Posts

Camilla Eliasson skriver om när Pilgrimsfolket kom till Tiparí. Utdrag ur boken Eben Eser.

Församlingen Pilgrimsfolket har firat 40-årsjubileum, och Midnattsropet hade förmånen att vara med på den stora högtiden. I samband med högtiden, gav Michael Hafsahl, tillsammans med Lill Hafsahl och Camilla Eliasson ut en jubileumsskrift, Eben-Eser – ”Hittil har Herren hjulpet”. Under festen, lästes en del avsnitt ur boken upp för församlingen. Camilla läste under stor rörelse ett par stycken ur kapitlet om missionen. Hon skildrade hur Pilgrimsfolket under många års möda och många direkta gudsingripanden byggt upp  arbetet i Rumänien. Hur de nådde fattiga, undanskuffade, marginaliserade människor med Jesu kärlek i form av utdelning av kläder, borrande av vattenbrunnar, byggande och reparerande av hus. Och hur efterhand människorna började ana att det var gudomlig kärlek bakom varje handling.
”Vi förstod att det var rättfärdighet vi sökte, inte tacksamhet. Då skulle välsignelserna följa, och det upplevde vi var dag.”  Midnattsropet återger här stycket som handlar om hur arbetet kom till stånd och utvecklats i Tipari:

[Läs mer]

Intervju med Robin Vidén av Stina Fridolfsson

**
Under sistlidna sommarkonferens som Maranatafolket hade i Bromma, presenterades den levande församlingen som en proteströrelse i spåren efter den urkristna församlingens kämpar,  dessa  som  gjorde ”tvärt emot kejsarens påbud” och sade att en som hette Jesus var konung. Begreppet ”Tvärt-emot-folket” myntades. Robin Widén, som ända sedan han gått ut nioårig grundskola, varit med i Maranatas arbete, deltagit i uppbyggnadsarbete både ekonomiskt, praktiskt och andligt, är en inspirerad och inspirerande representant för ”Tvärt-emot-folket”. MR fick tillfälle att göra en intervju med honom.**

[Läs mer]

Av Lars Bygdås

På midsommaraftonen 1850 stävar briggen ”Charlotta” in i New Yorks hamn.
Ombord fanns en dyrbar last, pilgrimmer från Sverige.
Andlöst blickar de ut över det nya landet. För dem var det Löfteslandet; Frihetslandet.
De allra flesta var baptister som flytt sitt fosterland jagade av polis och en statskontrollerad kyrka - därför att de tillhörde den förbjudna frikyrkorörelsen som samlades utanför kyrkan.
Det var en tid när svenskar tvingades lämna Sverige. De kom till ett jungfruligt land. De fick muta in så mycket mark de mäktade med. Och när de körde spaden i jorden sjönk den ned till skaftet i svart, fet mylla. Ja, även de svenska äppelträden trivdes och bar rik frukt i det nya landet.
De prisade sin Gud och bröt brödet i hemmen i full frihet utan präster o länsmän. Och det stod inte på förrän den första baptistförsamlingen var grundad.
Men vad många inte känner till är att grunden till hela invandrarsviten var dagböckerna från en baptist från Östergötland, Andrew Petterson.
Mobergs  utvandrarepos är  aktuellare  än någonsin just i vår kaotiska  värld.
Och i detta drama har  vi som väckelsefolk  våra  rötter.

[Läs mer]

Baptister i Europa vädjar till svenske kungen.

Av Lars Bygdås

I mars 1850 ställdes f.d. sjömannen och baptistförkunnaren F O Nilsson inför Göta hovrätt  för spridandet av läror som icke  stod i överensstämmelse  med  den lutherska trosläran. Och för att han trots varningar forsatt med sin förkunnelse.
Inför  rättens  höga herrar håller han ett mäktigt bibelstudium om  det bibliska  dopet och om den bibliska  församlingen vilket visar vilken mognad och kunskap denna unga rörelse uppnått.
Han dömdes ”till att varda riket förvisad”. En dom han ”mottog under stor sinnesrörelse”.
Domen väckte enormt uppseende i hela den evangeliska världen och evangeliska alliansen i England skrev till svenske kungen och vädjade om införandet av religionsfrihet i Sverige, något som även den brittiske  premiärmininstern skrev under på. Nilsson fortsatte  under förvisningen i sitt ämbete. Inte minst då bland nybyggarna i  Amerika där ständigt nya baptistförsamlingar växte fram och han bodde en tid  granne med Andrew Peterson, verklighetens  Karl Oskar…

[Läs mer]

Av Lars Bygdås

Konventikelplakatet var ett resultat av den svenska stormaktstidens stolta kyrka med minnen från Gustav II Adolfs segrar under 30-åriga kriget, och givetvis från Gustav Vasas tid som körde ut katolska kyrkan på 1500-talet. Fri från Rom blev den alltså en statsmaktens kyrka och den enhetliga religionens kyrka.

Hotet mot denna enhet kom från pietisterna och deras enkla samlingar i hemmen med bibelläsning och bön så kallade konventiklar, av det latinska conventiculum - liten sammankomst. Dessa människor satte friheten i Kristus främst och var beredda att ta strid för sin övertygelse.