Appell av Ulla Näsholm
Johannes Döparen var en Guds speciella nasir. Mitt emellan Gamla och Nya testamentet proklamerade han att Jesus, den Messias Gud utlovat skulle komma. Människor kom i skaror för att lyssna till honom i öknen. Guds församling är ett nasirat. Mellan den nuvarande och tillkommande tidsåldern ska den förkunna att Jesus kommer snart! Vi som anammade befrielsens budskap, vad gjorde vi med det nasirat som blev oss betrott? Att ropa ut att Jesus kommer och med prioriteringar och livsstil visa det, hur har vi förvaltat uppgiften?
Genom alla tider har Gud haft sina redskap, profeterna som å Guds vägnar talar till folket. Varnar, vägleder och hjälper. I Gamla Testamentet kan man på ett särskilt sätt se hur Gud tar ut dessa redskap för att leda sitt folk, påminna dem om Guds trofasthet och nåd och mana till hörsamhet och trohet mot hans vägar.Det blev ibland så att profetrösterna blev allt färre, eller att de som fanns profeterade vad människor önskade höra. ”Allt står väl till och ingen fara är på färde…” Till exempel när folket avvikit från Guds väg och det som borde förkunnas var bättringens och omvändelsens budskap.Om och om igen sker detta – Gud når inte fram till sitt folk, därför att de som skulle förkunna hans vilja och väg såg till sitt eget bästa och hellre bar fram budskap som människorna ville höra, än de lyssnade till vad Gud hade att förmedla.Ingen ville lyssna till Guds dom över dem och maning till bättring och omvändelse. Profettjänsten blev något annat än vad Gud hade ämnat. Korruption fick insteg också bland Guds speciella tjänare profeterna.
För exceptionella tider, eller som Nya Testamentet uttrycker det ”farliga” eller ”svåra tider” har Gud exceptionella metoder. Det fanns människor som var redo att ställa sig till Guds förfogande, lyssna till hans Ord, förkunna och leva ut det. Nasiren trädde fram.I 4 Mos 6 kan vi läsa om hur Herren talade till Mose om nasiren och den uppgift han skulle fullfölja.
[Läs mer]