Möt den utsatta människan

Appell av Roger Lindroos

Roger Lindroos med hela sin familj var i början på året en period i Rumänien i missionsarbetet som förestås av Pilgrimsfolket i Norge. Nyligen hemkommen förmedlade han denna aktuella appell.

Det grep mig väldigt att se Pilgrimsfolkets arbete i norra Rumänien. Att se alla dessa romer, människor som hör till det lägsta skiktet i samhället och inte har många möjligheter att ta sig fram som andra. Det finns inte jämlika förhållanden. Från dessa folk möter vi numera människor här i Sverige. Det finns knappt någon affär som det inte sitter tiggare utanför. Det är väldigt omdebatterat idag. Man undrar vad vi ska göra med dessa människor. Senaste tiden har jag läst en del bra artiklar. Det finns journalister som har satt sig in litet i dessa människors vardag. Men de flesta förfasar sig över tiggeriet och tiggaren i stället för dennes verklighet. Många säger: Ge inte nånting! Det hjälper dem inte i längden. Ge dem utbildning i hemlandet! Det är väldigt lätt att sitta här i Sverige bakom ett tangentbord i all sitt välmående, och tycka att man borde göra si och så. Visst. Iväg med dem, så vi slipper se. Det ser inte bra ut i vår duktiga välfärd. Men om man vore i den nödställda människans situation så vore det en helt annan sak. Sätt dig in i den utsatta människans liv. Ge i alla fall en vänlig blick. Möt dem med kärlek.
På platserna vi besökt i Rumänien ser vi att de fattiga romerna lever i ytterkanterna av samhällena. Man blir chockad över att se hur dessa människor lever. Det är svårt att se. Man känner sig hjälplös. Då är det underbart få se Herrens verk bland dessa människor. Unga människor blir pelare i församlingen. Det är gripande att se hur människor som totalt och fysiskt är på botten, får vara med och bilda stomme i Guds församling. Det är så lätt för oss att börja tänka och se på världen och folk som man gjorde i kolonialismens tid. Där européerna är högst upp på skalan. Och så räknar vi neråt. Det är så ingrott i våra samhällen. Även kristna hamnar i det här sättet att tänka. Det är vi häruppe och de därnere. Men vi kan bli befriade ifrån dessa värderingar. I och med evangelium kan vi få en helt annan syn. När människor får möta evangelium, blir det förvandling. Det blir ett helt nytt perspektiv. De utstötta får tillbaka värdigheten, människovärdet som bara Jesus kan upprätta. Gud kan upprätta, och vi får vara med och hjälpa till. Det finns hierarkier i den andliga världen som håller sitt grepp om dessa förtryckta människor. De vill inte på något vis att dessa människor ska lyftas upp ur fattigdom och misär. Makterna vill trycka ner dem. Men Guds församling är ett fort, en stad på berget dit människor får fly. Där får de bli stenar och pelare i staden. Vi har så lätt att placera människor i olika kategorier med folkslag och nivåer efter hur mycket människor är värda.
Aposteln Petrus fick en syn i garvaren Simons hus, vi läser om det i Apostlagärningarna. Gud fick leda honom till hedningen Kornelius. Kornelius hade också fått en uppenbarelse om hur han skulle få lära känna Gud, och så läser vi: Då började Petrus tala:
– Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än må tillhöra. (Apg 10:34-­35)
Även på den tiden fanns tendensen att se ned på vissa människor. Kanske vi som kristna ser ner på vårt sätt. Måtte Gud få öppna våra ögon för våra medmänniskor, och inte låsa oss fast i våra vaneföreställningar. Vi kan få vara med och förändra en människas liv. Kanske bara med en blick. Vi måste vara lyhörda som Petrus, och inte sitta stilla när vi får maningen att hjälpa.
Vi förlorar inte något på att hjälpa en människa, även om det skulle råka vara i onödan. Gud välsignar, han ser till hjärtat. Han ser dig. Börja tänka i dessa banor när du möter människor. Möt dem med en kärleksblick. Kanske ett ord om Jesus. Eller ge någonting som får denna människa att förstå att han är älskad. Det är din och min uppgift i den här tiden. Möta människor, och stå emot vaneföreställningarna. Vår välfärd kan ofta vara en oerhörd mur mot andra människor. Vi måste släppa människor in i våra liv, och berätta om Jesus!

Föregående inlägg Församlingslivet tar form – I Kristus är vi en familj
Nästa inlägg Missionsfältet finns mitt ibland oss!

Relaterade inlägg

Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x