Gertrud Johansson:
Jag upplevde det oerhört att få höra undervisningen om församlingen, vad en församling konkret är för något. Förut var det bara fråga om möten, men i undervisningen togs här upp att församlingsliv är något mycket mer. Det innefattar så mycket mer i mitt liv. Utifrån Guds Rike ska man välja sitt sätt att leva, hur man ska bo, försörja sig, leva sitt familjeliv och ställa sig till allt i samhället. Gudsordet “sök först efter Guds rike och hans rättfärdighet” fick plötsligt en verklig betydelse. Under sjuttiotalet togs allt detta upp i undervisningen, och detta har format hela mitt liv efter det.
Jag har varit pingstvän. Jag blev frälst och döpt i pingstförsamlingen. Jag var inte så gammal, 10-11 år, när jag först kom i kontakt med Maranata. Fastän jag var barn, kunde jag uppleva det som Arne Imsen skrev i sin bok om en ”klimatförändring” i pingströrelsen. Jag var ju ofta på möten och upplevde den där klimatförändringen. Det var väldigt många på 60-talet som gick ur sina församlingar och drogs med i Maranataväckelsen för det var ett missnöje med tillståndet i många frikyrkoförsamlingar. På den tiden var det för pingstvänner väldigt genant, det där med Maranata. Man ville helst förtiga och låtsas att Maranata inte fanns. Man kunde gärna tala om den karismatiska rörelsen och liknande som kom sedan, men maranata var något pinsamt, som man alls inte ville kännas vid fanns.
Redan 1961-62 kom jag i kontakt med Maranata genom ett par av mina äldre systrar som gick på maranatamöten och köpte de små EP-skivorna som gavs ut. Arne Imsen sjöng ”Jag önskar att se Jesus först av allt”, och det var församlingssång då man sjöng ”Väckelsen är här”. Det var oerhört. Det var en ton som gjorde att jag för min del tog det självklart att dit ska jag! Jag bodde i Halmstadtrakten där det inte fanns någon maranataförsamling, men så fort jag kunde flytta, och det blev då jag var 16 år, flyttade jag till Göteborg och var med i Maranata där.
Arne Imsen kom också ibland till Göteborg och undervisade. Man satt och gapade som en fågelunge och tog emot och upplevde det oerhört att få höra undervisningen om församlingen, vad en församling konkret är för något. Förut var det bara fråga om möten, men i undervisningen togs här upp att församlingsliv är något mycket mer. Det innefattar så mycket mer i mitt liv. Utifrån Guds Rike ska man välja sitt sätt att leva, hur man ska bo, försörja sig, leva sitt familjeliv och ställa sig till allt i samhället. Gudsordet ”sök först efter Guds rike och hans rättfärdighet” fick plötsligt en verklig betydelse. Under sjuttiotalet togs allt detta upp i undervisningen, och detta har format hela mitt liv efter det. Det var under sjuttiotalet församlingslivet började få konkretion på ett helt annat sätt i Maranataväckelsen. Det var olika reaktioner. Väldigt många fanns som inte ville ha något mera än mötesliv. De gick tillbaka in i pingstförsamlingar eller liknande. Men det blev en liten grupp kvar i Göteborg.