Einar Olsson Joh. 20:1929. Det är en av Jesu lärjungar, som har stått framför min inre syn i dag. Det fanns ju en väldig variation av karaktärsdrag hos dessa Jesu lärjungar: Den ene var inte den andre lik, liksom förhållandet är bland oss i dag. Där fanns denne Tomas Didymus, tvivlaren. Hos honom fanns ett drag av melankoli, och melankou liska människor har lätt att komma ned i en dyster sinnesståmning och i tvivel. Det är till sådana själar jag nu har ett budskap. Det är inte mycket som står skrivet om Tomas i Bibeln, det mesta återfinnes i Johannes evangelium. Första gången vi blir intresserade av honom är när Jesus skall gå till Betania för att uppväcka Lasarus. Sedan Jesus låtit Marta och Maria Vänta på sig i fyra dagar säger han: ”Låt oss nu gå dit.” Då säger Tomas: ”Vi går med och dör med honom.” Jag tycker, när jag läser detta, att han var mera en lärjunge till Son krates än till Jesus. Det var något stoiskt över Tomas, när han önskade ge sig och dö tillsammans med Jesus. En annan gång sade Jesus: ”Jag är vägen saningen och livet” och ytterligare: ”Ni vet vart jag går.” Då sade Tomas: ”Vi vet inte vart du går, huru skulle vi då veta vägen.” Där finner Vi Vissa drag av tvivel. I de upplästa verserna ser vi att Tomas nu hade kommit i ett mycket svårt läge. Den svåraste situation, som han någonsin hade varit i under sitt liv, hade nu uppstått. Jesus hade tagits ifrån dem. Alla lårjungarna hade det svårt, men Tomas hade det en aning svårare än de andra. När de samlades så var han inte med dem utan befann sig på annat håll. Så kom Jesus till dem, som var samlade. När de sedan träffade Tomas, så berättade de för honom: ”Vi har sett Jesus. Han visade oss sina händer och sin sida och samtalade med oss, kom till oss och han sade Frid! Dessutom andades han på oss och sade: ”Tag emot Helig Ande!” Då sade Tomas: ”Jag kan inte tro detta.” Det är de orden, som har givit mig en text: ”Då kan inte jag tro”. Nu ville Tomas inte hara se det. Han ville sticka in sitt finger i hålen efter spikarna i Jesu händer och sticka in sin hand i sidan där krigsmannen stungit upp honom så att blod och vatten kom från hans hjärta.” Om jag inte får det”, säger han, ”då kan jag inte tro.” När Jesus kom till dem nästa gång, åtta dagar därefter, då var Tomas med. Jesus säger då till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här ser du mina händer och räck hit din hand, här är min sida. Nu skall du inte tvivla längre utan nu skall du tro.” Tänk, Tomas Ville inte utan Vidare tro det, som lärjungarna sade, att Jesus hade uppstått. Det är ju underligt, att han inte ens kunde tro på sina egna bröder, när de sade, att de hade sett den uppståndne. Tänk, att ändå inte kunna tro det! Lärjungarna berättade ju också vad Jesus hade sagt. Allt var ju så klart. Men Tomas kunde inte tro det, och så tog han det tecknet att han ville sticka sitt finger i hålen i Jesu händer och sin hand i Jesu sida. Då skulle han vara Viss om, att det var Jesus och att Han hade uppstått. Han ville se och känna först. Och på allt Guds verk finns det naturligtvis tecken, eljest skulle man tvivla på det och undra om det verkligen är Guds verk. Är det Jesus det här? Det är många, som undra så. Är det Gud det här eller ‘är det något annat? Men det år med det, som det är med engelska flottan, som jag läste om en gång. I alla linor och i alla rep och tåg, som tillhör engelska flottan finns det en röd tråd. Om man alltså får tag i den minsta lilla repstump, som tillhör engelska flottan så vet man, att den hör till just den flottan och inte den svenska eller någon annan flotta, ej heller någon privat person. Så är det också med allt Guds verk. Det finns en röd tråd i det. Det finns något av försoning i det, det finns blod. Det är märkt ifrån Golgata. Det ‘är härligt att veta, att det förhåller sig så. Hur blir med oss, när vi får uppleva det? Jag läste någOt i dag, som var väldigt intressant och levande i 2 Kor. 3: 1214. Det är härligt att få ha det öppet och underbart, slippa att ha någon mysticism .Det finns mycket av det i tiden. Det blir så gruvsamt med många saker. Jag undrar ibland: ”Hur är det här då, det är så underligt.” Då får man börja undersöka; är det här ett verk från Golgata? Har det någon Golgatastämpel, ser man något av Jesu sår i det eller är det någon mänsklig mystik. Det är viktigt att förstå detta. Sedan jag blivit frälst och nyandedöpt kom jag en gång att vara tillsammans med en stor grupp ungdomar, som också var andedöpta och vi hade en bönenatt. Det var en underlig bönenatt, det var tungotal hela natten igenom, och när jag gick hem på morgonen tyckte jag att jag var så oerhört tom. Det var inte mycket kvar av allt det, som skulle ha varit så rikt. Jag sade till någon: ”Vi har säkerligen kört fel i natt, det verkar så inom mig.” Eljest tycker jag om tungotal, det skall talas mycket i tungor, men det skall finnas gränser för allt. Det skall inte bara vara tungotal. Jag hittade dock tillbaka igen och fann tråden, den där röda. Så kom det dagar, då vänner övergav mig, det gick så långt, så de övergav mig, de flesta Jag blev ganska ensam." Jag hade ju åndock en grupp vänner kvar, och nu undrade jag hur det skulle gå att leva mitt liv så där på fri hand, ensam med Jesus. Och då läste jag ofta: ”Ensam i bräcklig farkost, han över vreda djup, stjärnvalvet över honom lågar, nedanför brusar hemskt hans grav, framåt såg hans ödes bud, uti djupet bor, som uti himlen, Gud. ”Tänk att det gick att följa vägen då också, kånna igen Jesus. Det skall jag tala om för dig, att i dessa dagar gäller det att känna igen Jesus. Jag kan säga det öppet. I Våra dagar gäller det att ha allt sårmärkt ifrån Golgata. Vi kan lätt komma in i en verksamhet, som inte är sårmärkt. Då är det inte endast tungotal, utan det hela ledes av profetior, men profetiorna säger inget om såren och om Jesus. Då är det fara å färde, det skall vara sårmärkt allsammans. Allt vad jag får tag i, i Guds verk, en sång, en bön, ett vittnesbörd skall vara märkt av detta: Jesu död på Golgata, såren. Så ville den gode vännen och brodern Tomas ha det. Halleluja! Han sade: ”Jag tror inte på edra vittnesbörd, om jag inte får tag i såren. När han fick det, då förstod han, det här är Jesus. Och det är mycket allvarligt just nu, om man skall hitta Vägen hem. När jag kommer till himlen, vilket jag hoppas att jag skall göra, om jag icke avviker från vägen, då skall jag gå rakt fram till Jesus och så skall jag tacka honom för såren. Jag skall tacka honom för att han en gång visade mig såren. Det var de, som förkrossade mitt hjärta första gången. Det kunde inget annat göra, utom denna gränslösa kärlek, som uppenbarade sig i såren. Hittills har jag följt denna väg, och når jag målet, beror det på att jag följt den sårmärkta vägen till slutet och därför kommit hem. Det blir värt att gå fram till Jesus och tacka honom för detta. Tänk, att han visade dem just såren. Han visade sina händer och sin sida. Han kunde ha visat dem så mycket annat. Han kunde ju, som många människor beundrar i dag, visat dem sin styrka. Ty han är stark. Han kunde ha visat dem sina överarmar, de var nog muskulösa, han bär ju hela jorden på sina tre fingrar. Då har han kraftiga fingrar och en väldig överarm. Han kunde ha visat dem sin kraft. Akta dig för att strida mot honom. Då gör du som myran, som hamnade på rälsen och hörde dånet när expresståget kom. Då reste hon sig på bakbenen mot tåget, men det var meningslöst, för i ett nu var hon borta. Så är det att resa sig mot Gud, ty han äger en våldsam kraft. Att strida mot honom är meningslöst och fåfängt. Men han Visade dem inte dessa egenskaper i första hand, utan han visade dem såren. Forts. i nästa nr.
Tro!
T. L. OSBORN Många beder om Välsignelser, som Gud har lovat, men de kommer inte att tro att de har mottagit svaret, förrän de kan känna och se det. Detta är inte tro. Tro, betyder att du är övertygad att vad Gud lovade, och det som du bad om, är ditt, att du har mottagit det även innan du kan se och känna det. Denna tro är baserad på Guds löften allena. Det är som ditt naturliga sinne och din tro utkämpar sina största strider. Här är kampplatsen för ditt förnuft och Guds ord. Du beder om helbrägdagörelse, men ibland uppenbarar sig inte svaret ögonblickligen. Du känner fortfarande smärta och feber. Guds Ord förklarar att” genom Hans sår är du helad.” Förnuftet säger, att sjukdomen fortfarande finns kvar. Det är här, som du måste övergiva ditt förnuft och tro Guds Ord, du ger inte uppmärksamhet är vad du ser och känner, utan du uppmärksammar bara vad Gud säger i sitt Ord. I Ordspråksb. 412022 läser vi: ”Akta på mitt tal, böj ditt öra till mina ord. Låt dem icke vika ifrån dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup. Ty de äro liv för envar som finner dem, och en läkedom för hela hans kropp.” Du undervisas här att hålla ditt sinne, dina öron, ‘dina ögon och ditt hjärta uppfyllda av Guds löften allena. Detta utesluter alltid fruktan, otro och modlöshet. Gör detta, och Hans Ord skall verka med *hälsa i hela ditt kött. Gud sänder sitt ord och helar dig, Ps 107:20. Gud har utrustat varje människa med fem naturliga sinnen. Dessa är hörsel, smak, lukt, känsel och syn De är naturliga, och givna oss att styra oss i denna naturliga värld. Men Gud har också planterat i varje människas hjärta ett mått av tro (se Rom 12:3). Våra fem sinnen är naturliga, men Vår tro är andlig eller övernaturlig. Det är genom våra fem sinnen som vi känner kunskap, men det är inte genom våra sinnen, som vi känner Gud. Vi känner Gud genom vår tro och inte i åskådning (2 Kor. 5:7). Våra sinnen är inte hjälpmedlen varigenom vi kan känna Gud och mottaga hans välsignelser. Många, som beder, skulle inte tro att de mottagit bönesvar, om de inte kunde känna eller se det. De har inte lärt vad tro är. Det finns tre attityder med vilka människor betrakta Guds skrivna ord: 1. De ”samtycka” att det är sant. De se Ordet. De beundrar och läser det. De kommer ihåg hela kapitel och citerar dem. De älskar och respekterar det. De säger: ”Det är sant, men inte i mitt fall. Jag förstår inte varför jag inte kan motta de utlovade välsignelserna, men jag vet att Ordet är sant. Det är en underbar bok. Jag älskar den så!” Längre än så går de inte, de kommer inte att handla på Ordet. 2. De tro det som de ”känna”. Du hör dem säga: ”Jag mottog aldrig helbrägdagörelse, när de bad för mig, men jag mottog en stor välsignelse. 0, jag är säker på att jag håller på att bli helad. Jag känner mig så mycket bättre. Jag kände något, när jag bad, så jag tror att Gud hörde mig.” Eller de säger: ”O, jag har bett så ofta, men jag känner aldrig någonting.” De tror bara om de ser eller känner. Detta är aldrig tro. 3. De tro Guds Ord. De handlar på hans Ord. Dessa människor är det, som har verklig tro. Du hör dem säga: ”Om Gud säger det, då är det sant! Om Guds Ord säger, ”Genom Hans sår är jag helad” då är jag helad! Om Gud lovar att tillgodose alla mina behov, då gör Han det!” De handlar alltid därefter. Man hör dem säga: ”Gud är vad han säger sig vara. Jag är vad Guds Ord säger mig vara. Jag kan göra vad Han säger att jag kan göra.” Och de handlar på denna grund, ytterst beroende av Hans Ords okränkbarhet. För dem ”vakar Gud över sitt Ord för att uppfylla det”, för att se till att inte ett ord utebliver. Tron säger: ”Jag har det nu! Det är skrivet! Det är mitt! Pris ske Herren! Verklig tro vilar uteslutande på: ”Så säger Ordet!” Tron är oberoende av våra naturliga sinnen. Tron är verkligheten av vad sinnena registrerar som ingenting. Det råder en ständig kamp mel* lan våra sinnen och vår tro. Våra sinnen föra krig och revolterar mot Guds Ord. De disputerar och kämpar och säger att det inte är så, därför att det inte kan kännas och ses. Men tron förklarar lugnt, ”Det står skrivet! Guds Ord förklarar det, så det är sant!” Att tala i tro, betyder att giva Guds Ord företrädet över våra sinnen. Att tala utifrån det man ser, innebär att giva våra sinnen företräde över Guds Ord. Tron är Guds väg, den är motsatt människans väg. Gud säger: ”Mina tankar är inte edra tankar, ej heller är edra vägar mina vägar.” (Jes. 55:8). Guds väg för dig är att hålla ditt. sinne, dina öron upptagna av Hans Ord, medan han låter det ske. Människans väg är att hålla sitt sinne på sjukdomen, sina öron vända till dem, som talar om att man skall vara försiktig, sina ögon på symtomen och ha sitt hjärta fyllt med fruktan och modlöshet. Men Guds order för att göra Hans Ord till ”hälsa för allt kött” är att giva all vår uppmärksamhet till Hans Ord. Allena, att tro det och bekänna det även om symtomen motsäger det.
Från läsekretsen
Hjärtligt tack för det kära ”Midnattsropet”, som redan varit mig till så stor välsignelse. Första numret av tidningen erhöll jag genom den käre broder Sällström. Just då var han här i Vallsta, som ligger i Hälsingland och hade möten, och Gud ledde det så att jag fick vara med. Jesus hade sett min årslånga längtan och brottningskamp. Jag hade tidigare varit i kontakt med en del fria vänner i Småland. Men eftersom jag kände mig så ensam, kom jag i tvivel och spörsmål om detta verkligen var rätt eller inte. Jag hörde mest talas om osund splittring 0. s. v. men där i Vallsm löste Herren mig på ett härligt sätt, så jag blev grundmurad i min övertygelse att jag var och är på rätt väg. Pris ske Jesus! Halleluja. Nu på Sällströms sista mötesserie i Ljusdal, var jag bjuden att få bo i det hem där broder Sällström bodde, för att få vara med på dessa fria vänners möten. Men i stället för att få höra honom, kom jag dit, när de hade lagt honom på hår och ordnat en liten enkel, men mycket andemättad himmelsk minnesgudstjänst efter honom. Det kändes så oerhört smärtsamt på något sätt just för mig, tyckte jag. Jag hade ju fått så mycket välsignelse genom honom. Man fäster sig alltid vid sådana bröder och systrar. Jag är så glad att Jesus lever och att jag får vara med i denna härliga väckelse. Nu är det en syster till som öppnat sig helt för denna fria ande. Vi lyder nu ert råd, samlas och beder när vi får tillfälle, med visshet om att Jesus är, där två eller tre är samlade. Vi väntar att under och tecken skall ske efter bibliskt mönster i denna väckelse. Gud välsigne Er alla där i Örebro. S. E.
Evangelisering bland Kikuyufolket
För något över en månad sedan gjorde jag en resa tillsammans med br. Olsen till Nyere. Det var med spänning jag sett fram emot denna resa, emedan det talats så mycket om denna folkstam den senaste tiden. Den är ju mer aggresiv *mot de vita än någon annan stam här i OstAfrika. Det fick vi också belägg för, då vi på vår resa närmade oss Nyere. Det var ganska tätt mellan polisspärrarna utmed vägen. De spärrade av vägarna med spikmattor, så det fanns nog ingen chans för eventuella upprorsmakare att fly. Det såg litet kusligt ut med dessa beväpnade polismän vid vägspärrarna. Vi hade f. ö. inga svårigheter under resan, utan Vi kom’ lyckligt fram till Nyere. På flera platser såg vi polisbilarna överfyllda med upprorsmakare, som blivit arresterade. Uppe i Meru, som ligger 100 engelska mil från Nyere. såg vi ett stort fångläger. Ja, det ser inte så särskilt ljust ut, men vi hoppas, att även dessa orosmoln skall ge vika. Det kan också tillläggas att folket är katolskt. Om Vi skall se på omständigheterna, har vi inget här att göra, men Gud vare tack för den seger, som finnes i Jesus Kristus! Evangelium whar trängt in med stor kraft, trots hårt motstånd från katolikernas sida. I Embo, som ligger 55 engelska *mil från Nyere, arbetar fem evangelister. En av dem, som heter David Acheng, blev slagen i huvudet av en vit katolsk präst, så att han måste föras till sjukhuset för att få skadan omsedd. Den katolske prästen sade, att’ evangelisten kommit för att förstöra det arbete, som han byggt upp under många år. En annan *broder blev slagen över armarna. På denna tid har verket gått enormt framåt. Under en tid av fyra månader har 185 människor blivit frälsta och döpta. Nu är det en tid sedan Vi var där, så församlingen har ökat en hel del sedan dess. Alltsammans är Guds nåd, och det prisar vi Herren för. Vi besökte elva olika platser där evangelisterna arbetar. Det var mycket intressant att träffa dessa bröder och höra dem vittna om sina upplevelser. Arbetsfältet är mycket stort, och vägnätet mellan de olika platserna är tillsammans över 300 engelska mil. Broder Daniel Uvolo, som är den ledande brodern, har ett mycket stort ansvar, och han behöver mycken förbön. Det har varit arbetsamt för honom att cykla mellan de olika platserna för att övervaka arbetet, men nu har han fått en motorcykel, så han kan nu taga sig fram på ett lättare och snabbare sätt. Nyere är ett mycket vackert land. Det ligger 5747 feet (eng. mått) över havet. Klimatet är underbart däruppe.. Det är inte så varmt som i Mombasa. Kikuyufolket är ett mycket duktigt folk. De arbetar coh strävar med sina kaffe och teplantager, som de på ett mästerligt sätt anlagt etagevis på de branta sluttningarna. Sammanlagt är det 28 evangelister, som arbetar i Nyeredistriktet, och även några människor ur kikuyustammen är med och vittnar. En av dem har varit MauMauledare. Han heter David Machara och ‘har sitt arbetsfält på en plats som heter Kiombe. Gud har använt honom till rik välsignelse för sitt folk. På denna plats har missionen fått en tomt, och på den har de infödda börjat uppföra en kyrka. Denne broder :har mött en del motstånd från katolikerna. Vid ett tillfälle, då han stod och talade i ett möte, kom en man och hällde brännvin över huvudet på honom och sade att han skulle döpa om David till katolik. De religiösa människorna är sig lika oavsett vilken kategori de tillhör. Alla arbetar de emot Guds verk. Men det verk, som är av Gud, kan ingen stoppa, och samma regel gäller över allt i denna världen. Det är så sant som aposteln Paulus skriver: Gud va re tack som i Kristus Jesus alltid för oss fram i segertåg. Det är i sanning en stor uppgift, som vår Herre Jesus Kristus i Matt. 28: ‘1920 har givit oss. Må vi alltid ha det klart för oss, att det gäller att gå ut, och inte stänga in sig mellan fyra väggar för att ha det lugnt och skönt. ”Säg, har du räddat någon själ från döden och någon syndare från villsam stig? Du säkert kunnat göra mer för Jesus, när Han så mycket gjort för dig.” Må Gud välsigna Eder alla! Edra medarbetare i Herrens stora vingård.
Margareta och Gunnar
Posts