Diverse kortnytt
Hells bellsDen obotligt sjuke mannen reste till dödskliniken i Schweiz för att få hjälp att avsluta sitt liv. I ett förskönande reportage beskriver Svenska Dagbladet förberedelserna, resan, befrielsen och dödsdrogen som får mannen att somna in i en djup dvala för att aldrig mer vakna upp. Debatten kring dödshjälp blir alltmer liberal. Respekten för livet förvandlas till en fråga där döden ses som ett valfritt alternativ. Människan blir avsjälad, berövas tron på Gud och det faktum att varje individ är en evighetsvandrare. Livet förvandlas till en djurisk tillvaro där döden ses som slutet.Mannen ifråga som valde döden i tron att det skulle göra slut på hans lidanden valde också att somna in till ett skrämmande sant budskap; Hells Bells.Sånggruppen AC/DC hjälpte honom över till andra sidan, till det eviga mörker som är långt mycket värre än de plågor den värsta sjukdom kan åstadkomma:-I got my bell I’m gonna take you to hell… Hells bells, you got me ringing, the temperature’s high… they’re taking you down, they’re dragging you down, there’s no way to fight.
Dödshjälpen är en diabolisk konsekvens av det förakt för människolivet som även resulterat i att över 30.000 svenska barn varje år aldrig får se dagens ljus. En konsekvens av ett samhälle där respekten för Guds ord omintetgjorts. Faktum kvarstår; det är förelagt människan att en gång dö och sedan dömas.-Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt. (Upp 20:6)/BV
Taizés roll
Ur boken Att de alla må vara ett av Alfred Kuen, en av Frankrikes mest lästa evangeliska teologer citerar vi ett avsnitt som bör väcka till eftertanke:-Kommuniteten i Taizé grundades 1940 av broder Roger Schuts som var protestant. Just nu lever 80 munkar från 20 nationer där, varav några är fransiskaner och några ortodoxa. Maz Thurian, som blev katolik och ordinerades till präst i Neapel i maj 1987, är just nu prior och grundaren, Roger Schuts deltar i katolsk nattvard.-Kommuniteten i Taizé har aldrig dolt sin önskan att kunna föra protestantismen tillbaka till den Katolska Kyrkan. Under andra Vatikankonciliet frågade biskop Bobo Dioulasso broder Schuts hur det kom sig att han med sina stora sympatier för den Katolska Kyrkan inte anslöt sig till denna Kyrka. Brodern svarade honom: ”Om jag kommer nu, kommer jag ensam. Om jag väntar ännu en tid hoppas jag få med mig en del av protestantismen.” För ett par år sedan blev prior Roger Schuts tragiskt mördad, och vid den katolska begravningen blev det uppenbart att han konverterat till katolicismen. Med tanke på att Sverige just nu har en grupp missionerande munkar från denna kommunitet, så är det nog viktigt att vara vaksam mot de förföriska krafter de representerar. På 1500-talet protesterade många mot Katolska Kyrkans makt och lära. Just därför kom de att benämnas protestanter. Deras ättlingar i vår tid, verkar inte ha någon kraft att protestera. Helt förblindade dras många tillbaka till Katolska Kyrkan.
/SF
Sverige först igen…Sverige, känt världen över som syndig exportexpert. Lyckad vapenexport, Absolut Vodka-succén och införande av homoliberala lagar är några exempel. Nu har även det statliga biståndsorganet SIDA involverats genom att integrera homo-, bi- och transsexuell livstil i svenskt bistånd. Sverige har genom regeringsdirektiv påtagit sig rollen att bli banbrytande i jakten på de nationer som av humanitära skäl vägrar anpassa lagstiftningen till att försvara dessa onaturliga samlevnadsformer. I en handlingsplan utgiven av SIDA, för konkretisering av frågorna står bl.a. följande att läsa:-I sjuttio länder (varav många av dem är Sidas samarbetsländer) är sexuella relationer mellan personer av samma kön olagligt. Sverige ska verka för att fler länder avkriminaliserar detta samt instiftar skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
SIDA har olyckligtvis kommit att bli en dominerande samarbetspartner till många missionsorganisationer. Trots varningar om vilka styrningseffekter statliga bidrag för bistånd och mission för med sig har de flesta kyrkor med öppna ögon gått in under de villkor som myndigheterna ställt som krav för att erhålla ekonomisk hjälp. En vanlig kommentar har under åren varit: -Då styrningarna kommer, säger vi nej! Problemet är bara att när en församling eller ett samfund en gång gjort sig beroende av Staten som försörjare för sina aktiviteter, är det högst sällsynt att någon av dessa sedan hoppar av de program som under åratal byggts upp. Kompromisserna med Guds ord får allt större insteg och myndigheternas krav omöjliggör utförandet av den egentliga missionen, nämligen att i det sociala arbetet förmedla ett befriande evangelium, baserat på Guds rättfärdighet.
Alla de ”kristna” organisationer som idag arbetar med bistånd kommer i och med SIDA’s nya direktiv att ställas inför ytterligare ultimatum. För att erhålla ekonomiskt stöd till alla skolor, sjukhus etc. som finns upparbetade i missionsländerna, gäller det som regeringen fastställt: Samarbeta eller avveckla.
Bibliskt förankrad mission har en helt annan utgångspunkt. Den låter sig inte styras av Statens penningkista. Däremot lever den i ett starkt beroende av Gud och hans folk. Jesus själv banade vägen och gav befallningen som är enda lösningen på världens problem; att i allt uppfylla Guds rättfärdighet. Gud hatar synden men älskar syndaren!/BV