Nr 11-12 1961
Postat den 1970-01-11 | minuters läsning: 1 | 43 ord | webmaster
Den sista stora väckelsen
Ur MARAN ATA-bladet: Översatt av Britta Imsen Den sista stora väckelsen Elden, som vi har väntat på, har nu kommit. Våra böner är hörda. Gud har än en gång givit oss bönesvar. Guds renande och luttrande eld brinner. Den är igenkänd och omdiskuterad. Obesegrad bryter den sig väg varhelst det finns brännbart material. Frusna hjärtan blir upptinade av eldens värme och Guds flammande. låga når till det innersta av våra hjärtan, till och med i den hemliga ”skräpkammaren”. Det sprakar och gnistorna far omkring medan själviskhetens, bitterhetens, avundsjukans, vantrons och förtalets skräphögar brinner upp. När elden griper Oss blir det dödsångest. Vårt livsverk brinner, vår prestige, vår ära, ja allt. Vi famlar brända och sargade i tornhet, ända till den sårmärkta handen rör vid oss och för oss in i nya arbetsuppgifter som nya luttrade människor. Då får vi se Guds nåd, dess storhet och oändlighet. Då är vi redo att göra allt för Gud. Då känner vi oss som ormar och icke som mäniskor. Vi undrar i ångest om Gud av detta sönderbrutna, förfelade och odugliga material, som vi representerar, verkligen kan göra någonting nytt. Vi lär oss att gråta över oss själva Och vårt folk. Våra tomma Hallelujarop försvinner, när den Evige visar oss världens nöd. Vi väntar stilla tills Mästaren säger sitt: Gå. Då reser vi oss maktlösa och tar det första steget i tro. I det ögonblicket blir vi lösta från vår begränsning och upplever väckelsen. Vi vandrar i Anden burna av tro. Vi tänker tro, talar tro och handlar i tro utan att ta hänsyn till våra känslor. Vi tar emot övernaturliga gåvor, får nya uppenbarelser, som sätter oss i stånd att bli effektiva själavi’nnare. Vi tror och får se skaror vid korset. Vi talar ut med varandra till och med Om vår synd och våra felsteg. Vi bekänner icke andras synder, men desto mer våra egna. Äter och åter får vi uppleva ljusets segrar och brödragemenskapens glädje. Sådan är väckelsen - den sista - stora väckelsen. ,Den kommer till oss som en hälsning i denna ångestfyllda och hopplösa tid. Med kaos Och världskatastrofer i hälarna kan vi alla, som möter den mitt i vårt intensiva själavinnarearbete, krossade och gripna bara säga: ”Tack Gud, att jag fick nåd att öppna mig för väckelsen.” Vi kan inte säga när väckelsen började. Vi kan bara tacka Gud för att den har kommit. Väckelsen kommer inte på grund av *någons förtjänst, den är helt beroende av Guds nåd emot oss. Vi lever i en tid, då världen skälver av fruktan för kommande katastrofer. Mörkrets *skuggor sänker sig över jorden och människosläktet går i ångest för atombomber Och andra fruktansvärda, djävulska vapen. Ja, till och med vetenskapsmännen, som arbetar med dessa förfärliga ödeläggelsevapen, är förskräckta. De har framkallat krafter, som ser ut att bli människosläktets ruin. Politikerna ger oss inte heller någon ljus framtidssyn. Även här i Norden lever Vi i fruktan för vad som skall komma. Vi förstår att nästa krig inte kommer att gå oss förbi. Vi, som läser Bibeln, ser hur Guds underbara profetior går i uppfyllelse. Fikonträdet knoppas, ty judarna vänder åter tillbaka till sitt land. Staten Israel har blivit upprättad och dess flagga med Davidsstjärnan vajar över Palestinas berg och dalar. Åtskilligt har hänt i Palestina och mera kommer att ske när Jerusalem .är helt i judarnas händer - då är hedningarnas tid förbi. Vi ser också hur det rör på sig i Öster och vi vet, att konungarna från Östern skall komma dragande mot Europa på den väg, som Gud öppnar för dem. Vi ser hur allt drar ih0p sig till en ohygglig världskatastrof, och vi förstår att tiden hastar. Snart kommer Konungen på himmelens skyar för att hämta hem sin väntande brud till den stora bröllopssalen. Tiden ,är kort. Men just nu har vi stora möjligheter att vinna tusentals själar för Gud. Vi skall inte sitta stilla och slöa i religiös maklighet. Vi måste inviga Oss åt Gud och tjäna honom helt. VÄCKELSEN HAR KOMMIT - DEN SISTA VÄCKELSEN!
Guds ord hade framgång
Guds ord hade framgång MÄKTIGA MÖTEN I ÖREBRO I Allhelgonahelgen hölls i Orebro stora väckelse och uppbyggelsemöten. Vänner från olika delar av vårt land hade mött upp för att vara med och prisa Herren för Hans väldiga nåd och makt. I mötena blev själar frälsta och sjuka helade och många blev härligt förnyade i Anden. Som talare deltog broder Leif Carlsen från Skien i Norge, och med honom kom broder Tore Kristiansen, också från Norge. Vidare medverkade Enoch Carlsson från Hönö, ErikGunnar Eriksson från Ovik, Agne Bark från Falköping, Arne Imsen och Donald Bergagård, samt Thor Sommarström och sångarna. Mycket folk var samlat i Varje möte. I Alla helgons dags förmiddagsmöte stod en lång kö av längtande människor i väntan att få förbön. Bröderna hade samlats och bad för en och en åt gången. Guds kraft var underbart verksam. Förutom förmiddags och kvällsmötet hölls även ett s. k. nattmöte kl. 23. Hundratals ungdomar hade kommit för att lyssna till budskapet om frälsning. På söndag förmiddag talade broder Leif Carlsen om Jesu andra tillkommelse och nödvändigheten och välsignelsen av att vara fylld med Andens olja. Arne Imsen talade sedan på eftermiddagen och berörde många aktuella ting med avseende på det nuvarande läget i Guds församling. (Detta ‘budskap kommer att införas i senare nummer.) Flera positiva yttranden strök kraftigt under det, som blivit sagt. Herren talar sanning och sanningen skall göra oss fria. I kvällens väckelsemöte hade många ofrälsta ungdomar kommit inom hörhåll. Mycket folk var samlat och Guds Ande var mäktigt verksam. Många begärde förbön och mötte Herren underbart i Det var många tacksamma och glada människor som återvände hem med nya intryck och nya upplevelser med Herren Jesus Kristus. Andens eld brinner nu som förr. På flera platser verkar Herren underbart. Vi giver Jesus all ära. Donald Bergagård Söndagen den 19 november var det trängsel i Jönköpings Folkets hus trappor och vestibul med besökare till de olika lokaliteterna och nere i kongresssalen höll både statsminister och landshövding till kring jubileumsfester, under det en annan ”ström” vandrade in i närbelägna Påfågelsalen där det också hölls ”fest” . .. Fria församlingen har i regel sina möten i denna lokal, en utomordentlig och praktisk lokal med en service som hedrar Folkets hus förening. Och här lägger ingen sordin på glädjeyttringar och salighet, det är fortfarande så, att där syndernas förlåtelse är, där är liv och salighet. Den skara som kallas Jönköpings Fria församling är inte stor, men salig och förhoppningsfull; sådana möten som där hålles har man inte upplevat på mången god dag i läsarkretsar även om *motstånd och elaka tungor seglar upp ibland, den gamla Visan om villfarelser och djävulens verk 0. s. V. Signaturen kommer ihåg, att då Folkets hus byggdes sade man att djävulen byggde kyrka invid Filadelfia, så fördomar och vidskepelse är inte några nyheter. Och som sagt, denna söndag var det packat med folk i Påfågelsalen, och dörrarna stod på vid gavel för att de utanför varande också skulle få lyssna, när sångarna från Falköping sjöng så det borde hörts på andra sidan brandmuren. . . alldeles precis som under de mötesserier bröderna Bergagård, Eriksson, Arne Imsen, Enoch Carlsson m. fl. hållit här nere. För många år sedan började några pingstvänner samlas i hemmen på fredagarna till bönemöte, man kallade dem Fredagsgruppen och från ”högre ort” sade man, att de var köttklumpar, som skulle opereras bort. Men himmelens Gud var ibland dem med sin Ande och Herren botade några sjukdomsfall och olycksfall då bröderna lade händerna på de sjuka. Allt resulterande i att gruppen höll ut i tro och bön. Det var storstädning många gånger, men fredagarna är ju också städdagar. Och inte så sällan kom budskap från Konungen att hålla ut, ty segern är framför. Att den segern skulle komma så radikalt och hastigt som skedde, är en överraskning, men Herren Gud sände förstärkning av bröder från Örebro, Falköping m. fl. platser, och då flyttade Fredagsgruppen från de små hemmen till offentlig verksamhet Gud till ära. Och så är Vi där i Folkets hus och kämpar vidare med stor nitälskan för själars frälsning och Guds barns förnyelse. Och stora ting har timat, däröver stiger lovsången hög och mäktig. Alla tycks tillhöra ”det andliga arbetarepartiet”, där var man är i verksamhet med skiftnyckel och oljekanna - de som sitter fast i gamla fördomar skall loss och de som vinglar hit och dit skall sättas på plats för att tala i bilder, men allt detta må ske i sällskap med oljekannan . . . Att Fredagsgruppen skulle få offentliga lokaler i kvarteret Härolden mitt i centrum, där människor samlas alla dagar och tider, det var ett bönesvar som inger förhoppning om kommande segerrapporter, och får därtill syskonkärlek och ödmjukhet vara församlingens adelsmärke, skall säkert JESUS göra stora ting i Jönköping. Rudolf
Petrus' liv
Bibelstudiet: PETRUS’ LIV AXEL R. OLSSON Vi skall i fortsättningen följa Petri liv i stora drag. Det sorgliga inträffade, att han kom att förneka sin Herre och Mästare. I de flesta fall, då syndafall sker, kommer det nog ej brådstörtat, utan så småningom har ett andligt försvagat tillstånd inträtt. Det har liksom blivit trappsteg nedåt. Jag skall nämna, som det synes oss, sex bidragande orsaker till Petri fall. För det första. I Luk. 22:24 talas om att en tvist uppstod mellan Jesu lärjungar, vilken av dem, som skulle räknas för den störste. Det är märkligt, att denna tvist förekom sista aftonen de var samlade före Jesu död. Nu, när stunden närmade sig, att Jesus skulle utgiva sig själv för Världens frälsning, sysslade man med sådana bagateller. Det står ej att Petrus deltog i tvisten, men det är svårt att tro, att han ej gjorde så. Petrus brukade vara snar att ta till orda vid andra tillfällen. Av Jssu tilltal till Petrus i vers 31 kan man med fullt fog dra den* slutsatsen. Jesus säger hans namn två gånger: ”Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete, men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång ,har omvänt dig, så styrk dina lbröder.” Så står det i Joh. 13:417 att Jesus slog vatten i bäcken och begynrte två lärjungarnas fötter. När Jesus kom till Petrus, protesterade denne till att börja med. Jesus säger då i vers 8: ”Om jag icke tvår dig, så har du ingen del av mig,” och vidare i vers 14: ”Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter.” Jesus ville med denna handling visa dem hur de borde i ödmjukhet tjäna varandra. I stället förekom tvist om rang och värdighet. Att stora tankar rörde sig i Petri hjärta var ett steg nedåt. För det andra. I Luk. 22:33 finner vi en annan orsak till Petri fall. Han var självsäker. Han sade: ”Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.” Då han skrev sitt första brev, senare i sitt liv, var han ej längre så självsäker. Då räknade han med, att Guds makt skulle bevara, 1 Petr. 1:5. För det tredje. Petrus somnade i Getsemane. När Jesus och lärjungarna kom till Getsemane lämnade Jesus först åtta av dem och tog med sig Petrus, Jakob och Johannes längre fram. Judas hade ju redan lämnat lärjungaskaran. Jesus säger då särskilt till dessa tre: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds, stannen ‘kvar här och vaken,” Så gick han ett stycke längre *bort och bad. När Jesus kom tillbaka, fann han de tre lärjungarna, sovande. Jesus väcker dem, och går åter bort och beder. Han kommer igen till dem, och då hade de ånyo somnat. Då lät han dem vara och gick ändå bort och bad.För tredje gången kommer Jesus tillbaka till lärjungarna och finner dem alltjämt sovande, Matt. 26:36. Då det talas i skriften om att vara vakande, menas det på flera ställen att vaka i andlig ‘bemärkelse t. ex. i Rom. 13:11 och 1 Tess. 5:78. Men för Guds verks framgångs skull, får vi också ibland försaka den lekamliga sömnen. Jesus har i detta fall lämnat »oss ett gott föredöme, Luk 6: 12. Förr i tiden hade vi ofta bönenätter i församlingarna. Detta förekommer i mindre utsträckning nu. Jag minns, att i en församling jag tjänade som föreståndare, hade vi en tid en bönenatt varje månad. Så gott som hela församlingen var med och bad. Vi bad i regel till klockan fyra på morgonen. En broder sade till mig under denna tid: ”Jag ‘har lagt märke till en sak, det har skett någonting efter varenda bönenatt.” För det fjärde. Petrus tog till köttsliga vapen. När de nu kommer till Getsemane, de, som var utsända av översteprästerna, för att gripa Jesus, kommer Petrus upp yrvaken och finner Jesus vara i fara. Han tar då till svärdet och hugger av örat på Malkus, översteprästens tjänare. Det hade gått illa för Petrus, om ej Jesus hade varit med och helat Malkus. De vapen vi skall använda i den andliga striden, är ej av köttslig art, 2 Kor. 10:3. Vi har Andens svärd enl. Ef. 6:17. Det finns verksamheter, som är ödelagda, därför att medlemmar använt köttsliga vapen mot varandra. För det femte. Nu, när Jesus var gripen och fördes bort, följde Petrus efter på avstånd. Att följa Jesus på avstånd är ej den lyckliga ställningen. Det är alltid ett tecken på avfällighet. För det sjätte. Petrus satte sig bland världsmänniskorna inne på översteprästens gård. När Jesus bad för sina lärjungar enl. Joh. 17:15, sade han: ”Jag beder icke att du skall taga dem bort ur Världen, utan att du skall bevara dem från det onda.” Vi får arbeta här i världen tillsammans med ofrälsta, men vi kan ej trivas på de ogudaktigas tillställningar, med deras gyckel. Under en av mina pridikoresor kom jag till ett hem, som jag gästat flera gånger tidigare. Hustrun i hemmet var denna gång djupt bedrövad. Hennes man höll på att bli avfälling. Jag frågade henne hur han kommit i denna ställning. Då svarade hon: “När jag gick till våra bönemöten, gick han till våra ofrälsta släktingar och blev sittande hos dem.” I 1 Kor. 10:27 heter det att om någon, som icke är troende, ‘bjuder oss till sig, får vi gå. Men då bör vi gå tid i den avsikten att bli till välsignelse, att vara salt. Forts.
DOPFÖRRÄTTNINGAR
DOP I JÖNKÖPINGS BADHUS Lördagen den 11 november förrättades den första dopförrättningen i Jönköpings Fria Församlings historia. Bröderna Imsen och Bergagård samt en stor skara sångare från Örebro och Falköping medverkade i det välbesökta mötet. Badhuset var fyllt av intresserade från golv till tak. F0tografer och journalister fotograferade och skrev. Detta var tydligen en sensation i Jönköpings historia. Sångarna sjöng med glöd och hänförelse gamla läsaresånger. Det var jubel och glädje. Broder Arne Imsen predikade och gav de fria församlingarnas programförklaring samt en överblick av de fria församlingarnas tillkomst och pågående tillväxt. Broder Donald Bergagård var dopförrättare. Fem vänner döptes där till Kristus och Herren sanktionerade dophandlingen med sin Helige Ande på hemvägen till gick djupt gripna och välsignade därifrån. Det var en trött men lycklig sångarskara som återvände till Örebro efter mötet. Tilläggas må att fyra vänner blev döpta i den Helige Andes närvaro. Många Örebro. Tre ungdomar i den abonnerade bussen och en broder i en privatbil, som även kom från Örebrotrakten. DOP I ÖREBRO BADHUS Lördagen den 18 november hade vi återigen dopförråttning i badhuset i Örebro. Broder Donald Bergagård döpte då fyra nyfrälsta unga vänner till Kristus. Mötet gick i jubelsångens tecken. Inte att undra på, när man ‘ser hur unga själar kommer och lämnar sina liv i Jesu händer och går med honom i dopets grav. Vi borde tacka och prisa Gud ännu mer för hans underbara nåd mot oss sena tiders barn, som får uppleva en sådan väckelse i dessa sista dagar innan anskriet ljuder och brudgummen kommer för att hämta hem sin brud. Låt oss ge allt för att rädda själar härefter. Tiden är dyrbar. Konungens ärende hastar! Broder Ãge Samuelsen från Norge besökte Örebro Fria Församling den 2122 nov. Mötena var välbesökta. Det frigörande budskapet nådde själar till stor välsignelse. Ofrälst ungdom söker sig i skaror till mötena. Britta Imsen