Ledare av Berno Vidén
Galaterbrevet är olikt Paulus övriga brev. Redan från inledningen märker man att det är mycket speciella skäl som ligger till grund för det han skriver.
Efter sin första missionsresa, då han tillsammans
med Barnabas förmedlat evangelium till Galatiens bygder, vilket resulterade i att minst fyra nya församlingar föddes till liv, går det inte lång tid, kanske ett år, innan han nås av oroande rapporter om hur judaiserande bröder från Jerusalem besökt de platser han varit på. Deras ärende var att omkullkasta det evangelium Paulus predikat och påföra dem ett religiöst ok genom att blanda in judiska traditioner och riter i evangeliet.
Anklagelserna som riktades mot Paulus antog de mest lögnaktiga former men gick i stort sett ut på att misskreditera honom som apostel och utmåla honom som en person som på ett lättvindigt sätt anpassar evangeliet till den som lyssnar.
På grund av de stridigheter som blossade upp har den kristna församlingen i alla tider haft tillgång till den undervisning Galaterbrevet
ger, där evangeliets grundsatser med himmelsk
auktoritet fastslås. Ingen människa kan bli frälst vare sig genom religiösa traditioner eller genom sina egna gärningar!
T
raditionens förbannelse har under seklernas
gång satt sina spår inom kristenheten. Miljontals människor har exempelvis genom den romerska katolska kyrkan förvillats in i en falsk tillvaro där man förlitar sig till de sakrament
kyrkan erbjuder som frälsningsmedel. Den moderna ekumeniken banar vägen för ytterligare kategorier av kristenheten in under katolicismens förrädiska inflytande. I den traditionella
frikyrkliga församlingen är förvirringen
idag förödande. Dess företrädare väljer medvetet att i ekumenikens namn fördjupa gemenskapen med Rom, med de sammanhang
där man i egenskap av medlemskyrka i Sveriges Kristna Råd skrivit under på Charta Oequemenica, där första kapitlet fastslår: “Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka”.
Den nyligen avslutade Jesusmanifestationen i Stockholm, där massorna enades i tillbedjan bland korstecken, madonnabilder, Kristusbilder,
Jesusplakat, kors, krucifix och inför brännofferaltaret där den svarta röken steg upp mot skyn, bekräftar avfallet inom svensk kristenhet.
Parallellt i tiden växer det upp messianska rörelser som förändrar frälsningsbudskapet genom att lägga till och dra ifrån bibliska sanningar. Man grumlar budskapet och talar allt mer om att vägen till frälsning inte är så enkel som bibeln lär. Det märkliga är att även evangeliska kristna låter sig attraheras av dessa bedrägliga läror. Inom exempelvis den Messianska
föreningen säger man att “frälsning handlar om att konvertera till den messianska judendomen”, varefter man pålägger människor
att hålla judiska riter, seder och bruk. Med andra ord säger man att frälsning uppnås genom påbudet att hålla Mose lag.
P
aulus proklamerar: “Om rättfärdighet kunde
vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden”, och “om någon förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad.”
I samma brev till galaterna beskriver Paulus hur han fick gå tillrätta med Petrus som av fruktan för judiska bröder från Jerusalem föll tillbaka in i judiskt väsende. Tidigare hade han delat en fullödig församlingsgemenskap med både judar och hedningar vilket innebar att man även åt vid samma bord. Nu drog Petrus sig undan från bordsgemenskapen, något Paulus
kallar för skrymteri, för att i nästa andetag påminna om vikten att vandra med fasta steg enligt evangelii sanning.
Paulus hade alla möjligheter att själv berömma
sig av laggärningar, men sedan han mötte Jesus förvandlades hela hans liv. Allt som var innan räknade han som avskräde – för att vinna Kristus. Med samma håg och övertygelse får vi fortsätta kampen för nådens evangelium, ty det – och inget annat – är en Guds kraft till frälsning!