Posts

Av Donald Bergagård GLÄDJENS BUDSKAP Redan omkring sjuhundra år före Jesu födelse, frambar profeten Jesaja budskapet om honom: ”Du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.” Jes. 9: 3. Samma dag Jesus var född, kom en Herrens ängel till herdarna med budskapet: ”Se jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.” Luk. 2: 10. Den Frälsare och åter-läsare, som Gud gav löfte om, redan på fallets dag, hade nu efter många hundra års väntan kommit till denna jord. Då Jesus framträdde i sin offentliga verksamhet bringade han glädjens budskap till folket därigenom, att han förlåt synder, öppnade blindas ögon, dövas öron. De stumma talade, de lama gick, de döda stod upp och onda andar blev utdrivna. Många andra tecken och under gjordes av honom. Med fem bröd och två fiskar mättade han fem tusen män förutom kvinnor och barn. Då han var med lärjungarna ute på Genesarets sjö, ‘och båten var nära att gå under på grund av den härda stormen, som låg emot, bjöd han vinden och vågorna att vara stilla, och det blev alldeles lugnt. Den som läst Bibeln känner väl till allt det härliga som Jesus gjorde. På flera ställen står det: ”och allt folket gladde sig över alla de härliga gärningar som gjordes av honom.” Fariseer, överstepräster och andra motståndare stod honom emot. Men det var alltid en skara, som gladde sig över honom. Efter Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd var inte lärjungarna lämnade ensamma, ty Herren sände dem den helige Ande, och genom den tredje gudomspersonen skulle han verka med dem. Då lärjungarna hade blivit beklädda med kraft kunde de genom Jesu namn bringa detta glädjens budskap vidare till folket. Jesus hade förut givit dem löfte och verksamhetsorder: ”Och dessa tecken skola följa dem som tro: genom mitt namn skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungomål, - på sjuka skola de lägga händer na och de skola då bliva friska.” Mark. 16: 17, 18. Då de nu genom Andens mäktiga kraft praktiserade de lärdomar Jesus givit dem, fick de se stora och härliga ting ske. Då Petrus och Johannes såg mannen, som hade varit ofärdig allt ifrån moderlivet sitta där vid sköna porten och tigga allmosor, hade de vare sig silver eller guld att hjälpa honom med. Men de hade det, som var mer värt, nämligen den dyrbara tron på namnet Jesus, och genom det namnet kunde de hjälpa mannen och befria honom ifrån hans sjukdom. ”Och strax fingo hans fötter och fotleder styrka, och han sprang upp och stod upprätt och begynte gå och följde dem in i helgedomen, alltjämt springande, under det att han lovade Gud.” Apg. 3:7, 8. Visst blev det för honom en stor glädje. Då Filippus kom till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där, bröt väckelsen ut på ett mäktigt sätt, så att hela staden kom i rörelse. ”Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade. Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade. Och det blev stor glädje i den staden.” Apg. 8: 6-8. Vi läser i Apostlagärningarna om huru dessa Herrens vittnen ”predikade frimodigt i förtröstan på Herren, och han gav vittnesbörd åt sitt nådesord, i det han lät tecken och under ske” genom dem. Skaror av människor blev frälsta, döpta i vatten och Ande, och de sjuka blev botade. ”Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig Ande.” Apg. 13: 52. Det finns även idag en skara vittnen, som på samma enkla och trosfriska sätt frambär detta frigörande budskap om den uppståndne, levande Frälsaren och kraften i Jesu namn, och som samtidigt praktiserar evangeliet, som de första kristna gjorde. Herren verkar med dem och stadfäster ordet, genom tecken, under och mi rakler. Många sjuka och längtande människor får på detta sätt erfara mycken glädje genom vad som sker. Tyvärr måste vi dock säga, att den skara vittnen är allt för liten, som på så sätt tjänar Herren. Behovet av sådana eldsvittnen är stort. Allt för många präster och predikanter har här visat sin liknöjdhet och slöhet inför de mäktiga medel Herren givit till sin församling. I stället för att taga vara på detta har man tillgripit medel och verksamhetsmetoder, som är helt och hållet främmande för Guds ord. Många församlingar lever i ett djupt avfall. Tron på Jesus Kristus som själens och kroppens läkare har därför försvunnit mer och mer. Predikan är livlös och saknar kraft att föda tro hos människor. Det är Herrens vittnen, som har fått uppgiften att undervisa, så att det skapas en levande tro. Endast genom tro på Jesus, levande hjärtetro, kan det ske något. Många tycks vara nöjda med det andliga ljumhetstillstånd, som råder och oroas ingalunda över läget. Men det finns en, som inte är nöjd, Jesus Kristus. Han kallar på nytt redskap, som är villiga att ställa sig helt i hans tjänst. Väckelsen når dig, som läser dessa rader. Rannsaka dig själv! Vill du betala priset? Jesus vill ge dig den utrustning du behöver. Du skall få vara med och glädja människor som är i nöd, genom att förkunna för dem den seger Jesus vann på Golgata kors, då han har vår synd, våra smärtor, sjukdomar och missgärningar. Herren skall själv stadfästa sitt ord genom tecken och under. Mark. 16: 20. Du som är sjuk. Glädjens budskap når dig. Jesus har burit din sjukdom. De löften du har i din Bibel är alla dina löften. ”Löftena kunna ej svika. Nej de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har.” Tag dem till dig i tro! Börja tacka för att segern och hälsan är din! Också du skall springa upp av fröjd. Den väckelse, som Herren har sänt oss väcker upp tron på helbrägdagörelse. Den måste få bryta fram mäktigare. Låt oss förena oss i bönen i Apg. 4: 29, 30: ”giv dina tjänare, att de med all frimodighet må förkunna ditt ord, i det att du uträcker din hand till att bota de sjuka och till att låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” Denna stora glädje till allt folket!

En korg med mogen frukt Av Tage Nilsson Herren lät Amos få denna förunderliga syn: en korg med mogen frukt. Han, den underbare, Väldige Herren sänder ej sina syner och uppenbarelser utan mening, nej han har en särskild avsikt med dem. Han sänder dem till Väckelse, varning eller tröst. Så även med denna syn, och Gud giver själv uttydningen, en skakande, allvarlig uttydning: ”Mitt folk Israel är moget till undergång.” Är månne denna syn fortfarande aktuell? Har detta skriftens ord ett budskap till vår sena tid och dess människor? Jag förnimmer gång på gång att detta budskap är oerhört aktuellt just för oss, som lever i denna tid. Vi behöver inte göra några större undersökningar för att finna, att vårt land och vår värld mognar alltmer till dom, likasom Israel mognade på sin tid och likasom Sodom och Gomorra. Syndens mått är rågat, när det gäller vårt folk och våra länder. Frukten har mognat fram. En ohygglig mognad. Bilden av fruktkorgen är sannerligen träffande för vårt arma folk med dess omoral, kristendomsfientlighet och allt sådant. Dock, det kanske ej är att förundra sig över den mognad till dom, som lätt kan ses i dag. Det måste ju så ske med ett folk, som vänder Herren och hans ord ryggen, ty på sådd följer skörd. Det finns en annan sida, kanske jag kan säga en annan fruktkorg, där mognaden ter sig om möjligt ännu allvarligare. Det är den kristna ”fruktkorgen”. Det är ingen hemlighet att församlingar, rörelser och samfund under det sista årtiondet mognat på ett sätt, som kommer varje ärlig Jesus-lärjunge att frukta det värsta. Avfallet är sannerligen stort. Inte avfall, när det gäller verksamhet, kyrkoväsende, partinit 0. s. v. men avfall när det gäller den barnsliga tron på Jesus och Ordet. Varje vaken kristen känner väl till det. Världslighet i olika former tränger mer och mer in i Guds hus. Klara sanningar i Guds Ord bortförklaras, för att man skall få göra som köttet och sinnet vill. Underhållningskristendomen är på frammarsch. Ja, det är en mörk tavla säger du. Säkert, men tyvärr oerhört sann, vad man än vill säga. Det vore gott, om man i olika läger ville erkänna sanningen i ödmjukhet, ty de ödmjuka giver Herren nåd, såger Bibeln. Men låt oss inte blott förfasa oss över partiers och församlingars ljumhet och avfall i denna tidsålders natt. Låt oss gå till oss själva både du och jag. Ställ den frågan till dig själv inför Herrens ansikte: ”Vad mognar jag fram till? Mognar jag till dom eller mognar jag för Guds himmel?” Nu, när vi väntar Jesus Kristus på den brustna skyn vilket ögonblick som helst har varje kristen orsak att ställa dessa frågor till sig och i ärlighet besvara dem. Ordet säger, att vi en gång skall stå fram för Kristus sådana vi är. Det blir alltså inte fråga om, vad man anser sig vara eller vad andra anser att man är. SÃDANA VI AR. Jag måste såsom ett Herrens Vittne, såsom sångare, såsom äldstebroder, såsom vilken församlingsmedlem som helst fråga mig vad jag mognar fram till. Vi mognar inte i klump såsom något kollektivt. Var och en av oss enskilt, mognar fram mot evigheten. Mognar jag för himmelen, eller vad? Låt oss se på en man i Ordet ett exempel bland åtskilliga som mognade för himmelen. Vi läser om honom i Apg. 6-8. Det heter om Stefanus att han var en man full av tro och helig Ande. Att det var en verklig biblisk andeuppfyllelse och en tro fast förankrad i Jesus, kan vi se av hans liv i fortsättningen. Hans tal inför motståndarna bevisade att den himmelska världens krafter verkade i och genom honom. Underbara verklighet: att en liten obetydlig människa kan få uppleva dessa himmelska injektioner av den levande Gudens kraft! Denna kraft, som kan förvandla den svage och bävande till en Herrens oförskräckte stridsman. Ja, saliga verklighet, att det är möjligt för både dig och mig att nu i avfallets natt före Jesu återkomst få uppleva en sådan påfyllning från Herren, att vi kan stå emot allt, som möter. Låter vi Herren nu få rum i våra liv, skall vi få uppleva oanade ting, innan han kommer. Men då måste Vi stå hundra procent för Kristus. Ingen kompromiss, inget haltande på båda sidor, nej helt för Jesus och hans Ord, och hela och fulla smörjelsen skall komma över oss. Pris ske Herren! Brudeskaran mognar fram för himmelen. Brudesjälar över hela jorden, här och där, avskiljer sig helt för Gud i helighet, och frimodighetens Ande från Herren fyller dem. Är du med käravän? Du stannar väl inte i Laodiceaförsamlingen, som har så många medlemmar just nu? I Herren Jesu namn drag åstad i herdens fotspår, låt ditt liv mogna fram för Jesus! Du skall snart stå inför honom! Stefanus stod inför sina bödlar. Oförskräckt ödmjuk kan man säga. Intet i sig själv, men fylld med Gud. När de bet sina tänder samman mot honom i hat och mordlystnad, såg han inte till höger eller vänster för att undersöka om det möjligen fanns någon hjälp att få. Han skådade UPPÃT full av Helig Ande. Då fick han se Guds härlighet och Jesus. Han såg himmelen öppen. Här har vi en människa, som mognade för himmelen. En sådan ser himmelen öppen. När satan rasar och allt är mörkt, skådar brudesjälen uppåt. Lovad vare Jesus! Det är öppet uppåt för den, som litar på Jesus. Må vi därför vara angelägna om, att Herrens Ande får fylla oss, så att troslivet inte skadas av något i denna förföriska värld, ty vi ser att det var på grund av hans ande- och trosfyllda liv, som han fick se himmelen öppen och skåda Jesus. Det går inte på vilket sätt som helst och för vem som helst. Men vi ser dock att han blev en segervinnare. Triumferande gick han hem till Herren. Genom stenregnet fördes han till sin älskade Frälsare. Han hade mognat för himmelen. Kära själ, i vilken belägenhet du än befinner dig, kanske stenregn, förtal och sataniska makters spel har mött på din väg. Överlåt hela ditt liv åt Herren vid korsets fot, på den blodröda Golgata-grunden! Där i klippans rämna skall den underbare Jesus möta längtande, svaga, bedrövade, behövande själar. Han skall komma över dig med den Helige Andes mäktiga smörjelse och utrustning. Kanske genom tårar skall du jublande få skåda en öppen himmel.

UNG PÅ NYTT SÅSOM EN ÖRN Ps. 103: 5 Örnen är en mycket märklig fågel. Den står omnämnd i bibeln på 26 ställen, i olika sammanhang. Det står i Jes. 40: 31, >”Men de som bida efter Herren hämta ny kraft, de få nya Vingfjädrar såsom örnarna.” På de flesta ställen i Bibeln är örnen omnämnd såsom symbol för styrka och snabbhet. Örnen bygger sitt bo på de högst belägna klipporna, i de mest otillgängliga bergstrakterna. Han fruktar intet anfall från luften, ty det finns ingen fågel som är starkare än örnen. Då örnen blir gammal, så får han vanligtvis svälta ihjäl, ty med åren växer övernäbben i krok om undernäbben, och på så sätt kommer den dag då han inte kan öppna gapet. Fastän andra örnar släpar fram mat till honom, så förmår han dock inte att livnära sig, utan har vanligen svältdöden att vänta. Då inträffar det märkliga, att han i förtvivlan tar sina sista krafter i anspråk, och störtar sig mot en klippvägg, och då händer ofta att näbben brister av, varefter örnen åter kan börja äta, och lever upp på nytt, och nya fjädrar börjar växa ut. Härav kommer de i Bibeln omnämnda uttrycken: ”bliver ung på nytt såsom en örn, - de få nya vingfjädrar såsom örnarna” etc. Käre Vän! Du som läser dessa rader, om du skulle få munlås någon gång, så att du inte kan vittna om Jesus, så störta dig mot klippan Kristus, och du skall bli löst från din boja. Du skall åter bli i stånd att taga emot andlig näring, och du skall bli ung på nytt såsom en örn. G. K.

Åge Samuelsen: EN RÄTT OCH VÄRNLÖS ÄNKA Luk. 18: 1-8 Det är en förunderlig liknelse, Jesus kommer fram med här. Han tecknar en bild av en enkel, hjälplös kristen individ, som i sin kamp mot en mäktig motståndare icke kan vinna seger i egen kraft, utan tyr sig till en som kan hjälpa. Så länge vi som kristna icke förstår, att vi har en Överlägsen motståndare, en motståndare, som vi inte kan övervinna i egen kraft, är vi dömda till att bli besegrade. Men det underbara är, att vi har rätt gentemot den motståndaren. Vi måste emellertid gå till den, som kan hjälpa oss till denna rätt. Jesus framställer för oss i denna vackra bild, en kristens förhållande till Gud. En änka är ju en kvinna, som har förlorat sin försörjare. Hon är ensam. För mig är detta den underbaraste liknelse, som finns i Bibeln, och den kan hjälpa dig att få precis det du behöver. Det finns icke en enda sak, som Gud inte kan hjälpa dig med. Och icke nog med att han kan hjälpa dig, men du har rätt till hjälp. Först måste du dock uppge all den hjälp du söker utan Gud. Du måste nämligen bildligt talat bli änka. I 1 Tim. 5:3-5 säger Paulus: ”En rätt värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag.” Hon är alltså beroende av Gud. Gud säger i 2 Mos. 22: 22: ”Änkor och faderlösa skolen i icke behandla illa.” Gud har sålunda ansvar för dem som är änkor. Han är änkors försörjare. Nu skall Vi se hur det är med dig, som gärna vill ha något av Gud. En församling, som vill uppleva förunderliga ting av Gud måste vara änka. Alla de andra försörjarna måste dö. Den som vill möta Gud måste bli som kvinnan vid Sykarsbrunnen. Jesus uppenbarade för henne, att hon hade haft fem män. Det kan hända, att du har lika många män, andligt talat. Du vill så gärna ha något av Gud, men på samma gång vill du också ha något av dina försörjare här nere. Då du kommer till mötet, så kommer du icke allena, ty du har dina försörjare med dig. En sådan försörjare heter Sunt Förnuft, och honom går du arm i arm med. Du har äktat honom, och när du kommer till mötena så har du Sunt Förnuft med dig. Då Gud börjar göra något för dem, som är verkliga änkor, protesterar Sunt Förnuft, och du får näring av honom varje dag. Vid sidan av detta vill du ha något från Gud. Men Gud blandar sig aldrig i ditt äktenskap förrän Sunt Förnuft är död. Jag vill gärna citera något som Paulus säger i Rom. 7: 2-3: ”Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så länge den ne lever. Men om mannen dör, då är hon löst från den lag som band henne vid mannen. Alltså, om hon giver sig åt en annan man, medan hennes man lever, så kallas hon äktenskapsbryterska. Men om mannen dör, då är hon fri ifrån lagen, så att hon icke är äktenskapsbryterska, om hon giver sig åt en annan man.” Du vill så gärna ha dessa äkta män med dig i Guds Verk, men du vill också, att Jesus skall vara med dig. Det bör dock bli klart för dig, att Jesus inte blandar sig in i ditt andliga äktenskap. Han väntar tills den man du är bunden vid är död. Sedan har du rätt, att äkta en annan man. Vet du vem den mannen är? Jo, det är Jesus! Halleluja! Det sägs om Orpa och Rut i Gamla Testamentet, att de blev änkor. Noomi, deras svärmoder, hade under vistelsen i Moab också blin änka. Då fick hon höra goda rykten om att Gud hade sett till sitt folk och gästade landet igen, och hon beslöt sig därför, att återvända till sitt hemland. Orpa och Rut ville också följa med. Då de kommit ett stycke på vägen stannade Noomi, och hon sade till sina sonhustrur: ”Vänden om mina döttrar. Varför skullen I gå med mig? Kan väl jag ännu en gång få söner i mitt liv, vilka kunna bliva män åt eder?” Noomi förstod att hon icke hade något att erbjuda dessa unga kvinnor. Rut och Orpa stannade och tänkte efter, och för Orpa framstod det som alldeles meningslöst, att följa Noomi längre. Hon kysste därför Noomi och Rut till avsked, och vände så tillbaka till sitt land. Rut stod allena kvar tillsammans med sin svärmoder. Då säger Noomi: ”Vänd och du tillbaka och följ din svägerska.” Men Rut hade fattat sitt beslut och Vägrade att överge sin svärmoder. Noomi framhåller ytterligare, att hon icke har något att erbjuda henne. Då utbrister Rut: ”Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill och jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven. Herren straffe mig nu och framgent, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig.” Detta är en vacker bild på den, som bestämt sig för att följa evangeliet oavsett hur det går. I Ruts boks andra kapitel kan vi läsa om att Noomi talar med Rut om sin rika släkting Boas. Noomi säger att hon önskar leda Rut i förbindelse med denna man. Halleluja! Det är när du helt beslutar dig i ditt hjärta: ”Jag vill följa evangeliet, oavsett huru det än går.” Då börjar evangeliet uppenbara den rike mannen för dig. Och evangeliet säger: ”Jag vill leda dig i förbindelse med den rike mannen.” Du kan läsa vidare om Rut hur hon genom en förunderlig ledning kom in på den rike mannen Boas åker. Rut var fattig, och de fattiga hade på den tiden förmånen att få plocka upp de kornaX som blivit kvar efter kornbärgningen. Skördefolket hade naturligtvis tagit det mesta med sig, men det fanns ett ax här och ett där. Inte var det väl så mycket att plocka upp, men det var dock något. Så fick skördemännen syn på den fattiga kvinnan, som samlade aX efter dem. Vad kunde det vara för en ung kvinna? Skall vi kanske driva bort henne? Men Boas kom, och även han undrade vem Rut var. Skördemännen talade om att hon hade följt dem hela dagen och undrade om de skulle driva bort henne. Boas förbjöd dem göra det. Skördefolket fick i stället i uppdrag att lämna kvar något utöver det vanliga. Medan Rut gick och plockade, märkte hon plötsligt att det fanns överraskande mycket kvarlämnat. O, så mycket som skördemännen lämnat! Vad kan det bero på. Jag minns när jag kom in på den rike mannens åker. Först fick jag några ax. Predikanten undrade vad det var för en, som hade kommit med i sammankomsten. Någon menade att det var bäst att visa bort främlingen, men så kom Boas, och han sa: nNej, visa icke bort honom. Ge honom något extra i stället.” Jag satt där så hungrig, och helt plötsligt överraskades jag av välsignelser, som den rike mannen meddelade mig. Boas var emellertid inte nöjd med att Rut endast skulle få litet här och litet där. Läser du vidare i sammanhanget, så ser du att hon hamnade ända in i kornboden. Hon fick sex skäppor korn, men icke heller det var Boas nöjd med. Han ville ha henne till äkta, och slutligen utvalde han henne till sin brud. Rut fick Boas till äkta man och därjämte hela åkern, samt kornboden. Ja, hon fick allt det som var hans. Halleluja! Så är det att vara änka, verklig änka. En annan andlig försörjare heter Kritik. Många har tagit Kritik till äkta man. Då Gud går fram i mötena så viskar Kritik i ditt öra: ”Vi går nu.” Så går du och din äkta man Kritik ut. Det är förövrigt det bästa för hela mötet. Skall du få något av Gud, då måste du låta den äkta mannen dö. Låt honom dö fullständigt. Det är inte så lätt att döda honom. Jag har tagit livet av många sådana äkta män. Jag minns särskilt ett möte hemma i Norge. En kvinna hade placerat sig nere vid dörren. Jag kom ned till henne och frågade om hon var frälst. ”Jadå”, svarade hon, ”men icke så som du är frälst”. ”Hur är ni frälst då?” frågade jag. Då knöt hon näven i ansiktet på mig och sparkade efter mig. I sin ilska sprang hon ut. _Jag bad Gud, att han skulle följa med henne och leda henne tillbaka, och efter en stund kom hon in igen med båda händerna i vädret. Gud hade träffat henne med evangeliets revolver. Hon föll på knä och ropade sårad: ”Bed för mig!” Kvinnan blev härligt frälst, men hon hade en äkta man, som först måste dö. Det är underbart när Gud får möta en själ. Gud frågar icke efter hur begåvad du är. Han frågar efter tron. Gud frågar icke efter vackra kyrkor, förnäma piporglar eller efter pastorer, som kan predika punkt för punkt efter utkast. Det var en pastor, som frågade mig om jag använde mig av utkast. ”Nejl” svarade jag, ”jag brukar inkast.” Det kan inte bli några utkast om det inte blir inkast. Men allt kan ske då vi finner tron, och det är den Jesus frågar efter. Tron är icke något mystiskt. Det är lydnad. Jesus frågar icke efter hur många medlemmar Vi har i församlingen. Han efterlyser icke talets gåva. Han söker tron, ty den sätter sig i förbindelse med Gud. Vi kan med rätta säga, att de som är verkliga änkor i anden, de har icke så mycket av denna världen, men de har mycket gott i sitt hjärta, och de hämtar sin kraft från Gud. Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, men Jesus framhåller att det endast var en av dem som profeten blev sänd till. Det var änkan i Sarepta, och då Elia kom till henne var hon ute och samlade ihop ved, för att hon sedan skulle kunna baka det sista brödet till sig och sin son, ty mjölet i krukan var nästan helt slut. Då bjuder profeten änkan att hon skall gå hem och iordningsställa en kaka åt honom först. Änkan ställdes på ett väldigt prov. Skulle hon låta denne okände man få sitt före sig själv och sin egen son. Hon protesterade icke, ty hon märkte att hon hade en gudsman framför .sig Hon lät profeten få en kaka först. Gör som kvinnan min vän. Utelämna det du har till Jesus, så skall det icke fattas dig något. Sätt din hela och fulla tillit till honom allena. Änkan gick hem till sitt hus, och hon tog fram mjölkrukan för att baka. Hon stoppade sin hand ned i krukan, och fyllde den med mjöl. ”Nej”, så förunderligt, ”det tar Visst icke slut. Det är samma hur mycket jag tar. Det finns i alla fall lika mycket kvar.” Den som är en verklig änka har satt sin lit fullt och fast till Gud allena, och samråder icke med kött och blod. Den diskuterar icke, och frågar icke efter vad det är för mening med det Gud bjuder. Många frågar: ”Tror du det kommer att lyckas?” Genast är köttet där och förkunnar: ”Det måste du nog konferera med någon om först.” Långt därifrån! Tron konfererar icke. Den handlar efter det som Gud har sagt. Därför heter det om Abraham att han var lydig då han blev kallad. Lydnaden bestod i att han gick. Tron står icke stilla och konfererar.

KENYA FÖR KRISTUS Två månader har redan hunnit förflyta sedan vännerna Margaretha och Gunnar Eklund tillsammans med sönerna Robert och Peter embarkerade ”Tanafjord” i Göteborgs frihamn. En skara vänner från Göteborg, Falköping, Trollhättan och Örebro hade mött upp för att ta avsked av missionärerna. Med samma båt följde också missionär Walter Olsens maka Caryl Olsen. ”Då har Vi nått målet och färden är över. För evigt vi fröjdas där hemma hos Gud”, så tonade varmt och innerligt avskedshälsningen då Tanafjord lade ut från kajen. Resan har varit lång och besvärlig för våra Vänner. Vi låter Gunnar och Margaretha berätta: ”Vi sitter nu ombord på den norska båten Tanafjord. Onsdagen den 30 november kl 18 stod vi vid relingen och nere på kajplats 101 i Göteborgs Frihamn stod Arne Imsen och Knut Ringstad från Orebro, Agne Bark och några vänner från Falköping samt många vänner från Göteborg. I tankarna hade vi nog gått igenom denna stund många gånger. Men när nu båten lämnade stranden och vännernas sång tystnade, nöp det nog till i hjärtat. Vad skulle resan föra med sig? Torsdag vaknade vi litet omtumlade, ty nu började sjön rulla en aning. Dock var det bara en början. Fredag morgon blev Robert kvar i sängen. Natten hade för honom varit orolig, och han var blek och sjösjuk. Söndag, som i vanliga fall är en rofylld dag blev för oss ombord påfrestande. Vi befann oss ute på Biscayabukten och det gick hög sjö. En stor våg tog hela frukostbordet, så allt porslinet hamnade på durken. Vi satt eller låg hela dagen, ty att hållas på benen var ett konststycke.” Detta brev är avsänt från Lissabon den 6 december. Vi låter våra läsare ta del av ytterligare ett brev. Det är skrivet i Mombasa den 1 januari. ”Nu är vi framme i Mombasa. Ett dygn har förflutit sedan vi kom i land. Broder Walter Olsen mötte oss vid båten sedan den ankrat ute på redden. . . Nu skall jag tala om vad vi upplevde vår första missionsdag i Kenya. Kl. 7 på morgonen startade vi för att tillsammans med Walter Olsen åka till en plats 9 sv. mil söder om Mombasa. Vägarna är ett kapitel för sig krokiga och smala med djup lös sand. Vi kände oss närmast sagt uppskakade, då vi, efter nära 2 timmars bilfärd, klev ur bilen, fulla med sand innanför kläderna. Det var högtid i församlingen med lokalinvigning. Plantageägaren hade fört upp ett ganska stort jordhus med tak av flätade palmblad. Enkelt var det, men det fyll* de sin uppgift som möteslokal för de svarta. Kl. 9 började mötet. Då hade alla ännu inte hunnit fram. I över en timmes tid sjöng de körer om och om igen och klappade taktfast i händerna till sången. Sådan sång och handklappning och fröjd och jubel har jag aldrig hört maken till. Långa vägar hade de att gå till mötet. I över 2 mil gick de i samlad trupp. Under sång och jubel kom de till mötet. Då en sådan samlad trupp kom till mötet reste sig alla i lokalen och instämde i deras sång, som sedan avslutades med ett kraftigt Halleluja. Kl. 10 var alla samlade, och lokalen var till trängsel fylld. Någon mötesledare fanns inte, men tre evangelister, som arbetar på denna plats, turades om att leda sången. Margareta och undertecknad kunde även göra oss förstådda genom tolk. Br. Walter tolkade, Margaretha och Gunnar Ekland med sönerna Robert och Peter emba/eerar Tanafjord tillsammans med Caryl Olsen. men det var ej alla, som förstod kisvahili, så de måste vara tre tolkar. Det tog sin tid, men här hade ingen bråttom till kyrkkaffe. Vi höll på hela dagen fram till kl. 15. Det var mycket gripande att höra de nyfrälstas vittnesbörd. De hade varit slavar under dryckenskapen de flesta både kvinnor och män. En ung kvinna sade, att hon ständigt var berusad och skötte inte sina barn, men nu hade Herren frälst henne och hon var lycklig och salig. De nyfrälsta var mycket torftigt klädda eftersom allt hade gått till sprit och andra laster. En gammal man vittnade om att Jesus löst honom från opiumbegäret. Alla dessa som vittnade blev sedan döpta. Under fröjd och sång gick alla ned till stranden av en liten insjö där dopförrättningen hölls. Vattnet var ganska grunt, så evangelisten, som döpte hade ganska tungt göra innan alla var döpta. Jag räknade inte hur många de var, men säkert var det omkring trettio. Evangelium har framgång och däröver är vi glada. Efter dopförrättningen gick alla tillbaka till lokalen. Dagen avslutades med brödbrytelse och bön med händers påläggning på de nydöpta att de måtte undfå helig Ande. Över en ung broder kom Guds kraft så väldigt, så han blev sanslös en god stund. De skakade i honom, för det såg litet illa ut, men han svarade intet. Lovsången fortsatte dock, och man prisade Gud. Efter en stund kom den unga brodern till sans igen. Hade det varit hemma, så hade säkerligen ambulans tillkallats. Efter mötets slut bjöd de infödda på te och Vitt bröd och ett slags rötter, som smakar som potatis. Det smakade mycket gott. Sedan återvände vi till Mombasa igen prisande Gud för hans väldiga nåd emot oss människors barn och för den frälsning som finnes i Jesus Kristus.