Rapport av Emanuel Johansson
Begravningar brukar ju vara sorgliga, men inte idag. Tre nyfrälsta har beslutat sig för att följa Jesus och lät sig döpas. I dopet begravs den gamla människan, bakom är det gamla livet i synd och värld och en ny början, det nya livet med Jesus, ger en helt ny inriktning på livet och framtiden.Den förändring det innebär att komma från ett annat land, kultur och språk för att försöka skapa sig ett liv här i Sverige är egentligen liten i jämförelse vad som nu har hänt med Elmar, Alexandr och Slava. Att de har fått möta evangelium innebär att de står på en helt ny grund med sina liv och kan möta de svårigheter deras situation innebär på ett helt nytt sätt. Antingen de blir kvar här i Sverige eller tvingas åka tillbaks till respektive hemland, så är den trygghet, framtid och hopp som finns i evangelium långt större, säkrare och djupare än något land, arbete eller kapital kan erbjuda.De tre som lät döpa sig kommer alla från f d sovjet-länder. Alexandr från Lettland kom till Sverige för att söka arbete. Han hade blivit av med en tjänst inom Lettlands brandförsvar och sökte en möjlighet att försörja sin familj. I Sverige var det till en början svårt, men genom kontakter här fick han en bok, ”Frälsning genom eld”, av Igor Serov. Efter att ha läst vittnesbördet tog han kontakt med Igor och kom sedan på besök till Maranataförsamlingens missionscenter i Bällsta. Där pågick just då församlingens bibelskola och han fick för första gången i sitt liv höra evangelium. När han nu blivit frälst vill han att andra också ska få höra och det dröjde inte länge förrän Alexandr tog med sig fler till församlingens möten. Bland dessa var Elmar och Slava.Elmar kommer från Azerbadjan, där han för ett antal år sedan blev frälst. Situationen i Azerbadjan gjorde att Elmar med sin familj begav sig till Sverige och sökte asyl. Det röriga systemet i den svenska migrationen har gjort att Elmar just nu är ensam i Sverige, medans hans fru och barn har tvingats återvända till Azerbadjan. Men han ser ändå Guds hand i händelseförloppet som har gjort att han nu har fått gemenskap med församlingen och blivit döpt.Slava kommer från Estland. Där besökte han ofta den ortodoxa kyrkan för att tända ljus och be böner. Men Gud tycktes ändå vara långt borta. Han kom till Sverige helt nyligen och det han fick möta på de samlingar han besökte satte sina spår. När Elmar talade om att han ville döpa sig hakade Slava genast på och efter ett samtal med honom omvände han sig, bekände sin synd inför Gud och bad om frälsning. Nu fanns ytterligare en dopkandidat.Församlingen har under en längre tid engagerat sig för mission i Litauen, Gud verkar och genom de nu nydöpta syskonen öppnar sig ytterligare fält i det forna Sovjet. Arbetet är långt större än vi förmår omfatta, men för oss som redan troende handlar det om att ställa sig till Guds förfogande. Guds planer för Baltikum vet vi inte om, men det är den största nåd att få vara med i Guds handlande.Därför ber vi till Gud både att missionsarbetet fortsatt ska bära frukt på de yttre fälten och att det verk Gud har börjat i dessa nydöpta skall nå sitt syfte.Gud är god, låt oss ge vad vi har innan striden blir avblåst och församlingen rycks upp för mötet med Jesus.