Posts

Hans Lindelöw om tältmötena
**
**Du var med på tältmötena i Kungälv och Ljungby, varför?

De har ju förberetts under månader i vår planering inför sommaren, så jag var inställd på det. Erfarenheter från förra årets tältmöten gjorde att jag hade vissa förväntningar. Det upptas ju inte sällan positivt att vi beger oss ut i landsändarna. Ville inte missa det.

Kan du ge läsarna några intryck?

Såväl i Kungälv som på Bolmsö har vi mött ett påtagligt rop efter att möta Gud och erfara fönyelse. Det är märkligt, tycker jag, att vi med vårt gamla tält och våra gamla läsarsånger skulle kunna vara med och fylla det behovet. ”Tältet” har sin särskilda plats i frälsningshistorien, allt sedan Abraham, Isak och Jakob, som ”bodde i tält” (Hebr 11:9) - ett uttryck för ödmjukhet! Men det är inte formerna som är avgörande. Förhoppningsvis är formerna hos oss underordnade det som alltid borde ha ”första rummet” (Apg 13:46) - Guds ord!  Om inte ordet går ut genom oss, så kan vi lägga ned. Men om ordet går ut, och blir mottaget i tro,  så ger det liv.

Appell av Roger Lindroos

Vi som samlats här, har nog alla en längtan efter mer av Jesus. Det är underbart att sjunga och prisa Gud och påminnas om vad Jesus har gjort för oss. Han bar vårt straff, och vi är fria. Det har varit så från församlingens begynnelse att med dem som mötte Jesus skedde något radikalt. Det var inte bara något som blossade upp som en tillfällig glädjeyttring och känslosvall. Det var något som satte spår. När lärjungarna gick omkring och predikade, då skedde något. Det blev reaktioner. Jag vill påstå att det är omöjligt att vara levande kristen utan att det inte blir någon form av reaktion.

Appell av Zebastian Vidén

Tiden är kort. Budskapet hastar. Jesus kommer snart. I Hebréerbrevets kapitel 11, läser vi om trons människor genom alla tider. Det står om Abraham, det står om Mose, det står om Noa. Det står om alla dessa människor som i tro har följt Herrens befallning. De som har tagit emot rättfärdighet. Det står också om Abraham att han hade här ingen varaktig stad. Han sökte efter något tillkommande. Dessa människor var våra bröder och systrar som vi av nåd får stå i samma led med. Det står att världen förtjänade inte att hysa dem. ”De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet” (Hebr 11:38-40).

Simon Beecham föddes och växte upp i hamnstaden Grimsby i nordöstra England. Han levde sedan ett äventyrligt liv; tillbringade ett par år i Israel, sedan Sverige några år och kom så småningom till Spanien, där han tog skepparexamen och arbetade som styrman och kapten i an-slutning till turistnäringen. Han kom därefter till Trinidad, där han startade ett internetcafé och levde gott ett par år. På grund av oklarheter med uppehållstillståndet sattes han i fängsligt förvar åtta månader utan dom och rannsakan. Skickades till England som en bruten man, och tog sig sedan åter till Sverige, där han för nio år sedan fann sitt hem hos Maranatasyskonen på Bällsta missionscenter, där han bor kvar och deltar i arbetet.
I det vittnesbörd han skrivit till Midnattsropet, skildrar han hur de svåra upplevelserna i fängelsemiljön drev honom närmare Gud, och hur Jesu kärlek intagit hela hans liv.

Text: Tage Johansson

Ordet frälsning betyder räddning. Denna räddning består i att bli befriad från en ond makt som en gång kom in i människosläktet. Gud skapade människan till att ha en fri vilja, inte till att vara en robot. Guds syfte var att människan skulle leva i en harmonisk gemenskap med Honom själv. De första människorna Adam och Eva levde sin första tid här på jorden i Guds fullkomliga kärlek, glädje och lycka. Hela skapelsen badade i harmoni och frid. Så kom dagen då de första människorna lät sig lockas in i ondskans och olydnadens fördärvbringande makt. Detta innebar att människosläktets natur blev fördärvad. Varje människa kom så att bära på ett ont och fördärvat hjärta. Livsförbindelsen med Gud blev bruten. Död, sorg, sjukdom och evig olycka följde i spåren av detta.