. Till och med om du måste bryta med din egen familj. Jesus säger:
– Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.
Så om det är din familj eller tradition som håller dig fast så att du inte kan följa Jesus, då är du inte värdig att göra det. Det är inte bara så att sanningen ska undervisas och att man ska lära sig sanningen. För att sanningen ska påverka och ha effekt på våra liv så måste vi lyda sanningen. Det är inte tillräckligt att veta vad bibeln lär. Vi måste också lyda det bibeln lär. Även om det skulle vara mot våra traditioner eller det politiskt korrekta. Det är mycket mera värt att lyda Guds ord än att lyda människors bud. Vad du än vill veta om Gud och om Skrifterna så är det alltid bättre att göra som de från Berea: att söka noga och uthålligt i Skriften. Och för att förstå skillnaden mellan judarna från Berea och de från Tessalonika, ska vi titta i Apostlagärningarna:
– Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så. (Apg 17: 10-11)
Idén om att Messias skulle lida tedde sig märkligt för många judar. Det var svårt för dem att förstå att Messias skulle lida och dö, något som stod helt i motsats till förväntningarna om honom. Det de väntade på, deras bild av Messias, var att han skulle komma med makt och etablera riket. Inte att han skulle vara en lidande tjänare. Så för dem var den här föreställningen om en lidande Messias något helt nytt. Trots att de hade läst Skrifterna så hade de inte sett det här. Därför krävdes en sund biblisk undervisning från apostlarna för att visa dem att det verkligen var så att Messias skulle lida såsom det står i Skrifterna.
Det här försökte Paulus undervisa om när han var i Tessalonika. Han försökte från deras egna skrifter visa att Jesus var deras Messias och att han skulle lida. Men reaktionen från judarna i Tessalonika var att de blev ilskna och arga mot Paulus. De var väldigt fientligt inställda och vägrade att ta emot budskapet. De ville inte ha någon som kom utifrån. Paulus kom och utmanade deras traditioner och deras tro. Så fort de märkte att deras tradition var utmanad, ville de inte höra eller ta emot något mer, trots att Paulus framställde bibliska bevis.
Judarna som var i Berea hade inte heller de någon tradition om att Messias skulle lida och dö, men skillnaden mellan judarna som var i Tessalonika och de i Berea var deras attityd. Judarna i Berea tillät sin tradition och tro att bli utmanad av fakta och bibliska bevis. De var villiga att själva läsa Skriften för att se om det Paulus sa var rätt. Därför studerade de Skrifterna noggrant och ingående. De läste med ett öppet hjärta och ett öppet sinne. Många av judarna från Berea kom till tro på Jesus Kristus som sin Herre. De var alla judar och de läste alla samma skrift. Men judarna från Tessalonika tillät traditionen styra dem mer än Bibeln. Deras inställning var redan från början så att de aldrig skulle göra sig av med sina traditioner. Men judarna från Berea var villiga att med ett öppet sinne läsa bibeln och därför upplevde de också en förändring i sina hjärtan.

Det är naturligt för oss alla att försvara de traditioner vi är uppväxta med, det som styr våra tankar och vårt tankemönster. En första normal reaktion är att stå emot när det kommer en ny undervisning som går emot det vi är vana vid. Därför måste det till en speciell nåd från Herren för att vi ska kunna ha den attityd som de hade i Berea, så att man kan studera och undersöka i Skrifterna med ett öppet sinne och ett öppet hjärta, och tillåta den helige Ande att tala till oss. Vi måste bestämma oss för att mera lyssna till Guds ord än till det människor säger. Därför är det viktigt att vi studerar bibeln som en helhet, och inte tar en vers här och en vers där och sedan säga att så här undervisar bibeln. Bibeln är fullkomlig på det sättet att alla delar passar väldigt bra ihop. Det finns en helhet i alla bibelns böcker som kompletterar varandra.
Ibland blir jag undrande när man bygger en doktrin, en lära som kommer från en vers eller ett kapitel enbart. Det ska vara i samstämmighet med hela bibeln och finns det någon motsägelse, så är det någonting som inte stämmer med den här läran eller doktrinen. De som var i Tessalonika var väldigt upptagna av sin egen undervisning och sina egna traditioner. De var besatta av sin egen typ av undervisning och därför blev de så upprörda när Paulus kom och undervisade något som de inte hade sett förut. Då sa de istället att den här mannen och de som kommer med honom upprör vår värld, låt oss göra oss av med dem! Det var deras attityd att göra sig av med den budbärare som Gud hade sänt till dem.
De bereiska judarna blev också upprörda över att någon utmanade deras undervisning och tradition, men de hade ändå inte samma attityd som tessalonikerna. Visst var det upprörande, men ändå sa de: Låt oss undersöka och låt oss läsa Skriften och se om det finns bevis för de här kristnas lära. En grupp satte sig emot sanningen och den andra accepterade sanningen. Det lättaste de kunde göra i Tessalonika var att sparka ut aposteln som kom och de som var med honom. Låt oss inte bry oss om dem eller deras undervisning. Men de som var i Berea hade det litet mera svårt. De ville sätta sig ner och studera saken. Dagligen, ingående och i djupstudier, lade de ner tid att läsa Skrifterna. Och de upptäckte när de läste, att det förändrade och utmanade det som de tidigare hade trott och deras tradition. Men genom att de läste och studerade med ett öppet hjärta och ett öppet sinne, så innebar det också en förvandling i deras liv och i deras hjärtan. De vann kunskap om sanningen och ett nytt liv i Jesus Kristus. Deras ihärdiga studerande fick en stor belöning när de fick evigt liv i Jesus Kristus.
De hade inga teologiska böcker, kyrkofädernas böcker eller någonting dylikt. Vad de hade på den tiden var Gamla testamentet och det som apostlarna kom och undervisade. De studerade i Skriften och jämförde den undervisning som apostlarna förmedlade med det som står i Gamla testamentet. De fann att det var rätt.
Inte heller vi behöver något extra material, några extra skrifter eller andra böcker för att förstå vad Gud vill lära oss. Det är tillräckligt att vi har Guds ord i Gamla testamentet och Jesu ord i Nya testamentet samt undervisningen från apostlarna. Petrus säger att all Skrift är gudsinspirerad. Ingen profetia har kommit till av enbart människor. Paulus sa att hela Skriften är inspirerad av Gud. Så frågan är: Tror vi mer på bibeln än vad vi tror på läror från människor? Som det står i bibeln; människan är en lögnare men Gud är sann. Gud ljuger aldrig. När människor gör något finns det alltid bakomliggande motiv i det de gör. Men Guds Ord är det levande och sanna Ordet som vi kan lita på.

Må Gud hjälpa oss att bli som som de som bodde i Berea och inte vara rädda för att bli utmanade att studera i Skrifterna. Var inte rädd att stå emot en tradition som du växt upp med om Guds ord övertygar dig om att det här är sant. Det är viktigt att vi hela livet blir Jesu efterföljare. Att vara en lärjunge betyder att vara en student, att lära sig. Att dagligen studera Guds ord och det Jesus undervisar. Må Herren hjälpa oss att växa i kunskap, att växa i Hans nåd, att växa i Hans kärlek och att älska Honom och varandra. Vi behöver aldrig hata någon som inte tycker som vi. Jag hatar inte katoliker och jag känner ingen bitterhet emot dem. Jag älskar dem, respekterar dem och ber för dem. De flesta i min familj är fortfarande katoliker, men jag ber för dem att deras ögon ska bli öppnade på samma sätt som mina ögon en gång öppnades.

Föregående inlägg Lärjunga skap i en sann efterföljelse
Nästa inlägg – Vilken besvärlig unge!

Relaterade inlägg

Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x