Satir och helighet
Appell av Hans Lindelöw
Vad var det som skedde i Paris? Terrorattentatet mot satirtidskriften Charlie Hebdo! För några år sedan var det oerhört intensivt, då Jyllandsposten under hösten hade publicerat sina teckningar som sedan publicerades ute i världen. Det innebar en reaktion över hela världen bland muslimerna som protesterade. Vad handlade det om?
Vad som står emot varandra är alltså helighet och satir. Helighet har med religion att göra. Satir har med upplysningstidens ideal att göra. Den här konflikten, kanske blir särskilt svår då Islam kolliderar med västerländska ideal – vi får inte glömma att också vi tror på en helig Gud.
Man kan inte annat än uttrycka sorg och klagan över det som hände. Men det är särskilt otäckt när några av de första signaler som kom efter det som hände manade till att vad som borde hända nu är att alla media i hela världen förenar sig och publicerar de hädiska illustrationerna – det är ju inte bara Islam som hädas. Det är alla religioner; även kristendomen.
Då blir jag litet fundersam, för då jag läser profetian ser jag att det talas om den som sätter sig upp emot allt vad gud heter. Det står om det i Danielsboken. Sådana som sätter sig upp emot allt vad Gud heter. Allt som kallas heligt. Det är alltså inte om att det är Gud, men att det heter gud. Det är inte fråga om att det är heligt, men att det kallas heligt. Det är tydligen något som det gäller att se upp med. Man kan känna så här: – snälla nån, här gäller det att ta i nu riktigt! Det var inte långt ifrån att man hörde att nu ska väl hela världen resa sig upp och häda Gud med en mun!
Det är just vad profetian säger kommer att ske. Hela världen kommer att göra det! Den kommer att fullständigt kapa banden. Det har man genom historien och många gånger haft stor anledning att sörja över och ångra att man har gjort.
Hur många fransmän har inte ångrat att revolutionen där blev så radikal? Hur många ryssar har inte ångrat att revolutionen där blev så radikal? Det var så mycket som kapades. Inte så att det inte var berättigade krav och väldigt mycket friska fläktar. Men någonstans här så har det alltså definitivt gått för långt. I vissa lägen har man släppt lös krafter som man inte kunnat kontrollera. Det måste man också se upp med. Helighet mot satir. Satir kan vara värdefullt. Även profeterna begagnade sig av satiren. Jesus själv kallade sina motståndare ”huggormars avföda”. Men han uppmanade inte till våld, utan hans undervisning talar om att älska sin nästa.
Vilka frågor! En gång, under den lyckliga tiden före den 11 september 2001, var dessa frågor trots allt väldigt aktuella. Strax före 11 september 2001 var det en stor konflikt mellan Afganistan och Amerika; främst alla kristna, därför att kristna missionsarbetare i Afganistan blev arresterade. Man menade att de gått över gränsen i sin missionsiver. Och trots allt var deras ideologi att inte uttrycka sin tro verbalt. De skulle inte tala, inte skriva, utan bara vara verksamma i kärlek. Men på något sätt hade det i alla fall stuckit i ögonen på några, och provocerat fram att de blev arresterade. Strax innan 11 september pågick en debatt i den kristna världen om det här. Så frågorna är verkligen inte nya. Hur ska man ställa sig till Islam, hur ska man definiera …?
Vi måste verkligen fundera på allvar: Vad är tro? Jesus sa: ”Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?” Han ställde aldrig frågan om han skulle finna terror. Det profetiska ordet talar för att det sannolikt ska vara mycket terror. Det har med slutfasen att göra. Enligt profetian är slutfasen innan Herren kommer, mycket svår. Men det finns ett hopp.