Missionsrapport av Berno Vidén
Från Maranataförsamlingens missionsarbete i Dominikanska republiken, får vi på hemmafronten täta rapporter via mail- och blogghälsningar. Vi förmedlar här en hälsning från Berno Vidén, där han informerar om viktiga steg som tagits för att utvidga missionsarbetet även i Haiti. Efter flera års förberedelser med besök, språkstudier och fördjupad kontakt med syskon från det fattiga grannlandet, har nu ett konkret steg tagits för att utveckla ett missionscenter där.
Baptiste ligger på ca 1000 meters höjd uppe bland de haitiska bergen. Vägen dit är krokig och brant och för att ta sig till samhället är det antingen motorcykel eller ett mer terränggående fordon som gäller, om man inte gör som många haitier i bygden, promenerar eller rider. Klimatet uppe bland bergen är betydligt svalare än det vi annars är vana vid här i Karibien, speciellt på nätterna. Baptiste präglas av enkelhet och fattigdom. Över 25 procent av alla barn i bygden har aldrig gått i skola, på grund av att det är för dyrt. För några månader sedan åkte en grupp från Comunidad Maranata för första gången till Baptiste, mest för att besöka några av församlingens vänner som kommer därifrån. Redan då bestämde vi att besöket skulle följas upp av flera.
En kort tid därefter, den 12 januari, drabbas Haiti av den fruktansvärda jordbävning som skördade hundratusentals människoliv och som orsakade att mer än 15 procent av landets invånare ännu denna dag lever som flyktingar i sitt eget hemland. På kort tid samlades mycket medel in av vänner från Norge, Sverige, Danmark, Frankrike med flera platser, vilket möjliggjorde att vi snabbt kunde ordna med hjälpsändningar till de drabbade. Allt sedan jordbävningen har vi kunnat ta med tonvis med livsmedel och mycket mediciner till flera olika platser i Haitis huvudstad Port au Prince. Under senaste resan besökte vi ett tältläger med 512 familjer där var och en av dem fick mat och vatten. Det aktuella tältlägret saknar elektricitet och då vi samtalade om vad de mest av allt behövde så nämnde de direkt ljus. Kvällarna är mörka och farliga. Utan ljus är det omöjligt att kontrollera vilka som rör sig i lägret. Direkt då vi kom hem från Haiti började vi att leta efter ett dieseldrivet elverk. Vi hittade ett som vi köpte tillsammans med några hundra meter kabel, lampsocklar, vägguttag, glödlampor etc. Direkt efter påskhelgen fick Nicholas och Sean leverera elverket till tältlägret, med hjälp av den buss och förare vi tidigare anlitat.
Parallellt med de hjälpsändningar vi tagit med till Port au Prince, har vi fortsatt att besöka Baptiste. Baptiste skonades från att direkt drabbas av jordbävningen. Dock drabbades man indirekt, på samma sätt som övriga platser i landet. Landets infrastruktur är uppbyggd kring huvudstaden och de flesta är helt beroende av den marknad som utgår därifrån. När nu huvudstaden ligger i ruiner har hundratusentals haitier tvingats återvända till sina samhällen runtomkring i landet, vilket innebär att de som tidigare arbetade in en viss ekonomi för sina familjer runt om i landet, nu istället blivit en belastning då de återvänder med tomma händer. Till Baptiste räknar man med att ca 1500 personer återvänt. I mars besökte Zebastian, Emanuel och jag Baptiste igen, tillsammans med vår haitiske broder Marceló. Huvudmotivet med den här resan var att hitta ett hus att hyra med tanke på framtida insaser. Då vi började vår vandring genom samhället var det bara några få personer som iakttog vad vi gjorde, men för varje hus vi kom till blev fler och fler engagerade och skulle dra med oss var och en till det de menade skulle vara bästa platsen för oss. Det samlades så mycket folk att vi till slut blev tvungna att avsluta sökandet. Knappt något av alla hus vi tittade på hade vare sig toalett eller tillgång till vatten. Ännu mindre fanns det någon plats att tryggt kunna parkera ett fordon, vilket är något vi kommer att behöva göra. På eftermiddagen samma dag kommer Marceló till mig och säger att en man han känner, en byggmästare, vilken också är den som lärt Marceló att bygga, tipsat honom om ett hus som ännu inte är färdigt. Vi går dit och besöket slutar med att vi skriver kontrakt på ett hus där vi får egen parkering, terass, två rum samt badrum och utrymme för kök.
Den 15 april får vi flytta in. Det här innebär att vi nu har en plats, ett missionscenter, i Baptiste, varifrån vi på ett effektivt sätt kan kanalisera hjälp till den som behöver. Behoven i Baptiste är många. Som jag tidigare nämnde finns det många barn som aldrig gått i skola. Som en konkret första åtgärd har vi i samråd med Ezechias Savary, vilken förestår bygdens baptistförsamling som också driver en skola, sagt att vi kan bekosta skolgången för ett visst antal barn. Vi räknade ut att kostnaden för varje barn hamnar omkring 1.500 svenska kronor per läsår. Då ingår skoluniform, kollegieblock, penna och sudd, vilket är det material man mest arbetar med, samt lön till läraren. På stående fot sa vi att vi åtminstone kommer att bekosta skolgången för 10 elever, även om jag tror att det kan bli fler än så. Längre fram räknar vi med att kunna ta emot barn i en egen skola, men eftersom Haiti är ett nytt land för oss att arbeta i, lär vi inte kunna komma igång med det redan till hösten. Som jag tidigare skrivit äger broder Marceló en bit mark i Baptiste som han vill upplåta för missionsarbetet, vilket vi tror kan vara en bra plats för skola.
Andra rent humanitära insatser vi planerar med att hjälpa till med i Baptiste är att ordna läkarmottagningar med mediciner, bistå med baslivsmedel etc. Låt oss vandra vidare framåt på den väg Han banat för oss. Tiden är verkligen kort och Jesus kommer snart! Till dess får vi väl
förvalta de pund Herren har överlämat åt sin församling.
Maranatahälsningar, Berno.