Ledare av Asta Olausson
Även denna höst har Maranataförsamlingen haft bibelskola. Det har varit en fantastisk undervisning med förnyelse i hoppet och i längtan efter att få se Jesus med trons ögon. Som nyfrälst läste jag ett bibelord jag upplevde som ett villkor för att bli bevarad: “Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham.” Det var så stort att få leva i denna levande uppenbarelse om himmelen, om vårt mål och om vår gemenskap med Herren Jesus Kristus.
I Markus 10:46-52 läser vi:
– De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son. Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: “Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” Många sade till honom strängt att han skulle tiga. Men han ropade ännu högre: “Davids son, förbarma dig över mig!” Jesus stannade och sade: “Kalla hit honom!” Man gjorde det och sade till den blinde: “Var vid gott mod. Stig upp! Han kallar på dig.” Mannen kastade då av sig manteln, sprang upp och kom fram till Jesus, och Jesus frågade honom: “Vad vill du att jag skall göra för dig?” Den blinde sade: “Rabbuni, gör så att jag kan se igen!” Jesus sade: “Gå, din tro har frälst dig.” Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.
Tiggaren som satt utanför Jeriko var ingen anonym varelse, vilken som helst, utan han nämns vid namn. Det är just Bartimeus, Timeus son. Han ber till Jesus: “Ge mig min syn igen.” Han hade redan haft sin syn, han hade träffat Jesus, och visste vem han var. Och då han nu fick höra att Jesus var på väg, upplevde han att han längtade efter att återigen få tag på det som hade gått förlorat under tiden han levt i Jeriko, att återigen få sin syn; att få tag på synen, uppenbarelsen av Jesus, av hemmet där ovan.
Vi som lever idag bombarderas med intryck. Vi sitter och surfar på internet kanske natten igenom. Vi surfar på andliga sidor med till synes goda budskap, och det är så mycket information som fyller våra sinnen; det blir så många moment. Vår blick sänks och blir horisontell istället för vertikal. Tiggaren hade levt i Jeriko där allt det som själen hungrar efter tycktes finnas, sådant han hade mättat sitt liv med. Men det visade sig vara bara luft; det försvann. Mannen upptäckte att han hade förlorat sin syn, den levande blicken på Jesus. Han visste att nu då Jesus kom förbi så var det hans tillfälle, och han ropade: Jesus, förbarma dig över mig! Folket ville hindra honom, men det hjälpte inte. Han var så angelägen om att få tag på det som han en gång hade haft. Jesus visste vem han var. Det var Bartiemus, Timeus son.
Bartimeus kastade av sig sin mantel och kom fram till Jesus. Det betyder att det kostade ett pris; manteln, beviset på den karriär han hade haft i Jeriko, då han levde i sina horisontella sammanhang. Det var där han hade skaffat sig en massa bevis på sin kunskap och vad han var värd. Allt detta kastade han nu av sig. Genom att kasta sin mantel betalade han det pris som handlade om honom själv; allt för att oförbehållsamt överlämna sig åt Jesus.
Då frågar Jesus: Vad vill du att jag ska göra dig? Bartimeus måste komma till Jesus, han måste bekänna för Jesus vad han hade för behov, att han på nytt ville kunna se, få tillbaka visionen, få sina andliga ögon öppnade.
Ögonsalva kostar ett pris. Den måste köpas. Mannen kastade sin mantel. I Uppenbarelseboken uppmanas vi: Gå och köp ögonsalva, betala det pris det kostar; allt sådant vi sätter värde på här i tiden men som inte har något med himmelen att göra. Då får vi vår syn igen, den som vi hade då vi var nyfrälsta, innan allt kom som började skymma blicken. Det kan vara sådant som vi värderar högt och som vi tror att människor uppskattar och värdesätter.
Det gäller att ha till ögonmärke de ting som inte synas, att vara utrustad med trons ögon. Men tron är inte var mans. Vi har fått en dyrbar tro som vi måste vara rädda om, och bli bevarade i. Vi har ett evigt hopp och vi äger en boning därhemma i härligheten. Ett sådant hopp för evigheten innebär ett meningsfullt och innehållsrikt liv.