I samband med förra årets tältmöten som Maranataförsamlingen hade i Rålambshovsparken, kom en tysk turist vandrande genom parken. Han stannade upp när han fick syn på skylten ”Maranata”, och informerade sig ivrigt om att tältet, som han först trodde var ett cirkustält, faktiskt var en plats där man inbjöd till väckelsemöten! Han bokade genast in på församlingens hotell Pilgrimshem, och deltog med liv och lust i möten och syskongemenskap. Nu var han tillbaka på besök i Stockholm och Maranataförsamlingen. Radio Maranata fick tillfälle göra en kort intervju, och Karl Heinz Christl, som går under smeknamnet Max, förmedlade rubrikens uppmaning till oss alla.
Här följer radiointervjun:
Jag heter Karl Heinz Christl, jag kommer från södra Tyskland, södra Bayern, min hemförsamling finns i Landsort. Jag växte upp som snickare – har varit snickare i hela mitt liv, trettiofem år. Jag är nu 49 år gammal.
För några år sedan hyrde jag några lokaler av några bönder att arbeta i med mitt snickeri. En gång kom jag till en kristen bonde och hyrde av honom. Han frågade mig om jag visste något om Jesus. Jag sa att jag föddes in i den katolska kyrkan – det innebär att jag visste ingenting om Herren. Vi får höra saker om Jesus, men de berättar inte vad som är rätt och fel. De säger alltid det som inte är sant om honom och den katolska kyrkan är enväldig och helig. Man kan säga att jag visste ingenting om Jesus.
En gång då jag kom till den här bonden för att hyra hans lokal, så inbjöd han mig att komma till hans kyrkan. Först sa jag att jag ville inte, och hade inte tid. Men så kom dagen då jag i alla fall gick dit. Och människorna i den församlingen var vänliga på ett sätt som jag aldrig upplevt förr. De var som ni är här!
Första gången tänkte jag att det här kan inte vara sant! Men jag märkte det allt mer, ju oftare jag kom till församlingen. Ett halvt år senare började jag läsa i bibeln. Men jag var inte frälst. Jag fick lära mig litet om Jesus genom bibelstudium. Från den här tiden fick Jesus lära mig mer och mer om sig.
Du mötte alltså först människorna i församlingen, och greps över att de var så vänliga. Det var så du fick intresse att bli frälst?
-Då förstod jag inte. Men genom att jag började studera bibeln, talade Jesus till mig om att han var kärleken och sanningen. Kanske ett halvt år senare byggde min pastor en övervåning till sitt hus. Han sa till mig att jag måste säga ja till Jesus. Jag kan inte göra det åt dig, Jesus måste få göra det. Några veckor senare förstod jag och sa för första gången ja till Jesus. Från den stunden förvandlade han mitt liv. Jag kunde inte göra det själv, det var han som gjorde det!
Jag är väldigt glad att vara här, och hoppas kunna komma tillbaka nästa år och vara med och evangelisera på gatorna.
Hur gick det till att du hittade oss? Det var väl i samband med tältmötena i fjol.
-Det var också från Herren. Jag gick genom en park förra året, och såg längst bort ett tält – jag trodde det var ett cirkustält! Jag kom närmare, och såg skylten ”maranatamöte”. Då visste jag att jag måste gå dit!
Så du visste vad Maranata betyder?
-Jesus kommer!
Och då var du tvungen komma? Så fick Maranataförsamlingen en gatuevangelist till!
-Jag fick några traktater, och kunde varje dag vara ute och sprida dem.
Du kom först till Sverige som turist?
-Nu är jag för åttonde eller nionde gången i Stockholm. Från början var jag bara turist, men nu hoppas jag att få vara med i gatumissionen när jag är här. Jag vill berätta varför det är så viktigt för mig att arbeta på gatorna. Därför vill jag läsa ur Romarbrevets tionde kapitel:
-Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet. Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. (Rom 10:14-17)
Vad jag vill säga med de här orden är att vi måste gå ut och predika. Inte att vi bör – men vi måste.
Vi måste gå ut till människorna på gatorna och predika ordet. Ordet från vår Herre.
Berätta litet om ert arbete i din hemförsamling?
-Jag kan säga att det är nästan likadant överallt. Jag har varit i North Carolina Bible Church i USA, vi gör nästan allt på samma sätt. Om vi verkligen är i Guds Ord, så kan man inte underlåta gå ut på gatorna och evangelisera. Varannan månad är vi ute med bokbord, vi hyr en stor buss och åker runt och evangeliserar. Det finns en speciell buss som är specialbyggd för evangelisation. Den kör man runt med i hela Tyskland. Vartannat eller vart tredje år kommer den till Landsort. Vi har delat upp vårt samhälle i sektioner, och lämnar traktater i människornas brevlådor. Vi har husmöten varje vecka med bibelstudium på kvällen. På söndagar har vi samling med bibelstudium för hela församlingen.
Du kanske vill rikta dig direkt till radiolyssnarna nu med en slutappell?
-Jag kan säga. Förra veckan var jag varje dag ute på gatorna och mötte människor. Det bästa sättet att möta dem är att be när man möter dem. När jag såg gay-paraden förstod jag att ibland måste man vara mera högljudd. Om ingen hör dig eller vill höra dig eller höra något om Jesus, då måste vi ta hans namn och ropa ut det högt. Jag gjorde det då jag var vid gatukorsningar och övergångsställen.
Jag frågar: Är det inte någon här någonstans som tror på Jesus? Ropa ut högt om Jesus vill det, och var lågmäld och tala personligt när han vill det. Det gäller att tala på rätt sätt – på det sätt Jesus vill.
Tack broder Max, du har verkligen berikat oss med ditt besök, och Gud välsigne dig i din fortsatta tjänst för Jesus!