fbpx

Nato eller Gud – varifrån ska vår hjälp komma?

Undervisning av Yngve Stenfelt

Vi befinner oss i efterkrigstidens allvarligaste läge, efter andra världskriget. Nu är Nato mer eller mindre på allas läppar.

Det som var otänkbart för några månader sedan är nu ytterst aktuellt. När jag nu ställer frågan: Varifrån ska vår hjälp komma? så finns det delade meningar om detta. Den politiska eliten menar idag vad man inte menade för någon månad sedan, eller två, att hjälpen ska komma från Nato. Andra menar att man kan väl få hjälp både från Herren och från Nato. Så finns det då vi som tror att hjälpen måste komma från Herren. Med andra ord; Natomedlemskap gör varken från eller till i en ytterst allvarlig situation för land och folk. Jo, man kan ställa trupper till förfogande och man kan tala om sin atombombsarsenal i avskräckande betydelse men, vad händer om dessa fruktansvärda vapen tas i bruk, och då från båda sidor? Då finns det bara en hjälpare, nämligen Herren, han som har skapat himmel och jord.

Nu vill jag läsa Psalm 121:

En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till bergen. Varifrån kommer min hjälp? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Inte låter han din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte. Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida. Solen ska inte skada dig om dagen, inte månen om natten. Herren ska bevara dig från allt ont, han ska bevara din själ. Herren ska bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.

Du ser här att det handlar om hjälp på det personliga planet. Saken är ju den att det kan gå bra eller dåligt för ett land samtidigt som det på det personliga planet är ytterst kaotiskt. Ska vi kunna vara till någon hjälp och nytta i den situation vi befinner oss i så behöver vi hjälp från Honom som bemästrar situationen. Då är det viktigt att du och jag har en levande kontakt med Gud i himlen, upplever hans omsorg i nuet och har Jesus Kristus som Herre i våra liv. Det finns strider som är onödiga och strider som är nödvändiga. Hur ofta är det inte så i våra liv att vi utkämpar onödiga strider men glömmer de nödvändiga striderna. På de nödvändiga stridernas sida ligger just detta att kämpa för den tro som en gång för alla blev överlämnad åt de heliga, medan broderstrider ger grumligt vatten med ärr i själslivet.

I Romarbrevet 12:18 heter det: ”Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.”

Jag har insett att det beror mer på mig än vad jag först räknade med. Att hålla frid med människor. Nu vill jag läsa sammanhanget från vers 14:

Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda (Rom 12:14-21).

Låt mig också få ta med några verser från Romarbrevet 16:

Jag uppmanar er, bröder, att se upp för dem som skapar splittring och väcker anstöt mot den lära som ni har fått undervisning i. Håll er borta från dem, för sådana människor tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med fina ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. Er lydnad är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni ska vara kloka när det gäller det goda och oskyldiga när det gäller det onda. Fridens Gud ska snart krossa Satan under era fötter. Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er (v 17-20).

Du märker här två stridsfält. Ett vi inte bör kämpa på och ett annat som vi absolut måste kämpa på. Vid båda tillfällena handlar det om att övervinna det onda med det goda. Det kan inte nog poängteras och understrykas just detta att övervinna det onda med det goda. Det utesluter ju hela den mänskliga vapenarsenalen. Det blir ju omöjligt att ta till skjutvapen eller vilket vapen som helst mot en medvandrare mot evigheten. För den som tror på Jesus kan det inte bli frågan om att förbanna, slå ihjäl och kriga mot den medmänniska som Kristus har lidit döden för. Det som här kan uppfattas som defensiva vapen är långt mer kraftfulla än aggressiva militära maktmedel eftersom vi räknar med Gud och tar till hans ord och handlar som han har sagt: Övervinn det onda med det goda. Det här är den kristna ståndpunkten i frågan.

Jesus och apostlarna frambar till oss hur vi ska förhålla oss till de som är våra fiender, de som bekämpar oss på olika sätt. Nu vill jag ta med något från Gamla testamentet, från Andra Krönikeboken 15.

Guds Ande kom över Asarja, Odeds son. Han gick ut mot Asa och sade till honom: ”Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin.Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er. En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem och utan någon lag. Men i sin nöd omvände de sig till Herren, Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem. Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna. Folk drabbade samman med folk och stad med stad, för Gud förvirrade dem med all slags nöd. Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön” (2 Krön 15:1-7).

Här ligger själva grundproblematiken, när man överger Herren. Då kommer man i nöd. Nöden kan komma mycket fort men det kan också dra ut på tiden. Men en sak är säker, överger man Herren så kommer man förr eller senare i verklig nöd, men omvänder man sig och söker Herren så blir det förhållanden som bär att leva med.

När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus. – – – Och de slöt det förbundet att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ (2 Krön 15: 8,12).

Detta resulterade i att det inte blev några stridigheter eller krig förrän i konung Asas trettiofemte regeringsår. Det var en underbar fredstid för att Gud var ibland dem. Men i kungens trettiosjätte regeringsår gjorde han ett stort misstag. När det kom krigslarm över landet sökte han hjälp från konung Ben-Hadad i Damaskus. Det gick så långt att han sände silver och guld som han tog från skattkamrarna i Herrens hus och konungahusen, och sände dem för att få hjälp från Damaskus kung i striden. Då kommer ännu en profet till konung Asa, som heter Hanani. Han har ett enormt budskap till honom:

Du stödde dig på kungen i Aram och inte på Herren din Gud, och därför har den arameiske kungens här sluppit undan din hand. Var inte nubierna och libyerna en stor här med vagnar och ryttare i mängd? Men han gav dem i din hand för att du stödde dig på Herren, för Herrens ögon sveper över hela jorden för att stärka dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom. I detta har du handlat dåraktigt. Därför ska du från och med nu ha ständiga strider” (2 Krön 16:8-9).

Här kan vi se hur fåfängt det är att stödja sig på människor och icke på Herren. Detta skedde på hela landets nivå, men striden föregick i kung Asas hjärta. Han hade mist hängivenheten till Gud. Tre år längre fram fick Asa en sjukdom i sina fötter. Det talas om att sjukdomen blev övermåttan svår. Men oaktat sin sjukdom sökte han inte Herren utan endast läkares hjälp.

I sin första tid hade han ett hängivet hjärta för Gud, men i sin sista tid räknade han bara med människor. Vilken tragedi! Gud önskar att hjälpa. Vi läste att hans ögon överfar hela jorden, inte för att spionera på oss utan för att med sin kraft bistå dem som med sina hjärtan hängiver sig åt honom. Ett hängivet hjärta är A och O i denna svåra tid vi genomlever. Men om vi utkämpar onödiga strider kommer vår hängivenhet att ta stryk. Och vi kommer att på sikt överge Herren och räkna med människor. Men om vi utkämpar den nödvändiga striden, kampen för den tro som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga, då kommer vår hängivenhet att blomstra och bli brinnande, så att vi räknar med Gud i allt. Han kommer att svara oss på sitt eget underbara sätt och med sin kraft bistå oss när vi är som mest utsatta. När vi känner att vi inte klarar mer, då är Gud likväl trofast och hjälper oss i striden.

I himlen fanns en bokrulle med skrift både på insidan och utsidan. Den här bokrullen var i högra handen på honom som satt på tronen. Vad stod det i bokrullen? Det fanns ingen vare sig i himlen eller på jorden, eller under jorden som kunde öppna bokrullen för att se vad som stod skrivet. Johannes som ser och upplever allt detta gråter bitterligen för att ingen var värdig att öppna bokrullen och se vad däri stod skrivet. Då sker det helt underbara, att en av de äldste säger till honom: ”Gråt inte, se lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot har vunnit seger, så han kan öppna bokrullen och bryta dess sju insegel.” Så fanns det då en som var värdig att bryta sigillet och se vad som däri stod skrivet. Det var lejonet av Juda stam, det var Jesus Kristus. Johannes ser inte ett lejon utan ett lamm som ser ut att ha varit slaktat, med sju horn och sju ögon; Guds sju andar, vilka är utsända över hela jorden. Så blev bokrullen om framtiden överlämnad i Jesu händer.

Tänk att framtiden rullas ut av Jesu sårmärkta händer. Här har vi tryggheten i allt vad som sker och allt som händer i himmel och på jord. Allt vilar i Jesu sårmärkta händer och i hans fullbordade verk på Golgata. För oss innebär detta att den enda trygghet som erbjuds i denna tid och i evigheten är att uppleva Jesu försoning, det renande blodet till förlåtelse för sina synder. Uppleva att Jesus vann en evig seger på Golgata för oss. Han dog för våra synder och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull. Framtiden vilar tryggt i hans händer. Här får du och jag söka vår tillflykt och uppleva att det finns ett ord som består när allt annat vacklar och faller samman. Även när krig råder, då finns tryggheten hos Jesus Kristus.