Posts

Missionshälsning från Karin Vidéns blogg “Skriverier från Karibien”

-Bingooo!

Kvinnans rop avlöstes snabbt av ett kakalorum av röster utan motsvarighet. Det var svårt för mig som oinsatt att urskilja problemets art, men jag förmodar att det handlade om vem som egentligen vann. De satt, stod, låg, gick omkring….ett femtontal kvinnor i olika åldrar med sina spelbrickor och okokta makaroner som markörer. Utroperskan hade placerat sig strategiskt i skuggan på en trappavsats och hade en sliten smutsig tygpåse i handen varur hon plockade upp sifferbrickorna och med ljudlig stämma ropade ut över den spelande skaran. Överallt fanns också de små barnen.

På Maranataförsamlingens missionscenter i Bromma lever en grupp människor i alla åldrar tillsammans. Huset sjuder av aktiviteter. Arbetet på Pilgrimshem hotell kräver många medhjälpare, och i församlingsarbetet med möten, hembesök och traktatutdelning  kan alla vara med. De har växt samman i en livsgemenskap som bryter alla barriärer av ålder och social bakgrund.

Red. på Midnattsropet tog tillfället att ställa några frågor till en del av dem som just den dagen fanns tillgängliga. Det var mamma Lena som lagade mat, A-L som har sommarlov,  Nicholas och Magdalena som jobbar på Pilgrimshem hotell, Annica som tvättar, Stig-Erik som sköter posthämtning och renhållning.  Jonathan, som just gästade från Pilgrimsfolket i Norge var också där. Alla hade ett gemensamt vittnesbörd om att det som ger livet innehåll för tid och evighet, är att vara frälst och få tjäna Jesus. I detta nummer av Midnattsropet, som vi önskar ska få tjäna som ett speciellt evangelisationsnummer, förmedlar de sin hälsning till dig som läser tidningen!

Vittnesbörd av Nicholas Vidén

Kan du säga när du blev frälst?

-Jag kan inte säga någon speciell dag. Jag har alltid velat leva för Gud. När jag beslöt mig för att döpas, så var det för att jag ville följa Jesus. Jag har alltid bett till Gud. Periodvis har det varit segt att läsa i bibeln, men det har aldrig varit tråkigt.

Nicholas är inte de många ordens man, men ger ett gott vittnesbörd genom sin trogna tjänst i församlingens olika arbetsuppgifter. Nicholas är mån om att vara med på varje torgmöte, delar traktater och spelar gitarr och sjunger:

Kan du säga när du lämnade dig åt Jesus?

-Vid 13 års ålder beslöt jag mig för att låta döpa mig, för jag ville leva för Jesus. Församlingslivet har alltid varit väldigt viktigt för mig. Och storfamiljsgemenskapen.

När du vittnar för någon om Jesus, vad säger du då?

-Jag måste säga att det viktigaste är att bli frälst. Den här jorden är på väg mot undergång. Människor kan ropa på andra gudar, men bara Jesus är svaret. Om man söker Jesus, finner man. Synd är att leva utan Gud. Jesus tog all vår synd på sig, och meningen med livet är att ha gemenskap med Gud.

Vittnesbörd av Annica Rodas

När blev du frälst?

-Jag har ett tufft liv bakom mig; växte upp i missbrukarhem och har också varit missbrukare själv. Men jag har alltid vetat att någon varit med mig. Började be till Jesus för sju år sedan. Jag förstod inte att det blev så svårt när jag började be; förstod inte den andliga kampen, så jag slutade. Då gick det ytterligare några jobbiga år. Men så fattade jag tillsammans med min man Hans beslutet att börja ett nytt liv med Jesus. Då öppnades dörrarna. Ena bönesvaret efter det andra fick jag uppleva. Jag blev helad från Hepatit C, till exempel. Framför allt det sista året har jag fått uppleva hur dyrbart det är med Jesus. Han riktigt håller omkring mig! Det häftigaste är, att resan med Jesus tar aldrig slut, det blir något nytt varje dag! Det är så spännande!