Posts

Bibelstudiet: PETRUS’ LIV AXEL R. OLSSON Vi skall i fortsättningen följa Petri liv i stora drag. Det sorgliga inträffade, att han kom att förneka sin Herre och Mästare. I de flesta fall, då syndafall sker, kommer det nog ej brådstörtat, utan så småningom har ett andligt försvagat tillstånd inträtt. Det har liksom blivit trappsteg nedåt. Jag skall nämna, som det synes oss, sex bidragande orsaker till Petri fall. För det första. I Luk. 22:24 talas om att en tvist uppstod mellan Jesu lärjungar, vilken av dem, som skulle räknas för den störste. Det är märkligt, att denna tvist förekom sista aftonen de var samlade före Jesu död. Nu, när stunden närmade sig, att Jesus skulle utgiva sig själv för Världens frälsning, sysslade man med sådana bagateller. Det står ej att Petrus deltog i tvisten, men det är svårt att tro, att han ej gjorde så. Petrus brukade vara snar att ta till orda vid andra tillfällen. Av Jssu tilltal till Petrus i vers 31 kan man med fullt fog dra den* slutsatsen. Jesus säger hans namn två gånger: ”Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete, men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång ,har omvänt dig, så styrk dina lbröder.” Så står det i Joh. 13:417 att Jesus slog vatten i bäcken och begynrte två lärjungarnas fötter. När Jesus kom till Petrus, protesterade denne till att börja med. Jesus säger då i vers 8: ”Om jag icke tvår dig, så har du ingen del av mig,” och vidare i vers 14: ”Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter.” Jesus ville med denna handling visa dem hur de borde i ödmjukhet tjäna varandra. I stället förekom tvist om rang och värdighet. Att stora tankar rörde sig i Petri hjärta var ett steg nedåt. För det andra. I Luk. 22:33 finner vi en annan orsak till Petri fall. Han var självsäker. Han sade: ”Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.” Då han skrev sitt första brev, senare i sitt liv, var han ej längre så självsäker. Då räknade han med, att Guds makt skulle bevara, 1 Petr. 1:5. För det tredje. Petrus somnade i Getsemane. När Jesus och lärjungarna kom till Getsemane lämnade Jesus först åtta av dem och tog med sig Petrus, Jakob och Johannes längre fram. Judas hade ju redan lämnat lärjungaskaran. Jesus säger då särskilt till dessa tre: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds, stannen ‘kvar här och vaken,” Så gick han ett stycke längre *bort och bad. När Jesus kom tillbaka, fann han de tre lärjungarna, sovande. Jesus väcker dem, och går åter bort och beder. Han kommer igen till dem, och då hade de ånyo somnat. Då lät han dem vara och gick ändå bort och bad.För tredje gången kommer Jesus tillbaka till lärjungarna och finner dem alltjämt sovande, Matt. 26:36. Då det talas i skriften om att vara vakande, menas det på flera ställen att vaka i andlig ‘bemärkelse t. ex. i Rom. 13:11 och 1 Tess. 5:78. Men för Guds verks framgångs skull, får vi också ibland försaka den lekamliga sömnen. Jesus har i detta fall lämnat »oss ett gott föredöme, Luk 6: 12. Förr i tiden hade vi ofta bönenätter i församlingarna. Detta förekommer i mindre utsträckning nu. Jag minns, att i en församling jag tjänade som föreståndare, hade vi en tid en bönenatt varje månad. Så gott som hela församlingen var med och bad. Vi bad i regel till klockan fyra på morgonen. En broder sade till mig under denna tid: ”Jag ‘har lagt märke till en sak, det har skett någonting efter varenda bönenatt.” För det fjärde. Petrus tog till köttsliga vapen. När de nu kommer till Getsemane, de, som var utsända av översteprästerna, för att gripa Jesus, kommer Petrus upp yrvaken och finner Jesus vara i fara. Han tar då till svärdet och hugger av örat på Malkus, översteprästens tjänare. Det hade gått illa för Petrus, om ej Jesus hade varit med och helat Malkus. De vapen vi skall använda i den andliga striden, är ej av köttslig art, 2 Kor. 10:3. Vi har Andens svärd enl. Ef. 6:17. Det finns verksamheter, som är ödelagda, därför att medlemmar använt köttsliga vapen mot varandra. För det femte. Nu, när Jesus var gripen och fördes bort, följde Petrus efter på avstånd. Att följa Jesus på avstånd är ej den lyckliga ställningen. Det är alltid ett tecken på avfällighet. För det sjätte. Petrus satte sig bland världsmänniskorna inne på översteprästens gård. När Jesus bad för sina lärjungar enl. Joh. 17:15, sade han: ”Jag beder icke att du skall taga dem bort ur Världen, utan att du skall bevara dem från det onda.” Vi får arbeta här i världen tillsammans med ofrälsta, men vi kan ej trivas på de ogudaktigas tillställningar, med deras gyckel. Under en av mina pridikoresor kom jag till ett hem, som jag gästat flera gånger tidigare. Hustrun i hemmet var denna gång djupt bedrövad. Hennes man höll på att bli avfälling. Jag frågade henne hur han kommit i denna ställning. Då svarade hon: “När jag gick till våra bönemöten, gick han till våra ofrälsta släktingar och blev sittande hos dem.” I 1 Kor. 10:27 heter det att om någon, som icke är troende, ‘bjuder oss till sig, får vi gå. Men då bör vi gå tid i den avsikten att bli till välsignelse, att vara salt. Forts.

DOP I JÖNKÖPINGS BADHUS Lördagen den 11 november förrättades den första dopförrättningen i Jönköpings Fria Församlings historia. Bröderna Imsen och Bergagård samt en stor skara sångare från Örebro och Falköping medverkade i det välbesökta mötet. Badhuset var fyllt av intresserade från golv till tak. F0tografer och journalister fotograferade och skrev. Detta var tydligen en sensation i Jönköpings historia. Sångarna sjöng med glöd och hänförelse gamla läsaresånger. Det var jubel och glädje. Broder Arne Imsen predikade och gav de fria församlingarnas programförklaring samt en överblick av de fria församlingarnas tillkomst och pågående tillväxt. Broder Donald Bergagård var dopförrättare. Fem vänner döptes där till Kristus och Herren sanktionerade dophandlingen med sin Helige Ande på hemvägen till gick djupt gripna och välsignade därifrån. Det var en trött men lycklig sångarskara som återvände till Örebro efter mötet. Tilläggas må att fyra vänner blev döpta i den Helige Andes närvaro. Många Örebro. Tre ungdomar i den abonnerade bussen och en broder i en privatbil, som även kom från Örebrotrakten. DOP I ÖREBRO BADHUS Lördagen den 18 november hade vi återigen dopförråttning i badhuset i Örebro. Broder Donald Bergagård döpte då fyra nyfrälsta unga vänner till Kristus. Mötet gick i jubelsångens tecken. Inte att undra på, när man ‘ser hur unga själar kommer och lämnar sina liv i Jesu händer och går med honom i dopets grav. Vi borde tacka och prisa Gud ännu mer för hans underbara nåd mot oss sena tiders barn, som får uppleva en sådan väckelse i dessa sista dagar innan anskriet ljuder och brudgummen kommer för att hämta hem sin brud. Låt oss ge allt för att rädda själar härefter. Tiden är dyrbar. Konungens ärende hastar! Broder Ãge Samuelsen från Norge besökte Örebro Fria Församling den 2122 nov. Mötena var välbesökta. Det frigörande budskapet nådde själar till stor välsignelse. Ofrälst ungdom söker sig i skaror till mötena. Britta Imsen

RAKT PÅ SAK Till Filadelfia Församlingen, dess Föreståndare och Äldstebröder. Frid. Först vill jag uppriktigt tacka Er alla för den godhet och vänlighet, som jag fått rönla i församlingen under dessa år jag tillhört där. Men eftersom jag nu för en längre tid inte kunnat besöka mötena, känner jag det vara min plikt att begära mitt utträde ur Filadelfiaförsamlingen, men dock inte ur Guds Församling, som somliga mena, ty om Den är det skrivet att ”vi hava kornmit… till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro apps/eriona i himmelen, och till en Domare som är ALLAS Gud”. Ja, ”till GUDS HUS, som ju är den LEVANDE GUDENS FÖRSAMLING”. Som är uppbyggt med LEVANDE STENAR genom ANDEN, icke i köttet som dödar: inte att förakta medlemskap i en lokalförsamling, för ordningens skull måhända, men vi finner väl ingenstans i Nya Testamentet att det fördes någon matrikel över medlemmarna, eller hur? För min del så mötte Gud mej med både helbrägdagörelse till min kropp och dop i Den Helige Ande, utan att det var den minsta fråga om intagande i någon församling, och bevarade mig i Andens gemenskap *med dem, som var inne på samma väg - Korsets väg, Halleluja! Och på den VÄGEN vill jag, genom Guds nåd, vandra den sista sträckan. Det är inte långt kvar. En längre tid, som vi väl alla känner till, så har en försoffningens och världslikställighetens ande fått en fruktansvärd makt med Guds folk - och där den, utan att bestraffas och utdrivas, får ta våldet i församlingen, där blir Guds Helige Ande driven på flykten, det behövs inte så mycket för att BEDRÖVA GUDS ANDE, varmed vi blivit beseglade till förlossningen dag”. Jag vill bekänna för Er bröder; Många, många gånger har jag gått hem från mötena i Filadelfia med sorg i mitt hjärta som inte går att beskriva, tills jag inte längre kunde fortsätta att gå dit, av fruktan för att komma in i ett skede i mitt andliga liv där jag inte längre kunde förnimma Guds Andes maning, detta är främsta orsaken varför jag slutat besöka mötena. Det blev mig så tungt under en tid att jag, suckade till Gud att Han skulle sända mig bort ifrån Jönköping, men Han gjorde inte det. Men ”Han leder den enfaldie rätt”. Välsignat vare Hans Namn! I stället har Han nu börjat TÄNDA EN ELD mitt i Jönköpings Stad! … Har vi inte bedit därom? Har inte Ni, Bröder, allvarligt bedit att Gud skulle tända Sin Eld? Vi har väl inte ställt fram några ‘villkor för Honom som är allas Domare och allas Gud, på vilket sätt eller på vad plats Han skulle komma? Har vi kanske samma inställning som det avfälliga Judafolket, vilka säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel”, över vilka Herren uttalar sin ”dom för skrymtaktig gudstjänst”? Skulle vi lika gladligt hälsa bönesvar från Herren om Han började frälsa syndare och döpa i Helig Ande och eld och uppenbara Ordets Sanningar i Statskyrkan eller i någon annan kyrka eller församling? Eller har vi till den grad blivit förblindade att vi tror att Gud är allenast (Judarnas Gud) Pingstvännernas, då är det på tid att vakna upp, om inte Filadelfiaförsamlingen i Jönköping allaredan har försuttit sin tid. Denna Församling som genom Guds försorg och som svar på bön fick sig öppnad möteslokaler både på ‘Öster och ute i Gräshagen för denna enda orsaks skull, att Evangelii Ord skulle gå ut till de tusentals människor som bo på dessa områden. I åratal ha dessa platser stått stängda, och församlingen har betalt hyran för desamma, men nu är tillfällena förbi, DE KOMMER ALDRIG MER! Varför gråter Ni inte över detta medan det är tid att gråta? Medan det än är tid att omvända sig? Men nu har Gud verkligen börjat på ett sätt som vi förstår föraktas och fördömes av dem som i första hand borde hälsa Väckelsens eld med tacksamhet, men som i stället, utan att fråga Sanningens Ande, tar en inställning till väckelsen som är ytterst farlig för dem själva såväl som för alla som låter sig övertalas av dem. Varför bedömer Ni den som vore den en villfarelse? Intet som strider mot Guds ord kan tillvitas dessa bröder, som Gud frigjort och sänder ut med detta frigörande Evangelium som vi alla längtar efter. Vi kan ju själva var och en, tänka oss tillbaka till den tid, när Herren började utgjuta sin Ande över längtande själar. Vilket förakt, vilket hån och försmädelse fick vi inte utstå från de olika samfunden som Gud i sin nåd drog oss ut ifrån. Menade inte de, att de hade Guds Ande? Att Guds välsignelse var ibland dem? Jo, för all del, men för oss som längtade efter mer fanns det intet rum. Om någon blev kallad Splittmre så var det väl vi, som inte kunde uthärda det ytliga, världsväsendet och avsaknanden av Guds Andes kraft i dessa sammanhang. Så kom vi ut, Halleluja! Ni känner väl alla till det? Här står vi nu igen… Den SISTA BESÖKELSEN . . . UPPVAKNANDET.. Ropet: SE BRUDGUMMEN! STÅ UPP tillred Din Lampa! Men denna gång kommer nog kallelsen att ske hastigt, ty Han står för dörren. Har vi tid att hysa avund och förakt för vad Han själv utför i dessa dagar? Varför inte släppa Honom in? Släppa hela Hans Kärleksflod in och Han skall frälsa, Han skall lösa de arma människorna i vår stad och i vårt land. Ske alltså i Jesu Namn! Fridshälsningar. En syster.

MISSIONSBREV Kära vänner i församlingen Guds frid Allra först ett varmt tack för pengarna, som kom för ganska länge sedan. Det är glädjande att ni är trogna vid trossen, om Vi nu skall kalla det så, Må Gu’d välsigna varje glad givare. Vi är glada och tacksamma över förtroendet ni givit oss, då ni sände oss åstavd till detta land. Gud har varit god, så ingenting fattas oss intill denna dag, fastän det sett ganska knepigt ut mången gång. Men jag tror att då Gud Välsignar er *därhemma så skall ingenting fattas oss. Låt oss därför* inte förtröttas att göra vad gott är, ej heller se oss tillbaka utan vandra stadigt fram. ”Gud vare tack som i Kristus Jesus alltid för oss fram i segertåg.” Vi kan också notera stora segrar från fältet ‘här i Kenya. Jag har många gånger hyst mina farhågor och undrat hur det skall gå, men jag ser att det inte går att bära på detta, utan bäst är att överlåta det till Herren En flod som ständigt växer och växer, visst är det underbart vänner Bed mycket för *detta arbete. Senaste månaden döptes över 400 afrikaner skriver evangelisterna i sina rapporter. Personligen var jag med och döpte 30 afrikaner den senaste söndag i Majengo. Så Gud är god och det är ett stort tacksägelseämne, men som jag tidigare redan nämnt bed mycket för detta arbete, vi behövde både *herdar och lärare. Men vi får hoppas att de infödda växer till, så de kan fylla den uppgi›ften efter hand. Vi mår allesammans bra, och det är vi så tacksamma till Gud för. Slutar för denna gång med många hjärtevarma fridshälsningar till Eder alla. Edra medarbetare i Afrika Gunnar o. Margareta Missionärerna Eklunds adress är: Box 9157, Mombasa, Kenya colony

Lewzi Pethrus: UNGDOM OCH VÄCKELSE Arne Imsen kommenterar Ungdomen har ett företräde framför de gamla - många förresten det är att ungdomen ofta är mera lätt att övertyga. De är mottagliga för argument, de är mottagliga för vad de ser. Och sedan är det en sak till. De är inte så fasta i villfarelser. De har inte blivit så rotfästade i det, som är galet, och därför är ungdomen mera mottaglig. Det är därför som de nyomvända alltid är unga i största antal. Pingstväckelsen appellerar till ungdomen. Och jag tror, att om vi vill vinna ungdomen, då skall vi se till, att pingstväckelsen bevaras i sin ursprunglighet, i sin kraft, i sin omedelbarhet. Det är väldigt viktigt, att vi inte kommer in på den idéen att putsa av pingstväckelsen, ta bort det, som är till anstöt. PingstVäckelsen vann sina stora segrar när den kom oputsad. När den kom som den var - med alla sina fel, allt som väckte opposition - då bröt den ned motståndet. Vi får vara försiktiga, så vi inte gör den så utmärkt och så fin, att alla människor kan anta den. Då har den förlorat sin kraft. Man tror, att man skall vinna ungdomen, om man prutar av och inte förblir så där radikal som i början. Men det är ett misstag! Du kan vara säker om det. Se på dem, som försöker likna denna världen och försöker att bli så acceptabla för världen som möjligt! Ungdomen är för klarseende. Det finns inga, som det är så svårt att lura som barn och ungdom. De ser i allmänhet hur en sak är. Det är därför som det är väldigt viktigt, att vi har äkta saker. Kristendomen, sådan den kom med Kristus och apostlarna, det är den som appellerar till ungdomen. Det finns en annan sak, som appellerar till ungdomen, och det är, att Vi har en kristendom, som är förföljd och motsagd. Där vill ungdomen vara med. Det kan ni se på alla revolutionära rörelser, de griper alltid ungdomen. Det tycker ungdomen om. Man frågar: Hur skall vi vinna ungdomen? Låt oss se till, att de blir riktigt genomfrälsta, att de får en riktigt grundlig erfarenhet av kristendomen. Det farligaste för oss är att få in en massa ungdomar, som inte är frälsta, som inte är andliga, inte andedöpta. Det är det farligaste som finns. Det är farligt för oss att sätta som mål att få stora församlingar, stora siffror. Det är mycket bättre med små församlingar, där alla är verkligt frälsta, än stora församlingar med en hel del, som är dåligt frälsta. Vi skall vara noga med det här. Jag är övertygad om, att om vi håller på verklig frälsning och andlighet, då har vi möjlighet att vinna ungdomen. Och den ungdom, som inte vill ha en helhjärtad kristendom, det är en lycka för oss, om den inte kommer till oss. Jag tror, att denna helhjärtade kristendom, det är den som lockar ungdomen. Det är därför det är så viktigt, att vi har detta att bjuda dem, när de står inför livet och inför de stora prövningarna och frestelserna. Ungdomen känner behov av gudomlig kraft. Många gamla kristna talar om ungdomarna som om de inte hade några större andliga behov. Min uppfattning är precis den motsatta. Ungdom kan vara oerhört allvarlig. De har ofta mer nöd än många gamla människor anar, och de kämpar en våldsam kamp många gånger. Deras längtan är att komma rätt i livet, och de här denna börda på sina hjärtan. Detta är en förutsättning för att komma till dem med evangelium. Därför tror jag att pingstväckelsen och ungdomen hör ihop. När Jesus började sitt verk vann han ungdomen. Han tog de där unga fiskarna vid Genesarets sjö, och dessa unga människor använde Han. Det är det underbara med unga människor. Om en ung människa lämnar sitt liv åt Gud, då blir inte bara en själ frälst utan det är ett människoliv, som blir frälst, och det är detta liv, som sedan blir insatt för Gud och Hans verk. Det är därför det är så betydelsefullt att ungdomar blir frälsta. Och, pris ske Gud, det skall vi ha som vårt ögonmärke. När det kommer ungdomar till församlingen, så är det mycket viktigt hur vi ser på denna sak. Ungdomen vill göra någonting, och det är väldigt viktigt att man låter dem göra något. Den artikel vi här tar oss friheten att införa är hämtad ur boken Världspingstkonferensen i Stockholm 1955 och är egentligen en del av ett tal som hölls i denna konferens. Rubriken har vi ändrat något. De synpunkter som uttalas här är vägledande och sammanfaller helt med Nya testamentet Det är ju icke så många år sedan detta sades, endast 67 år, men på denna korta tid har det hunnit ske otroligt mycket. Idag *kan icke sägas iom pingstväckelsen och dess ungdom det, som sades om dem i detta världspingstmöte. Pingstväckelsen har till sitt inre väsen blivit alltmer samfundslik, och detta har i sin tur medfört att verksamheten blivit högttravande och välputsad med katolsk anstrykning. Denna sorgliga reträtt har pågått längre än sju år, men nu Visar sig följderna så tydligt att ingen, som vill vara ärlig *kan underlåta att se det. Till sist blir väckelsen så välputsad att den förlorar förmågan att förnya sig. Det blir sken istället för kraft. Vänd om innan det är försent! Sök upp de gamla Vägarna och Herren skall på nytt uppenbara sin kraft. Arne lmsen