Appell av Gertrud Johansson
Mitt hjärta är så fyllt av tacksamhet till Gud, som, nu i den här tiden, har anvisat oss en väg, en möjlighet att fostra våra barn. Jag tänker naturligtvis på Pilgrimsskolan, undervisningen som nu pågår en bra bit in på sitt 21:a år.
Vår tid med sin allt mer tilltagande ondska ger ju allt mindre utrymme för sanningen, inte minst ser vi det i skolorna. Guds ord får allt mindre plats i människornas sinnen. Men barnen måste ju få Guds ord. De måste få lära känna Jesus, den ende som kan frälsa och bereda dem för både tid och evighet.
Då gav oss Gud Pilgrimsskolan. I all sin ringhet så är den något oerhört stort. Tänk vilken miljö, att mitt i församlingens atmosfär av bön och gudsfruktan låta barnen få sin dagliga undervisning. Tron på Gud och hans ord blir en stadig grund i varje ämne, med frälsta och andedöpta lärare.
Dessutom har barnen fått delta i församlingens bibelstudier. De har deltagit i evangelisation, varit med på hembesök hos äldre i församlingen och hjälpt till att arbeta ihop medel till missionen. På församlingens missionscenter kan de också få praktisera i olika arbetsgrenar, ja möjligheterna är väldigt många och församingslivet blir det dagliga livet och inte något vid sidan om.
Vi ser i Guds ord många exempel på hur människor genom tron fick handla för att rädda kommande generation. Mose föräldrar dolde sitt barn för konungens onda anslag. Noa byggde en ark för att rädda sitt hus och Hanna avskilde sin son Samuel för att bli en Guds nasir.
Så kunde Guds verk gå vidare genom människors tro på honom. På samma vis har vi nu fått nåd att gå en annan väg genom tron och rädda våra barn till att bli Gudsmänniskor i vår tid.
Låt oss bedja för dessa barn så att Gudsordet de fått planterat i sina hjärtan får bära frukt och de kan bli redskap i Guds hand. Bed också för oss som är lärare och föräldrar att vi kan väl ta vara på möjligheterna.
Men, framför allt, tacka Gud för Pilgrimsskolan!
