196106-07

Nr 6-7 1961

Verkliga splittringsorsaker

Kris - Väckelse - Möjlighet!

Midnattsropet

Det gjorde Gud

Du kan få Guds underverkande kraft!

Frigörelse eller partiväsen

Petrus’ liv

“Guds ord med makt går fram i världen”

Sångväckelse

Missionen

“Låt mig se din härlighet”

ERIK GUNNAR ERIKSSON

2 Mos 33:1223.

Det samtal som Mose hade med Gud var orsakat av att Israel hade fallit i synd. Mose hade varit uppe på Sinai berg för att få lagens tavlor skrivna. Under tiden han var där, gjorde Israels folk sig en avgud, ett gjutet beläte av guld. För denna synds skull tillkännagav Gud för Mose, att han ville utrota hela Israels menighet. Men då trädde Mose fram och bad för folket, och på så sätt blidkades Guds vrede. I det citerade sammanhanget säger Herren, att Mose skulle få ta folket och föra det till Kanaans land, men själv ville IIerren icke gå med. Då framhåller Mose för Herren, att han icke kunde tänka sig gå åstad om Herren icke ville gå med, ty Mose förstod, att ett sådant företag var dömt att misslyckas om Herren icke var med. Vänner! Det finns många i vår tid, som vandrar fram på livets väg utan att ha Gud med sig. Man hade Gud med sig en gång, men så kom man på avvägar. Herren stannade, men man vandrade vidare mot en evig olycka. Vi bör alla betänka, att en vandring utan Gud för oss in i olycka. Mose kunde icke tänka sig en fortsatt vandring utan Gud. Han var helt inställd på att stanna på platsen tills döden tog dem bort. Han var nämligen viss om att en vandring utan Gud skulle betyda en katastrof.

Vår vädjan om hjälp till missionärerna i Kenya gav ett härligt resultat, som framkallar många tacksägelser till missionens Herre. Vad som behövdes kom in. Även om det blev litet sent, så ordnades ändå allt genom att mäklaren förskotterade beloppet till de statliga myndigheterna. Så hjälpte Gud även denna gång innan det blev för sent.. Vi som har förmånen att vara med på nära håll i detta fria missionsverk, ser i allt Guds omvårdnad om sitt verk och sina tjänare. Dessa erfarenheter stämmer hela varelsen till tack och lov. I sanning ”han omsorg har om sparven bär omsorg ock om oss.” Vi är tacksamma för fortsatt stöd för verksamheten i Kenya. Gud välsigne vänner, som trätt stödjande till, och Gud välsigne vänner, som efter detta meddelande skall offra för denna sak. Behoven är stora. Enligt brev är det väckelse över hela fältet, men allt för stora delar är ännu icke bearbetade av evangelii budbärare. Det skulle bereda oss mycken tacksägelse om någon eller några skulle kunna hjälpa till med underhållet för en infödd evangelist. Underhållet för en sådan uppgår till 70 kr i månaden. Missionsmedel kan med angivaden av ändamålet sättas in på Midnattsropets postgiro 57 16 20. Brev och övriga meddelanden kan sändas under adress: Midnattsropet, Box 6016, Örebro 6. Knut Ringstad I brev till Örebro Fria Församling skriver vännerna Eklund: ”Vi har fått döpa själar, och församlingarna har ökat. Det finns en församling i Ribey med fast befolkning. Medlemsantalet är något över 50. Den föregående evangelisten har fått sluta. Jag har en broder på förslag, en gudfruktig och ärlig man, som har vittnat en längre tid utan lön. Skall vi börja ansvaret på södra fältet, så får vi väl ta ett steg i sänder. Hans lön skulle bli 70 sv. kr. i månaden. Han är gift, har tre barn och heter Hesekiel. Vad anser ni kära bröder? Skall vi evangelisera, så måste vi göra det nu och där det finns möjligheter.”

Mäktiga ting sker i vår tid Den helbrägdagörelsekonferens som nyligen hölls i Oslo hade samlat åhörare från olika delar i Skandinavien. Konferensen var anordnad av ”The Voice of Healing” från Amerika. Bröderna som predikade och bad för de sjuka var: (Gordon Lindsay, känd från Sverigebesöket med Branham för omkr. tio år sedan), David Nunn och R. W. Culpepper. Som konferensens värd stod Maran Ata församlingen i Oslo och Ãge Samuelsen hälsade välkommen. Det var ett enkelt men trofriskt budskap dessa bröder frambar. Många i våra dagar tror, att det stora och märkvärdiga i förkunnelsen är avgörande. Jesus förkunnade ett enkelt vardagligt budskap som folk förstod, men det låg andliga makt och gudomlig myndighet bakom. Det är just detta som skall vara kännetecken på de budskap som Herrens vittnen frambär. Här behöver det bli en radikal förnyelse hos var och en. Många stod upp och vittnade om vad Gud hade gjort som svar på bön. I varje möte stadfäste Herren sitt eget ord. Syndare blev frälsta och sjuka blev helade. Guds barn blev förnyade och uppbyggda i troslivet. En härlig förnyelse av det gamla evangeliet drar nu över Skandinavien. Många kristna lägger i dag ut från land och får simma i den .dubbla strömmen. Halleluja! Vi giver Jesus all ära för vad han gör. Låt oss i fortsättningen lova, prisa och upphö ja hans namn, ty han vill göra större ting än dessa. Håll ut i tron! Donald Bergagård

Sångväckelse Någon sökte med detta uttryck kasta en tvivlets skugga över det verk, som pågår i Örebro Fria Församling. Men egentligen var det en mycket träffande karakteristik, ty mötena har burits upp av en sällsam sång och lovprisning. Det har aldrig varit tid eller ens resurser att tänka på musikaliska prestationer. Väckelsens Ande har rört hjärtan och hänfört har sången tonat från frigjorda bröder och systrar. Som framgår av annons på annan plats i tidningen, har Örebro Fria Församlings strängmusik, bröderna Donald Bergagård, Arne Imsen och Agne Bark sjungit in två nya grammofonskwor. På dessa grammofonskivor förekommer ett litet urval av sånger, som sjungits mycket och som blivit till stor välsignelse. Vår önskan är, att dessa skivor på sin väg skall nå själar, som söker sann livsglädje och bli Vägvisare till nådens ljuvliga källsprång.

Hela judafolkets historia, kyrkohistorien och den nya tidens kristna strömningar kännetecknas av ett stort genomgående drag, som har präglat kristenheten i alla tider. Detta genomgående drag hos de kristna har varit ständig längtan efter frihet och frigörelse. Kampen för andlig frihet har varit het och intensiv. Jämnt och ständigt pågår den, .och den försvåras av, att det ständigt dyker upp nya fiender, som använder sig av de mest finurliga organisationsmetoder för att binda och fängsla Guds fria folk. Den som läser sin Bibel skall finna en hel massa uttryck, som framhåller den andliga frihetens nödvändighet för den kristne och den fria kristna församlingen. Vi läser om Israels barn och deras kamp för att komma loss från den egyptiska träldomen och fångenskapen. Vi läser om de välsignelser det medförde, när de äntligen, efter sorger och bedrövelser, kom loss ur järngreppet och nådde det utlovade löfteslandet. Luthers kamp för att komma loss från påvemakten känner vi Väl till. Baptisternas kamp för att komma loss från konventikelplakat innebar för många av dem fängelse på vatten och bröd, transporter på fångkärror, ja, t. o. m. landsförvisning. Men om konventikelplakaten försvann på grund av kristna frihetshjältars tappra kamp, så kom andra plakat i stället. Världen över och inte minst i detta land *har uppstått ett otal s. k. församlingar och sekter, missionsorganisationer och broders och systraföreningar, dotter och moderförsamlingar, allt organiserade församlingar, som har sin parallell i våra dagars fackföreningar, där man måste ha partibok för att inte bli svartlistad. I dessa fållor föses de stackars kristna bekännarna in, med eller mot sin vilja, i den tron att detta är det enda riktiga. Och så får man söka att sätta sig in i sin s. k. församlings plakat, med regler och föreskrifter. Ordalydelsen på plakaten skiftar. Akte sig den, som inte håller sig i sin fålla och lär sig att hålla reglerna. Det går med dem, som det gick för de tjugo i Kumla. De blir utstötta och förklarade fredlösa. Så går det för dem som älska den andliga friheten i det land, som lovsjunges som frihetens stamort på jorden. Guds fria folk! Det är hög tid att vakna! Låt händelsen med uteslutningsaffären i Kumla bli en startsignal för er att gå utanför lägret med Jesus. Jesus vår frälsare väntar på dig att du skall stå upp och skaka stoftet av dig och inta din plats i Guds fria verk till själars frälsning och Guds barns härliga frigörelse. Det står om Neh. 13:30 att folket renades från allt främmande väsen. Dit hör bl. a. partiväsen, världsväsen och allt annat ont väsende som är främmande för Guds Ande och den Heliga Skrift. Våra dagars religiösa partiväsen är helt främmande för Guds ord. Det finns ej stöd i Guds Ord för att det skall finnas församlingar och sekter lika många som dagarna och årstiderna i almanackan, där var och en har sitt eget lilla konventikelplakat. Det är väl ingen som är naiv så han tror att församlingsnamnsettiketten renderar honom eller henne en plats i himmelriket? Ej heller står en ängel vid himlens port och sorterar invandrarna där efter adresslapparna och namnettiketterna och säger var så god pingstvänner den här vägen, baptister den här vägen, missionisterna en trappa upp, metodister och adventister i bottenvåningen och de 956 andra organisationernas medlemmar i övriga avdelade rum i den himmelska staden. Jesus sade: ”Jag ber att de alla må vara ett såsom jag och Fadern äro ett. Ja, att de skola vara fullkomligt förenade till Ett.” Partiväsendet är synd därför att det splittrar de kristna syskonen. E. D.

Bibelstudiet:

AXEL R. OLSSON

Första gången vi träffar Petrus på Bibelns blad är i Joh. ev. 1:4042. När Johannes predikade på Jordans strand, korn Jesus gående. Då sade Johannes till dem, som stod där: ”Se Guds Lamm!” Det resulterade i att två av Johannes lärjungar följde Jesus. Hanfrågade dem då: ”Vad Viljen I?” De svarade: ”Rabbi, var bor du?” Jesus inbjöd dem att komma och se, var han bodde, och de stannade den dagen hos honom. En av dessa två var Andreas, Simon Petrus broder. Denna dags samvaro med Jesus hade så stor betydelse för honom, att när han träffade sin broder Petrus, vittnade han: ”Vi hava funnit Messias!” Men han gjorde något mer. Han förde sin broder Petrus till Jesus. Lyckliga de människor som får föra sina anhöriga till Jesus. Det var första gången Petrus mötte Jesus. Denne såg då på honom och gav honom ett nytt namn, Cefas. O, vilken oerhörd betydelse det hade för Petrus själv och för många andra, att Jesus och Petrus blev förenade.

A. A. ALLEN

Var är Andens gåvor?

Var är tecknen, som följer de troende?

Var är de gärningar Jesus gjorde?

Sade han inte innan Han for upp, ”Den som tror på mig, han skall och själv göra de gärningar, som jag gör, och änna större än dessa skall han göra. Ty jag går till Fadern.” Joh 14:12

Sant är, att några blev helade, några har t, o. m. vågat predika över sådana kraftiga texter, som de nu citerade. Men enhälligt, började de alla att laga till ursäkter, hungerhjärtad ungdom, förfrågade orsaken varför inte löftena blevo uppfyllda.

Vittnesbörd om Gudsingripanden En underbar belbrägdagörelse av en man söndertmmd genom en bilolycka. Många kristna vet genom erfarenheter att Jesus Kristus är den store läkaren, som är i stånd att hela både kropp och själ, och Charls Carlton är en av dem. Herr Carlton skulle gå över en gatai Biloxi, Miss., U.S.A., när han blev påkörd av en bil, som gick med mycket stor hastighet. Br. Carlton blev mycket söndertrasad och erhöll bl. a. pannbensbrott. Han fick ett slag i pannan så pannpenet sprack. Vänstra ögat trycktes ut ur sitt läge och hängde ned emot kinden. Han fick också bruten hals, sönderslaget näsben och fyra ryggkotor skadade och ur sitt rätta läge. Högra bäckenbenet gick av, och det blev även en del andra skador i höften. Högra knäet slogs så sönder att benet kunde vikas framåt och åt sidorna utan motstånd i knäet, och alla känslor i benet var förlorade. Han hade också förlorat både lukt och smaksinne. Det synes oss underligt att ej br. Carlton dog omedelbart, men hemligheten till att han levde, torde delvis vara hans dotters och hustrus böner. Hans dotter, en ung kvinna, var i närheten, när olyckan skedde. Hon såg på avstånd att någon blev påkörd, skyndade dit för att se vem det var, och fick se, att det var hennes far som låg söndertrasad och blodig på gatan. Hon böjde genast sina knän inför allt folket, och ropade till Herren för sin far. Hans hustru kom också springande och följde dotterns exempel, och de bad tills ambulansen kom och tog Charlton till lasarettet, Efter en tids behandling av läkare, kunde han gå omkring något med hjälp av kryckor, som han fick begagna fyra månader tills Gud helade honom. Han hade en sorts stål och gummiförstärkning för sin rygg och en styv krage om halsen. Till denna en anordning av metall, som fästes över axlarna och vilade mot bröstet, samt därifrån stöd till kragen för att halsen skulle få den nödvändiga stadgan för att hålla huvudet. Utan detta stöd kunde han ej röra huvudet utan att erhålla förskräckliga smärtor. Han hade också ett bandage som förstärkning för sitt högra knä. ”Mina tre doktorer sade, att jag aldrig mer skulle bli i stånd att utföra något arbete, men jag Visste, att Herren skulle hela mig,” säger C. Carlton. En tid efter, när han hade kommit till sitt hem i New York, åkte han och hans familj till Alcove Fulle Gospel Church (Assembles af God). Han berättar själv: ”Evangelist E. H. Andersson hade Väckelsemöten där, och när vi hade kommit in kallade han mig nästan genast fram till plattformen för förbön. Pastor Ira Tompkins och församlingen förenade sig i bön för mig. Jag gick sedan och intog min plats i kyrkan. Plötsligt kände jag doften från blommorna på plattformen. Det knäppte till i min hals och rygg och i ett ögonblick var kotorna helade och i sitt rätta läge. Inom några sekunder hade Guds kraft gått igenom hela min kropp och jag var fullkomligt helad. Jag tog av förstärkningarna för min hals, rygg och ben. Känseln i benet och lukt och smaksinnet hade kommit tillbaka. Jag var fullkomligt helad. Ehuru doktorerna hade sagt, att jag aldrig mera skulle bli arbetsför, arbetar jag nu som snickare (husbyggare). Lovad vare Herren, som fullkomligt helade mig! ”(Jag må också nämna att Carlton hade tre fingrar på ena handen och två på den andra avbrutna, men det märks ej något fel på dem.) Charls Carlton, Cornwallville N. Y. Sanningsenligheten av ovanstående kan intygas av pastor I. Tompkins i Port Chester, N. Y. Br. Charls Carlton är också väl bekant med undertecknad både före och efter olyckan. Han har också varit på två månaders besök i Sverige nu och många har både fått se och höra honom. Det är gripande att höra honom berätta om, vad Herren har gjort i hans liv. Oscar A. Karlson.

Många läsare har kanske undrat varför ej tidningen kommit ut i juni månad i vanlig ordning. På grund av att redaktionen haft många andra arbetsuppgifter och möten på olika platser *har denna gång två nummer slagits ihop, nämligen junijuli. Därmed får vi en större tidning än vanligt med mycket läsning för er som snart skall fara bort på semester. Glöm ej att ta med tidningen till Vänner och bekanta, som ni träffar på resan. Lösnummer finns, och vi sänder er gärna på beställning. Verka Herrens verk även under semeStern! Du kan så Ordet på ett enkelt sätt. I sin tid bär det frukt och då har även du, som kanske tycker att du ingenting kan göra, rätt att skörda med jubel. Gå åstad i Jesu namn! Tiden är kort och vi måste göra vad vi kan medan dager varar. Snart kommer natten då ingen mer kan verka. Vid genomgång av vårt register, har vi funnit, att några ännu ej betalat prenumerationsavgiften. Du som vet med dig att du hör till dem, kan sända avgiften till Midnattsropets postgiro 57 16 20, Skolgatan 32, Örebro. Du som känner att du vill sända en extra gåva för tidningsmissionens räkning är även välkommen med ditt bidrag. Gud välsigne varje glad givare! Vi är tacksamma om de uteblivna prenumerationsavgifterna kommer in utan personliga påminnelser. Det underlättar och förbilligar vårt arbete avsevärt som var och en kan förstå.

Ella Sörensen Den artikel av missionär Ella Sörensen, som vi tar oss friheten att införa här har tidigare varit publicerad i de norska tidningarna ”Korsets Seier” och ”M’ARAN ATAbladet”. Syster Sörensen har en mångårig missionsverksamhet på den norska pingstväckelsens fält i Afrika bakom sig. För någon tid sedan lämnade hon och hennes make, Olaf Sörensen, pingstsamfundet, och de står nu båda helt ett med den fria väckelse, som bryter fram i vårt västra grannland. Det är ett allvarligt väckelserop till Guds folk, som möter oss i denna artikel. Måtte den få bli många till uppvaknande och förnyelse. A. I. Väckelse ja, de som levde 1907 i pingstväckelsens första tid har berättat om vad de upplevde. Vi som kom efter dem kände att det brann i våra hjärtan, när de vittnade om sina upplevelser med Gud. Även på den tiden jag blev frälst brann elden. Ordet blev förkunnat i Andens kraft och överbevisning, och “jag fick uppleva att jag gick över från mörker till ljus mitt under en predikan. Det var en segrande förkunnelse. Det var liv och eld, det var allvar. Den helige Ande hade så stort rum i mötena, att han fritt fick utföra sitt verk, som aldrig kan ersättas av mänskliga medel, nämligen att överbevisa människor om synd, rättfärdighet och dom. Väckelse - pingstväckelse! Många väckelser har dragit fram över folk och länder innan pingstväckelsen kom. Pånyttfödelsen hade blivit levande och man ordnade församlingar med pånyttföldda själar. De troendes dop hade kornmit på sin rätta plats och man ordnade församlingar med pånyttfödda, troende och döpta Guds barn. Barndopet var en falsk lära, som icke fanns i Guds ond - och de, om blev överbevisade om dopet genom Guds ord, var inte rädda att framhålla sanningen och skilja sig från de andra. En vandring i helgelse blev levande och helgelseförsamlingar kom till. Helgelsesanningen blev levande. ”Utan helighet skall ingen se Gud”. Så kom pingstväckelsen. Vad var det som gav den sin särprägel? Jo, Andens dop! Ett dop i den helige Ande och eld. Låt oss inte glömma elden, den bränner bort allt som är av hö och strå. Med Andedopet följde kraft ”När den helige Ande kommer över eder, skolen I unxdfå kraft och bliva mina Vittnen.” Apg. 1:8. Andens dop är inte bara att tala i tungor. Det är kraft till liv och tjänst, kraft till att göra under och tecken i Jesu namn. Paulus skriver i sitt brev till församlingen i Korint (1 Kor. 2 15): ”Och mitt tal och min predikan framställes icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i Ande och kraft.” Apostlarna mottog kraft för att kunna göra trons gärningar., Jesus började med att GÖRA och LÄRA, och apostlarna hade samma verksamhetsmetod. Läser vi hela Apostlagärningarna skall vi finna, att de verkade trons gärningar. De förkunnade inte bara trons gärningar som en lära utan de gick ut och förkunnade Ordet överallt och Herren verkade med dem genom att stadfästa Ordet med åtföljande tecken. Mark. 16:20. Det var väckelse och rörelse. Gud var med och det var så märkbart att fruktan kom över var och en. .Apg 2:43. Och många under och tecken gjordes genom apostlarna. De hade ett hjärta och en själ och stor nåd var över dem alla. De kunde bära fram vittnesbördet om Herren ]esus Kristus med stor frimodighet och kraft. Falskhet och synd blev uppenbarad. Apg 5. Därför kom stor fruktan över församlingen, och det sporrade dem att leva helt för Gud och vandra i helighet inför honom.. Därför vågade ingen av ”de andra” hålla sig till dem, men folket höll dem i stor ära. Apg. 5:13. De hade en sådan helighet, en sådan kraft, ett sådant liv i Gud avskilda från världen, att ”de andra” icke vågade närma sig dem. Men folket, de som längtade efter Gud och hans hjälp, de höll dem i stor ära. Vilken makt *den första församlingen hade! Vilken skillnad det var mellan den och världen! Ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, Guds egendomsfolk. 1 Pet. 2:9. De är i världen, men icke av världen. De brukar världen som de icke brukade den, eftersom denna världens skapelse förgår. Församlingen är en brud, en tillsluten lustgård, en förseglad källa och en stängd brunn. H. V. 4:12. Världen känner oss icke, eftersom den icke har lärt känna honom. 1 Joh. 3:1. Var är skillnaden idag? Vi har sannerligen kommit in i en kris! Djävulen är mycket upptagen med att modernisera Guds församling. Det är det enda sätt på vilket han kan få föra in synd och världslighet, sudda ut gränserna och få sådana ting, som var synd för oss att se lovliga och oskyldiga ut. Det är det samma, som han gjort i alla tider. För vi blundar väl icke för, att alla de församlingar, som existerar i dag och har en allmänt vedertagen god förkunnelse, en gång har varit gripna av gudsuppenbarelsen i Ordet, en gång varit som brinnande eldfacklor för dåtidens människor. När så elden 1?örjade slockna och uppenbarelsens Ande inte längre hade rum i deras mitt, var de icke vakna nog att röja bort det som hindrade Gud från att verka. Eller var de inte villiga att betala priset för att kunna behålla livsglöden och uppenbarelsens Ande? Detta är en livsbetingelse för att Guds församling skall bli vad Gud har menat att den skall vara på jorden, nämligen en förmedlare av Guds mångfaldiga Visdom. Ef. 3:10. Så bytte de bort Guds ord mot sina egna ritualer. Och i stället för att gå Guds väg går de sina egna vägar. I stället’ för Gudsuppenbarelsen i Ordet, fick det interlektuella plats, och i stället för spontan Gudsuppenbarelse i mötena, utarbetade mänskliga hjärnor sina egna ideer och meningar. I stället för sång i Anden tog psalmsång, mässor och ”Fader vår” hela platsen. Missförstå mig icke! Fader vår och psalmsång är heliga och dyrbara ting och hör hemma bland de troende, men om det användes för att skyla över det som man förlorat, blir de som en religiös kappa att skyla över tomrummet med, och det är absolut fel. Så har ‘det gått med församling efter församling. Skall det gå likadant med oss? Vi befinner oss mitt i en sådan kris just nu. Vi lever mitt i ett stort avfall. Ett avfall från den levande tron. Skall vi ta fasta på Guds 0rds förmaning om just denna tid, eller skall vi följa med strömmen? Skall vi låta vår längtande ungdom få en moderniserad kristendom. En kristendom, som saknar kraft och helighet, en kristendom utan avskildhet från världen och dess ande, utan livsglöd och expansion. Skall vi bli lik ”de andra”, eller skall vi stanna medan vi ännu har tid och ”kasta masken”, som broder Minos sade. Skall vi ställa oss inför levande Gud och erkänna, att vi har kommit på avvägar i vår gudstjänst? Erkänna att vi har förlorat församlingens mål ur sikte, detta att vara en själaklinik, där syndare kan födas på nytt, icke av mans vilja, men av Gud. Då öppnas möjligheterna till de normala förlossningsvärkarna och de normala förlossningarna. Då skall det inte fattas kraft till att föda, utan Guds kraft skall vara ibland oss, och barnen skall inte födas för att genast dö igen. Jag hörde ett möte om en tältmötesserie, som hållits på ett ställe i sommar. Det hade inte skett någonting under dessa möten. Någon undrade: ”Vad är det för fel?” En annan svararde: ”Jag vet vad det är för fel. Vi behöver ett dragsspel!” Kan vi se vart det bär hän i denna njutningslystna tid? Behöver vi dragspel? Nej, låt oss kasta masken. Vi behöver Guds kraft. Vi behöver Andens uppenbarelse i Ordet. Vi har fått nog av mänsklig uppfinnarkonst och underhållningsmentalitet i vår tid. Själarna skall inte underhållas in i himlen. Den skall frälsas in, och det sker inte genom någonting annat än Guds rena ofönfalskade ord förkunnat i Ande och kraft.. Vi lever sannerligen i Laodiceaförsamlingens tid: ”Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet; och du vet icke, att du just är eländig och ömkansvärd och fattig, blind ooh naken. - Så råder jag dig då, att du köper av mig guld, som är luttrat i eld.” Så vi kan bli rika och ha någonting att ge till andra, vita kläder till att kläda oss med, så vi icke må befinnas nakna, när han kommer - ögonsalva till att smörja våra ögon med, så vi kan se - se tidens allvar - se avfallets fruktansvärda sanning - se att det är en kamp på liv och död om själarnas frälsning, se att denna kamp icke kan eller får föras med mänskliga medel, men att vi må iföra oss hela Guds vapenrustning. Vi måste se, att det vi behöver är väckelse, inte mera underhållning, inte stora församlingar med många penningstarka medlemmar eller stora penninggåvor och stora män, men en fullständig utrensning av alla mänskliga ting, som kommit in i Guds församling. Vi måste byta ut kopparkaren mot guldkaren och ikläda oss Guds renhet, helighet, kraft och auktoritet, så budskapet om Jesus dyrbara blod blir till förlossning för själarna. Vi behöver Andens atmosfär i mötena, som hjälper själarna till att tro. Att tro på Jesus, som fullkomligt kan frälsa och lösa från alla syndens bojor och band, att tro Jesus sådan som Gud har givit oss honom: till visdom, rättfärdighet, helgelse och förlossning. 1 Kor. 1:30. Vi skall inte vara blinda för, att det finns flera slags födelser, Joh. 1:13, - och vi måste vara på vår vakt, så inte själarna blir födda av mans vilja, utan av Gud. Därför måste vi ge akt på den tidsande, som gör sig gällande i dag, och som tillsammans med sådant som har en religiös prägel över sig, smyger sig in i våra församlingar, griper både ung och äldre och för med sig konflikter och oanade lidanden för dem som är vakna för faran och lik Samuel gråter inför Guds åsyn eftersom han hörde och såg, att Israel ville vara lik de andra hedningafolken omkring sig. Vi kan inte förneka den sanningen, att det i våra församlingar av i dag, har bildats två grupper: Den ena ber, längtar och suckar efter att Gud skall gripa in och sända väckelse. Ara, pengar och goda tider betyder ingenting för dem. De längtar efter ett ingrepp från ovan, från Gud. Så har vi den andra gruppen som tycker det går väldigt bra. Aldrig har vi haft så stora församlingar, så mycket pengar, så mycket att sätta in på *och befrämja Guds verk med som nu: stora sångkörer, fin musik och underhållningsprogram - nu har vi ju televisionen också. Filmen kan vi också utnyttja, ja allt detta skall vi bedja Gud välsigna, så själar kan bli frälsta genom det. Så glömmer de att räkna med att allt detta kan stå i vägen för Gud, så han ingenting får uträtta genom sin Ande. Det är nämligen endast Guds Ande och ord, som kan föra människor in i Guds rike genom pånyttfödelsen. Må Herren hjälpa oss att se klart, så vi iför oss den rätta rustningen och de rätta vapnen. Då är vi i stånd att frånröva djävulen bytet och föra själarna igenom den rätta födelsen: gudsfödelsen. Jag minns att jag som nyfrälst gick förbi en möteslokal och jag sade till mig’själv: ”Tänk, om jag kunde vara med och verka här!” Det fanns ingen pingstförsamling då. - Gud svarade mig: ”Du kan inte vara med och föda barn till bråd död.” Sedan dess har jag aldrig blivit bländad av det stora och märkvärdiga, som människor kan sätta sig in för att föra Guds verk fram. Jag har alltid sett det så, att ju mindre av mänksligt vi sätter in utom ett villigt och ödmjukt hjärta, desto lättare är det för Gud att föra sitt verk fram genom de medel han har bestämt, nämligen sitt levande ord och sin helige Ande. Aldrig får vi låta den tanken gripa oss hur modern tiden än blir, att ändra något på Guds eget ord eller att det måste andra medel till nu för att nå människorna, än de som Gud har givit i sitt ord och som han har bestämt skall gälla i alla tider intill tidshushållningens slut. När vi ställs inför allvaret i denna kris vi nu kommit in i, skall vi månne vara villiga att betala priset? Betala priset om det än skulle kosta oss att åter gå utanför lägret och bära hans smälek? Personligen tror jag, att eftersom djävulen mer och mer kommer in bland Guds folk, skall det komma att kosta oss mycket mera, än det kostade 1907 att gå hela vägen med Jesus. Läsare, tänk på det. Men är vi villiga, skall och måste väckelsen komma, en härlig, djup helgelseväckelse, som går till människornas hjärtan genom Guds barns böner och Guds oändliga nåd och kärlek. Han som en gång för alla har sagt: ”Den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.” Joh. 6:37. Alla som vill leva heligt i Jesus Kristus skall bli förföljda. 2 Tim. 3,12. ”Och i skolen åter få se, vilken skillnad det är mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som icke tjänar honom”.