Posts

Predikan av Arne Imsen från 1975
**
**

**Det råder en oerhörd okunnighet omkring vad egentligen staten är och vad församlingen är. När är staten Guds tjänare, och när är den det icke? Det handlar om dubbelkommandot som vi på ett eller annat sätt får kännas vid i de här två riktningarna. Troheten och lojaliteten mot Kristus och  mot  medmänniskorna. När fungerar det rätt, och när kan det tänkas att det ena kommer i kollission med eller upphäver det andra?
Vi har fått skåda in i den här hemligheten – församlingens suveräna ställning i tidsåldern. Tänk att det finns en plats, ett fridlyst område på jorden, dit satan inte kan komma in om vi möter honom med de rätta vapnen. Den platsen är Jesu Kristi församling. Församlingen är kallad att vara övervinnare, segervinnare. Hon ska triumfera i sanning, i härlighet. Hon representerar något som hela världen längtar efter: frid, försoning, förlåtelse, rättfärdighet, ljus och glädje, ära vare Gud och Lammet. Hon representerar den kommande tidsåldern. Ty i denna tid har denna församling av på Jesus Kristus troende, till honom döpta, andefyllda och uppfyllda, sammanslutna omkring honom, för honom, genom honom, av honom och till honom fått tillgång till den tillkommande världens krafter och transformerar ner, mitt in i den här tiden, de eviga, gudomliga och bestående resurserna. Pris ske Gud!

Det enkla vittnesbördet kan hjälpa en människa att finna Gud, att lära känna Gud.  Jag blev född på nytt genom att övertygas om att jag behövde Jesus. Jag förstod det genom människors vittnesbörd, människor som själva blivit födda på nytt och hade upplevt Gud i sina liv. Det var en verklighet bakom deras vittnesbörd, och jag måste pröva det här.

Du kan aldrig finna Gud genom att sätta dig in i teologi. Teologi betyder läran om Gud, vilket i och för sig är bra. Det finns både bra och dålig teologi. Det finns biblisk teologi, det finns kyrklig teologi. Men man finner aldrig Gud så att man kan omfatta honom med sin tanke. Genom att försöka det stänger människan vägen till möjligheten att uppleva Gud, fastän han är lika nära som luften vi andas. Precis så predikade Paulus för atenarna. Han hade gått omkring i staden och sett att de hade olika gudar. Och så fanns en inskrift på ett altare: Åt en okänd gud. Detta kännetecknar människan som inte är född på nytt. Åt en okänd gud. Du kan  aldrig förstå och omfatta Gud med din tanke och ditt intellekt. Och Gud har aldrig förordnat det så att människan skulle få uppleva Gud på den vägen, utan han riktar sig till hjärtat. Mitt personliga vittnesbörd är detta att något talade till mitt hjärta när jag hörde människor vittna om sin förvandling. Någon har fått lämna spritflaskan, andra har lämnat knarket och vad som hörde till det livet. Gud gör sig påmind genom människors personliga vittnesbörd, när de vittnar om något de upplevt. Man har upplevt det man talar om.

Missionsrapport av Karin Vidén
**
**

**Jordbävningskatastrofen placerade Haiti i allas våra hjärtan. Ett halvår har nu snart gått och fokus har svalnat betydligt i media, men lidandet är fortfarande obeskrivligt och i de enorma tältlägren runt omkring huvudstaden är situationen på vissa håll mycket katastrofal. 
I missionsarbetet här i Dominikanska republiken möter vi drabbade människor som på olika vägar lyckats ta sig över hit för att om möjligt finna ett nytt fäste i livet, en framtid. Många av dem har förlorat, inte bara sina tillhörigheter utan också alla sina nära och kära. 
En ung kvinna bad om förbön i ett möte tidigare i veckan. Hon hade kommit från Haiti för bara några månader sedan och bor nu med sin pojkvän i ett litet skjul i Palavé utanför Santo Domingo, bara en kort  promenad från församlingens missionscenter. Den mäktiga sången i mötet och det till hennes eget språk kreol tolkade budskapet om frälsning i Jesus Kristus, grep hennes hjärta och hon ville ta ett avgörande steg i sitt liv; hon ville bli frälst!
Innan vi skildes åt i den mörka tropiska kvällen bad hon oss besöka henne, helst redan dagen därpå eftersom hon hade något viktigt som hon behövde prata om.

Missionsrapport av Karin Vidén

Mellan regnskurarna idag besökte vi Maria i bateyen Lecheria. Det lilla hemmet som mäter ca 2,5 x 2,5 m var genomfuktigt och på den enda möbeln hon har, en säng, låg lilla Ursula 8 månader sjuk. Genom hålen i plåttaket droppade regnet in, och rann utefter väggarna där centimeterstora glipor mellan de murkna brädväggarna släppte in både vind och vatten. Väggen utefter sängen hade hon klätt med tidningspapper som nu i de intensiva regnen var genomblöta och knappt hängde kvar. Tvååringen som även hon var i dålig kondition stod riskabelt nära den öppna kolelden i järngrytan på golvet, där vatten kokade för att kunna användas till den lillas mjölk. Maria är så fattig!

Stig Andreasson rapporterar från en resa i Rumänien
**
**

**En dag i början av april i år äntrade Åse och jag ett flygplan på Rygge lufthavn utanför Moss med destination till Budapest i Ungern. Som resvan guide hade vi Jan-Egil Hafsahl från Pilgrimsfolket, som generöst bjudit oss på denna resa med anledning av min 80-årsdag. Vi hade länge närt en önskan om att få se Pilgrimsfolkets missionsarbete i Rumänien. Nu skulle vi få tillbringa två veckor på deras arbetsfält. Därför var det med stor förväntan vi tog plats på flyget.