Midnattsropet

Appell av Hans Lindelöw

När den kristna församlingen babyloniseras, förvärldsligas, förflackas och avfaller; då den processen har inletts och tagit fart söker du förgäves efter signaler om Herrens tillkommelse

Vi befinner oss i det som kallas för reformationsåret. Det var 500 år sedan Martin Luther spikade upp de 95 teserna. Han skrev flera böcker, en av dem med rubriken Kyrkans babyloniska fångenskap. En liten skrift som är väldigt intressant och lärorik. Man kan förstå hur tidsläget var. Jag vet inte om reformatorn görs någon verklig rättvisa, men ett är säkert, det här är bara ett exempel på att protestanterna och sedermera väckelsekristna varit observanta på att den kristna församlingen kan babyloniseras. Hur går det till och hur ser det ut?

Guds frid!

Jag vill med några rader dela lite av de upplevelser jag hade under sommarkonferensen på Bällsta. Till att börja med vill jag tacka alla gamla (och nya) syskon i Herren som gjorde vår vistelse i Stockholm till en välsignelse för oss både andligt och kroppsligt!

Under en lång tid har det funnits en längtan i mitt inre att få dela gemenskap med andra trossyskon. Det är med sorg som jag konstaterar att den församling som Herren har kallat att avskilja sig till tjänst för Honom, mest verkar ha egna ambitioner att hitta så många anledningar som möjligt att ”bredda gemenskapen” genom att manipulera sanningarna i skriften. Detta verkar ske i syfte att kunna involvera så många ”trosinriktningar” som möjligt för att kunna öppna famnen för allt och alla som kan tänka sig att komma till ”gemenskapen” i kyrkan. Nej, detta är inte en kritik mot andra kristna utan bara en iakttagelse som inte kan ha undgått någon, att troende i enlighet med vad skriften förutsäger skall ske i den yttersta tiden, avfaller genom att bejaka denna världens erbjudanden.

En hälsning från Tore Björklund, Skepplanda

Jag har under några år känt mig manad att skriva och förmedla att det är hög tid för oss kristna att söka Jesus i bönen och i Ordet; och börja gå på hans väg. Många kristna församlingar har stannat upp. Man har blivit mer och mer anpassningsbara efter världens sätt att leva. Verksamheten rullar på som om allt skulle vara bra, men bönen har tystnat. Guds ord ifrågasätts och ivern att vinna människor för Jesus och det himmelska riket har mattats av.

Tänk om du har fel Ledare av Berno Vidén

Maranatatältet 2017 Rapport av Emanuel Johansson

- Det krävs att alla är med och hjälper till Morgan Lindroos om tälmötena

- Ett rakt budskap med mycket sång Vendela Vidén om tältmötena

Herren står för dörren! Appell av Sean Ureña

Jesus är vägen, sanningen och livet! Av Morgan Lindroos

- Att resa runt med tältet är något av det bästa jag vet Jakob Hafsahl om tältmötena

Text: Berno Vidén

Med självsäker ton utmanade reportern den kristna förkunnaren i direktsändning:

- Jag tror inte på Gud och det finns inga argument som biter på mig. Nu ber jag dig att presentera Jesus för mig. Vad säger du då?

Förkunnaren svarade, men ställde också en motfråga:

- Låt säga att du inte tror på något. Inte på Gud, inte på himlen eller att det finns evigt liv. Men jag tror. Vi föreställer oss att du har rätt. När tiden tar slut upptäcker vi att det inte fanns någon Gud, ingen himmel, ingen ny jord, ingenting. Du fick rätt och jag har fel. Om det inte finns något efter detta, vem förlorade? Allt tar bara slut. Men om jag har rätt om att det finns en Gud, nya himlar och en ny jord, och att Gud har ett högre mål för varje människa än att bara existera här ett antal år för att allt sedan ska ta slut;  han ger evigt liv som en gåva. Vad förlorar du då? Allt. Till och med rent logiskt är det bättre att tro på Gud.

[Läs mer]