Bibelstudium av Michael Dakwar
Jag tror att ett av de mest använda orden av lärjungarna, var ordet Maranata, som betyder ” Kom Herre Jesus”. De väntade på Herrens tillkommelse, och jag vet att vi i denna församling också har denna önskan att vänta på Herrens tillkommelse. Det är en längtan som varje sann troende har, att Herren ska komma tillbaka, att vi får möta honom ansikte mot ansikte och alltid vara hos honom.
Då måste vi ställa oss frågan vad vi ska göra tills han kommer tillbaka. Har Skriften upplysningar om vad vi bör göra medan vi väntar på att han kommer? Har Herren själv gett oss någon anvisning om vad vi bör göra tills han kommer? Jag tror att vi fyra eller fem gånger i Skriften möter frasen ”tills jag kommer”. Jesus säger att man ska göra något tills han kommer tillbaka. Paulus säger också någonstans vad vi ska göra tills Jesus kommer igen. Låt oss titta på de ställen där Jesus använder dessa ord om vad vi ska göra tills han kommer, vad Jesus sade till sina lärjungar om detta. Vi ska titta på varje sammanhang, och jämföra de olika skriftorden.
Det första stället där Jesus säger ”tills jag kommer” står i Lukas 19, där Jesus i en liknelse talar om tjänare som fick pund att förvalta. Vi läser några verser från det här ganska långa sammanhanget:
-Han sade: ”En man av förnäm släkt for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka. Men hans landsmän hatade honom, och när han hade farit skickade de sändebud som skulle säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss. Men han fick sin kungavärdighet, och när han kom tillbaka lät han kalla till sig tjänarna som hade fått pengarna. Han ville veta vad var och en hade förtjänat. Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer. Den andre kom och sade: Ditt pund har gett fem pund till. Kungen sade till honom: Du skall härska över fem städer. Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, se här är ditt pund. Jag har haft det förvarat i en duk av fruktan för dig, eftersom du är en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. Varför satte du inte in mina pengar i en bank, så att jag kunde få ut dem med ränta när jag kom tillbaka? Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom hans pund och ge det åt den som har tio pund. De sade: Herre, han har redan tio pund. Ja, jag säger er: Var och en som har skall få, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. Men dessa mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, för hit dem och hugg ner dem inför mina ögon.” (Luk 19:12-27)
I den här liknelsen talar Jesus om en Herre som ger sina tjänare några pund att förvalta, och förmaningen att förvalta dem tills han kom tillbaka. Han har alltså gett dem något, och förväntar att de ska använda det de fått. Här talar han om att de ska göra affärer med punden, tills han kommer tillbaka. Det innebär alltså att de skulle använda pengarna så de skulle ge en vinst, som han kunde få när han kom tillbaka.
Alla dessa som fick något från sin Herre, gjorde affär med pengarna. Och alla gjorde vinst, utom en person. Han var så rädd att han skulle förlora och inte få någon avkastning från pundet han fått av sin Herre, så han gick bort och gömde pundet. När Herren kom tillbaka, fick han av varje tjänare den vinst de gjort. Men när han kom till tjänaren som inte gjort något med det pund han fått, så sa denne tjänare till sin herre: -Här är nu pundet jag lagt undan åt dig. Jag lade undan det, därför att jag är rädd för dig. Jag vet att du är en mycket sträng och fordrande Herre. Om jag gör något fel, så straffar du mig för det. Jag vet att du vill skörda där du inte har sått och få lön för det du inte lagt ut.
Då sa hans herre: -Jag ska döma dig efter dina egna ord. Då är frågan: var det så att tjänarens Herre straffade honom för att han inte gjort något med sitt pund? Eller blev han dömd för att han hade fel uppfattning om sin Herre? Om du läser noga och jämför skrift med skrift, kommer du att se att han inte blev straffad för att han underlåtit göra något med sitt pund, men hans Herre straffade honom därför att han hade fel uppfattning om sin egen Herre. Han visste inte att hans Herre var mycket nådig och barmhärtig, och att han förstod om tjänaren inte kunnat göra något med sitt pund. Nej, han uppfattade sin Herre som en mycket hård person, och trodde att vad han än gjorde, skulle hans Herre straffa honom för det. Jag tror att det var därför han blev straffad, och inte för att han misslyckades skaffa förtjänst på pundet.
Otvivelaktigt handlar den här liknelsen om Herren Jesus Kristus. Han har gett var och en av sina lärjungar en gåva. En del har fler gåvor än andra. Och han förväntar av sina lärjungar att de ska använda sina gåvor och försöka få vinning av dem. Var och en av oss vet av erfarenhet att vi inte alltid kan skaffa vinning av de gåvor Gud gett oss. En del människor försöker, men får ingen frukt från försöken. Kommer Herren Jesus att straffa dem för det? Det tror jag inte. Det skulle säga emot Guds egen karaktär. Det är inte vi som ska skörda. Vi kan inte få säden och frukten att växa. Paulus säger i brevet till Korintierna att en del sår utsädet, andra vattnar, men det är Gud som ger växten. Det är inte vi som ser till att det blir frukt. Därför kommer Gud inte att straffa någon för att han inte burit frukt, straffet kommer när vi har fel uppfattning om Jesus. När du har en uppfattning som går rakt emot Guds karaktär och egenskaper. När han älskar dig, tycker du han är hård emot dig. När han är nådig och barmhärtig, så tror du att han slår och straffar dig. Det är inte alls Guds karaktär att vara sådan. Därför är det så viktigt att vi har rätt uppfattning om vår Herre.
När vi känner till sanningen om vem han verkligen är, så kommer vi också att vara mycket friare i vår vandring med honom. Jesus sa att ni ska känna sanningen, och sanningen ska göra er fria. Det finns många människor i denna värld som är så upptagna med att göra saker hela tiden. Man vill behaga Gud med att göra en massa ting. Men om vi går till bergspredikan, och läser de elva första verserna där Jesus talar om vilka som är saliga människor, så talar han inte om människor som gör, men om människor som är. Det handlar om att vara i Jesus. Det är han som lever i oss som kan göra något i oss. Det är inte vi som gör, men han. Och om vi vet det, så kan han göra med oss vad han vill. Vi behöver inte främst tänka vad kan jag göra, men vad kan jag vara. Hur kan jag vara mer till Guds förfogande, så han kan göra ting genom mig? Det kan ibland betyda att jag gör ingenting, men sitter och väntar på Herren, så att han kan fylla mig och förbereda mig för vad han vill att jag ska göra.
För att gå tillbaka till vårt ämne, säger Jesus: Gör detta till dess att jag kommer. Denna liknelse som är nämnd i Luk 19, är samma liknelse som är återgiven i Matt 25. När vi därför läser liknelsen i Matt 25 i sitt sammanhang, kan vi förstå litet mer vad Jesus förväntar sig av de gåvor han lagt ner i oss. Många gånger har vi för oss att det Jesus gett oss ska brukas där det kan se stort ut. Att vi kan demonstrera vilka gåvor vi har, så människor blir imponerade och vi får bli stolta över oss själva. Men Gud ger oss gåvor inte för att vi ska bli stolta och uppblåsta, utan han ger oss hellre gåvor så att vi kan hjälpa och uppbygga varandra i tron. Det förstår vi av sammanhanget i Matt 25. Där kommer Jesus med samma liknelse om punden, men han fortsätter här direkt med ett annat påstående. Vi kan inte säga att det är en annan liknelse, men Jesus säger här:
-När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. (Matt 25:31-32)
Helt klart är det inte en liknelse, utan Jesus talar här om vad som ska hända då han kommer tillbaka. Och det står om vilken lön de ska få som står på hans högra sida. Och vi läser längre fram:
-Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. (v. 34)
Han säger också varför de ska få ärva riket som var förberett för dem. Vi läser nästa vers:
-Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Lägg märke till vad Jesus säger här. Han säger till de får som han ska ge lön: Ni har gjort något som gjorde att jag blev så stolt och glad över er. Och det var det här ni gjorde med de gåvor jag gav er. Ni har visat barmhärtighet och kärlek och medlidande. Ni hjälpte främlingar och gjorde något som verkligen gladde mitt hjärta med era gåvor. Kanske vi gör så, och tänker det är väldigt enkla saker som vem som helst kan göra. Vi behöver inga speciella gåvor för att göra detta. Och därför var de här fåren på hans högra sida förvånade, och frågade: Vad har vi gjort för dig, Jesus? När var du i fängelse, när var du hungrig och naken och vi hjälpte dig? Då säger Jesus till dem:
-Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. (v. 40)
Alltså; hur du förhåller dig och vad du gör för bröder och systrar som har behov, det gör du för Herren.
Vad du än gör för människor som är enkla i världens ögon, speciellt när du vet att de är dina bröder och systrar i Herren, är detsamma som att göra det för Herren Jesus själv. Därför blir jag så glad när jag får rapporter om vad våra syskon på missionsfälten gör för behovets barn i Santo Domingo och Haiti. De hjälper fattiga syskon som behöver hjälp. De är våra bröder och systrar som behöver hjälp. Kanske de är sjuka, en del är i fängelse. En del har inget att äta, inget att kläda sig med. Om vi, som är deras bröder och systrar inte bryr oss om dem – vem ska då bry sig om dem?
Det här kan vara de främsta tecknen på vår andlighet. Vi får inte bara använda våra gåvor till att visa upp dem, demonstrera som på en teaterföreställning. Gud gav oss inte gåvor för att vi skulle skryta med dem och göra oss märkvärdiga. Han gav oss dem för att vi skulle använda dem till hjälp för andra, speciellt våra svaga bröder och systrar. Därför säger han till dem som inte har handlat så att de ska kastas i det brinnande Gehenna. Och märk väl att han säger detta till människor som kallar honom Herre. Han säger det till människor som kallar sig kristna. Inte till dem som inte kände honom. Han talade till människor som erkände Jesus som sin Herre. Därför läser vi om dem som stod på hans vänstra sida:
– Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? (v. 44)
Dessa kan man kanske kalla köttsliga kristna, eller med andra ord kan man säga avfälliga kristna. Människor som gör saker bara för att synas. De gör saker för att förhärliga sig själva. För att dra uppmärksamhet bara till sig själva, inte till Herren. Därför trodde de att gåvorna de fått av Gud var bara för att göra stora ting. De försöker hela tiden att göra stora saker i världens ögon. Men de har försummat de små tingen som är så betydelsefulla i Herrens ögon. Och därför svarar Herren dem så här:
-Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. (v. 45)
Här har vi alltså en praktisk lektion som Herren ger oss, om vad vi bör göra till dess att han kommer. Det är inte bara att komma till möten i församlingen, vilket är bra. Inte bara att vara tillsammans med andra kristna, vilket också är bra. Men vi behöver göra praktiska ting som behagar Herren. Och det är ofta ting som är fördolda för andra människors ögon. Det kan vara småsaker som andra uppfattar som obetydliga struntsaker, men troligen är de viktigaste tingen i Herrens ögon. När du går och besöker en sjuk broder på sjukhuset. När du sitter vid hans bädd och försöker trösta honom. När du besöker en broder i fängelset, som kanske har det svårt, och försöker uppmuntra honom och vederkvicka honom med Guds Ord. Eller besöker syskon som är fattiga och i desperat nöd. Det är vad Johannes säger i sitt första brev: Om jag säger att jag älskar Herren och fortfarande hatar min broder som jag har sett, är jag bara en hycklare. Om jag inte kan älska min bror som jag ser med mina ögon, hur kan jag då älska Herren som jag inte kan se med mina ögon? Det här är praktiska saker för oss att lära oss och komma ihåg.
Låt oss gå till nästa ställe där Jesus säger ”tills jag kommer”. Det finns i Joh 21. I detta sammanhang möter Jesus sina lärjungar vid Galileiska sjön. Där talar Jesus med Petrus, och försöker att leda honom tillbaka och ge honom upprättelse. Efter det att han talat till Petrus, läser vi:
-Sedan sade han till honom: ”Följ mig!” Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter. Det var han som vid måltiden hade legat vid Jesu sida och frågat: ”Herre, vem är det som skall förråda dig?” När Petrus fick se honom, frågade han Jesus: ”Herre, hur blir det med honom?” (Joh 21:19-21)
Här ser vi att Jesus sade åt Petrus att göra något. Han sa till honom: -Följ mig! Men Petrus var litet bekymrad över andra människor. Han ville veta vad som skulle ske och vad Jesus skulle göra med den andre lärjungen. Men Jesus svarar honom:
”Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!” (v. 22)
Herren säger alltså till Petrus: -Varför bryr du dig om vad jag har för plan med andra bröder och systrar? Jag sa till dig, Petrus: Följ du mig! Jag kanske har andra planer för dem, det är en sak mellan dem och mig. Om jag vill att han ska leva kvar tills jag kommer, det har du inte med att göra. Det behöver du inte bekymra dig om. Jag tar hand om honom.
Vad Jesus faktiskt försöker lära oss här är att närhelst han ger oss en uppgift, så ska vi göra den. Vi kanske vill veta inte bara vad Herren vill att vi ska göra, men också vad han vill att andra ska göra. Jag vill vara säker på att också andra gör vad Herren vill att de ska göra. Men Herren har inte inte ålagt oss att ha ögonen på vad andra systrar och bröder gör eller inte gör. Vårt ansvar inför Herren är att göra vad han vill att vi ska göra. Andra systrar och bröder är själva ansvariga inför Herren för vad han vill att de ska göra. Det är inte vi som ska döma över vad de ska göra eller inte göra. Vår Herre har olika plan för varje människa. Kanske han säger åt dig att gå och arbeta hårt ute på fältet. Åt en annan kanske han säger: Gå och sätt dig i ditt rum och bed. Kanske du sedan vill beklaga dig för Herren och fråga: -Varför har du sänt mig till att arbeta hårt ute på fältet och den där får vara hemma och ha det bra? Så där kanske vi klagar på varandra ibland. Men den domen får vi överlämna åt Herren. Han vet vad han har i beredskap för var och en av oss, och han ger var och en av oss efter vår kapacitet och möjlighet.
Nu ska vi gå till det tredje stället där Herren säger ”tills jag kommer”. Det är i 1 Kor 11. Där är det inte Herren Jesus själv som talar, men det är aposteln Paulus som säger vad vi ska göra medan vi väntar på att han ska komma.
Paulus talar om vad vi ska iaktta vid Herrens måltid, då vi tar del i brödsbrytelsen:
-Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. (1 Kor 11:26)
Först säger Paulus att vi måste iaktta denna ordning vid brödsbrytelsen. Vi ska göra det oavbrutet tills Herren kommer. Men lägg märke till vad han säger: Att så ofta vi äter och dricker denna måltid, så förkunnar vi Herrens död. Och vi gör det till dess att han kommer. Lägg märke till att han här lägger tonvikten vid Herrens död. Här talar han inte om uppståndelsen och Herrens uppstigande till himmelen. Han betonar Herrens död. Varför gör han det? Varje troende vet att det var Herrens död som gjorde vår frälsning möjlig. Det som frälste oss var hans korsfästelse på Golgata, och att han utgjöt sitt blod för var och en av oss. Vi var alla syndare, långt borta ifrån Herren. Men Jesus Kristus dog för oss. Den rättfärdige dog för orättfärdiga så att han kunde föra oss till Gud. Vi gjorde ingenting för att förtjäna denna frälsning. Det fanns ingenting gott i oss. Vi var inte alls värdiga denna Guds frälsning. Det var endast genom Jesu död och hans utgjutna blod vi kan få ta emot frälsning. Och därför betonar Paulus här avsiktligt Jesu död, så att vi i första hand förstår att han dog för att vi var syndare. Så ska vi komma ihåg varje gång vi tar emot brödet och kalken att vi är syndare och Jesus dog för oss. Det hjälper oss att vara mer ödmjuka. Vi blir då inte arroganta och skrytsamma och tänker inte höga tankar om oss själva.
När människor samlas i församlingen för att ta emot brödsbrytelsen, så tänker de gärna att de är värdiga att delta i den här måltiden, och om någon kommer in ibland dem som man bedömer inte är värdig, så får han inte del av brödet och kalken. Vi dömer åter varandra. Vi dömer våra bröder och systrar. Om vi fortsätter läsa i det här kapitlet, så säger Paulus speciellt att människorna ska döma sig själva. Han säger inte att var och en av er ska döma sina bröder och systrar. Han säger inte: Pröva varandra, utan: Pröve då människan sig själv. För att vara säker på att du kommer inför Herren på ett värdigt sätt, så rannsaka du dina synder och låt andra ta hand om sina. Därför är det viktigt för oss att tänka på Herrens död då vi kommer tillsammans för att bryta brödet. Vi ska komma ihåg varför Jesus dog. Han dog för att vi var syndare, ovärdiga hans kärlek. Det kommer att hjälpa oss att vara ödmjuka och milda inför Herren. Och gör att vi lättare accepterar varandra och inte dömer varandra.
Så ska vi gå till sista stället där det står ”tills jag kommer”. Det är i Upp 2, där Herren sänder ett brev till församlingen i Tyatira. Efter det att han sagt till dem vad han känner till om dem, och om allt detta avfall som finns i församlingen, talar han också till kvarlevan, de trogna som förblivit i församlingen. De som inte handlar som de avfälliga:
-Jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag skall vedergälla var och en av er efter hans gärningar. Men till er andra i Tyatira, ni som inte har denna lära och inte känner Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag att jag inte lägger på er någon ny börda. Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer. (Upp 2:23-25)
Håll fast det ni har, tills jag kommer. Det står väldigt klart för oss att det är ett stort avfall i Jesu Kristi församling. Mycket förvillelse, många har avfallit från Herren, många missbrukar Herrens namn, och många framträder som ljusets änglar, men är djävulens tjänare. Men mitt ibland allt detta avfall, så finns en liten kvarleva som är trogen mot Herren. Det är några som inte böjer knä för Baal, och som inte följer Satans förvillelser. De håller troget fast vid Herrens bud. Och Herren känner var och en av oss. Han vet precis vilka som tillhör Honom och vilka som tillhör fienderna. Han är den som inte bara ser till det yttre. Han ser inte på vilka sorts ord eller vilken religion vi formar. Kanske världen runt omkring oss säger: Du är en väldigt bra och religiös människa. Andra gör många under och tecken i Herrens namn. De kanske kan förvilla många. Men Herren ser till hjärtat. Han säger: -Jag rannsakar hjärtan och njurar. Han vet vad som bor i ditt sinne och i ditt hjärta. Du kan kanske lura människor med din mun och dina gärningar. Men du kommer aldrig att kunna lura Herren, för han läser dina tankar och ser ditt hjärta, och han kommer att ge var och en efter hans gärningar. Han vet att inte alla som säger ”Herre, Herre” kommer in i himmelriket. Men han vet också att det finns några trogna människor, som är redo att ge sina liv för att ära Gud. Människor som är redo att ge sina liv för Herrens namn. Människor som inte vill följa med strömmen bara för att behaga andra. Han vet att det är en kvarleva, att det är några få som är trogna och gör allt för att behaga Herren. Till dessa få säger han: – Håll fast det du har, till dess att jag kommer. Kanske du inte kan förändra världen runt omkring dig. Kanske du inte kan förändra de tusentals församlingar i världen som missbrukar Herrens namn. Kanske du inte ens kan påverka ditt eget hem, din egen familj. Allt du kan göra, är att själv vara trogen. Och därför: Håll fast vad du har fått av Herren! Var trogen tills han kommer igen.
Må Herren hjälpa oss och bevara oss från det han varnat för i dessa texter, så vi verkligen förstår vad han vill att vi ska göra till dess att han kommer. Det gäller inte bara att tala, inte bara att betona att han kommer. Det gäller inte bara att gå igenom profetiorna och vara medveten om allt som sker runt om i världen. Det viktigaste är att göra hans vilja. Och hans vilja för var och en av oss kan vara olika. Men om vi är trogna och lyder till hans namns ära, så blir han förhärligad ibland oss. Det är inte våra religiösa gudstjänster som är viktigt. I sin bergspredikan säger Jesus:
-Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. (Matt 7:21)
Vi läser fortsättningen:
-Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! (Matt 7:22-23)
Herrens vilja för oss är att tjäna varandra. Det är inte stora, märkvärdiga religiösa ord, det som fascinerar människor, som är viktigt i hans ögon. Det är de små, enkla ting vi gör för alla våra små bröder som Herren ser till. Må Herren hjälpa och välsigna oss, så vi förstår vad vi bör göra till hans ära och förhärligande! Amen.