Charles Darwin och John Nelson Darby var båda verksamma under 1800-talet i den engelskspråkiga delen av Europa, båda gick till storms mot traditionella religiösa föreställningar och båda dog 1882. Men där slutar likheterna. Berno Vidén ger här några reflektioner över dessa två banbrytares förkunnelse och dess följder.
Darwin vs. Darby
Den traditionella kyrkan fick sig några rejäla stötar under 1800-talet som kom att få långtgående konsekvenser för många människor. Upplysningstiden med Gud är död-filosofin som slagord var redan djupt rotad då engelsmannen Charels Darwin (1809-1882) i mitten på 1800-talet publicerade sin bok om arternas uppkomst. Verket blev genast en bestseller och föremål för kraftiga protester från kyrkligt håll, som såg sin teologi hotad. Darwins idéer om utvecklingsläran spreds snabbt och idag ligger hans teori till grund för majoriteten av världens utbildningsväsende.
Darwinismen växer sig allt starkare i samma takt som liberalteologi, religionssynkretism och ateistiska rörelser blir allt mer populära. Den 12 februari 2009 firas Darwins 200-årsdag och hans bok, som bara under några få generationers livstid åstadkom en total revolution runt hela världen, 150-årsjubilerar. Det har gått så långt att det idag inom all offentlig verksamhet, är förbjudet att undervisa om en skapande Gud, trots att evolutionsteorin enbart handlar om ostyrkta teorier. I oktober 2007 antog Europarådet en resolution där man varnar för skapelsetron. Man inte bara varnar utan uttrycker en närmast nojig inställning, där man känner sig hotad:
“Skapelsetro har många motsägelsefulla sidor. Den senaste och mest raffinerade, idén om Intelligent design, förnekar inte ett visst mått av evolution. Intelligent design presenteras på ett raffinerat sätt och försöker framställa sig som en vetenskap och häri ligger faran. Om vi inte är vaksamma kommer de värden som är grunden för Europarådet att bli direkt hotade av skapelsetroende fundamentalister. Det är en del av Europarådets parlamentarikers uppgift att reagera mot detta innan det är för sent.”
I nästa sats uppmanar den parlamentariska församlingen speciellt unionens utbildningsmyndigheter att kraftfullt motarbeta all undervisning som på något sätt kan gagna skapelsetron. Svenska Skolverket har i sina direktiv beordrat utbildningsväsendet, konfessionella friskolor inkluderat, att religionsundervisningen, exempelvis i kristendomens syn på skapelsen, inte får ifrågsätta Darwins evolutionsteorier. Kontentan av Skolverkets riktlinjer blir att alla teorier som uttrycker kritik eller motsäger utvecklingsläran bör presenteras med skepticism och kritisk granskning samtidigt som evolutionsteorierna inte får ifrågasättas.
Det finns också svenska författare som publicerat böcker för att på liknande sätt varna för skapelsetroende, såsom gällde det en böldpest. En sådan bok är Skapelsekonspirationen (2008) av Per Kornhall. Efter att ha läst förordet inser man att Kornhall måste känna sig skadeskjuten och att han försöker frambringa någon slags hämnd på dem som gett honom den kristna tro som han levt i under många år, fram till dess att Uppsala universitet berövade honom tron. Han väljer att i det närmaste idiotförklara den som tror på en skapande Gud, genom att i presentationen av boken påstå att det synsättet är synonymt med påståendet att planeten jorden är högst 5000 år gammal. I sin bok går han till fula angrepp mot exempelvis pietismen som under 1700-talet flydde till Nordamerika undan den blodiga religionsförföljelse som rådde i Europa och menar att de uppfattade sig som “bättre” troende än andra, varpå de i sin tur förföljde grupper av avvikande tro.
Under samma tid som Darwin levde, verkade en kristen förkunnare vid namn John Nelson 
Darby (1800-1882). Även han kom att bli kraftigt kritiserad från kyrkligt håll. Under en tid var han präst inom engelska statskyrkan men kom snart till klarhet om hur obibliskt kyrkans system var. Han menade att kyrkan skulle skiljas från staten och arbetade under en tid med försöket att reformera kyrkan. 1828 lämnade han statskyrkan och började så småningom att missionera helt nya områden. Kyrkans yttre ceremoniella ordning var av ondo, alla troende skulle ha samma rätt att predika och kyrkans sakrament är absolut inga nådemedel inför Gud.
Något som kom att prägla Darbys liv var att han blev väckt i eskatologiska frågor av apokalyptisk karaktär och som har med Jesu tillkommelse att göra. Hans namn har ofta förknippats med pre-millennialsmen, en rörelse som stod i kontrast mot upplysningstidens med utvecklingsläran besläktade teorier om att tusenårsriket skulle föregås av mänskliga framsteg och segrar.
En förkunnelse som återuppväcktes till liv under denna tid och som kommit att betyda oerhört mycket för de väckelserörelser som bröt fram under denna och senare tider är budskapet om Jesu snara tillkommelse. Det är ingen darbyistisk uppfinning, vilket är en uppfattning som felaktigt fått spridning, men däremot ett budskap som sträcker sig ända till de bibliska apostlarnas tid, de som väntade Jesus tillbaka redan under sin livstid.
Pietisterna gav ut en sångbok under 1700-talets början där bland annat den här sångtexten finns med:
Upp och dig till bröllop red! Se din brudgum kommer ned Att dig hem till himmelen föra Och dig evigt nöjder göra
Att sanningen om Jesu tillkommelse aktualiserades under en mäktig våg av andlig väckelse och förnyelse under 1700-och 1800-talen, samtidigt som ateistiska och kommunistiska tankegångar mötte framgång i en tid då människovärdet devalverades till att handla om en diffus utvecklingsprodukt, borde vara en väckarklocka även för oss som lever idag. Vid midnattstiden ljöd ett anskri: -Se, Brudgummen kommer!
Darwinismen med gudlöshet och ateism i släptåg är ett tidstecken. Att budskapet om Jesu tillkommelse idag alltmer tystnat är också det ett tecken på att tiden är kort. Han som skapade människan till sin avbild, till att leva i gemenskap med henne; han som inblåste livets Ande i människan och lade evigheten i hennes bröst, han ska snart komma igen.