Posts

Anne Björg Imsen ”Vad skola vi säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” Rom 8:31 När jag för ett halvt år sedan flyttade till Örebro, var jag väldigt nyfiken och undrade mycket hur det skulle kännas att komma till denna beryktade församling. Jag hade ju hört både negativa och positiva rykten om Örebro Fria Församling. Själv ville jag dock bilda mig en egen uppfattning och icke lyssna rykten. Till min stora glädje erfor jag redan vid det första mötet jag bevistade, att Guds Ande verkade. Av nåd har jag fått växa upp i ett troende hem, där vi barn fick lära oss att gå bönens väg. Jesus har bevarat mig, så jag har inte behövt smaka på vad ,världen har att bjuda. Nej, jag har haft nog med Jesus. Jag har fått rika upplevelser med honom och verkligen funnit den största lyckan i livet. När man är frälst, lever man inte ett trist ungdomsliv. Livets största lycka får vi erfara på knä vid korset. Tänk, att få alla synder förlåtna! Vilken kärlek Jesus har bevisat oss, då han offrade det största någon kan offra, nämligen sitt eget liv. Tänk vad underbart! Vilken gränslös kärlek! Måtte vi verkligen bli fyllda med sådan kärlek till våra medmänniskor, att vi kan vara med ioch vinna dem för himmelen. Vi har ett stort ansvar, vi som kallar oss för troende. Det gäller att vi verkligen lever livet helt för Jesus. Vi har hört så ofta den sista tiden, både i budskap och profetsior, att Jesus kommer snart. Det gäller att vi verkligen gör en insats för att vinna själar för himmelen. Till Guds ära måste jag säga, att jag har upplevt mera med Jesus detta sista halvår, än jag tidigare gjort i hela mitt liv. Vi har verkligen blivit fyllda med kraft. Ja, tänk hur underbart att bli fylld med den Helige Ande och prisa Gud i tungor. Till dig som ännu inte har blivit döpt i den Helige Ande vill jag säga: Lägg ut på djupet, prisa Jesus för vad du har fått och du skall snart få erfara att glädjen strömmar in i ditt hjärta och det som är bundet i dig löses. Du blir fylld av kraft och prisar Gud på Kanaans tungomål. Tack och lov! Jag tror, att om vi skall kunna leva ett segrande liv, behöver vi denna kraft så vi kan stå emot satans listiga angrepp. Till sist vill jag säga till dig, min vän, som inte är frälst: Sök Jesus av hela ditt hjärta och du skall få erfara samma lycka och glädje som vi har erfarit. Slutligen vill jag citera en sångvers, som blivit så levande för mig: Det enda som bär inför den vita tronen, det är en frälsad själ, halleluja. Och detta är nog, ty all min synd blev sonad, När jesus dog för mig på Galgata.

T.L. Osborn
Översatt av Lars Wedin
_
_ Med en enkelgrund för din tro, så kan du bli helbrägda av Guds kraft NU. Gud är redo att helbrägda dig just där du nu befinner dig. Det är ett faktum, att om du bara vill ge honom detta tillfälle, skall han helbrägdagöra dig fullständigt just nu eller låta tillfrisknandet börja, när du slutat läsa denna traktat.

Du skall tro och bli helbrägda, när du har en grund för tron och vet VAD du skall tro.

Elsa-Britta Pettersson Norrköping ”Jag som förut haltat går nu normalt . . .” Till Jesu ära vill jag omtala vad han har gjort i mitt liv den sista tiden. ”Stora äro de under du har gjort Herre, min Gud. Och de tankar du har’ tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.” Ps. 40:6. Som 16 års flicka blev jag frälst, vattendöpt och andedöpt samma år. Jag har växt upp i ett troende hem. Gud kallade mig också att gå ut på fältet för att tjäna min älskade Herre och Mästare, som har utgivit sig själv, för att frälsa en i synd fallen värld. Flera år var jag då ute i tjänst för Herren. Vid fjorton års ålder fick jag polio, dock endast lindrigt. Jag var förlamad i ryggen och högra benet. Under denna tid och även medan jag var på fältet vittnade jag för andra människor att Gud gör under och botar än i dag. Men jag liksom inte trodde att detta kunde gälla mig och just denna sak. ”Är då något så underbart att Herren icke skulle förmå det.” 1. Mos. 18:14. Man kan höra Guds ord, men ändock ej höra, fatta eller förstå. Man har det i hjärnan, men äger ej hjärtats tro. ”Men tron är en fast tillförsikt om ting som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.” Hebr. 11:1. Därför är det så viktigt att predikan är baserad på ordet och att den som framför det har kraft ifrån Gud och eld i själ och sinne, så att Andens svärd, fört av kvinnor eller män griper. Det som förkunnas måste vara upplevat och icke endast tomma teorier, ty världen är full av teorier. Vad mänskligheten behöver i dag är något att lita på i sjukdom, nöd, kamp och sorg. Jesus Kristus och Honom korsfäst är Världens enda hopp i dag. Jag kom till de möten som Örebro Fria Församling började här i Norrköping. Bröderna Imsen och Bark m. fl. predikade frigörelsens härliga budskap. Mer och mer kände jag hur min bundna själ blev frigjord ur vanmaktsgreppet, som hållit mig bunden i många år. Tron började Växa sig starkare. Jag såg nya under i Herrens lag. Tron växer på Herrens vägar. Jag började få tro på att Gud kanske i denna tid skulle uppenbara sin makt, så att även jag kunde bli frisk i ryggen och benet. ”Intet är omöjligt för vår Gud.” Församlingen började en mötesserie. Broder Enoch Karlsson var* här. I ett av de sista mötena gick jag fram till förbön. Under bönen upplevde jag ej något särskilt i min kropp, men in i mitt hjärta kom en så försmältande kärlekens ande och en underbar kraft kom över mig. Jag kände att jag var helad i min rygg, och har aldrig haft något ont sedan dess. Det är* över två månader sedan. Jag har sökt många läkare och legat på Bollnäs lasarett för olika behandlingar. Men Jesus är den starke. Han har kraft och makt, ära vare Gud! I Lukas 1316 står det om en Abrahams dotter som satan hade hållit bunden i aderton år. Ett maktord av Herren löste henne. Detta ord ljöd också inom mig och undret skedde. Tack och lov! Fortfarande var dock det högra benet kortare än det andra. Broder Agne Bark bad till Gud för mig i ett bönemöte något senare. Herren kom över oss och jag kände dessa vågor av välsignelse och kraft strömma igenom mig. Ögonvittnen har sagt att broder Bark hoppade långt ut på golvet under Guds kraft. När jag sedan kom till läkaren kunde han ej finna annat än att benen var lika långa. Jag som förut haltat, går nu normalt utan att halta. Detta lyte har för mig varit en ständig plåga i tjugotre år. Nåd utöver nåd är vad Herren gör och vad jag vet att han vill göra. Stora ting har Herren tagit sig före. De stå ej till att räkna. Därför höves det oss lovsång i de rättfärdigas hyddor.

Jonas H. Näslund Det finns en bestämmelse inom Statskyrkan som föreskriver, att barn till föräldrar som tillhör Statskyrkan automatiskt blir medlemmar i nämnda kyrka. Eftersom mina föräldrar, likt de flesta, tillhörde Statskyrkan, kom även jag att bli medlem där redan från födelsen. Detta förhållande ingav mig såsom ofrälst inga som helst bekymmer. Men vid nittonårsåldern upplevde jag frälsningsundret, och följden blev en omprövning i mitt liv på många områden. Jag vaknade även upp över statskyrkans felaktiga inställning till Guds ord i många väsentliga frågor. Det gjorde att jag beslöt lämna detta kyrkosystem. Jag sökte upp en äldstebroder, som jag hade stort förtroende för, och som tjänade i den pingstförsamling jag då tillhörde. Sorgligt nov: gav han mig en felaktig undervisning i denna sak. Det hade tf l följd att jag vacklade i min övertygelse och blev kvar i Statskyrkan några år till. Det inträffade ett dödsfall i min familj, och i samband med begravningen bevistade jag en högmässa där även ett s. k. barndop förekom. Jag blev oerhört beklämd över all villfarelse jag såg och hörde. Ett Guds ord från Uppenbarelseboken 18:4 blev då allvarligt och levande för mig. ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktig i hennes synder”. Guds Ande gjorde klart för mig, att om jag frivilligt stod kvar i stadskyrkan, var jag också delaktig och medansvarig för vad som förekommer där. För mig fanns bara ett att göra, nämligen att begära utträde ur den obibliska Statskyrkan. På den tiden var det inte lika lättvindigt att få utträde som det ‘är nu. Jag fick ha ett långt, personligt samtal med vederbörande kyrkoherde. Men det var intressant. En månad efter detta samtal beviljades min begäran och jag hade icke längre något medlemskap i Statskyrkan. Den glädje och välsignelse jag kände var stor. Här följer i några punkter en. beskrivning över saker och ting, som gjorde att jag lämnade Statskyrkan. 1. Statskyrkan förkunnar att barnet i dopet får del i den nya födelsen. 2,. Barnbegjutnin’g praktiseras i stället för de troendes dop. 3. Statskyrkan gör i sin förkunnelse om Andens dop gällande att denna betydelsefulla upplevelse endast var för de första kristna. 4. I stället för att församlingen skall vara en helgad och från världsväsendet avskild skara, har Statskyrkan sin församling inom geografiska gränser och alla får tillhöra den oaVSett trosåskådning och syndigt leverne. 5. Församlingstukt praktiseras inte. 6. Herrens måltid utbjudes som ett nådemedel och erbjudes till oomvända människor vid avslutning av konfirmationsundervisning och andra tillfällen. 7. Statskyrkans angelägenheter bestämmes till stor del av en ogudaktig stat och kommun. 8. I Statskyrkan förekommer altartjänst, som är helt väsensfrämmande för nya Testamentets lära. 9. Statskyrkans herdar och tjänare har full frihet att leva i allehanda synder men får ändå behålla sina ämbeten. 10. Dess herdar och tjänare nödgas använda specialtillverkade kläder för vilket stöd saknas i Guds ord. 11. Vidare måste de predika. över förutbestämda texter utan möjlighet att ledas därtill av Anden. Till slut vill jag uppmana alla levande Guds barn, som ännu tillhör statskyrkan, att inför Gud ompröva denna sak och fatta ett avgörande beslut i positiv riktning. Jag .finner det också i hög grad ologiskt att samtidigt tillhöra en fristående församling och det kyrkosamfund, som Statskyrkan är. Ännu ett bidragande skäl till att lämna Statskyrkan, vilket framkommit under senare år, vill jag framhålla. Som bekant är svenska Statskyrkan medlem i kyrkornas världsråd tillsammans med katoliker och andra religiösa riktningar av olika slag. Således är varje anhängare i Statskyrkan representerad i detta världsomfattande, religiösa sammelsurium. Under det andliga arbetet bland ofrälsta människor ,möter vi ofta sådana som anser en omvändelse som överflödig enär man tillhör Statskyrkan och ‘är döpt som barn och sedan konfirmerad. Och så menar man att allt är gött och väl. Detta bör också ge oss en allvarlig tankeställare.

Allan Andersson Tänk dig, att du suttit fastkedjad i fängelse många år! Din rörelseförmåga har varit starkt nedsatt av bojor och band. Du har ej fått öppna din mun för dina medfångar. Men en dag går dörren upp, och du blir bländad av middagssolen. Där, i dörröppningen, står en rik person, som talar om för dig, att du får lämna fängelset. Du är fri! Denne man har betalt lösesumma för dig. Jag tror inte du säger: ”Jag skall känna efter först hur det känns, kanske är det fel på denna frigörelse.” Nej, har du suttit i fångenskap i många år och aldrig fått öppna din mun hoppar du nog säkert upp av fröjd, skakar dammct av dig och tackar din frigörare. På samma sätt var det, då Jesus frälste dig. Du blev löst och fri. Då vittnade och sjöng du om Jesus och hans dyrbara blod, som räcker till för alla. Men i dag är du bunden av mäninskor och deras tänkesätt, men längtar du ut i frihet vill Jesus lösa dig. Han säger: ”Följ mig!” Då lämnar du det gamla sammanhanget, ty Jesus gör allting nytt. Du, min ofrälste vän, som ej har börjat vandringen med Jesus, Mästarcn är här och kallar dig till sig. Hör du icke herden, hur han ropar på sitt bortsprungna får? Kanske är du ett svart får? Jesus älskar dig ändå! Han talar om ”andra får”, men också dem skall han söka upp. Du, som läser dessa enkla rader, böj dina knän och säg: ”Käre Jesus, här har du ett förlorat får, fräls mig och lös mig nu!” Snart förnimmer du hur friden strömmar till ditt hjärta. Nu först börjar det verkliga livet i gemenskap med Jesus, och du får uppleva mer och mer av Andens fullhet. Vi skall gå från kraft till kraft, tills vi är hemma i gästabudssalen. Halleluja! Amen!