Posts

Brev från Skåne: Trelleborg den 23 juni 1962. Herr Pastor Arne Imsen med familj! Frid! Kära nådessvskon! Eut innerligt tack för samvaron och andegemenskapen med gemensamma överflödande välsignelser under sistförflutna pingsthelg. I den pingsten hörde jag Herren tala, då blev jag åter uppväckit, likasom när någon Våckes ur sömnen. Efter pingstd’agens förmiddagsmöte skrev jag i mitt bllook: Från och med nu är jag inte min egen, jag hör Jesus till. Honom hade jag väl tillhört innan. Men det är nog så sant som någon har sagt: Har vi hört Gud tala och har Han förelagt oss vägen i ett eller annat avseende, så är vi inte samma människor som förut. Det har skett någonting med oss. Antingen har vi sagt ja till Gud och därmed förnyalt förbundet med Honom, eller också var priset för svårt, vi »måste gå bedrövade bort. Jag skulle vilja sammanfatta pingstens upplevelser i psalmistens ord i den 126 Ps.: ”Når Herren åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande. Då blev Vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel, ‘då sade man ibland hedninvgarna: ”Herren har gjort stora ting med dem.” Ja, Herren hade gjort stora ting med oss, däröver voro vi glada. Jag upplevde alla pingstens möten såsom en lovprisning till Jesu åra. Det var en underbar fröjd och en ljuvlig balsam för själen att uppleva detta underbara klimat. Denna härliga frihet där man upplevde Andens ledning, och denna spontana sångarglädje och frålsningsglådje, det var som* att vila på gröna ängar och att vara vid vatten där man kunde finna ro. Må Jesus allena få all äran. Tänk, år det verkligen sanning att Gud har fört oss till den ljuvliga oasen mint i det torra ”kristna” ökenlivet. Ack, hur länge har vi väl inte varit nära att försmäkta därute i ökenhetwtan. Men pris ske Gud och Lammet! Gud har hört böneropen som dag och natt stigit upp från kämpande grupper utöver vårt land. I denna tid av avfall liksom i alla avfallstider har det varit en minoritet som inte har böjt knä för några kristna avgudar. 0, jag ser för min inre syn dessa själar, många gånger ensamma, som likt Abraham har trångt närmare Gud, närmare Jesus. Jag hör ropen till himmelens Gud: ”Sänd ännu en gång dina budbårare, Dina profeter som likt en Johannes Döparen eller en Jeremias, är villiga att ge sina liv för ‘att bära fram det våckelsens budskap som ännu en gång skall skaka vårt gamla Sverige. Gud i himmelen kom över en sovande kristenhet, fråls våra barn och ungdomarna som i så många församlingar irrar som får utan herde.” Natt och dag stiger böneropen till ’ immelens Gud. Och halleluja! Han går *de vägar som Han fordom gått. Han “står bakom sitt löfte: ”Jag skall snarligen skaffa dem rått.” Gud håller i dessa dagar på att vända. böneskålarna. Redan hör vi bruset av spridda skurar, sårlaregnet kommer. Men, bröder, vi får inte på något sänt slå oss till ro. Här gäller trånga, ja, trånga sig fram. Har Vi svarat ja till Gud när han manar oss att gå ut till Honom utanför lägret, så låt oss i Jesu namn bränna alla broar och alla skepp. Gud har aldrig någonsin fört sitt folk in i någon återvåndsgrånd. Nej, hela landet ligger öppet för oss. Det finns endast en våg med Jesus, det år vågen framåt. Har vi gått ut till Honom utanför lägret, så låt oss aldrig för ett ögonblick glömma ‘att där väntar också småleken och lidandet. Just för en stund sedan lyssnade jag till en sång från min bandspelare där jag blev djupt gripen av följande strof: ”om vägen till lidandets dödsdjup än bår, livets saliga våg den dock är.” Bröder, Ni kommer att bli kringvårvda av fiendens helveteseld. Kanhånda blir det mer än ett ”Stalingrad”. Då är det gott att veta att ormens huvud är krossat, andevårldens furstar år avvåpnade. ”Simon, Simon, se Satan har begärt att få eder i sitt såll, för att kunna sålla eder såsom vete, men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet.” ”I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull, men den som år ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.” M’al’lk. 13: 13. Apg. 26: 29: ” svåra ulvar skola komma in bland eder, och de skola icke skona hjorden.” Det svåraste är måhända att bli konfronterad med de falska bröderna. Vi har kanske upplevt huru dessa, som vi trodde på, en dag helt plötsligt föll som rö för minsta våsvtanflåkt. ”Om vägen till lidandets dödsdjup ån bår, livets saliga väg den dock är.” Det kan hända att vi en dag står, bildlikt talat, inför röda havet. Bakom oss hör Vi rasslet av krigs’härar. Djävulen kommer att viska i vårt öra: ”Där ser du - nu rasar allt samman och du står där med skam.” Då, i den situationen är det gott att få påminna varandra om ordet i 2 Mos. 14: 14: ”Herren skall strida för eder, och I skolen vara stilla därvid.” Inte ens i en sådan situation finns det någon plats för reträtt. ”Säg till Israels barn att de draga vidare.” Det gäller frälsning för vårt folk. Det gäller att bärga en mognad skörd. Ära, Halleluja! Gud kommer som svar på bön! Vi tackar Gud ‘av djupet av vårt hjärta för spridda skurar. Men låt oss i Jesu namn, med förnyat mod gemensamt bvestorma himmelen om det regn som skall bryta ned allt fiendens bålverk. Segern är framför. ”Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark.” Det som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud. Jag tror att regnet kommer med hast, liksom det kom över de församlade på Karmel fordom. För att återgå till pilngstmötena så gladde jag mig över den lovprisning som förekom. Jag tror att lovprisningen är ett av våra mäktigaste vapen mot fienden. Det heter också .att fröjden i Herren är det som är vår starkhet. Halleluja! Det är någonting sällsamt när Gud får leda oss in i löfteslandets lovprisning. Då faller Jerikos murar. Vad som än kommer att hända, så låt oss prisa Jesus. Och må vi se på Jesus. Så länge Petrus såg på Jesus, så kunde han faktiskt gå på vattnet. Det var först när han såg sig omkring och då han fick se vågorna, det var då han begynte sjunka. De bandinspelnringar jag fick med från mötena i Örebro skattar jag mycket högt. De har redan fått bli till välsignelse. För några dagar sedan var vi församlade en tolv eller tretton trossyskon. Då spelade jag upp pingstdagens förmiddagsmöte då Thulin talade. Det blev till stor glädje och uppmuntran för vännerna att få ta del av detta möte. Själva atmosfären fanns med på bandet, denna atmosfär som gör att Guds härlighet blir uppenbar. ”Elden bränner lika härligt nu som förr, underfulle tejn 0 under Herren gör. Troens budskap sejer får menigheten fremad går, elden bränner lika härligt nu som förr.” Jag tror att ni är på rätt väg när ni .ger sången stor plats i edra möten. Det är ju något förunderlIigt med sången, när man förnimmer att Anden är över sångarna. Då blir sången något av lhjärtenycklar som förmår att öppna eljest tillslutna hjärtedörrar. En sång som jag upplevde mycket starkt var denna: ”Sök aldrig efter mig på Egyptens strand, ty jag har rest mitt tält långt in i löftets land.” När Anden faller över denna sång och över :sångarna så blir det som en jubelfanfar. När jag har tillfälle så spelar jag upp dessa sånger från bandet om och om igen. Fortsätt, bröder, att sjunga och att inspirera edra men’ig’heter *att sjunga, då är det seger. Lovsången till Jesus skall öppna väg. Vi vill gemensamt bestorma himlen om att Gud löser ut vittnen för sin räkning. Jag är viss om att det i dag som på Elias tid finns en skara vittnen som inte vill böja knä för några ”kristna” avgudar. Men i dag som fordom vågar de inte träda öppet fram. Men Gud kommer att ta ut för sin räkning den som vill ställa sig lhelt till Hans förfogande. Han har makt att lösa de bundna. O, det är trots allt härligt att få vara med i striden. Det ger mening och mål ooh färg åt livet. Gud vill ge oss nåd att väl fullborda vårt lopp. Må Gud låta all nåd och välsignelse vila över eder och de wmenigheter ni företräder. Han skall stödja :och stadfästa det verk Han begynt. Vad vi redan ser inför våra ögon är ju endast en början av vad Gud har föresatt sig att fullborda. Gryningen kommer. Ingen, ingen kan (hindra gryningen. Med hjärtevarma hälsningar. I samma dyrbara tro förenade. Den kommer! Anton Persson.

ARNE INGVARSSON Edra hjärtan vare icke oroliga. Tron på Gud; tron ock på mig. Joh. 14:1. När jag började att gå på den fria församlingens möten var jag lite undrande hur det verkligen var på deras möten. Jag kände emellertid från första stund att det var ’liv och hänförelse i dessa möten, så jag började att trivas mycket gott där bland vännerna. Nu är jag med i den fria Väckelsen och fröjdas över vad Gud ‘har fått utföra *i mitt liv. Gud har förlåtit mig alla mina gamla synder och kastat dem vi glömskans väldiga hav. Han *har förnyat mig i anden och jag känner mig nu så lycklig 7och *glad över vad Herren har gjort mig. Jag är nu ute och förkunnar frigörelsens evangelium för människorna. Det har varit en underbar tid för mig, fast det har varit kampfyllt mången gång. Jag är glad över att det är så många som har bedit för mig, det ‘har varit en styrka för mig. Jag har också erfarit underbara stunder på knä inför Herren i min ensamhet. På olika platser har jag sett och erfarit hur Gud gör under, frälsar Asyndare, botar sjuka och :döper i Anden. ”Gud är *dens’armme som fordom, Jesus är verksam ännu..” Halleluja! Broder Kurt Petersén och jag är för tillfället i Borås och förkunnar frigörelsens evangelium. Vi har haft underbara och härliga möten där vi erfar just ;nu att väckelsen bryter fram. Jag har länge känt att jag skulle fara dit :och jag bad att Gud skulle giva mig ett tecken på att det var riktigt så det ej var utav mig själv. Så i ett enda nu kom jag i kontakt med vännerna där nere och fick i anden erfara, att jag skulle vara där en tid. Det första mötet broder Kurt och jag hade i Borås var ett bönemöte. Det var ej många samlade, men det var ett mäktigt möte. Vi fick då uppleva hur en syster fick möta Jesus och bli helad till sin kropp. Hon kom dit febrig och sjuk och hade haft eksem i öronen en längre tid. Vi sade till henne att om hon trodde att Gud kunde hela henne, så skulle vi bedja för henne. Hon trodde det ooh broder Kurt och jag *lade händerna på henne ‘och [bjöd i Jesu namn sjukdomsanden att vika ifrån henne. I ett enda nu blev hon helad. En annan syster där i mötet blev döpt i den Helige Ande. På onsdagskvällen hade Vi offentligt möte, då vi hade besök av sångarna från Trollhättan. Guds ande var mäktig över oss då. Flera fick möta Jesus till förnyelse. På torsdagskvällen fick vi bedja för en syndare, som kom direkt från gatan in i eftermötet. Han hörde bönebruset, kom in och fick möta Jesus och blev härligt frälst. Vi har också haft möten på torget för att nå människorna med detta frigörande budskap. Ofrälsta människor, som var gripna av det evangelium, som frambars i tal och sång, såg vi där. På möüena i Folkets Hus Bsral under lördagen och söndagen samlades mycket folk för att lyssna till evangelium. Vi fick då i stora mått erfara hur Gud verkade ‘och människor blev förkrossade; Flera själar blev frälsta och fick uppleva syndernas förlåtelse. Det var också många som bev döpta i. anden och helade från sina sjukdomar. Vi har bedit om väckelse. Nu skall Vi endräktigt tacka Gud för den väckelse, som går fram över hela vårt land. Du som läser detta och känner att även du vill bli en själavinnare på Herrens åkerfält. Gå också du inför Herren och bed om kraft och Herrens ledning. Du skall få erfara rik välsignelse i detta arbete för Herren.

Bröderna Arne Imsen, Agne Bark och Kurt Petersen besökte under Midsommarhelgen Finland på en inbjudan av Norrskata Pingstförsamling. Runtom från öarna i den Finska skärgården hade vänner samlats till bönhuset för att lyssna till evangelii budskap. Herrens härlighet var uppenbar på ett mäktigt sätt till läkedom och förnyelse och redan i första mötet förmärktes ent vakuum för detta fulltoniga evangelium. Ãnyo blev det bekräftat att där Guds levande ords utsäde för lyssnande öron att gå in i, och positiva och öppna hjärtan att gro i, då föds där en levande tro som griper om himmelens rikedomar och upplever dem som en realitet. I denna atmosfär! faller alltid vederkvickelsens särlaregn med åtföljande gottgörelse för förlorade årsgrödor. Alla förnam hur tron på det gamla, men alltid nya, friska och levande evangeliet växte sig starrkare för varje möte.

Vittnesbörd av ASTRID MARSTORP ”‘Regn, regn uti särlaregnets tid. . . Kraft som gör en spetälsk ren och uppväcka kan de döda. Det är detta som kan ske uti särlaregnets tid”. Orden ljöd som en mäktig fanfar, när jag trädde in ‘i Viktoriasalen, Svhlm. Sångarskaran sjöng med en hänförelse, som gav hundraprocentig övertygelse om att de trodde på vad de sjöng. Atmosfären var så mäktig, så jag höll på att brista i gråt, där jag satt i bänken. Jag kunde inte låta bli att vända mig till min väninna och viska: Det måste vara denna övertygelse 0th kraft, som fick martyrerna att med glädje gå döden till mötes”. Samtidigt, som jag lyssnade till denna övertygande sång, kom tanken: ”Men detta skall ju vara en villfarelse inspirerad av djävulen”. Blotta tanken Ville gripa mig med skräck. Hade jag ändå suttit i en av de erkända kyrkorna och lyssnat till samma budskap av en för mig och mina vänner erkänd broder, hade jag fritt kunnat ta emot och tackat Gud för det underbara budskap som följde. Men ryktesfloran, som hade spritts, var rikblommig, och jag hade inte undgått att få del av den. Innan jag gick till mötet, hade jag för säkerhets skull ringt ett par trossyskon och bett dem bedja för mig, ‘så jag inte skulle fastna i någon villfarelsens fälla. Själv satt jag bedjande hela tiden. Men allteftersom tiden gick, blev jag mer och mer övertygad om att verket var från Herren. Jag gav noga akt på sångarna, och på allt som försiggick för att om möjligt upptäcka något, som kunde vara bibelstridigt, men jag fann inget. Visserligen var handklappningen något nytt, men det var inget som stred mot Bibeln. Istället kände jag igen hänförelsen och glädjen från min tid som nyandedöpt, innan ännu hänförelsen dämpats ner, och de himmelska visionerna mattats. Här var det som jag ‘bett till Gud om, och som jag så intensivt hade längtat efter. Ett par veckor efter detta möte kom Ãge Samuelsen från Norge. Det jag då fick bevittna var en upprepning av apostlagärningarna. Under dessa möten fick jag uppleva Gud på ett mäktigt sa’tt. Nu vill jag, att du som läser dessa rader och som kanske är tveksam inför det nya som sker, själv inför Gud avgör vad som är rätt och jag vill citera Matt 7:911. ”Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten, när han beder om bröd, eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk. Om nu I som ären onda förstån .att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder himmelske Fader giva vad gott är det åt dem som bedja honom”. Jag hade under en lång tid bett Gud att få komma ur min vanmaktsställning och än en gång få bli beklädd med den kraft, som kunde göra mig i stånd att gå emot det onda och få kraft att hjälpa dem, som var i behov av hjälp, istället för att ständigt vika undan i kraftlöshet. Vi är kallade att vara Jesu händer och fötter för att hjälpa dem som är i nöd. Har vi ingenting att ge, är vi inte funktionsdugliga, och vi måste som lärjungarna fordom stanna i Jerusalem, tills vi blir beklädda med kraft. När det sista av Åge Samuelsens möte var slut, gick jag direkt och anmälde mig till Bibelskolan, som skulle hållas i Örebro. Där är jag nu, och vad jag fått uppleva under den vecka, som har gått, kan jag inte nog tacka Gud för. Min bön till Herren är att få vara ett redskap i hans hand. Han som utgav sig själv för oss och som aktade smäleken för intet. ”Leva vi så leva vi for Herren, dö vi så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö höra vi alltså Herren till”. Rom. 14:8.

Taget från: THE MIDNIGHT CRY MIRAKEL UNDER SLUTSKEDET! Har vi betänkt den betydelsefulla verkligheten att den första församlingens första bön var om MIRAKEL? ”Att tecken och under må ske genom Din Helige Tjänares Jesu Namn” (Apg. 4: 30). Ett hjärta rätt oeh sunt i sin ställning till Mirakel är av allvarligaste Vikt. ÅTERKOMMANDE av MIRAKEL SYNES SANNOLIKT INNAN UPPRYCKANDET AV DE VAKANDE HELIGA. Att Mirakel sker efter Uppryckandet är helt Visst: Mark. 13: 11, Upp. 11: 5, 6. Men (1) det synes att det är genom särlaregnet som skörden, eller i alla fall förstlingsfrukten, skall förnyas för mognad. ”Se Åkermannen (Gud) (Joh. 15: 1) väntar på jordens Idyrbara frukt och tåligt bildar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn. Ja, ,bilden också I› tåligt, oc’h styrken edra hjärtan, ty Herrens rillkommelse är nära.” Jak. 5: 78; ,(2) Det synes ‘ant särlaregnet, inte mindre mirakulöst än arlaregnet, skulle falla före den stora vedermövdan bryter ut. ”Och det skall ske i ‘DE YTTERSTA DAGARNA, säger Gud, att Jag skall urtgjuta av min Ande över allt kött, ochedra sönervooh edra, döttrar ,SKOLA PROFETERA, . . . FÖRRÄN Herrens dag kommer” (Apg. 2: 17, 20). Varje tidsålder har slutat med att Gud har motverkat satan med snabb och förfarande makt: (3) Detta är likaså förutsagit, i en församling (1 Tim. 3:) angående församlingens sista dagar, ”I ‘de YTTERSTA DAGARNA svåra tider skola komma. Ty . . såsom Jannes och Jambres stodo emot Moses (det var genom Mirakel: 2 Mos. 7: 11). SÃ STÃ DESSA MÄN emot sanningen: . . . ”Men de ‘skola icke tillstädjas att gå längre: ty deras galenskap skall bliva uppenbar för alla, såsom det skedde med DE MÄNNENS.” (Jannes och Jambres). Det är GENOM MOTVERKAN AV MÄKTIGARE MIRAKEL (2 Tim. 3: 1, 8) (2 Mos. 7, 12, 9: 11). Vår latenta befogenhet till Mirakel (Mark. 16: 11, 18, 14Kor. 12: 411, Gal. 3: 814) kan komma i verksamhet när som hälst. 2. EJ HELLER FÃR VÅR TRO VACKLA GENOM DET OVERFLODANDE SATANISKA EFTERAPANDET. Demsoniska mirakel, kraftiga, sällsynta, förföriska, kommer att tränga sig fram i de sista dagarna. I de YTTERSTA DAGARNA svåra tider skola komma. Ty .. Onda människor och bedragare (genom trollldom) (Liddell and Scott) skola gå allt längre i ondska (2 Tim. 3, 13) ”ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå och de skola GÖRA STORA TECKEN OCH UNDER, för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda” (Matt. 24: 24) och Antikrists framträdande skall vara med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under” (2 Tess. 2: 9). Men förfalskade mynt är efterapningar “av de äkta. TAG ER TILLVARA FOR DET OUNDVIKLIGA KNEP SOM SATAN FRAMSKAPAR I FÖRSAMLINGENS SINNE och tankar av MOTVILJA FÖR ALLA MIRAKEL GENOM ATT I SJÄLVA DESS FRAMTRÄDANDE DRÄNKA VERKLIGHETEN MED .EFTERAPNINGAR. Detta är en intensiv fara för församlingen i dag. 3. Men Guds Ord förbliver för be’ständigt PR’O’VOSTENEN FÖR URSKILJNING. Am pröva en meddelande ANDE är en direkt fråga. (1 Joh. 4: 13). Prövningen som skall ställas till en ‘inspirerad person medan personen i fråga är under övernaturlig kraft, är den, att han kan, eller han kan inte säga: ”förbannad vare Jesus”, eller ”Jesus är Herre” (1 Kor. 12: 13). Andra sätt att pröva finnes ri Matt 7: 1520, Gal. 1: 8 och 2 Joh. 7. Dessa prövningar förutsätter ett antagande av ett utbrott vid något tillfälle, ‘av satanisk eller Gudomlig inspiration, och försummelsen av att tillämpa dem i alla de moderna övernaturliga manifestationer måste medföra olycksdigra följder. ”Utsläcken icke Anden, förakten icke profetiskt tal, men pröven arllt, behållen vad gott är, avhållen ede’r från allt ont, *av vad slag det vara må” (1 Tess. 5: 1922). ”Sen därför till, att över eder icke må komma det som är sagt hos profeterna: Sen här I föraktare, och förundren eder, och bliven till intet, ty en gärning utför Jag i edra dagar, en gärning som I alls icke skullen tro, om den förtäljdes för eder” (Apg. 13: 40). Bed om ögonsalva (Upp. 3: 18). 4. Ty vi står inför en väldig kris. Världen drar sig fram emot ett ‘h’armageddon av fientliga mirakulösa makter: Skall nu någon kristen soldat dra sig undan i sitt tält, och blott äta sin portion, under stridslarmets dån? Hör de allvarliga orden: ”Förbannen Meros säger Herrens ängel, ja, förbannen dess innebyggare, DÄRFÖR ATT DE EJ KOMMO HERREN TILL HJÄLP, HERREN TILL HJÄLP emot de mäktige.” (Eng. övers.) (Dom. 5: 23, Matt. 25: 2630). Ty Guds ‘bud förbliver oåterkalleliga. ”Varen ivriga att undfå profenians gåva, och förmenen ej heller någon att tala tungomål.” ”Varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största (bland de mirakulösa) gåvorna” (1 Kor. 12: 31, 14: 39). Vi avskyr ooh ryser för sataniska mirakel: Men att ett Guds barn skulle ringakta, eller misstro, eller till och med motsätta sig att Faderns Ande skulle komma över sig i övernaturlig kraft, det är pinsamt såväl som häpnadsväckande. Guds älskade Församling sträck ut efter det högsta och bästa (4 Mos. 11: 29, 1 Kor. 14: 5). Guds Gåvor är ovärderliga. Låt oss därför söka ett öppenhjärtigt sinne: ett känsligt, vaket och ödmjukt hjärta, en orubblig förtröstan på Gud, med ett lätt grepp om jordiska ting, vilka Kristus kan kalla oss att lämna när som helst. Likväl visar oss den Helige Ande en ännu högre väg. Om gåvorna av mirakel är Alperna i Församlingen, så är frukterna ooh Kärleken hennes Himalaya. O, för ett djupare dop i Kärlek! Kärlek är Andens Förstlingsfrukt, förmaningens ändamål, huvudsumman av lagen, fullkomlighetens band och Guds natur. Profetians gåva den skall försvinna och tungomålstalandet det skall taga slut: . . så bliva de då beståndande dessa tre: tron, hoppet och kärleken. ”MEN STÖRST BLAND DEM ÄR KÄRLEKEN” (1 Kor. 13: 13). ’ Översatt av HILDA ALEXIS