Stina Fridolfsson rapporterar från bibelskolan 2008
Under hösten har mycket skett som skakat om många. Den globala finanskrisen har medfört att människor drabbas av ångest, ja, som Guds Ord nämner, de uppger andan av förskräckelse. Det människor förtröstat på av materiella tillgångar finns plötsligt inte längre – fonder, bankkonton, bostäder, trygg anställning. Den välvilliga attityden mellan Öst och Väst är borta, den gamla ryska björnen känns igen. Den svenska regeringen som i det närmaste varit redo att lägga ner försvaret, fick hastigt lägga om sina planer. Den globala uppvärmingen vill man inte så gärna ens försöka göra något åt just nu, när finanskrisen är så akut. Orkaner, översvämningar, hungerkatastrofer och -kravaller har följt varandra. Problem i skolor med disciplin, mobbing och skolk, och ett hat mot hela systemet som tar sig uttryck i mordbrand och massaker. Förföljelse av folkgrupper, av kristna och andra oliktänkande finns ständigt med i nyhetsrapporteringar, liksom rapporter om bestialiska våldsdåd i allt yngre åldersgrupper. Och det ursprungliga familjebegreppet med äktenskap och föräldrarätt finns snart inte kvar i vårt land.
Man tänker sig att vi som kristna skulle predika Guds ord och ropa som aldrig förr, att vi har inget annat hopp än Jesus Kristus. Det gäller att göra bättring, omvända sig, bli född på nytt och få ett himmelskt medborgarskap, för världen går under. Men större delen av kristenheten väljer en glättig ekumenisk linje med underhållning, eller inbjuder till gudstjänster med ritualer som påminner om ockultism och introverta meditationer. Och det blir allt mera sällsynt att någon predikant manar till omvändelse och tro på den ende som kan frälsa.
I allhelgonahelgen avslutades Maranataförsamlingens årligen återkommande bibelskola som i år pågick under två intensiva veckor. Redan veckan innan annonserad bibelskolestart var det ändå något av en upptakt, då broder Jan-Egil Hafsahl från Pilgrimsfolket i Norge besökte församlingen och i två möten talade över den rådande situationen på grund av det ekonomiska sammanbrottet. Det apokalyptiska skeendet utmanar oss att lämna åt sidan mycket av det vi sysslar med av vardagens mödor och religiösa övningar som blir mera underhållning än andlig kamp. Det gäller att söka Guds rike först; att samla skatter för himlen. Verka tills natt kommer då ingen kan verka. Påskynda Herrens tillkommelse! Midnattsropet publicerar i detta nummer ett av dessa uppfordrande bibelstudier.
Första mötet som inledde den egentliga bibelskolan, var en speciellt uppmuntrande utmaning, då tre syskon lät döpa sig till Kristus. Av dem var det två män från Iran, som under en period haft sin bostad på Pilgrimshem Hotell. Den tredje var en ung syster som också fattat sitt beslut att följa Jesus.
Hela bibelskolan kom att på ett förunderligt vis gå i missionens tecken, och de flesta mötena fick tolkas till både arabiska, ryska och engelska.
Under första veckan hade Hans Lindelöw några bibelstudier om bönen – om besvärliga bedjare. Hur viktigt det är att betala priset för att komma in i bönens ämbete. Även andra lärare och vittnen i församlingen hade lektioner, såsom Tage Johansson, Robin Widén m fl. Från Norge kom en hel grupp syskon från Pilgrimsfolket, men här ska speciellt nämnas några andra gästande bröder och deras undervisning. Redan i detta nummer av Midnattsropet publiceras ett par bibelstudier, och tidningens läsare kan räkna med att ytterligare förkunnelse från bibelskolan kommer att förmedlas i skrift. (För övrigt går det beställa på cd!)
Församlingen fick besök av Varghese Thomas från Indien, vars budskap inte lämnade någon oberörd. Det går inte att beskriva på något annat sätt än andlig smörjelse. Både när han talade om situationen i Indien, av vilket finns med en hälsning till Midnattsropets läsare i detta nummer, och när han hade bibelstudier om den gammaltestamentliga offertjänsten, och om hur vi ska vara vittnen för Jesus. Det blir extra tyngd i förkunnelsen från en som dagligen brottas med problem att försörja barn i ett stort barnhem, driva en bibelskola varifrån vittnen sänds ut till flera länder där den med kristen bekännelse ständigt löper risk att fängslas och avrättas och han verkar också ständigt i ett underjordiskt församlingsarbete. Våra bröder från Nepal, som vi fick kontakt med i samband med ett torgmöte i somras, var speciellt glada då broder Varghese kunde samtala med dem på deras eget språk. Han följde dem hem till den lägenhet de delar med tre andra nepaleser, och gav dem sitt vittnesbörd.
B V Henry, som många år arbetat för att sprida evangelium i arabvärlden, och nyligen kom från en resa i USA, skildrade hur man där drabbats av finanskrisen och berusningen omkring valkampanjen. Hans aktuella bibelstudium om vådan av begärelse och värdet av förnöjsamhet, finns att läsa i detta nummer av Midnattsropet.
Missionär Stig Andre-asson, som tillsammans med sin fru Åse i över femtio år tjänat i Frankrike, deltog några dagar och talade en del om avfälliga trender i kristenheten men också om makten i Guds Ord, och gav belysande exempel från sin rika erfarenhet.
Michael Dakwar, som sedan han tillsammans med sin familj flyttat till Sverige från Israel, så småningom hittade sin församlingsgemenskap i Maranataförsamlingen, har ofta berikande bibelstudier. Under bibelskolan talade också han om vårt uppdrag som vittnen även i praktisk församlingsvård, och lyfte även i ett bibelstudium fram hur Paulus fick vinna slaven Onesimus – till både liv och tjänst.
David Smeds, som har forskat en hel del omkring ”The Big Bang”, berättade på sitt fascinerande sätt om hur evolutionisterna kommit fram till en ungefärlig tidpunkt när en fruktansvärd explosion åstadkom den expanderande rymden. Men när man kommer till startpunkten, då kommer vetenskapliga forskare helt till korta. Det fanns INGENTING – varken tid, rum eller materia. Och då plötsligt, menar man, var BIG BANG ett faktum….
För mig skimrade Guds skaparord fram mera underbart och suveränt än någonsin:
Gud sade – och det vart!
Gud skapade människan som föll i synd, vände honom ryggen och fördärvade jorden. Genom Jesus Kristus föder han människan på nytt och sänder henne ut att göra alla folk till lärjungar.
När vi satt samlade i möteslokalen och lyssnade till undervisningen, blev jag så glad. Gång på gång tittade jag mig omkring, och kunde inte låta bli att tänka efter vilka länder som var representerade. Det var Litauen, Azerbaijan, Irak, Iran, Nepal, Marocko, Moldavien…
Och så drömde jag om att de som fått höra Ordet, ska bli så uppfyllda av det, att de blir ett fruktbärande utsäde för sitt eget folk.
Jesu missionsbefallning som så utmanade talade till mig från första stund i bibelskolan, vill jag avsluta denna fragmentariska rapportering med:
-Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.
Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det. (Mark 16:15-20)
Kommer vi ut i aktiv tjänst bland vår tids hedningar innan förföljelsen kastar oss ut? Vad som än sker – tillkomme ditt rike, Jesus Kristus! Måtte vi få vara med och påskynda Din tillkommelse, måtte vi ständigt inspirera och trösta varandra med dessa ord:
Maranata – Jesus kommer snart!