Text: Simon Beecham
Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. (Matt 6:33)
För mig har detta bibelord varit ett av de mest förbryllande, men utan tvivel den viktigaste kallelsen från Jesus. För det mesta kändes det som om svaret var så nära, men så retsamt utom räckhåll, just bortom min möjlighet att gripa tag i hela konceptet. Jag frågade en hel rad olika människor om deras tankar om detta, och av tio människor jag frågade fick jag tio olika svar. Jag har inte vandrat med Gud så lång tid, och är inte särskilt vältalig och frispråkig. Faktum är, att om du skulle fråga människor som känner mig, skulle de otvivelaktigt svara att jag är introvert och inte värst öppen. I England finns ett ordspråk som säger att barn ska synas och inte höras. Jag föredrar att varken synas eller höras. Delvis har detta hjälpt mig i mitt sökande efter Guds rike, delvis har det varit ett hinder, men i mitt hjärta finns en djup och ärlig längtan efter en innerlig relation med Gud. Att söka hans rike är att söka hans ansikte. Detta att få Honom att vända sitt ansikte till mig och uppenbara sin härlighet – ja, vad mer skulle jag kunna hoppas på och be om!
– Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er. (Luk 17:21)
För mig verkar det som om även apostlarna hade problem att gripa tag i konceptet om Guds rike, men denna ledtråd från Jesus måste vara startpunkten. Jag förstod att det måste ske en stor förändring inom mig. Allt jag hade lärt i livet; mitt sätt att umgås med människor, att förstå dem, min hela världsbild måste förändras. Och så började den ibland plågsamma men alltid upplysande rannsakan av hjärtat, vilken jag nu förstår har pågått långsamt, genom många år fyllda med själviska och materialistiska önskningar, som gör hjärtat kallt och inte lämnar något rum för en älskande Gud. Hur skulle Han, som är kärleken, kunna bo i detta hjärta av sten?
– Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. (Hes 36:26)
Det kommer alltid att finnas människor som, antingen med avsikt eller oavsiktligt, sårar oss med ord eller gärningar. Det finns tjuvar som kommer att stjäla inte bara våra egendomar, utan också vår glädje. Jag själv har ofta gjort saker som, än om det var välment, ofta misstolkats och har skadat människor jag älskar väldigt mycket. När sådana saker händer, så reagerar världmänniskan med att komma ihåg dessa felsteg i åratal efteråt. Ibland talar vi aldrig mer med dessa som vi så lätt kallade vänner förr och nu tycker är våra fiender.
Jesus talar väldigt klart om detta: ”Förlåt oss våra skulder såsom också vi förlåter dem som har gjort fel mot oss.” Lagen i Guds rike verkar vara ett svar precis motsatt till våra naturliga reaktioner i den här världen. Om någon hatar dig – älska honom. Om någon slår dig, så vänd den andra kinden mot honom. Slå inte tillbaka. Det är inte lätt, men med träning och Guds hjälp kommer det snart att kännas helt naturligt, och det är frihet i förlåtelse, frihet i sann kärlek, och det är frihet i sanning.
– Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” (Luk 10:27)
Om man läser igenom allt vad Jesus sade och gjorde, börjar innebörden av Guds rike att klarna. Han lämnar inget utrymme för feltolkning. För mig verkar det som om vi ofta är så upptagna med att argumentera omkring vem Jesus var – en profet, Messias, Guds son, etc – så vi missar det underbara budskapet om hopp och frälsning som han undervisade om. Att alla våra överträdelser är förlåtna. Detta budskap gör oss fria; fria att nalkas Gud och komma in i en personlig gemenskap med Honom. Han vill ge oss av sin visdom, så att vi kan se alla med hans ögon. Med kärlek, medlidande, förståelse och förlåtelse. Sökandet efter Guds rike har lett mig till att sträva efter ett liv i tjänande. Jag visste inte att detta att ge sig ut fritt till andra så mycket det är möjligt, kunde föra med sig så mycket glädje. Och fastän ”köttet är svagt” och jag gör många misstag, så ber jag ständigt om styrka och ledning, och jag är förvissad om att Han är med mig.
När Jesus förberedde sig för att tvätta lärjungarnas fötter, verkar det som om Simon Petrus blev förödmjukad över att Jesus kunde sänka sig så djupt att han ville göra en tjänares syssla. Det var totalt oacceptabelt för honom. Men Jesus förmanar honom noggrant: ”Om jag inte gör det här, så har du ingen del i mig”. Lektionen som lärdes här var så viktig. Vad ni här har sett mig göra, även om ni ser mig som er lärare och Herre, måste ni också göra för varandra. Så om Jesus kunde sänka sig ned till en slavs status och tvätta fötter; hur kan vi gå förbi en hungrig människa på gatan och låtsas att vi inte ser honom? Hur kan människor ha miljoner kronor på banken, medan deras medmänniskor dör av törst? Det behövs så lite för att förändra en medmänniskas livssituation, men det verkar som om egoismen är en mäktig herre.
– Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig själv. Jag vill endast fullborda mitt lopp och den uppgift som jag har fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium. (Apg 20:24)
Jag drömmer om en värld utan svält och törst, utan fattigdom och orättfärdighet, där alla behandlas som lika värdefulla, på det sätt jag vet Gud ser på oss. Men jag vet också tyvärr att denna värld är så korrumperad och egoistisk, så den måste vara en styggelse i Guds ögon.
Jesus kommer snart för att hämta sin församling. Tiden är nära för en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor. Han ska torka bort alla våra tårar. Lejonet ska ligga ned vid lammet, och hela världen ska få se Guds härlighet. Kom snart, Herre Jesus!