Ledare av Berno Vidén
Samhället blir alltmer centraliserat med en förstatligad styrande makt över medborgarnas tankar och handlingar. Ny gemensam diskrimineringslag, ny enhetlig lag för kassor, nytt centraliserat skolverk. Samtidigt slås samhälleliga grundfundament såsom äktenskap och familj sönder. Om församlingen i trohet vill följa Jesus och stå för bibliska sanningar hamnar den odiskutabelt utanför samhället.
Långt gångna planer för samkörning av staliga verk, en enhetlig diskrimineringslag och ett mer centralt styrt skolverk är exempel på den utveckling Staten arbetar på för att bättre kunna kontrollera medborgarnas tankar och handlingar. Låter som fiction men Bibeln avslöjar för den som vill läsa att det är just en totalitär stat i en global värld som kommer att utgöra det främsta vapnet i kampen mot Guds ord i den yttersta tiden.
I Sveriges Riksdag har många ödesdigra beslut fattats som starkt bidragit till att vi idag lever i en situation där omoral och perverst leverne upphöjts till norm. Idag tar inte debatterna upp om abort ska anses legalt eller inte utan vid vilken ålder det ofödda barnet ska anses tillräckligt omänskligt för att kunna dräpas. På liknande sätt har samlevnadsfrågorna sjunkit till en sådan låg nivå att ingen representant för något parti i Riksdagen ens vågar nämna hur fel och ödesdigert det är för ett samhälle då det legaliserat homosexuell samlevnad. Den som vågar ifrågasätta de normer som idag lagstadgats fram hotas med rättsliga repressalier. De frågor som tidigare fick sitt absoluta De som tidigare rakryggat uttalade sitt absoluta och odiskutabla nej i försvar av ett sant människovärde i kampen mot självdestruktion, har på några få decennier fått ge vika för nedbrytande krafter. Genom massiv lobbyverksamhet i skolor, riksdag och andra institutioner har människors syn på moral och etik metodiskt fördärvats.
Så sent som 1973 beslutade Riksdagen för första gången att homosexuell samlevnad skulle anses som acceptabel samlevnadsform. Efter att den inriktningen togs har flera ödesdigra beslut fattats som varit med och beseglat nationens öde. Åren innan den s.k. Antidiskrimineringslagen antogs 1986 var stormiga då en liten klick av delegater från de homosexuellas riksförbund (RFSL) tilläts att med lögner och skrämselpropaganda agera fritt för att få igenom sina krav. Moralen sänktes snabbt med hjälp av följsamma politikers stöd. Samtidigt pågick ett massivt bombardemang i landets skolor där man tilläts inpränta den sexuella världens totala frigörelse hos de utlämnade barnen. Aningslösa rektorer öppnade i inlärd demokratisk ordning dörrarna för dessa ulvar som hade som mål att slå sönder den identitet eleverna fått genom skapelsens egen ordning och frigöra sexuella drifter.
Under de åren förespråkades även pedofili öppet av språkrör inom RFSL men där tvingades man till tystnad på grund av politiskt otidsläge. Exempelvis såldes en vidrig bok i deras bokhandel som man efter påtryckningar plockade bort från hyllorna, där incest lyftes fram som ideal genom att en far kan hjälpa sin son fram till de första sexuella upplevelserna.
Motståndet från kristenheten i stort var under dessa avgörande år knappt märkbart. Så fort frågan om RFSLs framfart togs upp tystades den lika snabbt ner av en slumrande kristenhet som inte insåg vilken fara dessa mörkrets krafter utgjorde för vårt folk. Maranatafolket agerade i stort sett ensamma under den här tiden och varnade kraftfullt för vilka negativa konsekvenser de homosexuellas krav skulle få för samhället. Tidningarna skrev om de opinionsmöten församlingen anordnade och RFSLs utsända hejdukar for våldsamt fram och ställde till kaos på de platser mötena annonserades. Syftet var att med sina militanta metoder skrämma olika föreningar från att hyra ut lokaler till Maranataförsamlingen, något man delvis lyckades med.
Den första antidiskrimineringslagen antogs utan något som helst motstånd från det etablerade samhället och därefter har vi sett hur lag efter lag stiftats för att legalisera och normalisera det Guds Ord benämner som styggelse. Nästa steg i den politiska agendan är att neutralisera äktenskapet och få in alla typer av samlevnadsformer under en och samma lag. Riksdagens olika partier debatterar utifrån olika synpunkter och en och annan ledamot försöker till en viss gräns att hejda utvecklingen men alla sitter i samma båt. Förhärdelsens gräns är för länge sedan överskriden och den smutsiga flod som väller fram över vårt land går inte att hejda. Det politiska motståndet blir i sammanhanget skuggboxning.
Påståenden som görs från plenisalen hävdar att en stor grupp människor diskrimineras på grund av en avvikande sexuell läggning. Argumenten presenteras på ett sätt som gör gällande att de homosexuella strävar efter trohetsförhållanden när verkligheten istället visar på att den bejakade livsstilen oftast handlar om ohämmad promiskuitet, en livsstil ingen lag i världen förmår att hejda. Trots att det är ett fåtal medborgare som valt att praktiskt leva i ett enkönat förhållande får media det att framstå som att det handlar om ett stort antal.
Att det svenska samhället och andra kulturer överhuvudtaget fortfarande fungerar beror på att just kärnfamiljen är den naturliga grundstenen i samhällsbygget. På det sättet har det varit i de flesta kulturer världen över. Då en kultur överger denna naturliga familjekonstellation slås också grunden för det samhället bort. Enligt ny statistik från SCB växer två tredjedelar av Sveriges barn idag upp i en typisk kärnfamilj med två föräldrar och samtliga barn gemensamma.
Nu agerar politiker och opinionsbildare utifrån en förljugen verklighet. Medborgarna påhyvlas falska ideal som om homosexuella förhållanden vore det mest självklara i livet. I själva verket handlar det om hur en liten grupp människor med maktpositioner och inflytande utifrån sina egna lustar driver landet mot moralisk bankrutt. Man har mage att kalla det för att värna om de svaga och lidande men i verkligheten bryter man genom dagens lagstiftning ner hela samhällsstrukturen.
Kristdemokraterna går i dagarna mot sina allierade i regeringen i försök att hejda förslaget om att äktenskapslagen ska omfatta även homosexuella. Kd’s insats blir dock verkningslös eftersom man kompromissat sig fram till sina vunna positioner och gått in under det politiska spelets villkor. Redan partiets tillkomst var en frukt av pingströrelsens utveckling där man övergivit en ursprunglig biblisk linje och börjat uppmana sina medlemmar att engagera sig politiskt.
För inte så länge sedan var det Kd som gick i bräschen för att öppna svensk sjukvård åt utländska kvinnor som önskar utföra abort. Då partiet kom in i Riksdagen tvingades dess ledare att lämna sitt engagemang i Ja till Livet-rörelsen som aktivt arbetar mot den absurda abortutvecklingen i landet. Kd har även stoltserat med att ha öppet homosexuella ledare inom vissa av sina förbund. Dessa få exempel borde vara tillräckliga för att se hur omöjligt det är att förena kristendom och partipolitiskt arbete.
Under förevändningen av att bättre utöva kontroll över presumtiva brottslingar vill regeringen slå samman sju diskrimineringslagar och fyra ombudsmän till en stor heltäckande enhet. På liknande sätt ska flera statliga verk som handhar utbetalningar tillsammans med Skatteverket samköra sina register. Även Skolverket flyttar fram sina positioner och fråntar lokala beslutsfattare mandat i skolfrågor, allt för att få en mer likriktad statlig skola och därigenom motverka att föräldrar tar egna initiativ som att exempelvis bedriva hemundervisning.
Det som nu äger rum i Sverige där destruktiva förhållanden upphöjts till norm, är början till slutet för nationen. Ödesdigra beslut fattas vilka beseglar nationens öde. Inget samhälle kan överleva med en regim som så totalt öppnar avgrundsbrunnarna och, inte bara tillåter, utan lagstiftar för att erkänna som normalt äktenskap mellan två personer av samma kön. Det är en stor styggelse inför Gud och människor.
Det finns ingen räddning för Sodom. Framtiden ligger hos Guds församling, vilket kan tyckas paradoxalt med den insikten att det blir trängre och trängre för församlingen i världen. Det är ingen klyscha i självmedömkan över att ha blivit missförstådd av det omkringvarande gudsfientliga samhället. Det är en ära för församlingen att få säga nej till världen och få följa Jesus på den väg han gått före. Att församlingens väg i världen genom tidens olika sekler är smal är något historien ger vittnesbörd om och något Herren Jesus Kristus själv informerar om. Men det är en väg som leder till livet. Han kallar församlingen till sig samtidigt som han deklarerar att denna världens furste kommer och att I mig finnes intet som hör honom till.
Församlingen är satt att vara en stad på berget som sprider rättfärdighetens ljus i en mörk värld. Att leva på berget är att i ord och handling stå på Klippan Kristus. Församlingen sätter inte själv upp villkoren för lärjungaskap utan går den väg Herren Jesus själv anvisat. Församlingen har sin givna plats hos Jesus – Utanför lägret! ”Ty vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den tillkommande staden.”