Posts

ERIK GUNNAR ERIKSSON

2 Mos 33:1223.

Det samtal som Mose hade med Gud var orsakat av att Israel hade fallit i synd. Mose hade varit uppe på Sinai berg för att få lagens tavlor skrivna. Under tiden han var där, gjorde Israels folk sig en avgud, ett gjutet beläte av guld. För denna synds skull tillkännagav Gud för Mose, att han ville utrota hela Israels menighet. Men då trädde Mose fram och bad för folket, och på så sätt blidkades Guds vrede. I det citerade sammanhanget säger Herren, att Mose skulle få ta folket och föra det till Kanaans land, men själv ville IIerren icke gå med. Då framhåller Mose för Herren, att han icke kunde tänka sig gå åstad om Herren icke ville gå med, ty Mose förstod, att ett sådant företag var dömt att misslyckas om Herren icke var med. Vänner! Det finns många i vår tid, som vandrar fram på livets väg utan att ha Gud med sig. Man hade Gud med sig en gång, men så kom man på avvägar. Herren stannade, men man vandrade vidare mot en evig olycka. Vi bör alla betänka, att en vandring utan Gud för oss in i olycka. Mose kunde icke tänka sig en fortsatt vandring utan Gud. Han var helt inställd på att stanna på platsen tills döden tog dem bort. Han var nämligen viss om att en vandring utan Gud skulle betyda en katastrof.

Vår vädjan om hjälp till missionärerna i Kenya gav ett härligt resultat, som framkallar många tacksägelser till missionens Herre. Vad som behövdes kom in. Även om det blev litet sent, så ordnades ändå allt genom att mäklaren förskotterade beloppet till de statliga myndigheterna. Så hjälpte Gud även denna gång innan det blev för sent.. Vi som har förmånen att vara med på nära håll i detta fria missionsverk, ser i allt Guds omvårdnad om sitt verk och sina tjänare. Dessa erfarenheter stämmer hela varelsen till tack och lov. I sanning ”han omsorg har om sparven bär omsorg ock om oss.” Vi är tacksamma för fortsatt stöd för verksamheten i Kenya. Gud välsigne vänner, som trätt stödjande till, och Gud välsigne vänner, som efter detta meddelande skall offra för denna sak. Behoven är stora. Enligt brev är det väckelse över hela fältet, men allt för stora delar är ännu icke bearbetade av evangelii budbärare. Det skulle bereda oss mycken tacksägelse om någon eller några skulle kunna hjälpa till med underhållet för en infödd evangelist. Underhållet för en sådan uppgår till 70 kr i månaden. Missionsmedel kan med angivaden av ändamålet sättas in på Midnattsropets postgiro 57 16 20. Brev och övriga meddelanden kan sändas under adress: Midnattsropet, Box 6016, Örebro 6. Knut Ringstad I brev till Örebro Fria Församling skriver vännerna Eklund: ”Vi har fått döpa själar, och församlingarna har ökat. Det finns en församling i Ribey med fast befolkning. Medlemsantalet är något över 50. Den föregående evangelisten har fått sluta. Jag har en broder på förslag, en gudfruktig och ärlig man, som har vittnat en längre tid utan lön. Skall vi börja ansvaret på södra fältet, så får vi väl ta ett steg i sänder. Hans lön skulle bli 70 sv. kr. i månaden. Han är gift, har tre barn och heter Hesekiel. Vad anser ni kära bröder? Skall vi evangelisera, så måste vi göra det nu och där det finns möjligheter.”

Mäktiga ting sker i vår tid Den helbrägdagörelsekonferens som nyligen hölls i Oslo hade samlat åhörare från olika delar i Skandinavien. Konferensen var anordnad av ”The Voice of Healing” från Amerika. Bröderna som predikade och bad för de sjuka var: (Gordon Lindsay, känd från Sverigebesöket med Branham för omkr. tio år sedan), David Nunn och R. W. Culpepper. Som konferensens värd stod Maran Ata församlingen i Oslo och Ãge Samuelsen hälsade välkommen. Det var ett enkelt men trofriskt budskap dessa bröder frambar. Många i våra dagar tror, att det stora och märkvärdiga i förkunnelsen är avgörande. Jesus förkunnade ett enkelt vardagligt budskap som folk förstod, men det låg andliga makt och gudomlig myndighet bakom. Det är just detta som skall vara kännetecken på de budskap som Herrens vittnen frambär. Här behöver det bli en radikal förnyelse hos var och en. Många stod upp och vittnade om vad Gud hade gjort som svar på bön. I varje möte stadfäste Herren sitt eget ord. Syndare blev frälsta och sjuka blev helade. Guds barn blev förnyade och uppbyggda i troslivet. En härlig förnyelse av det gamla evangeliet drar nu över Skandinavien. Många kristna lägger i dag ut från land och får simma i den .dubbla strömmen. Halleluja! Vi giver Jesus all ära för vad han gör. Låt oss i fortsättningen lova, prisa och upphö ja hans namn, ty han vill göra större ting än dessa. Håll ut i tron! Donald Bergagård

Sångväckelse Någon sökte med detta uttryck kasta en tvivlets skugga över det verk, som pågår i Örebro Fria Församling. Men egentligen var det en mycket träffande karakteristik, ty mötena har burits upp av en sällsam sång och lovprisning. Det har aldrig varit tid eller ens resurser att tänka på musikaliska prestationer. Väckelsens Ande har rört hjärtan och hänfört har sången tonat från frigjorda bröder och systrar. Som framgår av annons på annan plats i tidningen, har Örebro Fria Församlings strängmusik, bröderna Donald Bergagård, Arne Imsen och Agne Bark sjungit in två nya grammofonskwor. På dessa grammofonskivor förekommer ett litet urval av sånger, som sjungits mycket och som blivit till stor välsignelse. Vår önskan är, att dessa skivor på sin väg skall nå själar, som söker sann livsglädje och bli Vägvisare till nådens ljuvliga källsprång.

Hela judafolkets historia, kyrkohistorien och den nya tidens kristna strömningar kännetecknas av ett stort genomgående drag, som har präglat kristenheten i alla tider. Detta genomgående drag hos de kristna har varit ständig längtan efter frihet och frigörelse. Kampen för andlig frihet har varit het och intensiv. Jämnt och ständigt pågår den, .och den försvåras av, att det ständigt dyker upp nya fiender, som använder sig av de mest finurliga organisationsmetoder för att binda och fängsla Guds fria folk. Den som läser sin Bibel skall finna en hel massa uttryck, som framhåller den andliga frihetens nödvändighet för den kristne och den fria kristna församlingen. Vi läser om Israels barn och deras kamp för att komma loss från den egyptiska träldomen och fångenskapen. Vi läser om de välsignelser det medförde, när de äntligen, efter sorger och bedrövelser, kom loss ur järngreppet och nådde det utlovade löfteslandet. Luthers kamp för att komma loss från påvemakten känner vi Väl till. Baptisternas kamp för att komma loss från konventikelplakat innebar för många av dem fängelse på vatten och bröd, transporter på fångkärror, ja, t. o. m. landsförvisning. Men om konventikelplakaten försvann på grund av kristna frihetshjältars tappra kamp, så kom andra plakat i stället. Världen över och inte minst i detta land *har uppstått ett otal s. k. församlingar och sekter, missionsorganisationer och broders och systraföreningar, dotter och moderförsamlingar, allt organiserade församlingar, som har sin parallell i våra dagars fackföreningar, där man måste ha partibok för att inte bli svartlistad. I dessa fållor föses de stackars kristna bekännarna in, med eller mot sin vilja, i den tron att detta är det enda riktiga. Och så får man söka att sätta sig in i sin s. k. församlings plakat, med regler och föreskrifter. Ordalydelsen på plakaten skiftar. Akte sig den, som inte håller sig i sin fålla och lär sig att hålla reglerna. Det går med dem, som det gick för de tjugo i Kumla. De blir utstötta och förklarade fredlösa. Så går det för dem som älska den andliga friheten i det land, som lovsjunges som frihetens stamort på jorden. Guds fria folk! Det är hög tid att vakna! Låt händelsen med uteslutningsaffären i Kumla bli en startsignal för er att gå utanför lägret med Jesus. Jesus vår frälsare väntar på dig att du skall stå upp och skaka stoftet av dig och inta din plats i Guds fria verk till själars frälsning och Guds barns härliga frigörelse. Det står om Neh. 13:30 att folket renades från allt främmande väsen. Dit hör bl. a. partiväsen, världsväsen och allt annat ont väsende som är främmande för Guds Ande och den Heliga Skrift. Våra dagars religiösa partiväsen är helt främmande för Guds ord. Det finns ej stöd i Guds Ord för att det skall finnas församlingar och sekter lika många som dagarna och årstiderna i almanackan, där var och en har sitt eget lilla konventikelplakat. Det är väl ingen som är naiv så han tror att församlingsnamnsettiketten renderar honom eller henne en plats i himmelriket? Ej heller står en ängel vid himlens port och sorterar invandrarna där efter adresslapparna och namnettiketterna och säger var så god pingstvänner den här vägen, baptister den här vägen, missionisterna en trappa upp, metodister och adventister i bottenvåningen och de 956 andra organisationernas medlemmar i övriga avdelade rum i den himmelska staden. Jesus sade: ”Jag ber att de alla må vara ett såsom jag och Fadern äro ett. Ja, att de skola vara fullkomligt förenade till Ett.” Partiväsendet är synd därför att det splittrar de kristna syskonen. E. D.