Vi måste vara medvetna om hur vi var och en särskild och gemensamt påverkas av tidsandan. Om de kristna som levde för femtio eller sjuttiofem år sedan skulle träffa oss nu, så skulle de säga att du kan inte vara kristen, för du är alldeles för världslig. Jag ser det på dina kläder. Man kan inte vara en kristen kvinna och gå i manskläder. Du måste visa respekt för ditt kön. Du saboterar skapelsens egen ordning! Så skulle de ha sagt, och självklart ligger det något i detta.
Nu har utvecklingen gått vidare. Sådana detaljer tar få upp idag. Man talar inte så mycket om klädsel och smycken och inte heller om lyx och sådana ting som var väldigt vanligt att ta upp förr.
Det som idag måste behandlas ligger på ett helt annat plan och är med avseende på sina konsekvenser mycket allvarligare och farligare.
När vi till exempel talar om homosexualiteten, så är det väldigt många som begränsar den till någon form av erotisk utlevelse, men det är faktiskt något långt mer. Därför är det så nödvändigt att tala om den. Inte därför att den erotiska lusten är oväsentlig i sammanhanget. Den finns omskriven i Bibeln och har varit föremål för undervisning i den kristna församlingen. Jag ska ta ett exempel som kanske verkar utmanande, men som i alla fall är nödvändigt att nämna.
När Bibeln talar om den erotiska lusten så är den mycket restriktiv och talar ett väldigt skarpt språk på den här punkten. Moderna människor uppfattar det som människofientligt. Om vi ska vara helt ärliga så är bruket av preventivmedel något som är utanför det som uppfattas som normalt för en kristen. Bibeln bedömer bruk av preventivmedel som en fråga om otukt.
När Bibeln talar om otukt, så gör den det på ett helt annat sätt än vad vi gör. Den talar om otukt före äktenskapet, sedan om otukt inom och utanför äktenskapet.
Då det äktenskapliga samlivet behandlas som det gör i Bibeln, så är det ganska klart att exempelvis homosexuella relationer fördöms entydigt. Vi kan aldrig komma bort ifrån det. Men det innebär självklart inte att vi har någon rätt att fördöma de homosexuella eller dem som bekänner sig vara det.
I Bibeln finns inte det här psykologiserandet som är så vanligt i vår tid. Hela Bibeln går däremot ut ifrån en mycket viktig proklamation: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Det är detta som är utgångspunkten. Vi får se hur människan kommer till och hur relationerna mellan Gud Skaparen och människan upprättas; hur relationerna mellan äkta makar upprättas och sedan också kommande generationer.
Min strävan är inte att bära fram moderna idéer eller teser. Det finns gott om sådana, och det finns många skolor att hämta kunskap ifrån. Jag tänker gå till Bibeln och hålla mig till den. Jag upplever personligen att alla de andra teserna är mer eller mindre framsprungna ur en ambition att ge intryck av humanism. Vi lär oss leva humanistiskt, tolerant och numera också jämlikt, fritt ifrån diskriminering.
Innan människan trädde in i tiden så hade Gud vidtagit alla åtgärder för att hon skulle kunna leva och verka på jorden i överensstämmelse med skapelsens ordning: en gudomlig livsprincip, och den har han inte övergivit. Min uppgift som Ordets förkunnare blir då att kanske i strid med humanistiska, moderna principer och teser försöka presentera vad Bibeln säger.
Humanismen har ett stort fel. Den är egentligen ganska meningslös. Den kan inte åstadkomma det den ger sig ut för att vilja göra, den går nämligen ut ifrån människan och återvänder till människan. Det är ett hopplöst kretslopp att börja, fortsätta och sluta med människan.
Den kristna tron hävdar att den går ut ifrån Gud och åberopar gudomlig uppenbarelse. Den går till och med så långt att den hävdar en direkt och omedelbar uppenbarelse. Det är alltså inte bara en tradition, så att andra gjort upplevelser och erfarenheter som vi hört talas om.
Varje enskild kristen kommer att genom sina upplevelser få uppenbarelsen verifierad i sitt eget liv, vilket i realiteten innebär att uppenbarelsen, undervisningen och läran som går ut ifrån Gud, också återvänder till Gud. Detta föranleder väldigt många motsägelser. Människor tycker nämligen att det finns intellektuella problem, det finns religiösa, moraliska och historiska problem. Det är ju typiskt, eftersom människan som är skapare av dessa idéer, själv är ett problem. Hon är ett problem för sig själv och skapar problem för andra. Saknar hon evighetsperspektivet så är hon i realiteten vilsegången, bortkommen från det liv som är av Gud. Hon saknar egentligen möjligheter att begripa. Hon kan intellektuellt fatta och förstå, men det räcker inte till. Hon måste få hjärtats förstånd, så att hjärtat förstår.
Här har vi åter det som rör uppenbarelsen. Om människan ska bygga upp ett livsmönster eller en livsstil, så saknar hon flera dimensioner. Vi vet ju alla att människan är påverkbar. Det kan inte förnekas att kyrkan har utfört ett enormt arbete. En del säger att vårt land har blivit avkristnat, vilket inte är sant. Svenska folket har aldrig varit kristet, och som folk betraktat kommer det säkerligen aldrig heller att bli kristet.
Det finns ingen kollektiv frälsning. Kyrkan går ut med sin förkunnelse och sina ceremonier och har en kyrklig verksamhet redan i samband med födelsen – dopet, och sedan också i slutet av människans liv. Det vill säga; kyrkan är verksam från vaggan till graven och erbjuder i olika situationer sina tjänster genom tjänstemän; utbildade teologer, diakoner och andra som påverkar människorna i deras vardag och högtid.
Personligen tycker jag att det är förfärligt. Av den anledningen att mitt i denna iver och verksamhet så möter man tydliga tendenser till blasfemi. Nattvardsfirandet och dopet, exempelvis.
Jag säger detta med stort allvar, för det måste väl var och en begripa att det är inte bara omänskligt, det är förfärligt att bära människor som inte ens känner till sin egen existens till dopfunten för att skvätta några vattendroppar på deras huvuden. Sedan proklamerar man att de blivit upptagna i Guds församling eller införlivade med Guds rike.
Det finns mycket att säga om denna typ av kollektivanslutning. Det förkyrkligar, men det kristnar aldrig någon. Man blir inte kristen genom kyrkans vattendop. Sedan kommer konfirmationen, och den är ännu värre. Då ska konfirmanden bekräfta, konfirmera doplöftet. Och själv utifrån detta doplöfte bekänna sin kristna tro. Detta är blasfemi och även hyckleri.
Det är helt obegripligt att sådana riter har kunnat praktiseras under århundraden, utan att bildade biskopar, präster och teologer har övergivit denna hedniska lära; övergivit den och sökt sig till Nya Testamentet, där det klart och tydligt sägs att var och en som tror och bliver döpt skall varda frälst.
Det finns ingen kollektiv frälsning; den är högst individuell. Den är ett resultat av en personlig kallelse, omvändelse och överlåtelse. En personlig tro, ett personligt dop, ett personligt barnaskap och en personlig efterföljelse.
Svensson vet knappt någonting om vad kyrkan och prästerskapet gör och har gjort. De barn och ungdomar som idag låter sig konfirmeras vet ytterst litet om vad denna handling i realiteten innebär. Därför är den mycket farlig och tragisk.
I Bibeln framställs det med allsköns tydlighet att kallelsen till Herrens bord är av en sådan karaktär att om den missbrukas så får den förfärliga konsekvenser för missbrukaren.
Vi kan aldrig komma ifrån detta. Jag förstår mig inte på frikyrkopredikanterna som kan tiga om detta. I sanningens och kärlekens och medmänsklighetens namn måste vi nu fullborda vårt informationsansvar. Vi måste ge människorna möjlighet att ta ställning, inför vad Skriften säger. Kyrkan har påverkat hela vårt samhälle genom sina ceremonier och genom sin frälsningslära, och det är åtskilliga som låter sina barn bli begjutna, omkring åttio procent.
Helt uppenbart har detta haft sin betydelse. När vi nu talar om att vi ser nya tendenser i vårt samhälle och nya livsmönster och samlevnadsformer, då skyndar vi fram och säger att landet håller på att avkristnas. Jag upprepar: Sverige har aldrig varit kristet och kommer heller aldrig att bli det.
Sverige har varit kyrkligare än vad det är idag, och därför kan man säga att landet har blivit avkyrkligat. Vilket i och för sig inte är någon skada. Det vore önskvärt att den processen gick snabbare. Ju förr landet blir avkyrkligat, desto naturligare kommer det att bli för den enskilde medborgaren att själv lotsa sig fram till en personlig tro på Gud.
Där kommer vårt ansvar in. Det är inte skolan som ska förmedla kristendom, inte heller i första hand kyrkorna, utan hemmen. Hemmen har fått privilegiet att förmedla Guds eget Ord till kommande generationer.
Då kommer vi in på frågor som har med uppfostran att göra. Hur ska barnen uppfostras? Hur ska föräldrarna behandla frågorna som de ganska tidigt möter. Frågor som har med samlevnaden att göra, relationer till det motsatta könet och relationer till samma kön. Finns det något i den kristna tron som avvisar vissa relationer som otänkbara, eftersom de uppfattas som farliga? Finns det annat som den uppmuntrar? Låt oss använda de bibliska uttrycken. Det talas om onaturligt och naturligt, normalt och perverst.
Låt oss se hur Gud tar upp frågor som angår oss på två sätt: allmänmänskligt, men också som lärjungar. Det är inte så att det Jesus säger är reserverat för en liten minoritet. Jesus säger allmänmänskligt: ”Kommen till mig I alla som arbeten och ären betungade!” Det är inte så att han vänder sig till en klass. Han vänder sig till människor. Människor som har det svårt. Människor som har bördor att bära. Kommen till mig…. Det finns inte några andra villkor än att man söker honom, kommer till honom; exakt sådan som man är.
”Tagen på eder mitt ok, lären av mig …. ty mitt ok är milt…” Här förutsätts ett jakande gensvar så att man frivilligt och högst personligt söker sig fram till Jesus för att bli av med sitt ok och sin börda, för att få något meningsfullt i dess ställe.
Att vara sammanokad med Jesus är livets största frihet. Det är kategoriskt att påstå något sådant. Jag kan göra det, eftersom jag inte är vetenskapsman utan predikant. Min uppgift är inte att be om ursäkt för det Gud har gjort eller att försöka lägga det tillrätta. Jag talar om vad Han säger och du får pröva och se om det håller.
Han önskar ingen dialog eller debatt. Han vill åstadkomma den tro som verkas genom Jesus Kristus. Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi Ord.
Människosonens dagar
Vi ska läsa ett bibelsammanhang där Jesus adresserar sitt budskap till människorna under en alldeles speciell tidsepok. Personligen tror jag att Jesus i denna text talar till vår generation. I varje fall handlar det om den period som kallas för Människosonens dagar. Jesus lämnar ingenting åt slumpen, utan ger en klar och tydlig undervisning så att vi kan få besked på väsentliga områden om vi vill ta emot det:
Evangelisten Lukas skriver i kapitel 17 där Jesus förutsäger händelser som ska drabba människor:
-Såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar; människorna åto och drucko, män togo sig hustrur och hustrur gåvos åt män, ända till den dag, då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans. Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde, men på den dag, då Lot gick ut från Sodom, regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans, alldeles på samma sätt skall det ske den dag, då Människosonen uppenbaras. (Luk. 17:26-30)
Jesus talar om Noa och om hans samtid. Det finns all anledning att stryka under vad som skedde då och kommer att gå i repris. Då Jesus har talat till slut har man en känsla av att han egentligen inte har sagt så mycket. Det är nästan litet överraskande att han tar upp sådana ting som på intet vis är vare sig unika eller sensationella. Det är inte i det sensationella och unika som denna process kan avläsas, utan det är i det vardagliga enkla sättet att umgås med de ting som handlar om våra relationer till barnen, hemmen, tingen, vår egendom och arbetskamrater och grannar.
Det framgår inte i texten att något är speciellt under Noas tid, och ändå så finns det där. Vi upptäcker att människan antingen degraderar sig till att bli animalisk driftsvarelse eller upphöjer sig till att bli demonisk och etablerar kontakter med den högre världen, och därmed forcerar spärrarna till det ockulta.
Vad Jesus egentligen vill poängtera för oss om dessa dagar är att ”såsom det skedde… män togo sig hustrur och hustrur gåvos åt män…” Det har väl människor gjort i alla tider? Vad var så anmärkningsvärt? Det var nya former och livsmönster, där människorna inte brukade sina gåvor, utan missbrukade dem. I sina relationer levde de ut det vi kanske tycker är det förfärligaste av allt; våldet i alla dess nya och ohyggliga former.
Man kan fråga sig varifrån människan har hämtat inspiration för att gestalta och förkroppsliga detta våld. Det får vi veta i nästa bibelvers. ”Människorna åto och drucko…” Lägg märke till att i Noas tid kan vi läsa in familjebildningen, den fanns med. Men hur var det i hemmen? I nästa vers säger Jesus så här: ”Ända till den dag då Noa gick in i arken…”
Sedan säger Jesus: ”Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde…” Nu är det väldigt viktigt att vi här tänker på vad Jesus egentligen säger. Under Noas tid fanns familjebildningen med, men i beskrivningen av Lots tid finns inte ett ord om familjebildning. Vad handlar det om där? Det handlar om helt nya samlevnadsformer.
Under båda dessa epoker handlar det om någonting som inte är lätt att förstå. Det tar tid innan vi riktigt kan komma underfund med vad bibeltexten egentligen säger.
Under Noas tid möter vi ett ockult element. Det talas om människornas döttrar och Guds söner i förbjudna relationer. Det är fråga om nyandlighet. Man forcerar de spärrar som Gud satt upp som skydd för människan, helt utan att förstå risken.
Nu säger Jesus att den tid då det här ska upprepas är präglad av nyandlighet och ockultism. Jesus säger dessutom att också Lots tid ska gå i repris. Då tänker vi på sodomi och homosexualitet, men det har Jesus inte sagt.
Om vi här använder några enkla begrepp för att skilja dessa tidsepoker åt, kan vi säga att det typiska för Noas tid var spiritismen och ockultismen, men det som var typiskt för Lots samtid var nya samlevnadsformer. Det fanns helt nya samlevnadsformer i en fullständigt materialistisk miljö, och det som var gemensamt för dessa epoker var det omfattande våldet. Det är märkligt vad bara några få ord uttalade av Jesus kan säga mycket. Vad är det han beskriver? Det är inte historia utan det är vår tid, där alla dessa element finns representerade; det ockulta, det nyandliga, det spiritistiska, det materialistiska. Upplösningen av gamla samlevnadsformer medan några håller fast vid det gamla och slår vakt om detta. Alltsammans finns med.
Det innebar ju inte att de som slog vakt om familjen räddades. Det var Noa som räddades. Lot levde i en miljö med helt nya samlevnadsformer. Han hade inte applicerat dem på sitt eget familjeliv, men han var påverkad av sin samtid eftersom detta livsmönster fanns där. Säkerligen framskapade av beteendevetenskapare! Men om vi börjar studera bibeltexterna närmare, märker vi att miljön var renodlat materialistisk.
Det ser ut som om epokerna är varandras motsatser. Noas tid, med avseende på den tidsanda som härskade, och Lots tid. Men så är det inte. Beröringspunkterna är många. Det de hade gemensamt var att de ledde människorna till avgrunden. En sådan miljö kommer med nödvändighet att upplösa allt normalt liv och betrakta det som är normalt onormalt och det som är onormalt normalt. Man upphöjer det perversa till att bli normalt och så har vi situationen som Romarbrevet 1 beskriver.
Det kommer att bli konfrontation när vi med Jesu ögon börjar titta på fenomenen i vår tid, det som kallas för köpa och sälja. Vi upptäcker handelsrelationernas abnormitet. Teknologins abnormitet och omänsklighet. Det är ju inte så att allt handlar om någon överdriven sexualitet – det är ruttna relationer över huvud taget; relationerna till handel, politik, teknologi, sociala förhållanden.
Nog behöver vi höra Guds Ord så att vi kommer till insikt om Guds bestämmelse med våra liv. Han har bestämt oss till frälsning genom omvändelse och efterföljelse. Det måste bli en revolution i sinnet och i tankevärlden. Det måste bli en omställning så att vi kommer i harmoni med Guds eget Ord.