Posts

SANN FRIMODIGHET. Heb. 10: 35 Detta bibelord har ett budskap till oss, som har fått möta Gud på ett så underbart sätt. Ordet uppmanar att inte kasta bort vår frimodighet utan träda fram i ljuset. Bibeln säger vidare: ”Mina älskade. Om vårt hjärta icke fördömer oss, så hava vi frimodighet inför Gud.” Har vi frimodighet inför Gud så skall vi också träda fram inför människorna med stor frimodighet. Du vet väl: ”Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss.” Han är starkare än denna världens furste, han har krossat ormens huvud och tagit nycklarna till döden och dödsriket. Vi får gå ut i hans kraft och frimodigt bekänna hans namn. Skall Vi som frälsta skämmas för namnet Jesus? I detta namn finns det frälsning och frigörelse. Vi skall vara salt i förruttnelsen och ljus i mörkret. Men frågan år: Är du ettsalt och ett ljus? Är du en sådan kristen som står på avstånd, eller är du en som frimodigt bekänner Jesu namn? Världens barn svår och förbannar och ger därmed till känna vem de tillhör, utan att skämmas. Många kristna vågar knappt uttala namnet Jesus då andra människor hör på. Men idag må du tränga dig fram till Jesus, så att han får fylla dig med sin helige Ande. Då skall du få kraft och frimodighet. Jesus säger: ”Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg. heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset. På samma sätt må edert ljus lysa inför människorna.” Du säger, att du inte kan, men sanningen är att du inte vill. Du är rädd för vad människorna skall säga om dig. Har de talat illa om Jesus, så har de heller inget gott att säga om dem som tillhör honom. Jesus sade: ”Saliga åren I när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.” Låt din egen prestige fara i Jesu namn, så skall du få erfara glädje i att tjäna Gud. Om du använder den frimodighet och kraft du redan fått, i tjänst för Gud, så skall han ge dig mera. Ju mer vi ger ut, ju mer får vi. Du har väl läst om änkan i Sarefat. Ju mer mjöl hon tog ur skäppan, ju mer flödade det till. Vi skall använda det lilla vi har, i Jesu tjänst, då välsignar han det så det räcker till många. Det är inte det stora och märkvärdiga som skall lönas och bestå, utan vad som är gjort i kärlek till Jesus. Ditt eget förnuft får inte vara med och stänga vägen för Gud. Du får gå i tro på Herrens namn. Det är inte vad du kan åstadkomma, utan vad du låter Gud göra genom ditt liv. Vi skall allenast vara redskap, kanaler som Guds välsignelse får strömma fram genom. Du och jag är ingenting i oss själva, men det som i världen var ringa, det utvalde Gud. Du får av nåd vara hans redskap, därför skall du inte kasta bort den frimodighet som du har, ty den har med sig stor lön. Kerstin Fredriksson

Det är ständig rörelse framåt i rätt riktning i Örebro. Guds ord har ingång med framgång i mångas liv till frälsning, dop i vatten och dop i helig Ande. Herren stadfäster sitt ord med åtföljande tecken. Jesus Kristus är densamme. Halleluja! I Bröderna Ãge Samuelsen och Leif Carlsen från Skien i Norge, besökte nyligen, tillsammans med Arne Imsen, Falköping och Jönköping där offentliga möten hölls, Många hade mött upp i mötena och flera fick uppleva Gud. Brö derna besökte även Örebro och talade i några möten. Gud-s Ande var mäktigt verksam. Vi har också haft besök av bröderna Agne Bark, Alf Pettersson och Verner Sällström. Det är underbart att Gud sänder och använder sina Vittnen i dessa sista dagar. Tack kära bröder för er helhjärtade insats. Mycket folk har samlats till mötena som har hållits omväxlande i Folkets hus A-sal och Konserthuset, samt Armetemplet där dopförrättningen hölls. D. B.

Smith Wigglesworth:

FRIHET FÖR DE FÅNGNA!

Vår Välsignade Herre Jesus har allt för alla. Syndernas förlåtelse, sjukdomars botande, Andens fullhet - Allt kommer från samma källa, från Jesus Kristus. Lyssna på Honom, Han som är densamme i går och i dag och evigt, lyssna på Honom, då Han förklarar varför Han kom: ”Herrens Ande är över mig, ty Han har smort mig att predika evangelium för de fattiga, att hela de i hjärtat krossade, att predika befrielse för fångar och återgivande av synen åt de blinda, att sätta de sönderslagna i frihet, att predika ett mottagningens år från Herren.”

Lewi Pethrus i Evangelii Härold Nr 8 1927.

ALLIANS ELLER ANDLIG ENHET

Det är ofta svårt för en uppriktig kristen, att taga ställning till frågan om allians och samarbete mellan kristna av olika trosuppfattningar. Den som själv upplevat frälsningens verklighet och mottagit den helige Avnrd’es gåva, som är kärlekens och broderskapets ande måste känna sig ett med alla andliga månniskor, i vilken krets de finnas. Då man möter dem, känner man denna underbara, broderliga gemenskap, som trots meningsskiljaktigheter, ändå förenar verkligt enfaldiga själar. Då denna enhet existerar, tycker man, att en allians och samarbete mellan sådana personer skulle vara den mest naturliga sak i världen. Dock ställes man gång på gång inför svåra spörsmål i detta sammanhang. Det händer, att verkligt frälsta och andliga personer ha sin andliga hemvist i sådana religiösa kretsar, att andra verkligt frälsta och andliga Guds barn icke kunna samarbeta med dem. Så är fallet, när exempelvis en sådan andlig broder har sitt verksamhetsfält i en krets, där Bibelns auktoritet och kristendomens grundsanningar äro föremål för kritik och misstro. Han samarbetar med personer, som äro behärskade av den nedbrytande bibelkritiken. Han är själv icke ett med dem i detta stycke, han till och med predikar emot deras åsikter, men han samarbetar med dem, han stöder dem med sitt andliga inflytande och drager uppriktiga, sökande människor in i en krets, där deras andliga liv står i den största fara. Själv kanhända han är stark nog att motstå den smygande otrons inflytande, men de själar, som han genom sitt andliga inflytande drager in där, varest de förr eller_ senare bliva utsatta för denna sataniska, smygande otrosande, kunna taga obotlig skada av samarbetet ifråga.

I detta nummer av Midnattsropet har vi givit särskilt stort utrymme åt det synnerligen aktuella ämnet de kristnas enhet. Eftersom det ofta, i synnerhet från pingströrelsens ledare, framhålles att vi är partisöndrare och därför skall uteslutas och isoleras eller vad man nu vill kalla det, kan det vara på sin plats att söka ge skäl för den egentliga orsaken till att vi underkastat oss denna behandling och valt att verka utanför den organiserade pingströrelsens domäner. Många av våra vänner på olika platser i landet har, efter det de varit med i våra möten och förnummit att Gud har verkat till själars frälsning, dop 1 helig Ande, helbrägdagörelse 0.s.v. gripits av tacksamhet och glädje för vad Gud utfört i deras och andras liv. Men efter en sådan erfarenhet har de utsatts för en synnerligen omild behandling. Andra har man sökt fånga med list eller smicker, men avsikten har varit en och densamma, nämligen att få de ”förvillade” att omvända sig och ta avstånd från det de själva har sett och förnummit Gud har gjort. Jag skall förtydliga dessa påståenden med ett exempel. Broder Verner Sällström, som tjänat Gud i pingströrelsen i omkring trettio år såsom evangelist och föreståndare, uteslöts ur Filadelfiaförsamlingen i Lindesberg därför att han bevistat och medverkat i två väckelsemöten, som hölls i en profan lokal på platsen. Före uteslutningen fick han besök av en grupp framstående pingstpredikanter. Dessa meddelade honom, att han automatiskt skulle bli blockerad om han icke tog avstånd från all fri verksamhet. Vår broder ansåg icke att’ han gjort något, som krävde att han gjorde avbön och blev därför utesluten ur Filadelfiaförsamlingen. Motivet för detta var att han deltagit i nämnda möten. Hade broder Sällström besökt eller medverkat i en annan av stadens många kyrkor, hade ingen sagt något om det. .Han kunde ha predikar i Vilken stats- eller frikyrka som helst utan att någon församlingsföreståndare gjort något för att varna, hindra eller utesluta honom. På platsen finns det många pingstvänner, som mer eller mindre regelbundet varit med i våra möten och även medverkat med bön och vittnesbörd, men de har aldrig hotats med uteslutning för det. Varför denna inkonsekvens? Var det synd i det ena fallet så måste det Väl också vara synd i det andra? Det är många som frågar sig hur ett sådant tillvägagångssätt är möjligt. Var det församlingsledningens avsikt att statuera ett- varnande exempel? Broder Sällström har sökt gemenskap’ hos oss, och så långt vi har kunnat utröna så är han bevarad i Kristus och lever och verkar med samma mål som förr. Man utesluter och tar avstånd ifrån vänner, som har en enda passion, att leva för Gud och tjäna honom, men behåller avfälliga och ljumma kristna, därför att de är partitrogna. Exemplet kunde mångfaldigas, men det kan räcka med detta tills vidare. Inom pingströrelsen har det skett en nästan otrolig förskjutning från fri Väckelserörelse med andesmorda vittnen och församlingar till sterotyp församlingsinstitution med ett dominerande predikantVälde, där den enskilde alltför ofta är bunden på händer och fötter av ett partimedvetet kollektiv. Den frihet, som från början kännetecknade denna rörelse har gått förlorad. Skaror av pingstvänner måste idag erkänna detta ödesdigra faktum. I detta nummer kan våra läsare ta del av en artikel, som stod i Evangelii Härold för över trettio år sedan. Den syn på allians och ekumenik som med skärpa förfäktas i denna uppsats har undergått en total förändring. I varje fall praktiseras något helt annat idag. Hur kan det vara möjligt’ att andedöpta vittnen och kyrkans statsanställda teologer kan ha ett så förtroligt samarbete? Pastor Lewi Pethrus framträder ju själv ofta tillsammans med statskyrkans dignitärer. Sådant skulle icke vara möjligt utan Våldsamma kollisioner om allt vore som det var från begynnelsen. ”Om så vore, att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare”. Gal 22I8. Arne Imsen.