196102

DE TIO JUNGFRURNA av JACK COE

Bibeln säger, att de var förståndiga och tog ett extra förråd av olja i sina käril tillika med lamporna. De förståndiga hade ett extra förråd av olja, och när de gick ut för att möta brudgummen, tog de både sina lampor och käril med. De blevo alla sömniga och somnade när brudgummen dröjde. Med vid midnattstiden ljöd ett anskri: ”Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.” Bibeln säger, att alla stodo upp och redde till sina lampor. De oförståndiga sade då till de förståndiga: ”Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna.” Men de förståndiga svarade och sade: ”Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja och köpen åt eder.” Men när de gingo bort för att köpa korn brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen. Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: ”Herre, herre, låt upp för oss.” Men hade svarade och sade: ”Sannerligen säger jag eder: Jag känner eder icke. Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.” - Min

FÖRNYELSEVÄCKELSE Sänder härmed en hälsning till Midnattsropets läsare. Är så tacksam till Gud för att jag har kommit i kontakt med bröder och systrar som förstår jubelklangen. Vi var några vänner från Kilsmo som en kväll kom överens om att åka till Kumla och lyssna till de fria vännerna, som hade annonserat väckelsemöte i NTO-lokalen. Redan i ”farstun” förnam Vi en underbar Ande, och då vi trädde in i lokalen möttes vi av den välbekanta ”Strömmen från Ovan”. Den gamla läsarsången, Jag vill älska det urgamla kors, tonade genom lokalen, som var välbesatt av en hungrande och längtande skara vänner, som med liv och själ sjöng med i sången. Vi greps genast av den härliga och fria Ande som var rådande. De vanliga religiösa formerna och ritualerna var som bortblåsta. Det var Väl Andens vindar som utförde detta, ty Den Helige Ande var mäktigt närvarande. Hela mötet förlöpte gnisselfritt, det var tydligen ”välsmort” i lagren. Ändå var det ingen mötesledning som tragglade och uppmanade till bön och vittnesbörd. Vännerna steg fram utan uppmaning, en del läste ett Gudsord, andra sjöng en sång och några vittnade enkelt och härligt om Jesus. Man hade en känsla av, att så här måste det ha gått till i den första kristna tiden. Det står ju också i vår bibel: ”När I kommen tillsammans så har var och en något att meddela, den ene har en psalm den andre något till undervisning etc.” Man märkte innerligheten och gripenheten i lovprisning och bön. Den ljuvliga Ande, som vi upplevde tog med ens ”kål” på alla onda ”rykten om dessa Herrens vänner, som beskrivits som splittrare och ”utstöttas utstötta”. Detta epitet har ju Herrens vänner fått bära i alla tider. Redan i pingströrelsens barndom var dessa benämningar mycket vanliga och gick i allmänhet ut över anhängarna till den s. k. nya rörelsen. Historien upprepar sig med gruvlig precision. Vi frågade oss: ”Är det inte här, det vi alla behöver uppleva? Det här är ju en förnyelseväckelse, som håller på att tränga fram. Det här är ju mönsterbliden”, sa Vi till varandra. Har Gud månne börjat ett efterlängtat restaureringsarbete i sin Församling? Har inte organisationsarbetet tagit död på Livet i våra församlingar? Har inte världsanden fått en alltför stor dominans i kyrkor och kapell? Restaurering betyder återställelse i ursprungligt skick. Man har ju läst om att man vid restaurering av gamla kyrkor påträffar de underbaraste Oljemålningar genom att knacka bort den gamla putsen och rappningen. Det har blivit så mycket påsmetat och påkletat och lager av gammal puts täcker mönsterbilden i våra församlingar. Men pris ske Gud, att han i dag vill använda sina tjänare och tjänarinnor att knacka bort det gamla putslagret, så ursprungsbilderna framträder i all sin glans. Nyårsdagen hade vi tillfälle att närvara vid ett möte i Rönneshytta. Vännerna där var brinnande i Anden och medverkade i mötet, som hölls i Godtemplarlokalen. Vi förnam även där samma underbara Ande och längtan efter Gud. Mötet gick i frihetens tecken och under Andens sanktion. Sång, vittnesbörd, predikan och bön och åter bön. Såväl i Kilsmo som i Rönneshytta finns en skara frigjorda själar som ingenting högre önskar än leva för Jesus och vinna själar för honom, den korta tid vi ha kvar att verka här på jorden. Till sist vill vi samstämmigt vittna om att vi vill medverka till att utbreda evangelium om Jesus. Vi vet att djävulska krafter är i rörelse för att smutskasta detta evangelium och dess budbärare. _ Djävulen tillgriper fruktansvärda blockadåtgärder mot Guds frälsta folk. Men pris ske Gud, med Jesus segrar vi. E. D.

MARAN ATA-bladet MARAN ATA-bladet är namnet på ett fritt organ, som utges i Norge och har bröderna Åge Samuelsen och Leif Karlsen till redaktörer. MARAN ATA-bladet har ett mycket rikt innehåll och är ett verkligt kamporgan för den fria väckelsen i Norge. Till de vänner, som hos oss har efterlyst tidningens adress och till andra intresserade kan vi meddela att tidningen utges i Skien. Postadressen är Postboks 223, Sleien, Norge. A. I.

ARVINGAR EFTERLYSES

Det råder idag en sorglig fattigdom hos de som bekänner sig vara troende. Om du ifrågasätter det, så gör ett besök i deras kyrkor, där de idag är upptagna med sina religiösa ceremonier. Du skall där möta en stämningsmättad atmosfär inramad av katolska ritualer och läromeningar, som uppkommit i människors hjärtan, en blandning av träldomsande och vanmakt. Och detta fastän varje troende är kallad att vara arvinge till himmelrikets välsignelser. Det går tyvärr många fattiga arvingar omkring i världen. De är ovetande om, att det är upprättat ett testamente, som insätter dem till arvingar, ett testamente fullt av löften om härliga och stora välsignelser, som kommer arvingen till godo när testators död blivit kungjord. Under århundradens förlopp har heliga Guds män, som varit drivna av den helige Ande skrivit ner löften om rikedomar, som de själva aldrig fick smaka, ty de tjänade icke sig själva utan oss! I sitt första brev säger Petrus, att de, som skrev testamentet granskade och ransakade för att utröna Vilken och hurudan tiden skulle vara när detta testamente skulle få gällande kraft. Ja, också änglarna åstundade att få skåda in i detta härliga. Men det var fördolt för dem. Detta testamente, med löften om att det skulle komma en tid då Anden skulle bli utgjuten över hedningarna i Kristus, löften om en tid då rättfärdighetens sol, Kristus, skulle uppgå med läkedom under sina vingar för ande, sjål och kropp, hade planlagts i Guds eget hjärta. I stället för bundna åsneföl skulle det bli hoppande gödkalvar. Det skulle komma en tid då vanmaktens dok skulle bytas ut mot lovprisningens mantel och askan på huvudet mot glädjens olja. Halleluja!

Vi beklagar, att detta nummer kommer så sent, men bristande tid har gjort att vi ej hunnit få arbetet med tidningen klart tidigare. Nästa nummer hoppas vi ha färdigt från trycket under den första halvdelen av mars. Tack kära vänner för uppmuntrande brev, som vi fått från er. Det är glädjande att höra att tidningen fått vara till uppvaknande och välsignelse för själar, som hamnat i nödläge. Tyvärr har det klickat något med distributionen, men vi gör allt vad vi kan för att reparera den skadan. Finns det ännu någon av Våra prenumeranter, som icke har fått föregående nummer av tidningen, så skall vi sända den till er omgående om ni är Vänliga att ge oss ett meddelande därom. A. I.