År 1913 uteslöts Stockholms sjunde baptistförsamling, Filadelfia, ur baptistsamfundet. Officiellt handlade striden om vem som skulle ha rätt att delta i brödsbrytelsen. Andra mer djupa orsaker fanns, något som ganska snart skulle komma att visa sig. Pingstväckelsen växte fram som en bibelförankrad, karismatisk rörelse med Jesu snara tillkommelse som signum och som en motpol till andligt avfall.
Frågor som väckelsen tidigt konfronterades med var hur frikyrkorörelsen i Sverige med sådan hastighet kunnat närma sig den ekumeniska rörelsen, något Lewi Pethrus kallade en tragisk nedgångsrörelse. Han värnade om den lokala församlingens suveränitet. I väckelsens organ Evangelii Härold varnades allvarligt för samfundstanken, bildandet av predikantförbund och inte minst för att gå i allians med världskyrkorna, något som låg i tiden.
Parallellt med pingstväckelsens frambrytande i Sverige pågick ett avancerat kyrkoekumeniskt arbete vars främste pådrivare var dåvarande ärkebiskop Nathan Söderblom. Under det historiska ekumeniska mötet 1925 bildades Life and Work och Faith and order, organisationer som låg till grund för bildandet av Kyrkornas Världsråd 1948. Pingstväckelsen varnade med skarpa ordalag om vad en dylik allians skulle ha för destruktiv inverkan på landets fria församlingar.
Lewi Pethrus skrev då om frikyrkans allianssträvanden: Men fyrtio år senare bryta deras andliga arvtagare staven över dem för deras trångbröstade förfaringssätt och ingå allians med den världskyrka som de gamle gingo ut ifrån. Borde icke blotta tanken härpå väcka de frikyrkliga till en allvarlig självrannsakan?
Därefter fortsätter Pethrus med att uttrycka tacksamhet till Gud över att tillhöra en andlig riktning som håller sig utanför detta ödesdigra alliansväsende. Men vad händer inom samma rörelse bara några decennier längre fram?
Många avgörande faktorer inträffade inom pingströrelsen under 40- och 50-talen. År 1935 uteslöts medlemmar ur pingstförsamlingen då de tänkte låta sig inväljas i kommunalfullmäktige. Bara tio år senare markerades en omsvängning, exempelvis genom tillkomsten av tidningen Dagen. Kort tid senare bildades Kristet Samhällsansvar (KSA), vilket så småningom ledde fram till det kristna politiska partiet Kristen Demokratisk Samling (KDS). Idag kallas paritet Kristdemokraterna (KD) för att helt tvätta bort partiets kristna stämpel.
Under sextiotalet anpassades mycket av frikyrkornas verksamhet utifrån möjligheten att erhålla statsbidrag. Olika övergripande förbund med ekumenisk bas bildades.
Sedan har avfallet från det som var väckelsens rötter gått i en rasande fart. År 1972 medverkar pingströrelsen för första gången med Lewi Pethrus i spetsen i ett allkristet kyrkomöte, då han intagen av denna karismatiska samling säger: Hade jag varit född katolik, är det troligt jag varit katolik idag.
Kyrkomötena har sedan dess avlöst varandra, Fria Kristna Riksmötet i Jönköping 1976, Allkristna Riksmöten i Västerås 1977, Örebro 1989, Linköping 1999, för att ta några exempel. Vid varje möte har markanta förändringar märkts på hur pingströrelsen avancerar från att ha varit ett fritt Guds folk till att bli en erkänd del av den stora världskyrkan. Först lite blygsamt som observatörer, sedan mer avancerat som arrangörer och pådrivande i kyrkoekumeniska frågor.
Flera av pingströrelsens ledare har å pingstsamfundets vägnar dragit upp nya riktlinjer, vilka går stick i stäv med dess egna rötter. Det fäderna varnade för anses numera vara framgång för Guds rike.
En av rörelsens sentida ledare, Sten-Gunnar Hedin, har tillsammans med Peter Halldorf, inte bara varit med och breddat vägen som leder tillbaka till det mörka katolska oket, utan helt rivit ut dörrposterna till det avskilda område som en gång kännetecknades som pingstväckelsen. För bara några år sedan kunde vi se Sten-Gunnar Hedin tillsammans med högkyrkligheten och kungligheter i Vadstena, posera i bön framför den heliga Birgittas reliker. Han skriver debattartiklar och Jesusmanifestationer tillsammans med katolske biskopen Arborelius och förleder därigenom väckelsens fria folk till andligt avfall. Idag förtrampar rörelsens egna företrädare sin egen väckelses historia, men det är något man helst inte vill bli påmind om.
Bön och meditation med hjälp av radband har framgångsrikt introducerats i pingströrelsen med god draghjälp av Linköpings pingstförsamling och finns idag att tillgå i flera pingstförsamlingar. På deras kursgård i Bjärka-Säby huserar pastorssonen Peter Halldorf fritt. Där hör det till vanligheten att hålla retreater med ikoner, tända ljus, radband och tidegärd i en atmosfär av katolsk mystik. Frälsarkransen, ett mer karismatiskt anpassat radband, har efter att den introducerats i frikyrkligheten blivit en bästsäljare. Verbum Förlag har insett vilken kassako radbandet är varför de varumärkesskyddat uttrycken Frälsarkransen och Livets pärlor. Man marknadsför till och med en Lilla Frälsarkransen, avsedd för barn från 5 års ålder.