Av Karin Vidén
Det kommer dagar då vi kanske på grund av förföljelse och skilda former av utsatthet möter varandra med en knappt hörbar tröstens hälsning: – Maranata… Håll ut, broder och syster… – Jesus kommer snart, så ge inteupp!
Medan vi sitter här samlade i lokalen, i varm och innerlig gemenskap, så finns i den här lilla Maranataförsamlingen i Stockholm tre familjer som inte kan vara här hos oss. De kan helt enkelt inte vara i Sverige utan har tvingats att på grund av skollagstiftningen lämna sitt hemland för att bli skolflyktingar. Hur stor är inte deras önskan att få vara här med sina barn tillsammans med oss. Vi känner dem väl, ja vi tillhör ju varandra som syskon i tron.
Och vad handlar det om? Vad är det som har hänt? Jo, de har drabbats av väckelsen och väckelsens konsekvenser. De har sagt ja till Jesus Kristus som Herre; som Herre över familjen, och de har tagit sitt föräldraansvar fullt ut för att ge sina barn en kristen fostran, en bildning och undervisning där ett genuint evangelium får vara i fokus för all kunskapsinlärning i skilda ämnen. De har insett att, som broder Arne Imsen sa för många år sedan: ”Bättre ingen undervisning alls än statens skola!” Vi var nog många som rynkade lite på pannan och undrade: Vad menar han? Nu tar han väl i, ändå! Men idag, då en del år har förflutit behöver vi inte fundera längre. Vi kan öppna tidningen, vi kan lyssna på radio, vi kan titta på TV, och vi blir mörkrädda då vi hör och läser om vad som dagligen försiggår där landets barn och ungdom är pliktiga att vara hela dagarna. Ja, idag fattar vi – bättre ingen undervisning alls än statens skola.
Där är vi idag.
Nu talar jag inte om att det skulle vara ett förfärligt elände på alla skolor, o nej. Det finns fantastiska lärare, en väl genomtänkt pedagogik, välordnade former och till och med ordning och reda i vissa klassrum, absolut, och den senaste PISA-undersökningen visar även på en viss framgång för svenska elever. Men det väsentliga är att skolan handlar om en tydlig och genomarbetad inriktning och uppenbar indoktrinering, av en ideologi med en sekulär människosyn och gudssyn som har gripit tag i hela Sverige, inom alla dess system. Barnen beredes från ett års ålder plats i en förskola och vidare i ett allmänt skolväsende som medvetet arbetar för att med livslång verkan vaccinera varje elev mot all form av kristen tro och övertygelse. Genom exempelvis evolutionsteorin som genomsyrar all undervisning från tidig ålder och som utifrån vetenskaplig teori och forskning resolut förpassar Gud och Skaparen till sagans värld.
Jag minns även då vår broder Arne med skärpa uttalade: ”Akta dig för att bedja Gud om väckelse. Tänk om han vill börja med dig!” Ja, akta dig, det handlar om väckelsens konsekvenser i vår nutid. Idag, här och nu, kan vi ännu stå på torget och öppet förkunna och proklamera: MARANATA! Jesus kommer! Men det kommer dagar då vi kanske på grund av förföljelse och skilda former av utsatthet möter varandra med en knappt hörbar tröstens hälsning: – Maranata… Håll ut, broder och syster… – Jesus kommer snart, så ge inte upp!
Ja, det kommer tider och omständigheter som kräver en höjd beredskap, genom andens uppfyllelse. Som väckelsens bärare är vårt ansvar att vara trovärdiga, en trovärdighet som innebär konsekvenser; ja väckelsens konsekvenser får synliggöras och bäras fram som ett vittnesbörd till en förvillad, vilseledd och grundlurad samtid. Barnens rätt att få Guds ord väger tyngre än någon skollagstiftning.
