Posts

Agne Bark

Då Jesus kom och betalade lösesumman för vår återlösning, så gjorde han det för att vi skulle vara fria. Gud har i sanning gjort allt vad han har kunnat för dig och mig. Han utgav sin enfödde son, och han som icke har skonat sin egen sin, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? I denna fråga möter vi Guds eget hjärtelag - Gud är god. Huru skulle han kunna annat? Han kan aldrig göra något annat än vad han i sin visdom ser vara bäst för oss. Nog har människor genom att egensinnigt gå sin egen väg själva orsakat sig lidanden, ångest och fördärv. Skriften skildrar syndaren på sina självvalda vägar. En skildring, som är fruktansvärd i sin realism. ”Huggormsgift äro inom deras läppar. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. Deras fötter äro snara, när det gäller att utgjuta blod. Förödelse och elände är på deras vägar, och fridens väg känna de icke. Gudsfruktan är icke för deras, ögon.” Rom 3. Är icke detta en slående bild av världen av idag. I alla sina försök att åstadkomma ett fridsrike på jorden, kommer människan till korta. Varför? Jo, därför att människan i all sin strävan ickethar något rum för honom, som är källan varifrån friden kommer. Han vars namn är Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Han som bar våra synder och sjukdomar upp på korsets trä och gav sig själv till lösen för alla. En mycket vanlig uppfattning bland människor är, att de menar Gud i sin nåd skall ha fördrag med dem om de gör så gott de kan. Men skriften säger: ”Av laggärningar blir intet kött rättfärdigt.” Om rättfärdighet hade kunnat vinnas genom lagen, så hade ju Kristus icke behövt lida döden. Om du skulle kunna bli frälst genom din egen rättfärdighet, då hade icke Kristus behövt ge sitt liv för dig. Det går icke att bli frälst genom att göra så gott man kan, ty bibeln säger, att människan utan Gud är död i överträdelser och synder. Säg mig, vad kan en död uträtta? Ingenting. Du kan aldrig genom egna ansträngningar göra någonting för att försona din synd. Hur många har icke gjort allvarliga försök att finna frid på gärningarnas väg, men skriften kallar dessa gärningar för döda gärningar. De har inget värde inför Gud. Vad du behöver är liv, och det livet kan endast Kristus skänka dig. Det finns till och med sådana, som kallar sig kristna, som har det på detta sätt. De äger ingen glädje. Allt har för dem blivit en tung plikt, och de gastkramas och pressas av den föreställningen, att de måste göra något för att sona sin synd och blidka Gud. Har du det så min vän, så är Kristi blod utgjutet för dig, för att rena dig från din skuld och från dina döda gärningar. ”Huru mycket mer skall icke Kristi blod -_ då han nu genom evig Ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud _rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden.” Hebr 9: 14. Till frälsningen hör också dopet i vatten och Ande. Då du blivit renad i blodet då är du en ny skapelse och den gamla människan är död och måste begravas och detta sker i dopet. Efter detta får du vända dig till den store dopförrättaren Jesus Kristus, han skall döpa dig i helig Ande och eld.

SKE DIG SOM DU TROR! Vill på detta sätt ge Jesus äran och berätta om ett helbrägdagörelseunder, som han gjorde med vår lilla sexåriga dotter. Hon hade fått en besvärlig knöl på sin häl, och efter omkring ett år hade den växt sig så stor och hård att hon började gå snett med foten. Vi hoppades, att knölen skulle försvinna, och vi suckade ofta till Gud om hjälp. Läkare, som undersökte flickan rådde oss att fortast möjligt operera bort den. Då blev det stor nöd i våra hjärtan, och vi beslöt oss för att tränga in på Jesus. Ja, vi begärde av honom att han skulle gripa in. Vi bad enligt hans eget löfte och tackade Gud för att han hört’ våra böner. Fem veckor gick utan att någon förbättring kunde märkas, men vi fortsatte att tacka Gud för att våra böner var hörda. Varje kväll då vi bad aftonbön sträckte vår flicka fram sin lilla fot för att visa oss att knölen icke hade försvunnit. Den var likadan som förr. Det gjorde ont i hjärtat att se och höra detta, men vi fortsatte att tacka i tro. Så plötsligt en morgon ropade flickan: ”Pappa knölen är borta.” Efter denna hårda knöl, som var stor som en femöring, återstod endast två små hål, som visade, att det hade legat något där och orsakat det onda. Ända till kvällen innan detta under skedde var huden hård som ben. Följande morgon var allt borta och huden mjuk och len som ny. Vi fick igenom denna händelse lära oss, att i samma stund vi bad trons bön, så näpste Gud sjukdomens liv, och då tiden var inne fick även symptomerna ge vika. ”Den som vill komma till Gud måste tro, att han är till, och att han lönar dem, som söka honom.” A. Strömgård HAR DU NÅGON GÅNG BLIVIT HELBRÄGDAGJORD? När jag helt nyligen ställdes inför den frågan, gick tankarna tillbaka 42 år, alltså till år 1919. Det är inte så angenämt att rota i gamla minnen, men för sammanhangets skull så kan jag här inte undgå att nämna även orsaken till att Gud lade på mig den sjukdom, som ingen mänsklig läkare tycktes kunna befria mig ifrån. På hösten 1918 gick ”Spanska sjukan” i vårt land, en influensa som i oroväckande hög grad slutade med dubbelsidig lunginflammation, och med döden som följd. Efter att ha tagit min examen i december, förlovade jag mig på julafton med en ung glad och frälst flicka. Den 12 januari fick hon flytta hem till Jesus. Någon vecka senare sjuknade jag i reumatisk feber och ledgångsreumatism, som bara förvärrades under cirka 4 månader. Mina händer och fötter blev alldeles förvärkta och vanställda, så mänskligt att döma, återstod inte annat än rullstol för mig om jag skulle överleva. Det allra värsta var att jag blev bitter mot Gud, som jag tyckte behandlade mig orättvist. Detta sade jag inte till någon, utan jag gav skenet av att resignera, och så mycket svårare kändes det. Trots att jag ständigt låg i hög feber, som endast hölls inom rimliga gränser med salicylsyra, gick pulsen ned till 42 slag pr minut. Hjärtat var utarbetat, och läkare konstaterade också detta. Min mor började genomskåda mig, och sade en dag: ”Jag tror inte att du har det gott med Gud.” ”Det stämmer nog, för jag tycker att Gud är orättvis emot mig”, svarade jag. Då sade min mor: ”Du får under inga förhållanden låta förleda dig till en sådan tanke. Gud handlar endast barmhärtigt emot oss, fast vi inte alltid förstår vad han menar. Det är många ”Varför” som vi kanske aldrig får svar på här i tiden, men då är det ej heller nödvändigt att vi får veta det.” Min mor bad för mig, och jag blev som förvandlad till både kropp och själ. Febern släppte nästan omedelbart, och mina leder började återta sin naturliga form, och på cirka en månad var jag helt återställd från min sjukdom, som sedan dess ej återkommit, trots läkare uttalade förmodanden. Hjärtat har arbetat som ett urverk i över 40 år efter det läkare utdömt det. Jag har under årens lopp tagit flera försäkringar med åtföljande noggranna undersökningar av hjärtat, utan några som helst reservationer. Att jag varje gång noggrant redogjort för den sjukdom jag genomgått, har föranlett läkare att göra undersökningen så mycket grundligare. Under de senaste två åren har läkare konstaterat kärlkramp, men detta är något som kommer med åldern. Läkare har ordinerat tabletter, som jag måste ta varje dag. Dessutom måste jag gå och röra mig sakta. Jag har själv konstaterat att, så snart jag försökte gå något raskare så uppstod det sveda i bröstet, samma var förhållandet om jag inte tog medicinen punktligt. Nu vill jag, till Guds ära omtala, att jag sedan den 22 febr. är helbrägdagjord även från den sjukdomen. Vid avslutningen på mötet i Armétemplet i Örebro, onsdagen den 22 febr. frågade den predikande brodern, om det fanns någon närvarande, som tidigare blivit helbrägdagjord. Många sträckte då upp sina händer, bland dem var även jag. I samma ögonblick som jag lyfte min högra arm, kändes det så underligt i bröstet. Det var som om någon hade strukit med en .hand över vänstra sidan av bröstet. Jag förstod inte vad det var, så jag nämnde inte om det till någon, utan gick raskt hem. Väl hemkommen började jag ana att det var något från Gud, och började tacka Gud för helbrägdagörelse. Kan nu tala om att jag inte tagit medicinen sedan den dagen, och nu går jag fort utan att känna någon smärta i bröstet. På väg till söndagsförmiddagsmötet överraskade jag mig själv med att jag gick om så många, men ingen gick om mig. Läkaren som gav mig ordinationen, att gå sakta, sade också att jag fick gå så fort jag orkade, bara jag saktade farten då smärtan kommer. Förr så kom också smärtan så fort jag ökade farten, men efter 22 febr. har Gud tillåtit fri hastighet. Det är saligt på Jesus få tro Och att vara Guds barn blott av nåd. Det blir härligt hos jesus få ho Och där prisa hans trofasta råd. Gud ske lov, Gud ske Tack, Att han: salighet även är min! Gud she lov, Gud she tack, Att hans salighet även är min! G. K.

Nr 4 1961

Köttslig enhet - Andlig splittring!

I detta nummer av Midnattsropet

Allians eller Andlig enhet

“Gören bättring och låten alla döpa eder…”

Frihet för de fångna!

Evangeliseringsglimtar från Kenya

Sann frimodighet

Brev till de nyfrälsta

“Respekt för församlingen”

Sagt om Midnattsropet Så får vi tacka för Midnattsropet. Vi tycker mycket om denna tidning. Den är lättläst och uppbygglig i andligt hänseende, så den vill vi nog ha i fortsättningen. B. S. G. Tackar så hjärtligt för två ex. av Midnattsropet, som jag är mycket nöjd med. Det är en stor glädje för oss, som längtar efter mera av Gud, att denna tidning kommit till. E. J. Har idag mottagit tidningen Midnattsropet. Har redan läst igenom den. I mitt inre har ett tack och lov till Herren framsprungit vid genomläsandet av densamma. Tidningen har givits en mycket tilltalande utstyrsel. Stjärnhimlen på omslaget talar om Guds väldiga storhet och makt, löftesstjärnorna som inger tro och förtröstan till Jesus. Han skall säkerligen välsigna denna tidning på ett rikt och härligt sätt, om den i fortsättningen blir genomsyrad av samma härliga Guds Ande, som präglar dess första nummer. Basunerna, som signalerar att Brudgummen kommer blir ett väckelserop, analogt med tidningens innehåll. Ett är säkert, Midnattsropet kommer att bli ett språkrör från den himmelska världen, ett av Gud användbart redskap om den i fortsättningen är lyhörd för vad Anden säger i församlingen. D.

Var skall Du tillbringa evigheten?
av BRITTA IMSEN

Du min vän, som läser detta och inte har mottagit frälsningen i Kristus Jesus, vet du om, att du är i en ömkansvärd ställning? Du är död i Guds ögon, fastän du lever i timligt motto. Du är också Guds ovän och din ställning är mycket ohållbar. Du äger praktiskt taget ingenting. Ty utan Gud är livet tomt och meningslöst. Du har inget mål att kämpa för. Själv kanske du tycker, att du har det bra. Materiella tillgångar saknas dig inte och du kanske t.0.m. har ett visst mål med ditt varande härnere. Men du har glömt en sak, nämligen, att du har en odödlig själ. Har du aldrig stannat inför det allvarliga faktum, att du är en evighetsvarelse. Efter livets slut kommer du att hamna antingen i himmelen eller i helvetet. Du tycker kanske att detta är hårda ord, men det är dock ett faktum.