Guds frid!
Jag vill med några rader dela lite av de upplevelser jag hade under sommarkonferensen på Bällsta. Till att börja med vill jag tacka alla gamla (och nya) syskon i Herren som gjorde vår vistelse i Stockholm till en välsignelse för oss både andligt och kroppsligt!
Under en lång tid har det funnits en längtan i mitt inre att få dela gemenskap med andra trossyskon. Det är med sorg som jag konstaterar att den församling som Herren har kallat att avskilja sig till tjänst för Honom, mest verkar ha egna ambitioner att hitta så många anledningar som möjligt att ”bredda gemenskapen” genom att manipulera sanningarna i skriften. Detta verkar ske i syfte att kunna involvera så många ”trosinriktningar” som möjligt för att kunna öppna famnen för allt och alla som kan tänka sig att komma till ”gemenskapen” i kyrkan. Nej, detta är inte en kritik mot andra kristna utan bara en iakttagelse som inte kan ha undgått någon, att troende i enlighet med vad skriften förutsäger skall ske i den yttersta tiden, avfaller genom att bejaka denna världens erbjudanden.
För ett drygt år sedan kom jag att genom en händelse återknyta kontakten med en gammal god vän, Tore Björklund. Han frågade mig om jag hade lust att följa med till årets sommarkonferens och med viss tvekan sade jag ja. Han bokade rum åt mig och mina två yngsta döttrar och så begav vi oss iväg. Jag har själv många minnen från sommarkonferenserna i Malmköping på 70-talet och de har verkligen satt en prägel i mitt liv. Det budskap som då genomsyrade mötena var: ”Jesus kommer!” Detta är ett budskap som om möjligt är ännu mer aktuellt i dag, men som i de flesta församlingar har gallrats bort för att inte kränka dess medlemmar eller eventuella besökare. Till min stora glädje upptäckte jag att detta rop var lika klart ljudande under hela veckan. Jag kunde under kvällsgudstjänsterna insupa ”den gamla” atmosfären som jag som ung grabb kände i tältmötena på Malmköpingsveckorna. Nej, det här handlar inte om nostalgi utan om Guds närvaro hos människor idag!
Ett ord som kommer till mig är hämtat från 2 Konungaboken kapitel 6. Gudsmannen Elisa har ett pris på sitt huvud av kungen i Aram som belägrar staden där han befinner sig. Från vers 16 läser vi:
– När nu gudsmannens tjänare bittida om morgonen stod upp och gick ut, fick han se att en här hade lägrat sig runt omkring staden med hästar och vagnar. Då sade tjänaren: – Ack min herre, hur ska vi nu göra? Gudsmannen svarade: – Frukta icke; ty de som är med oss är fler än de som är med dem. Och Elisa bad och sade: – Herre öppna hans ögon, så att han ser. Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt med hästar och vagnar av eld runt omkring Elisa.
Vänner och trossyskon, Herren är med oss! Låt oss aldrig glömma det och låt de ord som för de kristna i den första församlingen var en uppmuntran: Maranata vara ett rop, inte bara i våra hjärtan utan en uppmaning till uppvaknande hos hela vår omgivning. Jag ser med glädje fram emot vad Herren vill och skall göra inom dig och mig!
Fridshälsningar
Daniel Stigh