Appell av Stina Fridolfsson
Så har ännu en bibelskola gått av stapeln hos Maranataförsamlingen i Stockholm. Temat Åter till urkristendomens kraftkällor kändes väldigt angeläget, och varje talare knöt an till nödvändigheten av att uppleva Guds härlighet i sitt liv, att vi blir Kristuslika och därigenom kan vara själavinnare. En liten skara samlades till täta bibelstudier varje dag under en månads tid.
I BMC:s monter på bokmässan i Göteborg, strax innan bibelskolan, erfor vi hur den ekumeniska kyrkligheten uppenbarligen allt mera glider in i samarbete med islam och andra religioner för att presentera en gemensam, synkretistisk Gud. Därför var det verkligen befriande att under bibelskolan höra broder Henry undervisa över ämnet Islam och Kristendom – paralleller och paradoxer.I intet annat namn finns frälsning än i Jesu namn – men där finns den, halleluja!Missionen aktualiserades ytterligare genom besök av Varghese Thomas från Indien, som gav en underbar Kristuspresentation, och även i ett möte berättade om det enorma missionsfältet Indien. Ytterligare missionsrapporter gavs av Karin Vidén, nyss hemkommen från Dominikanska Republiken, och Pilgrimsfolket från Norge berättade om sitt arbete i Rumänien. Dessutom medverkade flera syskon från Litauen.Hans Lindelöw talade om vårt uppdrag att vara i Ordets tjänst. Att tala sanna ord med lugn besinning. Det fasta ordet; Guds Ord, rannsakar och skapar. Men det finns också ord som vi bör akta oss för. Otillbörliga ord, stora ord, bespottande ord. Han påminde om Jesu manande ord till lärjungarna: Följ mig! Robin Widén talade om vetekornets väg. Bara genom att ge sitt liv kan man bära frukt och bli själavinnare. Tage Johansson utgick ifrån mönsterbilden som Gud gav till Mose. Det gäller att mönsterbilden får prägla hela vår livsföring, så att Guds helighet kan upplevas ibland oss.JanEgil Hafsahl talade om Kristi hemlighet – församlingen, och Guds stora plan med församlingen i tiden. -Är Kristus ditt liv, då blir församlingen din livsstil! utropade han. Liksom Robin betonade han att församlingen byggs genom en dödsprocess. När vetekornet dör, då bär det frukt!Paulus Eliasson knöt an till samma tema genom att tala om berget Sion – Guds utvalda plats; en stad av pånyttfödda; glädjens budbärarinna. Församlingen! Ett något annorlunda möte blev det, då David Smeds talade en dubbellektion över ämnet ”Kan man lita på bibeln?”. Mycket värdefull information om Skriftens historiska dokument.
Ytterligare bibelstudier och väckelsemöten, där Kjell Roos, Märta Berg och andra tillresande evangelister från olika håll deltog med förkunnelse och appeller, underströk på olika sätt att vi måste hämta vår näring från urkristendomens kraftkällor för att bevara vår identitet som himmelrikets medborgare. Och det sista väckelsemötet var det både dop och förlossningsmöte! -En sådd är vårt liv här i tiden, och en gång skall inbärgning ske, när arbetets dag är förliden, den mognande skörden vi se. -Det verk som är utfört för Jesus, det skall evigt bestå inför Gud. Hans namn vare ära, det håller att leva och dö på hans bud.Till gråt och jubel ljöd sången, och vi upplevde något av skördens sötma efter såddens möda.
När man hör hur dagens urvattnade evangelium presenteras i olika media idag, så får man en känsla av att det är opassande, ja, rent av anstötligt att säga till sina medmänniskor att de måste tro på Jesus för att bli frälsta. Nu presenteras islam, buddism, hinduism, katolicism och kristendom som likvärdiga frälsningsvägar! På de tider man förr sände kristna gudstjänster i radio och TV, har man nu livsåskådningsprogram, dokumentärer från olika religioners trosutövning, osv. Programmen ”Människor och tro” och ”Tankar för dagen” i Sveriges Radio är talande exempel.Vad innebär det idag att vara missionär? Den som frimodigt vittnar om att endast den som blir född på nytt och renad i Jesu blod kan komma in i Guds rike, betraktas klumpig, kärlekslös och diskriminerande.
Till vår församling kommer skolungdomar för studiebesök. De ställer frågor om våra gudstjänster, om relationer och hur man kommer till paradiset. När jag berättar om rövaren som hängde bredvid Jesus, så möter jag undrande blickar. -Ni kanske inte hört om att när Jesus blev dödad, så var det två rövare som korsfästes bredvid honom? Okunniga huvudskakningar. Och i protestantiska Sverige år 2006, får jag berätta för skötsamma, fina gymnasieungdomar om hur en rövare som inte hade någon möjlighet att bättra på och ställa till rätta något av vad han gjort under sitt dåliga liv, fick följa vår Frälsare Jesus till paradiset. Tyckte nästan det tändes en hoppfull glimt i ungdomarnas ögon. Skörden är mycken, men arbetarna få. Herre, här är jag – sänd mig!