Vittnesbörd av Annie Pedersén
Jag brukar gå ut och vittna om Jesus och sjunga. I år blev det på en plats där jag inte hade varit förut, och jag hade inte haft en tanke på att åka dit förut om åren. Platsen heter Urkult och ligger i Näsåker i Ångermanland. Det var jättemycket folk där.
Först demonstrerade jag mot Pride, vilket jag också gjorde 2019. Då var vi flera stycken, men i år blev jag ensam. Jag satt och sjöng i Sollefteå, och det var faktiskt väldigt tacksamt och jag kände att det var öppet för evangelium och mottagligt. När jag sedan hade demonstrerat med mina två skyltar gick jag till Stadsparken, och där kom det ett par som jag kom i samtal med och de skulle till Urkult. Jag åkte också dit och fick uppleva hur det blev konfrontation mellan ljus och mörker. Det var så mycket ockultism där. Men jag satt där och sjöng om Jesus och erfor att det fanns människor som tog emot; upplevde att de visade det på olika sätt.
Det finns en sång som handlar om att vårt liv är en sådd här i tiden. Jag fick den till mig väldigt speciellt. Det var en dag då jag satt och sorterade fröpåsar för att se vilket år det stod på påsarna. När jag så höll på med fröerna så började jag plötsligt att gråta, och då kom den här sången till mig –en sådd är vårt liv här i tiden, och en gång skall inbärgning ske. Då tänkte jag, vad är det för sådd vi sår? Vi vill ju så den goda säden, men vi får tänka på vad vi sår. Det är så mycket sådd idag, och där på Urkult, det var ju en sådd som såddes där också, men jag fick vara där och så den goda säden.
