Appell av Ulla Näsholm
Det är ett privilegium att få vara med på dessa möten och höra Guds tilltal till oss. Jag har tänkt på att identiteten handlar om att likbildas med Kristus, växa upp till likhet med honom. Jag vill läsa några bibelord.
-Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd. Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. (Hebr 12:1-2)
För att göra detta så tillgängligt och kortfattat jag kan, så ska vi notera att i första versen står: ”må ock vi lägga av allt som är oss till hinder”. Bibeln manar oss alltså att lägga av det som hindrar. Och i vers två läser vi om att ”med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd”. Att på ett uthålligt sätt löpa framåt på den väg som Jesus Kristus stakat ut för oss, och be om ståndaktighet att utföra Guds vilja, att gå hans väg, den han själv manat och kallat oss att gå. I vers två står det ”Och må vi därvid se på Jesus”. I allt som möter får vi se på Jesus Kristus, trons hövding och fullkomnare. Vi får följa honom, han som kallat oss att vara människofiskare. Vi får ta på oss den utrustning som han har gett oss, och så får vi tjäna honom i denna tid.Jag vill också läsa ur Judas brev.
-Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till eder om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana eder att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga. (Jud v. 3)
Att kämpa för den tro som en gång för alla blivit given åt de heliga det är en förmaning som aposteln här ger. Det handlar verkligen om identiteten. Längre fram i brevet läser vi att det fanns människor som nästlat sig in hos dem och det var inte självklart att de hade samma tro som de fått från början. Man får ju alltid gå tillbaka till det som var från begynnelsen.
Det står också en varning att om man förkunnar en annan Kristus än den som man fått lära känna i början, så är man inne på en farlig väg. Det gäller att i samma sinnelag och samma tänkesätt leva i en ständig kamp för den tro som en gång för alla blivit meddelad. I denna kamp får vi delta, vi får lägga av det som hindrar och ikläda oss Jesus Kristus. Så får vi tillsammans kämpa kampen för denna identitet att likbildas med Jesus Kristus. Det gör vi var och en så att vi tillsammans som församling kan bli det han vill att vi ska vara. Att vi kan bli det redskap som Gud kan använda i denna tid. Att vi kan bli så ett med honom och så lyhörda för den himmelska rösten att han kan tala till oss, att han kan vägleda oss och att vi också är villiga att gå den väg han visar oss. Han vill föra oss allt närmare sig själv och allt längre in i sin vilja om vi är redo att ge upp oss själva; vad vi har och vad vi kan. Ibland är det så små saker som kan binda oss. Man kan tänka: det här har väl ingen betydelse, inget jag behöver lägga av! Men om det inte har någon betydelse, då är det väl enkelt att lägga av det, och gå vidare på trons väg. Då får vi se att Gud kan göra mycket mer än vi kan bedja eller tänka. Han vill föra oss var och en framåt på sin väg. Han vill frigöra människor på ett speciellt sätt till tjänst åt sig. Det vill han göra med oss var och en, om vi ställer oss till hans förfogande och vill ikläda oss honom, om vi vill gå hans väg. Vi får se på honom i allt som händer. Vi vet att Han är med sitt eget folk. Amen.