Rapport från Rumänien av Jan Egil Hafsahl
Den första januari gick Rumänien in i ”Uniunea European” (Europeiska unionen) tillsammans med Bulgarien, som det 27:e och 28:e medlemslandet.Efter detta datum har EU-direktiven regnat ned över landet i så stort antal och med en sådan kraft att landet idag ser ut som en hängmyr.Då andra EU-länder har använt år på anpassning, förväntar Rumäniens ledning att direktiven skall efterlevas på en månad eller två. Redan nu har ett antal småföretag varit tvungna att dra in årorna – och i en oöverskådlig framtid står en kö av små och mellanstora firmor i fara för total avveckling. Hundratusentals arbetsplatser kommer gå förlorade…Redan i den förberedande fasen kom Rumänien snett ut. Då grundlagen skulle ändras för att öppna för EU-medlemskap gick folket till val. Valdeltagandet var däremot alltför mediokert – och få timmar innan vallokalerna skulle stänga var den nödvändiga procentandelen en fjärran dröm.Den Rumänska regeringen känner sitt folk – och gick i desperation ut på TV där de lovade att alla som kom för att rösta ja till grundlagsändringen skulle få en skriftlig garanti som säkrade mottagaren om en gratis tandläkarkonsultation eller en säck med ved. Folket gick man ur huse – och antalet röstande blev säkrat med god maginal. EU-observatörerna godkände valet…Redan den första månaden har rumänska politiker gjort sig uppmärksammade i unionen. En ny intresseorganisation i unionens yttersta höger-falang har sett dagens ljus: rumäner, bulgarer, några tyskar, italienare samt ett par brittiska politiker har funnit varandra, anförda av den italienska politikern Alessandra Mussolini, barnbarn av en tidigare, icke okänd fascistledare.Målet för organisationen är klart: ingen invandring, nej till turkiskt medlemskap – och en eliminering av redan existerande minoriteter; med andra ord ett ”rent Europa”.
Framtiden för våra zigenarvänner ser allt annat än ljus ut – och det redan enorma gapet mellan ”bogat i srac”, rik och fattig, växer för varje dag som går. Vi märker det också i vår vardag:I förra veckan var vår skola i Sântoma ute på en resa till en annan skola i Curtici. Skolan har bara zigenarbarn. Bland skolans elever mötte vi 10 år gamla Alexandra; en vacker och vaken liten flicka, med ett stort handikapp: Alexandra är dövstum. Hon har lärt sig att läsa på läpparna, men orden som kommer ut från Alexandras mun är bara några oartikulerade ljud. En talpedagog i Arad hade en gång mött Alexandra och menat att han kunde hjälpa henne med att lära sig tala, men eftersom Alexandras föräldrar var insolventa – och skolan fattig – var drömmen om att en eller två gånger i veckan få resa till staden Arad för hjälp en omöjlighet.Både föräldrar och lärare blev överlyckliga då vi lovade att bekosta den veckoliga transporten. Behandlingen var gratis, då den i sin helhet skulle bekostas av det nationella utbildningsdepartementet. Trodde vi. Ett möte i det regionala skolkontoret i Arad blev en besvikelse. Behandlingen var gratis – inom vissa ramar – ramar som Alexandra föll utanför: Alexandra är inte bara dövstum – hon är zigenare.Då Alexandras lärare bekräftat att hon inte blev störd i undervisningen av den lilla flickans ljud, var lösningen enkel: ”…så, vad är problemet…?”
Det fattiga Rumänien lider. I förra veckan besökte vi de små byarna Ciunteti och Vlani. Jordvägarna ut till området var i det närmaste oframkomliga – och den sista biten inte ens existerande. Vi följde flodbädden uppåt. Vattennivån var inte avskräckande p.g.a. väldigt lite nederbörd – och vi lyckades till slut ta oss fram. Folk i Ciunteti och Vlani är i stort sett av den äldre årgången, och jordhusen har säkert varit fina en gång, årtionden tillbaka, men idag är de lättast att likna vid fallfärdiga skjul. Men vilken gästfrihet och värme!Alla – utan undantag – ville ha Biblar. Täcken, ullplädar och de varma kläderna vi delade ut blev mottagna med omfamningar av tårvåta kinder. Sedan kom de, den ena efter den andra, med sina gåvor: en liten påse ägg, en flaska mjölk, en bit hemlagad korv. ”Domnezeu sã vã binevuvânteze pe voi toi, slujitori ai cerului”, ”Gud välsigner er, ni himmelens sändebud.”Inte en hade gått hem, och inte en slutade att vinka innan bilen var utom synhåll…På ”hemmafronten” är mötena väl besökta: onsdagens bön och bibelstudium, fredagens barnmöte och söndagens väckelse- och förnyelsemöte.”Nu suntem aici statornici” – ”Vi har inte här en varaktig stad”, sjunger de nyfrälsta. ”O, ar-avem i ea e sus” – ”Vi har ett hem, men det är där uppe” Ingen som hör församlingen i Sântoma sjunga kan vara i tvivel om uppriktigheten i vittnesbördet. Det är Gheta, Larissa och Maria, zigenare av födsel, tillsammans med rumänerna Tina, Tica och Anchidim. ”Här är inte rik och fattig, jude och hedning…”
Vilken nåd att få lägga ned sitt liv i en politiskt okorrekt, men himmelskt hel-korrekt gemenskap. ”Här är vi alla ett i Kristus Jesus”.Vad framtiden bär i sitt sköte, vet vi inte. Rumäniens nya religionslag från december 2006 förbjuder religiös aktivitet från församlingar och organisationer där medlemsantalet är under 0,1% av befolkningen – 22.000 medlemmar. Vi arbetar så länge det heter ”idag”.Vi tackar för förbön för arbetet. ”Isus e rspunsul pentru lume azi” – ”Jesus är svaret för världen idag”.